DEN SENASTE ”EXPERTEN” som nu obegränsat får breda ut sig i våra medier om Ryssland och Ukrainakrisen är Oscar Jonsson. Han är just ”krigsexpert” på Försvarshögskolan, en som doktorerat på ”Rysslands sätt att sudda ut gränsen mellan krig och fred”, det man kallar hybridkrig. Jag hörde honom idag i Aftonbladet där han intervjuades om dagens situation. Jag hörde honom för en tid sedan på Rak höger med Ivar Arpi och efter en googling idag fick jag fram det värsta av allt, Morgonpasset i P3 från den 19 januari som kanske var hans mediedebut.
Just detta Morgonpass var det värsta jag hört, när det gäller formatet. Där presenterar man en ”krigsexpert”, som ska förklara risken för ett nytt världskrig, med skämt, ovationer och hejdlöst mycket flams. Hur lågt får Public service sjunka?
Men, som sagt, bilden ovan sammanfattar med stor precision Oscar Jonssons verbala framställning, helt i linje med vad som framförs av USA och dess allt mindre lysande entourage. Den ryska björnen är ute efter att lägga under sig sina grannländer bara för att de av historia och tradition är onda.
Därför ”vet” alla att Ryssland ska anfalla Ukraina på onsdag. Alla vet att det finns saker Ryssland måste agera militärt på, nämligen ett anfall på de autonoma republikerna i östra Ukraina. Alla vet att det finns många sätt att provocera fram detta krig. Det har från USA talats om att ryssarna håller på att arrangera en film som ska visa på ett anfall från Kievregimen mot Donetsk. Bara det påståendet kan vara en lömsk provokation och desinformation. Ingen kan kontrollera sanningshalten, det är propaganda. Glöm inte hur USA bluffade fram Irakkriget!
Det enda man kan hålla sig till är vad som ur ett större perspektiv kan vara troligt. Och där har ”krigsexperterna” (Oscar J & Co) inget att komma med.
Det kan bli ett krig som startas i östra Ukraina. Men sannolikheten att Ryssland skulle inleda det är närmast obefintlig. De har allt att förlora på det. Däremot har USA allt att vinna på att det ser ut som att Ryssland angriper Ukraina militärt. Orsakerna till detta har framförts av många här på lindelof.nu och som jag senast försökt förklara här.
Vid lunchtid idag framträdde Sveriges statsminister tillsammans med kamouflageuniformerad ÖB och framförde budskapet i bilden ovan. Börserna faller och inflationsspöket växer. Spännande dagar minst sagt…
Huruvida satiren är ”skicklig” eller ej kanske är en något underordnad fråga, men ”skämtbilden” har nog mer allvarlig bakgrund. Vi har tidigare sett kartbilder om hur konstigt Ryssland agerat när man lägger sitt land i närheten av nästan varje amerikansk utlandsbas. Och vi har hört om ”löftet” till Gorbatjov att inte ”eskalera NATO in i de östra delarna av Europa”. Gick dom verkligen på den biten, hörs höhöandet i kulisserna?
Men det är ju bara att se på de olika ländernas försvarsbudgetar. Vem är bäst och starkast?
Nu när Nato transformerats från försvarsallians till anfallsallians är det självklart vad vi ska vara rädda för. I den meningen är de ryska förslagen i notförhandlingarna helt rimliga.
Denne Oscar Jonsson väckte mitt intresse då han i en intervju – med anledning av Sergej Lavrovs brev till OSSE-länderna – hävdade ”Att Ryssland väljer just OSSE som forum är inte konstigt. Tillsammans med FN:s säkerhetsråd är det ett sammanhang där Ryssland har vetorätt.” (SvD 22-02-01).
Jag tyckte detta var ett mycket märkligt påpekande eftersom de i brevet refererade överenskommelserna träffades inom OSSE:s ramar, vilket självklart gör OSSE till rätt forum och därför inget Ryssland vare sig kan välja eller välja bort. Att Jonsson dessutom pekar på en vetorätt, som inte endast tillkommer Ryssland utan varje medlemsland, gör inte detta expertuttalande mindre märkligt.
Då nyfikenhet vill stillas lät jag dessa frågor löpa mailvägen till experten och undrade dessutom om han inte tyckte det var positivt att diskussionen om säkerhetsläget i Europa tar avstamp bl a i de protokoll, deklarationer, överenskommelser och fördrag som tillkommit inom OSSE:s ramar?
Tolv dagar har jag väntat på svar.
Utmärkt publicering, Knut L!
Förstår man inte satir missar man nog en stor del av möjligheten att tolka världen. Listan på den typen av journalistik kan göras lång, men jag skall inte trötta ut läsaren. Låt mig bara nämna Karl Kraus t ex i boken I denna stora tid(Symposium, 1995).
USA sista ambassdör i forna Sovjetunionen, Jack Matlock, uttalar sig så här förståndigt:
UTDRAG UR ARTIKELN:
”Ukraine Crisis Should Have Been Avoided.
An avoidable crisis that was predictable, actually predicted, willfully precipitated, but easily resolved by the application of common sense, writes Jack Matlock, the last U.S. ambassador to the U.S.S.R.
In 1991, when the Soviet Union collapsed, many observers, ignoring the rapidly unfolding events that marked the end of the 1980s and the beginning of the 1990s, considered that the end of the Cold War. They were wrong.
The Cold War had ended at least two years earlier. It ended by negotiation and was in the interest of all the parties. President George H W Bush hoped that Mikhail Gorbachev would manage to keep most of the twelve non-Baltic republics in a voluntary federation…
’The most profound strategic blunder made since the end of the Cold War.’
My words, and my voice was not the only one. In 1997, when the question of adding more members to the North Atlantic Treaty Organization (NATO), I was asked to testify before the Senate Foreign Relations Committee. In my introductory remarks, I made the following statement:
’I consider the Administration’s recommendation to take new members into NATO at this time misguided. If it should be approved by the United States Senate, it may well go down in history as the most profound strategic blunder made since the end of the Cold War. Far from improving the security of the United States, its Allies, and the nations that wish to enter the Alliance, it could well encourage a chain of events that could produce the most serious security threat to this nation since the Soviet Union collapsed.’”