Foto: Per Thöresson/Regeringskansliet
Peter Hultqvist deltog 14–16 februari på den internationella säkerhetskonferensen Munich Security Conference. Temat för årets konferens rörde västvärldens säkerhetspolitiska roll i världen. Det vill säga, mycket kom att handla om det nya kalla kriget mellan USA och Kina (och Ryssland). I Sverige diskuteras inte ens frågan om vi ska stå neutrala i detta krig. Vi gör allt för att få USA-beskydd så att vi ska slippa återupprätta ett terrotorialförsvar värt namnet.
Vad sas på denna konferens? Stefan Lindgren kommenterar på 8 dagar.
På Crosstalk (RT) diskuterar Peter Lavall just denna fråga med tre experter på området. Rubrik för deras samtal är ”Drifting apart”. Och det är nog det som är problemet: Väst slits isär. Det gäller inte minst i Nato. USA:s kamp mot Ryssland och Kina är inte i Europas intresse och det börjar fler och fler statschefer ge uttryck för, Macron är kanske det främsta exemplet. Var Sverige kommer att ställa sig i denna sönderslitningsprocess vet vi ännu inte. Men våra representanter i den, Ann Linde och Peter Hultqvist har hittills inte visat upp någon större förmåga till ens normalt borgerligt tänkande ”vad är i nationens intresse?”.
Naturligtvis har min idol, Pepe Escobar, skrivit en bra analys från säkerhetskonferensen I München. Han avslutar sin artikel med vad representanten från Kina, Fu Ying, sade till det USA-ska representanthusets talman Nancy Pelosi: ”Tror du verkligen att det demokratiska systemet är så ömtåligt att det kan hotas av Huawei?”. Varken den diplomatiska förmågan eller talekonsten är särskilt utvecklade i USA:s ledande politiska kretsar idag. Och det är de inte heller, som sagt, i Sverige.
”I juni 1978 började Peter Hultqvist sin värnplikt på Dalregementet och var där i 57 dagar. Därefter sökte han vapenfri tjänst…” (Wikipedia). Det är något egendomligt med dessa ”chickenhawks”, kycklinghökar. Det finns en lång radda, främst republikanska sådana med Trump i spetsen.
Flera USA-politiker uttryckte försiktig skadeglädje när coronaviruset, COVID-19, drabbade Kina. Trump menade att det kunde ge USA konkurrensfördelar. Senator Tom Cotton, en republikan från Arkansas, menade i en Fox-intervju att viruset hade skapats i ett laboratorium, trots att forskare på olika håll kommit fram till att det utvecklats naturligt. Det kan jämföras med den ovanligt svåra influensan i USA häromåret. Tiotals miljoner drabbades, och 80.000 dog. Inte 80, 800 eller 8000, utan 80 000! Det bidrog till landets sjunkande medellivslängd.
Från
http://www.statnews.com:
”NEW YORK — An estimated 80.000 Americans died of flu and its complications last winter (dvs vintern 2018) — the disease’s highest death toll in at least four decades. …”
Det värsta på 40 år alltså.
Bertil Carlman!
Kanske man ändå skall se lite mer positivt på Trump. Att detroniseras är alltid jobbigt. Vad skall man göra?
Han har visserligen inte fått slut på några krig. Men han har inte heller dragit igång några nya.
Nu driver kineserna med honom. Det är inte säkert att det är så klokt.
Det måste du ha missuppfattat Bo P. Var kan man se att ”kineserna driver med honom”? Det är Nancy Pelosi (dem.) som får en mycket relevant fråga, inte Trump (rep). Dessutom är det så att eftersom i stort sett alla delar av maktapparaten i USA numera beter sig så extremt udda i sina mellanstatliga förhållanden, så kan vilket som helst påpekande eller frågande ses som ironi eller ”drift”. Rysslands utrikesminister S. Lavrov, som alltid uttalar sig mycket försiktigt och i enlighet med alla diplomatiska regler, uppfattar jag ändå som en stor humorist; eller kanske just därför. Åter dessutom, är det så att för att uppfatta det komiska i liknande situationer krävs det en viss sorts fattningsförmåga, och den kanske är en bristvara? Men du har rätt, om t ex Hillary Clinton varit president hade nog syrierna (t ex) fått utstå fler vidrigheter från USA:s sida.
Jag skrev häromdagen (20/2) på den här tråden att Trump inte avslutat något krig. Men nu verkar det ändå som att ett avtal med talibanerna är på gång, ja kanske till och med undertecknat.
alliansfriheten.se har haft två artiklar om detta. Dels en den 21/2 från New York Times och dels en idag 22/2 från VästerviksTidningen.
I Västervik bildade några elever och jag i tidernas begynnelse en FNL-grupp. För det fick jag sparken. Då flyttade jag till Piteå och där bor jag fortfarande. Men det är förstås glädjande att man idag i Västervik verkar vara mera på bettet än man var för 50 år sedan.