BEDRAGARE OCH SKOJARE finns det som sagt gott om. De finns på alla nivåer och i alla sammanhang. De ljuger och hittar på och kan vara alltifrån tokroliga och besvärliga som Johnny Bode, han med Bordellmammas visor eller Stig Cederholm, han som skapade Åsa Nisse och Klabbarparn, till otäcka och vämjeliga som Åsa Waldau, pastor och Kristi brud i Knutbysekten. Men de kan också vara direkt livsfarliga som Helge Fossmo. Här ska vi nu stifta bekantskap med exempel två:
***
Gregorij Rasputin kommer från Sibirien, är en tjuvaktig kvinnojägare, ett fyllo och ledare av kriminella gäng. I något skede slår han följe med en sekt som förkunnar att Guds nåd bara kan fås om du går så långt du kan i synd, så långt ned att du når syndens botten. ”Kom och synda med mig”, predikar sektledarna. (Denna förknippning mellan utlevd synd och Guds nåd återkommer i många sekter. Vi känner den bland annat från Korpelarörelsens urartning i Tornedalen under 1930-talet. Uppmaningen ”Kom och synda med mig, så minskar vi världens synd”, var troligen Helge Fossmos devis när han lurade omkull både pastorer och barnflickor.)
Med denna hedonistiska förkunnelse i ränseln ger sig Rasputin ut på något han kallar pilgrimsresor. Dessa äger rum i Ryssland, men även i Grekland och Jerusalem, enligt egen utsago. Sant eller osant kvittar lika, för runt Rasputins persona börjar rykten gå om en otvättad och skäggig man som har helande förmågor. 1903 anländer han till Sankt Petersburg och närmar sig stegvis stadens societet, särskilt damerna.
Sankt Petersburg är på den tiden Rysslands huvudstad och säte för tsar Nikolaj II. Denne Nikolaj kallas för ”tsaren utan egenskaper”, och han är helt inkompetent för det ämbete han uppbär. Makan Alexandra av Hessen är lika obegåvad, men till skillnad från maken utrustad med en patologisk självöverskattning; hon är vidskeplig, hysterisk och vad man i dag skulle kalla ”flummig”.
I detta intellektuella tomrum gör Rasputin entré med förespegling att han kan bota tsarfamiljens yngste son, den blivande tronföljaren, Aleksej från den plågsamma sjukdomen han lider av; blödarsjukan som han ärvt av sin mor. Den vidskepliga tsaritsan menar att Rasputins förböner och andra helande krafter har god inverkan på sonen och det dröjer inte länge förrän fyllot och gängledaren från Sibirien är en ständigt närvarande konsult vid hovet.
Och snart gäller rådgivningen inte bara hälsa och välmående! Nej, nu ger han direktiv till tsar Nikolaj II både hur det rysk-japanska kriget och alla andra statsangelägenheter ska skötas – med förödande följder förstås. Under tsaritsan Alexandras skyddande vingar blir Rasputins makt närmast total och den självutplånade (läs mesige) tsaren har ju inget att sätta emot. Han tar sin tillflykt till sin kajak och andra fritidssysslor.
Sommaren 1914 bryter det stora kriget ut, och Ryssland bildar tillsammans med England och Frankrike den s k ententen som står emot centralmakterna Tyskland och Österrike-Ungern. När Nikolaj II besöker fronterna härskar, rent formellt, tsaritsan Alexandra i hans ställe; i praktiken betyder det att Rasputin är enväldig i Sankt Petersburg.
Kriget går dåligt, inte ens Rasputins råd räcker till, miljoner soldater dör, såras eller deserterar ute på slagfälten. Ryssland är ett vacklande korthus. För att rädda det som räddas kan mördas, under spektakulära former, Rasputin i december 1916 av grupperingar i närheten av hovet som länge sett hur Rasputin haft en eskalerande effekt på den inkompetens som präglat rikets ledning.
Några månader efter att Rasputin är borta tvingas tsaren ändå att abdikera och ersätts av Kerenskij i den s k marsrevolution 1917. Men inte heller Kerenskij lyckas avsluta kriget eller stabilisera Ryssland och avsätts efter ett halvår av Lenins bolsjeviker som utlovar fred och bröd. Detta sker i oktober 1917. Under det inbördeskrig som följer efter Lenins maktövertagande avrättar bolsjevikerna hela tsarfamiljen i Jekaterinburg den 17 juli 1918. Salig Rasputin lämnade följande testamente efter sig: ”Om något ont sker mig, kommer landet att dränkas i blod och kvävas av rök.”
Nästa avsnitt handlar om Ebbe Carlsson.
I sin självbiografiska roman ”Minnen” hade Torgny Lindgren med Stig Cederholm på ett hörn. Om jag minns rätt så var det en kvinnlig släkting som varit i kontakt med honom. Sanningshalten vet jag inget om. Torgny Lindgren hade ju, precis som Fritjof Nilsson-Piraten hade, och Mark Levengood har, en otroligt spännande förmåga att blanda sanning och fiktion.
Leif Str skriver ”… hon är vidskeplig, hysterisk och vad man i dag skulle kalla ’flummig’”. Jag vet att hysterisk syftar på hysta som i detta fall syftar på det kvinnliga könsorganet (grekiska hysteria, “livmoder”). Hysterisk är nog också fortfarande något de flesta förknippar med vad som är kvinnligt. Vore tacksam om Leif Str något kunde reda ut detta. På nätet hittar jag bara som synonymer överspänd, obehärskad, utom sig, mycket nervös; neurotisk och får alltså ingen närmare förklaring till att det skulle röra sig om just en kvinnlig egenskap.
Bertil C!
PO Enquist beskriver hysterins historia i sin fantastiska Boken om Blanche och Marie. Blanche Wittman var neurlogen Charcots favorithysterika på Salpetriersjukhuset som visades upp för en hänförd (manlig) publik. Både Strindberg och Freud var där och inspirerades till fortsatta studier. PO har även gestaltat händelserna i Strindberg – Ett liv.
Vad beträffar Åsa-Nisses skapare så är Torgny Lindgrens beskrivning av Cederholm (som du skriver om) hur dråplig som helst. Är den sann? Ja, efter att ha sett Bill Skarsgård gestalta ”Clark” (Netflix, 2022) tror jag att allt är möjligt för skojare med psykopatiska drag. Se den fantastiska filmen om Clark, och notera hur brottslingen hela tiden har aningslösa uppbackare i form av milda (och kåta) gråterskor. Igår, och idag.
Skojare måste ha rikligt med blåögda uppbackare. Jag skriver mer om det i fortsättningen av min skojarserie här på lindelof.nu.
Här kan den som vill se Elim Klimovs film Agonia i 2 delar från 1981.
Agonía 1981 Parte I
Tal: ryska
Text: valfri (tryck på kugghjulet)
Agonía 1981 Parte II
Handlingen från svensk filmdatabas:
Rasputin, Grigorij Jefimovitj föddes 1868 i byn Pokrovskaja i Tobolskguvernementet. Helt oväntat för alla blev han vid 27 års ålder kringvandrande predikant och utnämnde sig själv till ”Gudsman”. Rasputin var ett öknamn som betydde ”den utsvävande”. Han lär ha fått namnet på grund av sitt umgänge med otaliga kvinnor. Rasputins fåfänga och moraliska hänsynslöshet banade 1907 väg för honom till de aristokratiska kretsarna i S:t Petersburg. Han hämtades till hovet för att bota tronarvingen som led av den livshotande blödarsjukan. Där gjorde han sig snart hemmastadd och kallade tsarparet för pappa och mamma. Rasputin kom så småningom att bli en betydande maktfaktor inom statsapparaten och kunde via tsaritsan avskeda eller – gärna mot mutor – tillsätta ministrar. Rasputins verksamhet förlamade delvis den ryska krigsledningen under världskriget och nedsatte Ryssland i dess allierades ögon. Den underminerade också ställningen för de monarkistiska riktningarna inom landet. Varken Rasputins okunnighet och brist på bildning eller hans lösaktiga leverne förmådde rubba hans ställning. En sammansvärjning bildades mot hans liv av storfurst Pavlovitj, furst Jusupov och dumamedlemmen Purisjkevitj. Denna trio röjde Rasputin ur vägen 1916.
Tack Tommy för filmtips.
Alltid välkomna.
Ser fram emot redogörelse för Ebbe Carlsson! Vem upprätthåller hans tjänst idag?
Leif S!
Tråkigt att bli påmind om att man är född två år efter skojaren Clark Olofsson i Trollhättan. Han bodde senare på Hällskriftsgatan som ligger i stadsdelen Lundby vid Ramberget där jag bott sedan 1989.
Tur att det har fötts kloka människor även i Trollhättan, träffade Galenskaparen Claes Eriksson i Saluhallen förra veckan. Vi pratade mest fotboll, han var lovande men alldeles för långsam som hans far ”Spelaren” påpekade, sant sa CE.