Tisdagen den 23 november år 2010 hölls ett strategiskt viktigt lunchmöte i Élyséepalatset vid Rue de Faubourg i Paris. Det var Frankrikes dåvarande president, Nicolas Sarkozy, som tog emot en delegation från emiratet Qatar med den qatariske premiärministern i spetsen. Bland de inbjudna märktes också Michel Platini, känd som en av Frankrikes bästa fotbollsspelare genom tiderna.
De allvarstyngda männen visade sig ha åtskilligt gemensamt, och Élyséemötet avsatte flera konkreta resultat på nästan ingen tid alls. Först slöts en serie mångmiljardavtal på skilda områden mellan Sarkozys Frankrike och det lilla, men ofattbart rika, emiratet. Därefter slantade de långväga gästerna upp bortåt 1,5 miljarder SEK (översatt till blågul valuta) och köpte upp Paris Saint-Germain, PSG, i dag Frankrikes ledande fotbollsklubb – med den just nu skadade Zlatan Ibrahimovic som kultfigur och tongivande spelare.
Men så långt rörde det sig mest om småpotatis. Det verkligt uppseendeväckande och anmärkningsvärda var att det Internationella Fotbollsförbundet – FIFA – den 2 december, bara nio dygn efter lunchen i presidentpalatset, beslöt att Qatar skulle stå värd för 2022 års VM-slutspel i fotboll. Det hade nästan ingen kunnat tro, i synnerhet som också Australien, Sydkorea, Japan och fr. a USA kandiderade.
Michel Platini var en av de ledamöter i FIFA:s exekutivkommitté som röstade på gulfstaten. I dag har Platinis son ett lukrativt jobb som verkställande direktör i Doha, Qatars huvudstad.
Till ytan är Qatar något mer än hälften så stort som Värmland. Landet är traditionellt muslimskt men på samma gång ultrakapitalistiskt. Det lilla emiratet befolkas av närmare två miljoner människor. Knappt 350 000 av dessa är ekonomiskt oberoende qatarier – tack vare de väldiga naturgas- och oljetillgångarna – och uttryckt i BNP per capita räknas Qatar i dag som världens rikaste nation.
Men i landet finns också 1 500 000 gästarbetare, de flesta med sina rötter i Indien, Pakistan, Bangladesh, Nepal, Filippinerna och i en rad andra gulfstater. Det är dessa gästarbetare som, bokstavligen, står för slavgörat och nu är upptagna med att färdigställa alla de exklusiva 2022-års-arenorna med tillhörande faciliteter.
Inför och under den nyss gångna sommarens VM-slutspel i Brasilien miste som bekant nio (9) byggnadsarbetare livet till följd av stress, bristande säkerhet o s v. I Qatar dör i genomsnitt 1,25 sådana arbetare om dagen, låt vara att dödsfallen inte alltid är fotbolls-, d v s arenabetingade. Det innebär att mer än femtusen (5000) byggjobbare kommer att förolyckas under perioden 2010-22.
Ingen törs väl påstå att idén om allas lika värde omfattas med överdriven entusiasm av de styrande eliterna.
I Qatar liksom i andra gulfstater tillämpas en sponsormetod som officiellt benämns ”kafalasystemet”. Det är ett system som ger arbetsgivaren mycket vidsträckta, t o m oinskränkta, befogenheter. T ex är det regel snarare än undantag att gästarbetarnas pass beslagtas. På så sätt kan de hållas fångna och instängda i emiratet längre eller kortare tid. Arbetare kan dessutom entledigas eller tvingas byta jobb också när detta strider mot ingångna avtal och underskrivna kontrakt. Föga förvånande bestäms lönenivåerna av arbetsgivarparten. Vanligen blir det fråga om svältlöner i storleksordningen 1000 SEK/månad – i världens rikaste land. Människohandel således. Ytterst rör det sig om trafficking.
Att Qatar fått privilegiet att arrangera 2022 års VM-slutspel är på många sätt djupt stötande. I realiteten saknar landet allt vad fotbollskultur- och tradition heter. Enda ”meriten” är en kvartsfinalplats i 1992 års Barcelona-OS, men i VM-kvalen har man aldrig lyckats hävda sig. Just nu rankas Qatar på ungefär 90:e plats i världen.
Till detta kommer det extrema klimatet. Utomhustemperaturen i Doha och andra tilltänkta spelhålor brukar pendla kring 50-gradersstrecket, och det är knappast optimalt för spel i uppdrivet tempo. Men värmeproblemen tänker man bemästra, åtminstone enligt vad som nu sägs, med raffinerade kylanordningar drivna av solenergi.
Om Qatar bör man också känna till att press-, församlings- och yttrandefriheten är, om inte obefintlig, så i varje fall ytterst begränsad. Homosexualitet är i lag förbjuden. Utrikespolitiskt stöder de makthavande ”allt och alla”.
Under den arabiska våren tog man ställning för de libyska rebellerna, och tidigare har al-Qaida-terrorister, inkl. bin Laden själv, kunnat röra sig fritt i den tropiska hettan. Men på samma gång behandlas USA med idel välvilja. En amerikansk flygbas mitt i ökenlandskapet, en bas med hissat stjärnbaner och militär i givakt, är bevis för den styrande elitens pragmatism – eller vad det nu handlar om.
Det kan förefalla märkligt att Qatars shejker och emirer trots allt har pålitliga vänner och uppbackare. Rader av gamla fotbollslegender verkar numera som ambassadörer för 2022 års VM-slutspel. Pep Guardiola, Roger Milla, Zinedine Zidane, Bora Milutinovic, Gabriel Batistuta och Ronald de Boer extraknäcker alla i det gebitet. En aning pikant är det väl också att Albert Speer Junior, son till Adolf Hitlers betrodde chefsarkitekt, råkar vara den högst ansvarige för det stundande världsmästerskapets alla arenabyggen.
Internationella fotbollsförbundet, FIFA, grundades 1904 av sju europeiska länder, däribland Frankrike, Danmark och Sverige. I skrivande stund är antalet medlemsländer 209 (vilket är 16 fler än vad FN stoltserar med).
De första 70 åren fungerade organisationen på det hela taget klanderfritt och respekterades i vida kretsar. Men 1974 blev FIFA kidnappat, för att uttrycka sig rått. Detta år utsågs nämligen den brasilianske affärsmannen Joao Havelange, en före detta simmare och vattenpolospelare, till president. Det förändrade allt. På kort tid fick FIFA karaktär av diktatoriskt furstendöme med klassiska maffiametoder högst upp på agendan. När schweizaren Joseph ”Sepp” Blatter, 1998, avlöste Joao Havelange på presidentposten, så blev Augias-stallet om möjligt än skitigare. Ja, de bestickliga FIFA-höjdarna visade sig vara lika många som de onda andarna i Gamla Testamentet.
Numera vet vi att Qatar, ordrätt, har mutat sig till 2022 års VM-slutspel. Det har BBC och facktidskriften France Football tidigare visat. Dessutom har Sunday Times nyligen lett i bevis att en Mohammed bin Hamman, qatarier och f d ordförande i Asiatiska Fotbollsförbundet, uppvaktade ett knippe afrikanska, asiatiska och karibiska FIFA-delegater med 30 miljoner SEK vardera för en röst på Qatar (den 2 dec. 2010). Och så vidare, och så vidare.
Det är illa nog att VM-slutspelet 2018 har tilldelats Putins Ryssland. Dessvärre torde ingen av kvinna född kunna ändra på detta sakernas tillstånd. I gengäld borde det finnas utmärka möjligheter att sätta stopp för Qatar-VM, i synnerhet om alla goda krafter anstränger sig för att i detalj belysa gästarbetarnas usla levnadsvillkor.
Fotboll må vara bland det roligaste som finns – men, som någon sagt, det finns alltid ett högsta pris på konjak.
Bloggportalen: Intressant
Andra bloggar om: fotboll, maffia, FIFA, Sepp Blatter, Nicolas Sarkozy, Qatar, Michel Platini, Paris Saint-Germain, PSG, Zlatan Ibrahimovic, VM-slutspel 2022, Albert Speer Junior, Joao Havelange, Mohammed bin Hamman
Ett mycket bra inlägg, som jag önskar får stor läsekrets. Det solkas dock ner en aning av den avslutande efterslängen emot “Putins Ryssland”. Tyvärr har jag glömt bort varför Ryssland, med eller utan Putin, inte är värdig spelen. Hade det varit bättre om de lagts i ”Hollands Frankrike”?
Det slappa pratet om ”Putins Ryssland” kan gå an i Texas, men här underblåser det okunnigheten om Ryssland och ryssarna, till vår egen skada. Som Paasikivi fick sina landsmän att inse: geografin kan man inte göra något åt och Ryssland, liksom bjässarna Tyskland och Polen, är våra grannar vare sig vi vill det eller inte. I vårt eget intresse måste kritik och negativa inställningar, också mot Tyskland och Polen, vara grundade på kunskaper och inte på slappt prat. ”Tosiasioiden tunnustaminen on viisauden alku” (”All vishets begynnelse är att erkänna fakta”), som det står på Paasikivis staty i Helsingfors.
[2014-09-01 Denna kommentar är skriven under psuedonym och med falsk e-postadress. Eftersom den är ganska harmlös lägger jag ändå ut den. /KL]
Jaha, och varför skulle inte ”Putins Ryssland” kunna arrangera fotbolls-VM? Man gjorde ett utmärkt jobb i Sotji-OS och de missförhållanden som begicks av privata byggherrar under uppbyggnaden knappast kan lasta Putin för, lika lite som utnyttjandet av polska byggjobbare i Sverige lastas på Reinfeldt. För övrigt ett bra inlägg som belyser korruptionen inom fotbollsvärlden.