Idag fick jag ett mejl från Stefan Löfvén och Ibrahim Baylan om att de ämnar lägga fram ett förslag till partikongressen i mars om att förlänga skolplikten till 18 års ålder. Alltså, tre års gymnasium kommer att bli obligatoriskt för de allra flesta. Det skulle innebära att alla ungdomar upp till 18 års ålder skulle tvingas gå i skolan. Är detta ett bra förslag?
Sedan 1972 gäller svensk skolplikt från 7 till och med 15 år. Skolplikt har vi i Sverige haft mycket länge. I Wikipedia kan man läsa:
”En lag infördes 1723 om att alla föräldrar skulle se till att deras barn lärde sig läsa. Detta skedde efter många misslyckade försök med att få hela befolkningen läskunnig, under stormaktstiden. Det innebar ingen egentlig skolplikt, fastän föräldrarna kunde hållas ansvariga ifall kunskapen inte infann sig. Skolplikt, dvs att skolgång är obligatorisk för varje barn, infördes med folkskolestadgan 1842. En sexårig skolplikt fastställdes i Sverige 1882, och sjuårig skolplikt infördes 1936.”
Skolplikten har alltså i Sverige förlängts tre gånger sedan 1842 först till sex år (1882), sedan till sju år (1936) år och senast till nio år (1972). Det system Sverige hade mellan 1723 och 1842 är i princip det system som gäller i Finland idag. I Sverige fungerade det dåligt på 1700-talet för att få en läs- och skrivkunnig befolkning.
Den stora fördelen med skolplikten är att alla barn (nästan) faktiskt kommer till skolan och att alla dessa barn faktiskt kommer i kontakt med någon form av pedagogisk verksamhet. Men utan att rimlig kvalité kan garanteras kommer ”skolplikten” att upplevas som ett tvång och till och med som ett övergrepp av allt fler.
Efter det som skett de senaste 20 (30) åren – ett upplöst skolsystemet, ”fritt” skolval, kvalitéfluktuationer på en skala mellan 1 och 100, avskaffad likvärdighet och allt vad grundstandard heter – kommer skolplikten självklart att bli ifrågasatt. Segregeringen som följer av idéerna om ”mångkulturalism” förvärrar det hela och rörelsen för fri marknad på alla områden kommer bara att öka. Flykten från ”slummen” kommer att fortsätta och analfabetismen, klassklyftorna och motsättningarna att öka. Idéer om att folk i slumområdena är av lägre standard kommer att bre ut sig.
I P1-programmet Kropp & Själ skärskådades igår utbredningen av ADHD och medicineringen av barn. Linn Thorell, forskare på Karolinska institutet, sa att de (i forskarvärlden) inte är förvånade över att ADHD är vanligare i underprivilegierade bostadsområden för ”den genetiska sårbarheten är större där”. (42 minuter in i programmet). Jag säger som i På spåret: Vart är vi på väg?
Alltså, att upprätthålla skolplikten i en dålig skola kommer att visa sig omöjligt. Att förlänga den med ytterligare tre år, som Stefan Löfvén och Ibarhim Baylan nu föreslår, är döfött. Ja, förslaget bevisar bara att de inte förstår vart vi är på väg. De tror att pöbeln kommer att låta sig fösas in i sina obekväma fållor. När ska man, som medlem i Socialdemokratiska partiet, få ett uppmuntrande brev från partiledningen?
Bloggportalen: Intressant
Andra bloggar om: Ibarhim Baylan, Linn Thorell, skolplikt, Stefan Löfvén, Socialdemokraterna
Kloka ord. Det kommer aldrig att fungera. Möjligen om vi avskaffar fritt skolval och utslagning av människor. Dit är det långt och med nuvarande ledning i SAP lär det inte ändras. Tyvärr.