Sven Hofman skriver om hur Svenska Akademien även i tidigare epoker varit så skambelagd att förtjänta medborgare inte velat bli invalda, däribland på 1900-talet historikerna Curt Weibull och Carl Grimberg, liksom litteraturprofessorn Olle Holmberg.”

Läs hela artikeln på Nyhetsbanken >>

Föregående artikelResebrev 2 – från Ukraina
Nästa artikelDen organiserade brottsligheten är en direkt följd av den ekonomiska och politiska utvecklingen

1 KOMMENTAR

  1. Sven Hofman skriver: ”Ett finskt inval rubbar karaktären av en svensk akademi.” Hofman avser den finländska medborgaren och poeten Tua Forsström. Två invändningar:

    1. De har liksom vi i Sverige nationella minoriteter: samer, judar, romer och tornedalsfinnar. Det som klassificerar de senare som “minoritet” är inte bara språket, utan andra kulturella särdrag. Alla samer är inte bra på samiska, alla judar talar inte hebreiska o s v. Men det avgörande är vad de anser om sig själva. Att detta också är god marxism fick jag lära mig när jag jobbade med boken om Österrike 1977–78: det spelade ingen roll att 70 miljoner tyskar ansåg att de 7 miljoner tysktalande i alplandet egentligen var tyskar. De betraktade sig som österrikare. Tua Forsström är alltså inte ”finsk”.

    2. Ordet ”svensk” i ”Svenska Akademin” syftar inte på landet utan språket som akademin är satt att befrämja. Detsamma gäller franska akademin som inspirerade tillkomsten av den svenska.

Välkommen! Håll god ton. Inga personangrepp!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.