I min e-post från en välkänd svensk författare läste jag följande rader.
”… Man kan strosa i den avdelning man vill. Öppna hyllsystemet gör det möjligt för böcker att själva hoppa fram och visa sig. Serendipitet kallas det. Att av en styrd tillfällighet finna det oväntade som öppnar vetande.”
Det fick mig omedelbart att tänka på en händelse förra veckan. Jag letade efter påsen med adventsstjärnan nere i mörka källarförrådet. Mellan mina fötter stod plötsligt en papperskasse med osorterat innehåll som aldrig fått plats i lägenheten efter flytten till Uppsala för 14 år sedan. Överst i kassen låg en gammal pocketbok från 1969 med en boktitel som just nu kallade på min uppmärksamhet. Skola i klassamhälle! Jag glömde adventsstjärnan och tog upp boken och bläddrade lite och fann omedelbart att just denna bok är vad som saknades som referens i min egen bok om Kunskapsrörelsen, som just håller på att korrekturläsas. Jag ska inte gå in på vad, utan bara konstatera att det måste vara just det som alltså kallas serendipitet, vilket jag aldrig tidigare riktigt kunnat tro på. Men nu fick jag ett mycket påtagligt exempel. Det kan inte enbart ha varit en lycklig slump att just denna nyckelbok hoppade fram och visade sig för mig där i källarförrådet i förra veckan när jag var ute efter något helt annat. Alltså, tack vare serendipitet – detta gåtfulla begrepp – har nu min kommande bok begåvats med ett litet stycke skolhistoria och en lång rad intressanta personnamn som därmed kommer att kliva fram ur dimman och sätta pricken över i-et som man säger.
Och i Wikipedia står följande: ”Serendipitet är en oavsiktlig upptäckt, en positiv överraskning vid sökandet efter något annat.”
Kan det bli tydligare?
Bloggportalen: Intressant
Andra bloggar om: serendipitet
Serendipitet är inget konstigt. Det innebär att man har vävt ett så tätt nät att det mer eller mindre måste fastna något i det.
Bör absolut skiljas från slump. Det var en slump att du hittade ”rätt bok” – om du inte har så många ”rätt bok” att du absolut måste ramla över en av dem.
Det gåtfulla var att den låg överst med titeln fullt synlig i en gammal papperskasse med osorterat bråte som jag nästan snubblade över.
Jag vill nog också lägga in en annan tolkning i serendipitet än bara ”lycklig slump”. På svenska Wikipedia finns det en del bra exempel, t.ex hur Alexander Fleming 1928 efter återkomst till sitt laboratoriet efter semester hittade en odiskad bakteriekultur som det börjat växa mögel på. Istället för att, som han ”borde” ha gjort, kasta det i vasken, lade han märke till att bakterier inte växte runt mögelkolonierna. Han drog slutsatsen att möglet avsöndrade ett bakteriedödande ämne och upptäckte därmed penicillinet.
Något liknande hände min meteorologkollega Edward Lorenz 1989 när utskrifterna från hans dator inte motsvarade vad han förväntat sig – ”fjärilseffekten” var upptäckt.
I sin bok ”Lärare utan frihet” som kom i somras intervjuar Johan Wennström huvudredaktören för ”Skola i klassamhälle” Gunnar Wetterberg. Den senare har lite svårt att värja sig. Annars är han ju fortfarande väldigt talför i allehanda frågor. Och det skulle vara intressant att höra vad han har säga om dagens marknadisering av skolan. Han har kanske blivit klokare.