Scott Ritter om Symour Hersh och bomben till artikel (nr 1 av 2) han släppte på Substack, ”How America Took Out the Nord Stream Pipeline”.

Scott Ritter

Föregående artikelÄr Rysslands invasion/intervention olaglig?
Nästa artikelSKOLANS ÖKADE LOKALKOSTNADER – EN KASSAKO FÖR FRISKOLORNA

3 KOMMENTARER

  1. Vad det gäller debatten om vad Hersh hittills har publicerat så kan man väl återanvända något som John Maynard Keynes uppges ha sagt:

    ”Det är bättre att ha ungefär rätt, än exakt fel.”

  2. Jag har i andra kommentartrådar pekat på problem med Seymour H:s text, men vill nu göra en samlad bedömning. Det som talar för hans text är att han är en meriterad journalist, och att han säger sig ha en centralt placerad ögon- och öronvittneskälla. Det skulle vara anmärkningsvärt om SH eller källan eller båda vore opålitliga. Det är lite av en antingen-eller-situation.

    Vi debattörer vill väl vara prestigelösa. Sanningen framför allt. Jag har inget irrationellt motstånd mot att SH:s artikel gåve korrekt information.

    Däremot har ett stort antal analytiker som ser ut att vara balanserade, kunniga och opartiska invänt mot SH:s artikel. För korthets skull skippar jag källor i denna kommentar; läsarna är redan bekanta med invändningarna, eller kan snabbt leta upp dem. Den främsta invändningen är att Norges örlogsfartyg och flygplan inte rört sig på sådant sätt som SH menar.

    Jag och andra har skrivit om ett annat problem: SH:s text har ett antal pinsamheter och grodor. Scott Ritters panegyrik är fel, om man ser till artikelns skick. Om detta vore SH:s ”most important work ever”, då hade man väntat sig att artikeln vore noggrant granskad före publicering och korrekturläst, och att någon hade vågat påpeka för SH att han framstår som en dålig skribent och arrogant i intervjuer.

    Där finns alltså en konflikt för läsaren menar jag: det skall mycket till för att SH:s berättelse är på tok, men samtidigt är frågetecknen så många att jag undrar om det faktiskt kan vara så att SH:s berättelse är på tok. (Vilket inte har någon betydelse för hypotesen att västländer ligger bakom.)

    Björn Nilsson citerade John Maynard Keynes att ”Det är bättre att ha ungefär rätt, än exakt fel.” Men med SH:s artikel är det väl snarast så att den är korrekt eller på tok. Om den vore felaktig för att den anonyma källan är opålitlig eller icke funnes, och artikeln bara vore ”ungefär rätt” i meningen att Förenta staterna vore inblandat, då tillförde den ju inget av värde.

    Detta har stor betydelse. Om man hypotetiskt utginge från antagandet att västländer ligger bakom, då vore det viktigaste VILKEN detaljberättelse som vore riktig. Det avgör ju till exempel om Norge, Sverige och Danmark är inblandade.

    Till slut om Scott Ritter: hans förutsägelse om att SH:s artikel kan leda till att Nato och EU sprucke och fölle samman är väl en profetia av samma värde som hans förutsägelse att Ukraina skulle förlora kriget på några dagar.

  3. Jag tycker att journalisten Alexander Mercouris har en poäng när han säger ingen högt upp hierarkin i USA har dementerat. Man kan skicka fram folk på en lägre nivå som kan dementera i ”god tro” så att säga. Har Nuland, Blinken eller Jake Sullivan dementerat? Har någon i ledande position i Norge dementerat? Jag har inte sett det men någon vet kanske.

Välkommen! Håll god ton. Inga personangrepp!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.