SSUs ordförande sedan augusti 2015, Philip Botström

Läser i DN idag att SSU inför S-kongressen vill vara ”radikala” och motionerar om att införa ett system för att tvinga fram social elevblandning i grundskolan, att skjutsandet ska betalas av skattepengar, närhetsprincip och syskonförtur ska underordnas socioekonomiska faktorer.

SSU-ordföranden Philip Botström säger till DN:

– Vi vill att blandad elevsammansättning ska vara den viktigaste urvalsprincipen. Elever med olika bakgrund ska mötas i skolan. Det ska vara det viktigaste uppdraget när man fördelar eleverna.

Han säger att ett sådant system skulle leda till ett storskaligt skjutsande av elever mellan välbeställda och utsatta områden redan från första klass. Dessa skolskjutsar ska betalas med skattemedel. Föräldrar med barn som hamnar i olika skolor (närhetsprincip och syskonförtur ska bort) ska få hjälp ”för att få vardagspusslet att gå ihop”.

Det var länge sedan jag slutade förvåna mig över tokiga politiska skolutspel, men detta tar nog priset! Ett sådant här förslag kan bara födas ur total insiktsfrihet, okunnighet och i omedvetenhet om i vilket sammanhang man agerar. Jag ödslar därför ingen energi på att argumentera.

Att S-kongressen hyser förtroendevalda på en så pinsamt låg nivå säger mer om rörelsen än om SSU-stollarna. Ungdomligt oförstånd kan alltid ursäktas.

Men det är förstås värre än så. SSU är sedan länge en statsbidragsdiande organisation för unga pratglada (okunniga) välbetalda karriärister, som helt upphört att vara den samlande kraft bland radikala vänsterungdomar den en gång var.

Och, partiledningen är förstås betjänt av att SSU-arna spelar sin roll som ”ungradikaler” på ett helstolligt sätt, på det att för man enkelt ska kunna splittra S-kongressen och få igenom sina mjäkiga och verkningslösa markeringar mot de mest iögonenfallande uttrycken för grundskolans förfall; att begränsa vinsterna i skolsektorn.

När det gäller den så kallade frågan om ”vinster i välfärden” har jag länge ansett att man bör behandla skolan för sig och annan skattefinansierad välfärd för sig. Jag är i och för sig motståndare till att skattepengar ska kunna spelas med på börsen i alla sammanhang. Men att försöka införa generella regleringar över hela det skattefinansierade fältet i ett slag är en nederlagslinje. Att däremot försöka vinna en lite mindre strid i taget är lättare än att som nu försöka vinna hela kakan – och förlora allt, vilket är vad som skett de senaste 25 åren.

Att vara radikal är förstås inte lätt i dessa tider då ”radikalisering” betyder att vara på väg mot IS-sympatier.


Läs också AB: Intern konflikt hotar Löfven – Splittring om vinster i välfärden – igen

Föregående artikelI Lena Anderssons filterbubbla
Nästa artikelDet spökar än i Kambodja
Knut Lindelöf
Redaktör för lindelof.nu, skribent och författare. Pensionerad mellanstadielärare och skolledare. Bosatt i Uppsala.

10 KOMMENTARER

  1. Kan man säga att SSU är en plantskola för framtida rikspolitiker – eller kanske en klantskola?

  2. Varför kan man inte slå ihop partierna i riksdagis till två? Nöjes- och missnöjespartierna. Detta har jag föreslagit sedan länge. Dessa kan sedan söka sig ut på marknaden och skaffa sig sponsorer. Billigt och bra. Sänd sedan ”debatten” som underhållning för den som orkar titta. Detta sagt eftersom all makt har utgått från folket och gått till Bryssel som är en relästation för det globaliserade oligarkiatet.

    Men Therborns artikel i AB i dag var väl bra. Det farliga med Trumpen som inte är politiskt gängad är att han kan komma att ta till krig för att inte tappa ansiktet när hans löften visar sig ogenomförbara. Han har just skickat 1000 man till Syrien för att säkra styckningen tillsammans med kurderna. Men han skickar också soldater till folkmordet i Jemen. Bäddat för mer krig. Iran ligger illa till. Och nu den samordnade mediaattacken som återigen framställer Assad som barnamördare, när politikerna händelsevis är samlade för att tala om Syrien.

    Vilken timing! Pilger har redan sagt det: Syrienkriget slår alla rekord i medialögner. SVT hänger på som vanligt. Att de inte lärt sig något av Irak, Afghanistan, Libyen…

  3. Therborn imponerar verkligen och tar ett samlat grepp gällande populismens olika rötter och analyserar vår samtid på ett suveränt sätt. Myrdalklass på det och tillför kunskap och förstålse.

    Den amerikanska politiken med nya marktrupper, nu ytterligare marktrupper är djupt oroväckande och ett klart tecken på balkanisering. Oavsett sittande regim.
    Dubbla budskap inom en vecka, men syriska armens ambition att röra sig österut för att driva bort IS är nu blockerad av USA-trupper och kursdiska styrkor.

    Ytterligare en bekräftelse på att amerikanarna använder sin militära enhet IS i ett specifikt syfte. Söndra och härska. Naturligtvis i strid med folkrätten. Någon som hörs protestera från FN eller EU eller Wallström.

    Lögnerna duggar tätt och nu åter anklagelser om giftgas från Assad, vilket faller på sin orimlighet, då det är totalt kontraproduktivt för hans existens överhuvudtaget. Bomb som slagit ner i ett lager av kemiska vapen inom ett rebellkontrollerat område? Tragedi, men grundorsaken är det pågående kriget och dess konsekvenser.

  4. Tråden spretar helt okej naturligtvis.

    Dock har jag en annan uppfattning om SSUs förslag som innebär att de vill ha en blandad elevsammansättning som grundläggande urvalsprincip i svensk skola.

    Utdrag slutsatser ur ”Kommissionen för hållbart socialt Stockholm (2015 ”Elevsammansättningen har ändrats. Elever med sämre förutsättningar för studier, samlas i allt högre utsträckning på samma skolor”.

    ”Elever i ett socioekonomiskt ogynnsamt område som byter till en skola i ett socioekonomiskt gynnsamt område, har högre betyg och slutresultat än genomsnittet på den skola de lämnar”.

    ”Boendesegration tillsammans med ett urvalssystem till grundskolan som utgår från närhetsprincipen och vårdnadshavarens val, skapar begränsningar för att lyckas med arbetet att utjämna skillnader mellan områden, skolor och individer”.

    Förslaget är ett steg mot begränsning av det fria skolvalet och ett mycket bra förslag. Som naturligtvis inte kommer att bifallas, men det är en annan fråga.

  5. Klart jag tycker att elever från olika bakgrund ska blandas i skolan. Men jag vänder mig mot att lägga helt ogenomförbara förslag till en S-kongress. Även kravet att, rakt av över hela linjen, kräva stopp för vinster i välfärden är en nederlagslinje. Man måste tänka lite taktiskt också i politiken.

  6. Vilken taktik som är riktig kan ju diskuteras. Slutsatsen blir väl nästan att bara lägga säkra kort, som man redan vet går igenom. Hur tar man då strider och väcker förslag som är helt avgörande men som för tillfället exempelvis partiledningen inte vågar eller vill driva? Frågor som inte faller i god jord måste ju lika fullt drivas om det är avgörande för framtiden.

    Avskaffandet av det fria skolvalet och skolpengen är en sådan fråga. Utifrån ett demokratiskt perspektiv om alla barns och ungdomars lika värde och rätt till en likformig och rättvis utbildning. Dit hör även striden om att all skola ska drivas i offentlig regi och inte via aktiebolag, eller annan typ av företagsmodeller som tänkas kan. Bort med rubbet! Hur det går vet man inte. Det kanske krävs ett dussin partikongresser innan resultatet kommer.

  7. Håller med om allt du skriver. Men att kräva bussning av elever för att blanda från olika områden är ett ogenomförbart förslag, helt enkelt stolligt.

  8. Jag anser att du (Knut L) uttrycker dig otydlig i flera avseenden både i ditt huvudinlägg och i dina kommentarer. I en kommentar skriver du: ”Även kravet att, rakt av över hela linjen, kräva stopp för vinster i välfärden är en nederlagslinje. Man måste tänka lite taktiskt också i politiken.”

    1. Det grundläggande problemet med välfärden (vård, skola och omsorg) idag är just vinstintresset som du pekar ut. Men det gäller även att var tydlig med alternativet, som är avprivatisering och återförandet av drift och förvaltning av välfärden till det allmänna (stat, kommun och landsting). Talet om vinsttak och enbart förbud mot aktiebolag innebär bara på stället marsch.

    Detta är den principiella frågeställningen.

    2. Så till frågan om taktiken. Om det finns en bred folklig rörelse för det jag beskriver under punkt 1 ovan är det bakåtsträvande att ålägga denna rörelse uppgiften att enbart ta upp avprivatisering av skolan. Om det däremot finns en kraftfull rörelse för avprivatisering av skolan, men som inte vill befatta sig med vård och omsorg så skall denna skolrörelse givetvis inte befatta sig med dessa frågor.

  9. Du skriver: ”Avskaffandet av det fria skolvalet och skolpengen är en sådan fråga.”

    Talet om det ”fria skolvalet” är en bluff. Alla som väljer en skola får inte gå på den skolan. Det ”fria skolvalet” betyder enbart att du får söka till en skola: att ställa dig i kö till den skolan.

Välkommen! Håll god ton. Inga personangrepp!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.