”Sven Hofman skriver om hur Svenska Akademien även i tidigare epoker varit så skambelagd att förtjänta medborgare inte velat bli invalda, däribland på 1900-talet historikerna Curt Weibull och Carl Grimberg, liksom litteraturprofessorn Olle Holmberg.”
kultur SKAMLIGA AKADEMIEN
Sven Hofman skriver: ”Ett finskt inval rubbar karaktären av en svensk akademi.” Hofman avser den finländska medborgaren och poeten Tua Forsström. Två invändningar:
1. De har liksom vi i Sverige nationella minoriteter: samer, judar, romer och tornedalsfinnar. Det som klassificerar de senare som “minoritet” är inte bara språket, utan andra kulturella särdrag. Alla samer är inte bra på samiska, alla judar talar inte hebreiska o s v. Men det avgörande är vad de anser om sig själva. Att detta också är god marxism fick jag lära mig när jag jobbade med boken om Österrike 1977–78: det spelade ingen roll att 70 miljoner tyskar ansåg att de 7 miljoner tysktalande i alplandet egentligen var tyskar. De betraktade sig som österrikare. Tua Forsström är alltså inte ”finsk”.
2. Ordet ”svensk” i ”Svenska Akademin” syftar inte på landet utan språket som akademin är satt att befrämja. Detsamma gäller franska akademin som inspirerade tillkomsten av den svenska.