Skojare som rubbat statsapparaten (I) – Margit Norell (1914-2005)

---

BEDRAGARE OCH SKOJARE finns det gott om. De finns på alla nivåer och i alla sammanhang. De ljuger och hittar på och kan vara alltifrån tokroliga och besvärliga som Johnny Bode, han med Bordellmammas visor eller Stig Cederholm, han som skapade Åsa Nisse och Klabbarparn, till otäcka och vämjeliga som Åsa Waldau, pastor och Kristi brud i Knutbysekten. Men de kan också vara direkt livsfarliga som Helge Fossmo, också han en pastor i Knutbysekten eller Johanna Möller, den så kallade Arbogakvinnan. De kan drabba enskilda individer på det privata planet, och de kan vara förödande i vidare och mer publika sammanhang. De kan till och med skaffa sig svängrum i den allra högsta kasten och i de tjusigaste salongerna och därmed orsaka skada som sätter hela statsapparaten i gungning.

***

Margit Norell föds in i överklassens allra finaste rum. På farmoderns sida hittar vi familjen Dickson som under mitten av 1800-talet skapade sig en kolossal förmögenhet bland annat på profitabla skogsuppköp som gått till historien som baggböleri. Margits farfar var professor i teologi, pappa i geologi, mamma Annie doktor i zoologi. Denna doktorstitel var dock inget som hon behövde använda för kommande jobb som internationell verksam författare av reportageböcker. På grund av föräldrarnas myckna resande växte Margit upp med barnflickor och inte minst hos farmodern Florence i en fashionabel villa på Djursholm.

När modern dör 1933 tar den då 21-åriga Margit ”avstånd från överklassen”, blir socialist och beger sig upp till det röda Ådalen tillsammans med teologen Curt Norell. I Kramfors arbetar de i ett gediget folkbildningsarbete. Målgruppen är arbetarfamiljer. Margit undervisar bland annat i svenska och psykologi. I sitt arbete förstärks hennes tro att hon i en framtid skall komma att arbete med människor, hon har en vision att människor ska komma till henne och samtala om sina problem. Därför påbörjar hon en psykoanalytisk utbildning när de (nu som gifta) efter kriget slår sig ned i Stockholm. Tillsammans med maken fortsätter deras folkbildningsarbete, men det psykoanalytiska upptar det mesta av Margits tid. De tre barnen uppfostras (precis som hon själv) av barnflickor.

Margit kommer fort i konflikt med den dogmatik som finns i psykoanalytiska gruppen, som är obrottsligt lojalt mot grundaren Sigmund Freud. I hemlighet börjar Margit studera riktningar inom psykoanalysen som förhåller sig mer fria från grundaren. Särskilt intresserad blir Margit av Erich Fromm som är psykoanalytiker men även internationellt känd genom sitt socialistiska perspektiv på samhället. Det passar socialisten (från överklassen) Margit Norell. I ett visst läge bryter hon sig ur den gamla föreningen och skapar sig en ny och egen sammanslutning, Holistiska föreningen där hon ger sig själv rollen både som rektor och utbildningsanalytiker. Hon samlar ett antal adepter kring sig, både som deras analytiker men även som deras handledare, ibland samtidigt – något som strider mot gängse modell för psykoterapi. Att ge sig själv titlar är också det ett brott mot de hårda formaliteterna som finns i dessa sällskap.

Margit är en framgångsrik analytiker. Köerna växer och det är ofta människor från den svenska kulturvänstern som knackar på. Författaren Göran Palm dedicerar sin storslagna bok Vintersagan Sverige – En läsebok i fyra delar ”Till minnet av Margit Norell”. Så långt är allt gott och väl. Margit gör sig även ett namn i de internationella kretsarna som delar en neo-freudiansk inriktning och hennes nätverkande bland alla kända personer i dessa sällskap är framgångsrikt. Höjdpunkten är när hon lyckas få ynnesten att tillbringa en hel vecka i närheten av den störste av dem alla: Erich Fromm.

Hon får också närkontakt med den legendariska kliniken Chestnut Lodge i USA, där Margits andra ledstjärna Frieda Fromm-Reichmann varit verksam. Hon var en judisk analytiker från Tyskland som 1933 vid Hitlers maktövertagande flydde till USA. (Under en period var Frieda gift med Erich Fromm). En sådan plattform, ett eget Chestnut Lodge vill Margit skaffa sig och den drömmen ska snart bli verklighet i en liten ort i södra Dalarna.

Men innan det blir så, har Margit några tunga år. Den egenhändigt utvalda ledningsgruppen i hennes Holistiska förening gör uppror och sparkar ut henne. Erich Fromm som varit så vänlig att ta emot henne en vecka i Schweiz svarar inte längre på brev, hjärtevännen och kollegan David i New York tar livet av sig.

Allt ser mörkt ut men då öppnar sig helt plötsligt dörrarna till den där drömmen om ett eget Chestnut Lodge. Och det är en trebarnsmamma från Ludvika som öppnar dörren. Hon heter Barbro Sandin och gör 1972 praktik på Säters sjukhus för sin socionomutbildning. Den psykiatri hon möter där chockerar henne. Hon vill ha stöd i att förstå vad hon upplever. Den progressive (det hette så på den tiden) överläkaren ger Barbro telefonnumret till Margit Norell i Stockholm. Så får då Margit den adept hon letat efter. Tillsammans skapar de två något som kommer att kallas för Sätermodellen som i stora drag går ut på att psykoser (exempelvis schizofreni) är ett tillstånd som orsakats av dysfunktionella relationer i barndomen och går att bota med en psykoterapi som bygger just på objektrelationer (typ mor och dotter) och ett närmast gränslöst stödjande förhållningssätt.

I de svenska bokhandlarna ligger vid den tidpunkten en bestseller och jäser. Det är Ingen dans på rosor, författad av Joanne Greenberg och skildrar hur psykoterapeuten dr Frieda (Frida Fromm-Reichmann) botar den schizofrena flickan Deborah. Boken är en bestseller över hela världen och blir en stilbildare för unga människor med siktet inställt på ett psykoterapeutiskt arbete.

Margit behöver inte sikta, hon är redan där! Hon är nu 60 år, rutinerad terapeut och för första gången i sitt liv är hon på precis rätt ställe, vid rätt tidpunkt, med rätt utrustning.  Barbro Sandin kommer, av oklar anledning, inte att dela med sig av sina framgångar med terapiverksamheten som kom att kallas Sätermodellen, till Margit som ju faktiskt är bakgrunden till hennes stora framgång. Men det kanske inte gör så mycket. Margit har nämligen fått in en fot på Säter och det kommer att räcka mycket långt. (Själva Sätermodellen kommer senare att falla i glömska.)

Margit gör nu allt rätt. Nu kan hon som tog avstånd från överklassen redan 1933 ändå utnyttja hela den livsstilsarsenal (habitus) som hon äger och som krävs för att ta makten över ett sjukhus, och lite till… Och hon vet hur man gör – ut till yttersta fingerspetsen, som hon förövrigt ofta viftar med när hon meddelar sitt auditorium att ”så här är det!”. I efterhand vittnar många om Margits drottninglika persona, den dömande rösten, det uppfordrande pekfingret, den manekeiska (svart-vita) världsbilden, den enda sanningen, den varma närheten så länge du var helt lojal, den iskalla vinden om du så bara yttrade en liten avvikande ståndpunkt, antingen är du med eller så är du emot, den stora berättelsen om hur allting är; ”så här är det” och alla andra är idioter.

Nästa fångst i Margits nätverk är journalisten Hanna Olsson. Hon blir Margits patient 1977 och i terapifåtöljen på Norrtullsgatan i Stockholm avtäcks hemska minnen från Hannas barndom. Margit fortsätter med att vara Hanna behjälplig i arbetet dels med den statliga prostitutionsutredningen och i rättegångarna mot de två läkarna i den så kallade styckmordsrättegången 1984. Hanna tackar Margit i sina publikationer.

Samtidigt på Säter sjukhus har en ny överläkare tagit plats. Han heter Göran Källberg och han behöver handledning i psykoterapi. Margit Norells namn finn ju redan där i Säter och hon tar sig an den nya klinikchefen. Även den nya, och helt nyutexaminerade psykologen Birgitta Ståhle påbörjar vi denna tid resorna tur och retur Säter – Norrtullsgatan, Stockholm. Den aktuella patient, för vilken det tarvas extra handledning från Stockholm är rikskändisen och psykopaten Lars Inge Svartenbrandt. För det är inte bara schizofrena patienter utan även psykopater som kan bli friska av Margit Norells egenhändigt hopsnickrade psykoanalys som nu praktiseras av både chefsöverläkaren och psykologen.

Och metoden är det totala gränslösa stödet, vecka ut och vecka in, för att komma åt bortträngda minnen. Det här passar Svartenbrandt som hand i handske. Alla på kliniken dansar nu efter hans pipa, han får allt vad han pekar på, allt han begär, han blir skjutsad dit han vill, får permissioner när han behagar (används ofta till inbrott och rån). Och i bakgrunden sitter Margit Norell och styr detta gränslösa omfamnande. Och alla är lyckliga, terapeuterna, är lyckliga, handledaren på Norrtullsgatan är överlycklig för över Sverige sprids nu ryktet; den ökände busen Svartenbrandt är botad. Till och med den annars så luttrade journalisten Jan Guillou sitter i tv och gullar med den botade psykopaten.

Den 8 februari 1990 håller överläkaren en segerintervju över allt det underbara och lyckade som hänt den nu omvända Svartenbrandt som får permission den 3 mars, rånar en bensinmack i Borlänge, stjäl mängder av vapen och tar en kvinna som gisslan. Aj då, det blev kanske inte så bra och Källberg tar på sig all skuld i dikeskörningen och Margit ser hur hennes internationella karriär i vardande avbryts när Svartenbrandt återfaller i sitt brottsliga liv (han har faktiskt aldrig lämnat det).

Men när det är som mörkast inträffar närmaste ett mirakel. 1991 kliver en Sture Bergvall in på Säter. Och året därefter börjar han, då under nytt namn; Thomas Quick, berätta. Det är dessa hans berättelser som kommer att få inte bara rättspsykiatrin och den akademiska minnesforskningen på fall utan faktiskt hela rättsapparaten. Och det är Marit Norell som ständigt lägger på mer och mer ved på en alldeles befängd brasa.

Under en tioårsperiod från 1992 till 2001 ligger Sture Bergvall på sin säng i Säter och fabulerar fram det ena mordet efter det andra, inalles hann det bli 39 mord. Historieberättandet understöds av terapeuterna under handledning av Margit Norell (som snart handleder alla som har med Thomas Quick att göra).

Parallellt med skrönorna från sängen vallas Quick under mycket stora dramatiska utspel och extremt starkt påverkad av mediciner på olika ”brottsplatser” runt om i både Sverige och Norge. Resultaten av dessa strövtåg (som inte ger ett enda bevis för någonting) tas till tingsrätten och leder till fällande domar. Totalt hinner tingsrätten fälla honom för åtta mord. Varje erkännande och varje avskyvärd detalj ses i terapin som ett steg av tillfrisknande. Minnen kommer tillbaka, kan återses, kan bearbetas och Margit har dessutom infört en ny dimension i analysen. Det gäller inte bara att avtäcka de bortträngda minnena, det gäller också att förstå att morden egentligen handlar om att återgestalta och bygga upp den fruktansvärda händelse som är orsaken till gärningsmannens bestialiska mördande.

I Stures fall handlar denna ur-scen om följande: Sture är fyra och år och fadern är i full färd med att våldta honom i sängkammaren då modern kommer in i rummet. Hon har ett foster dinglande mellan benen. Fadern avbryter sitt flåsande bakom lille Stures rygg och försöker skära av navelsträngen, men missar och skär i stället av halsen på fostret. Sture får skulden till allt, och sedan äter de alla av fostret. Föräldrarna avslutar sängkammarscenen med att ha samlag på golvet. Efter samlaget lägger fadern det som är kvar av fostret i ett tidningspapper och Sture får följa med till Främby udde utanför Falun där paketet begravs i en grop.

Detta är den så kallade Simon-berättelsen ur vilken allt annat har sitt ursprung. Alla mord är ett försök från Thomas Quick att återskapa sin lillebror Simon. I sammanhanget kan noteras att filmen När lammen tystnar har haft premiär precis i den vevan när Sture börjar hitta på och berätta.

I nästan tio års tid pågår denna fars. Åklagaren Christer van der Kwast, tror på den, förhörsledaren Seppo Penttinen tror på den, försvarsadvokaten Clas Borgström tror på den, minnesexperten professor Sven Å Christiansson inte bara tror på den utan verifierar på akademiskt vis att ”så här är det!”, justitiekanslern Göran Lambertz tror på den. Ja, alla tror på denna historia så till den milda grad att sedvanlig bevisvärdering, eller rutiner för överklagande inte behövs.

Och det är Margit Norell som är själva sagotanten bakom allt. Till sitt förfogande har hon ett antal relativt nyutbildade psykologer, terapeuter och läkare, förutom chefspsykologen Ståhle och chefsöverläkaren Källberg förstås.

Men det är ändå denne Källberg som till slut får hela spektaklet att sluta. Han ser över den Bergvalls medicinering och bestämmer sig för att sätta ut allt. Under svår abstinens och under hårt motstånd kämpar både Sture, och hans terapeuter i samklang med Margit mot detta beslut. Men Källberg ger sig inte.

Efter ett tag börjar Sture må bättre och avslutar därmed allt berättande och alla erkännanden. Detta sker 2001 och det skall dröja sju år, där Stures liv på Säter är mycket restriktivt. När han erkände alla hemskheter fick han vad han önskade, när han slutar berätta hålls han i princip fången, på sparlåga. Det ska dröja sju år innan journalisten Hannes Råstam börjar rota i detta, vilket slutar med att Sture Bergvall 2013 frikänns från samtliga mord.

Det var alltså en falsk seriemördare.

Margit Norell som hinner se hur hennes grandiosa föreställningar grusas dör 91 år gammal 2005. Hon följs till en sista vila av sina trogna terapeuter.

---

Nästa avsnitt om Rasputin.