Sedan 2009 har tillgången till strategiska produkter som medicinsk skyddsutrustning och mediciner överlåtits till marknaden. Det kan bara bero på att ansvariga politiker faktiskt trott att varken försörjningskriser eller krig längre behöver tas med i beräkningen. För vår del skulle frihandel och EU lösa alla problem. Ja man trodde förmodligen att just den fria marknaden var garantin mot framtida försörjningskriser och krig. Minns mantrat om EU som ett fredsprojekt.
Ansvarig minister 2009 Göran Hägglund sa till DN häromdagen:
– Vi levde i en tid då vi av allt att döma tog för lätt på sådant som att gardera Sverige i händelse av krig, kris och avspärrningar, säger han och fortsätter:
– Det gör att vi i dag har en sämre möjlighet att hantera krissituationer än vad man kan önska.
Politiker med Hägglund i spetsen stödde sig på en nyckelmening i ”Apoteksmarknadsutredningen”, SOU 2008:4:
”Bland marknadsaktörerna på en omreglerad apoteksmarknad kommer det att finnas ett intresse för att på affärsmässiga grunder fullgöra uppgifter inom totalförsvarets läkemedelsförsörjning. Det finns därför inget behov av en lagstadgad skyldighet för den som bedriver detaljhandel med läkemedel eller andra aktörer att fullgöra sådana uppgifter. I stället ska Försvarsmakten och övriga berörda myndigheter upphandla tjänsterna.”
Så blev det som det blev, vilket alla samstämt beklagar idag.
Frågan är gammal
Beredskap för kris och krig åligger varje ansvarstagande stat. Under första världskriget infördes i Sverige exempelvis exportförbud för bomull. Landets egen försörjning på bomull var viktig, inte först och främst för att tillverka kläder, utan för att framställa sprängmedel – bomullskrut. I vårt södra grannland betalades därför bomull med skyhöga priser.
Min farfar var affärsman i Göteborg i textilbranschen och låg på ett stort lager bomull. De höga tyska priserna lockade honom och hans kompanjon att på något sätt sälja bomullslagret och tjäna storkovan. Lösningen blev en liten fabrik för madrasser – med bomull som stoppning.
Men de åkte fast. Den första lasten på väg ut ur Göteborgs hamn kontrollerades av tulltjänstemän och bluffen uppdagades. Det blev stor skandal och en kännbar ekonomisk smäll för min farfar, och hans rykte i stadens affärskretsar sjönk ner till en bottennivå. Länder har i alla tider sett om sitt eget hus, främjat sin egen säkerhet.
EU står inte pall
Nu är det Frankrike som stoppar – lägger beslag på – laster med skyddsutrustning från Kina, som skulle vidare till övriga EU-länder. Detta illustrerar EU som blott en luftslott för solsken och vackert väder.
Näringsminister Ibrahim Baylan intervjuades i radio idag på morgonen om varför skyddsutrustning inte tillverkas i Sverige. Hans svamliga svar gav absolut ingenting. Jag frågar mig: Hur svårt kan det vara att – för inhemska behov i ett högteknologiskt industriland som Sverige – framställa dessa enkla engångsprylar? Jag gissar att det är EU och globalföretagsintressen som bromsar här. Små inhemska marknader är inte tillräckligt lönsamma.
Jag tror vi i Baylans svamliga svar kan ana en stor konflikt som kommer att öppna sig i post-Coronasverige. Frågan blir: Ska svensk ekonomi globaliseras ännu mer genom att ytterligare underordnas ett allt mer federalt EU – med skatter, krigsmakt och hela paketet? Eller ska man backa till rimligare lösningar, där svenska politiker och myndigheter kan se om sin egen nationella säkerhet med beredskap och försvar.
Tuffa tider väntar alltså, även utan Coronahotet. Stor kulturell prestige och enorma ekonomiska krafter har under lång tid tillsammans befäst sin makt, just med EU, fri marknad och globalisering som en övergripande ideologi. Det är denna ekonomisk-kulturella front som efter corona kommer att möta ett nytt motstånd.
Steg ett blir kanske att Göran Hägglunds ”frihetsreform” från 2009 faller. Den som lever får se…
Utmärkt bra artikel. Förklarande till nuets förvirring är citatet ur Apoteksmarknadsutredningen. Skenheligt andaktsfullt med religiös anklang. Homo economicus skulle frälsa oss alla. Jeshua förstår dom sig inte på alls. Särskilt inte den bärande självklarheten att det inte går att dyrka två gudar samtidigt. Om Mamon är valet så kan Himmelriket glömmas. Ack, så bittert.
”Karolinskan” Svinonii uttalande uti Stockholms landsting: vi såg det inte komma, ansluter till statsminister Lövfens tidigare dito. Baylan svamlar på som vanligt. Att Hägglund räddade sig in i näringslivet var inte oväntat, det gör dom ju nästan alla. Nu hycklar han självkritik. Det är dags att ta fram namnen på alla nedrustare och ställa dem till svars. Just in time! Medlemskapet i ett sönderfallande EU och Globaliseringens negativa effekter måste upp till grundlig diskussion. Vi riskerar bokstavligen livet om det fortsätter så här!
”Frågan blir: Ska svensk ekonomi globaliseras ännu mer genom att ytterligare underordnas ett allt mer federalt EU – med skatter, krigsmakt och hela paketet? Eller ska man backa till rimligare lösningar, där svenska politiker och myndigheter kan se om sin egen nationella säkerhet med beredskap och försvar.”!
Det är sjutton vad detta ”man” ställer till det. Vem/vilka är det? Det är naturligtvis den härskande klassen med exekutörer (politiker) och propagandister (MSM inklusive Public Service). Men vad ”man” kommer att göra befinner sig nu i ett helt annat läge än före covid-19.
Nu har de som inte tillhör detta ”man” på kort tid och med en ökande tydlighet kunnat se vad globalisering är, vad ”fredsprojektet” EU är och vad reaktionär nationalism är. Och hur dessa 99 % (eller nåt) som inte är ”man” kommer att handla/bete sig/agera ja det kommer att vara avgörande för hur ”man” (1 % eller nåt) i sin tur kommer att handla/bete sig/agera. Jag hoppas att mer än 90 % av de 99 procenten med stor kraft kommer att ge sig på de 1 procenten som nu så enormt tydligt visat, att de sedan lång tid tillbaka inte förmått leda Sverige på ett sätt som är till gagn för folkflertalet.
Leif S!
Du skriver om Hägglund ”Nu hycklar han självkritik”. Jag är alls inte säker på det. Är det inte självklart att även de mest reaktionära av politiker, och Hägglund var inte en av dem, i någon mening naturligtvis tror på den politik de förordar? När jag på denna blogg kritiserar någon, antingen vän (som Knut L.) eller medlem i det antifolkliga lägret (som Hägglund), försöker jag att inte attackera eventuell moral, utan den skada som föreslagna politiska åtgärder eventuellt kan få till följd. Nu kan du naturligtvis påpeka att detta mitt påpekande i sig är en moralisering; och ja det är det!
PS.
Min hustru och jag gillade starkt Hägglunds självironi och torra humor. Men vi skulle aldrig få för oss att rösta på det parti han var ledare för.
DS.
Bertil C!
Ok. Man ska inte moralisera. Hägglund idkar självkritik. Sak samma. Men han är en av de politiker som ärligen och i Kristi namn beslutsamt lett landet in i privatiseringseländet. Han tror på Gud. Han är säkert torrolig (H-ggl-nd alltså). Han kan kosta på sig att framstå som eftertänksam. Just-in-time. Klädsamt och bra för affärerna. Han har sitt å det torra, om man säger… Sossarna kommer dock aldrig att erkänna sina misstag, de såg ju ingenting komma. Och inte fru Svenonius, ”Karolinskan” heller, förresten, delar väl värdegrund. Synskadades förening…