När jag skrev boken om Kunskapsrörelsen fick jag kontakt med den erfarne skolmannen och folkbildningskämpen Göte Rudvall. Vi brevväxlade först och sommaren 2014 besökte jag honom i hans hem i Helsingborg och skrev därefter om hans släktskap med Lenin.
Jag vill nu komma till ett annat resultat av mina givande kontakter med Göte Rudvall. På ett tidgt stadium skickade mig sitt sista exemplar av Åke Islings lilla bok, som skrevs till Föreningen för en demokratiserande och aktiverande skolas (Daks) 10-årsdag. Den boken blev till ett särskilt kapitel i min bok, som behandlar de strider som förts inom det socialdemokratiska partiet om ”bildningsfrågan” från 70-talet. Men jag borrade också lite djupare än så.
Minst två huvudlinjer har funnits inom rörelsen ända sedan August Palms dagar.
Men på 70-talet gick något väsentligt fel. Då fick idealistiska ”revolutionärer” inom partiet makten och drev sina teser om en socialistisk skola allt hårdare, tills allt rasade samman i slutet av 80-talet.
Denna text kan med fördel läsas separat. Tänker att många socialdemokrater kan vara intresserade, men kanske tycker att man inte vill köpa boken. ”Webbtidskriften” Skola och samhälle S.O.S har erbjudits texten men avböjt för att den är för lång. Jag finner ingen annan plats för publicering än att lägga den här som pdf-dokument för nedladdning och läsning efter utskrift.
Varsågod! Här finns nu texten. Och sprid den gärna vidare på olika vis.
Det interna bråket kommer nog i första hand från svaghet och vilsenhet. Enligt Bo Rothstein: Den socialdemokratiska staten, fanns ingen särskilt stark vilja att göra något åt skolan som därför blev en lekstuga för diverse läroverkslektorer, medan S ägnade sig åt arbetsmarknadspolitiken istället där de hade både vilja och förmåga.
Boken finns här.
Rothsteins poäng är, om jag minns det rätt, att statsmakt inte innebär någon total makt utan bara en viss förmåga att påverka kompromisserna i samhället. Samt att detta kostar på. Inte ens den unikt starka svenska socialdemokratin hade hur mycket resurser som helst, därför var det många sektorer i samhället som andra fick styra – exempelvis skolan.