”DET ÄR BRÅTTOM. Ett aggressivt och oberäkneligt Ryssland kan tänkas vilja störa en ansökningsprocess, och har redan uttalat illa dolda hot. För tillfället är Ryssland dock upptaget i Ukraina, och har begränsade resurser att rikta mot Sverige. Brådskan beror också på Finlands process. Ett Sverige som ensam alliansfri stat i Östersjöområdet skulle kunna bli måltavla för ryska hot och påtryckningsförsök, till exempel i syfte att utmana Nato genom att gå på ett land som står Nato nära utan att omfattas av försvarsgarantier.”
Så ska det låta om man är socialdemokratisk gräsrot. Det är s-gräsroten Pär Eriksson som skriver så här i s-märkta Aktuellt i Politiken (AiP) den 11 maj. Denne gräsrot visar sig för övrigt sedan 30 år vara verksam som säkerhets- och försvarspolitisk analytiker.
Argumenten för att huvudstupa kasta sig in i Nato stavas för s-toppen – och dess lydiga gräsrötter – Ryssland, Ukraina och Finland. Men man har fel i alla tre fallen. Ryssland är inte ett större hot mot Sverige nu än det varit under tiden från bildandet 1991. Ukrainakriget är inte ett tecken på att Ryssland i grunden förändrat sin utrikespolitik sedan 1991 och att Putin blivit sjuk eller galen. Ryssland för en gränspolitik som är väl känd och som efter Sovjets sammanbrott orsakat flera konflikter och krig, som använts av Västvärlden (USA/Nato) för att demonisera landet och dess ledare och för att flytta sina militära positioner (Nato) närmare Rysslands kärnland.
Ukrainakriget ses enbart som ett utfall av Rysslands och Putins oberäknelighet, ingen bakgrund beaktas. Finlands omsvängning sedan 24 februari 2022 är beklagansvärd, men borde inte rubba Sveriges flersekellånga fredspolitik genom att hålla sig utanför stormakters konflikter och krig. Finlands läge och förhållande till Ryssland är ett helt annat än Sveriges. Vi har alls inte gått hand i hand efter att vi skiljdes från varandra efter kriget 1808–1809. Att välja olika vägar i frågan om Nato knappast särskilt alarmerande. Varje land väljer ju själv sin utrikes- och säkerhetspolitik, eller hur?
Att Sveriges fredspolitik skulle blivit obsolet finns det egentligen ingenting som talar för. Att det vore för dyrt att som alliansfri ha ett starkt försvar är definitivt fel. Att Sverige – som en följd av den ökande spänningen i det nordiska området – borde öka anslagen till försvaret är möjligen sant. Men jämfört med att med svenska skattepengar betala Natos aggressiva projekt jorden runt, vore det väl använda pengar. Många exempel i vår nutidshistoria talar för att inhemska välmotiverade och välutrustade försvarsstyrkor i det närmaste är oslagbara. Det är den traditionen vi nu överger.
Så det där att ”ett Sverige som ensam alliansfri stat i Östersjöområdet skulle kunna bli måltavla för ryska hot och påtryckningsförsök…” är inget annat än kvalificerat nonsens. Det är däremot betydligt mer troligt att Sverige som Natomedlem i ett stormaktskrig blir ett förstahandsmål för Ryssland i sina försök att möta Natos uppladdning på svensk mark. Tillkommer att Sverige som Natomedlem med sitt avancerade flygvapen ska hjälpa Nato med övervakning av Östersjön, Baltikum och Arktis. Sånt kostar mycket pengar! Det är således inte Sverige som behöver Nato för sitt försvar, utan Nato som behöver Sverige för sitt kommande krig mot Ryssland.
Så till kärnvapnen. Den frågan nämns inte ens i Pär Erikssons debattinlägg. Frågan är dock inte om vi ska ha kärnvapen i Sverige eller inte – i fredstid. Då utgör de ett mycket litet hot. Nej, det är att ha dem på svensk mark i uppladdningen inför eller i krigstid som är det riktigt stora hotet mot Sverige, och det är en självklarhet att så blir fallet. Det måste Sverige acceptera som Natomedlem, liksom Natobaser och Natosoldater om Nato anser sig behöva det.
Sveken
Jag är i själ och hjärta socialdemokrat, ser mig som en allt mer sällsynt gräsrot i det stora partiets hägn. Men jag slutade betala medlemsavgiften för ett par år sedan på grund av de många djupa sveken partiledningen gjort sig skyldig till inrikespolitiskt, samt att man huggit bort själva kroppen (medlemmarna) från beeslutsapparaten och placerat all makt i partitoppen. Ur medlemsbasen handplockas unga välutbildade till poster på kanslier och departement som mediestrateger, ombudsmän och utredare. Jag säger bara Shekarabi så förstår ni vad jag menar.
Gruppen Socialdemokrater mot Nato på Facebook med den outtröttliga Lena Nockert i spetsen kämpar på, men har inte lyckats samla fler än 43 medlemmar till gruppen. Det säger en hel del om s-medlemmarna idag. De är komna till hög ålder, är inte aktiva på Facebook eller vill inte frondera mot makten. Till och med Stefan Löfven och en hel grupp äldre s-veteraner har uttalat skepsis mot att lämna alliansfriheten och framför allt mot brådskan. Men de ligger lågt, ger upp och/eller motas ut i marginalen. Pierre Schori är ett undantag. Han har vittnat om den odemokratiska processen i partiet som på medlemsmötet i Stockholm samlade ett förbluffande litet antal medlemmar. Allt var riggat för att inte skapa fördröjning. Thage G Peterson talade mot Nato i Älmhult på första maj långt bort från Stockholms city och Maj Britt Theorin är bortgången.
Så kom Erdogan och satte en rejäl käpp i hjulet. Det som skulle bli en blixtsnabb process ser nu ut att bli till en riktig rysare, som kanske kommer att påverka valet.
Jag ser ännu ett megasvek av den socialdemokratiska ledningen mot vårt land, i det här fallet mot möjligheten att verka för avspänning och fred i världen. Vi väljer krigets väg. Parallellen med arbetarrörelsens svek mot freden före första världskriget är svår att inte påminna om.
Bild av Helena Lindholm som bidrag till ”tecknatuppropet moment 2022”
Knut L skrev: ”Ur medlemsbasen handplockas unga välutbildade till poster på kanslier och departement som mediestrateger, ombudsmän och utredare.”
Bara ett ord var fel: ”välutbildade”.
Jan Arvid G!
Återigen ett försök att definiera bort faktainnehållet till förmån för en värderingsåsikt. Eller har du en alldeles egen definition av ”väl”?
Klokt talat, Knut L!
Jag instämmer i allt utom: ”Tillkommer att Sverige som Natomedlem med sitt avancerade flygvapen ska hjälpa Nato med övervakning av Östersjön, Baltikum och Arktis. Sånt kostar mycket pengar!” Detta är inget som ska tillkomma, utan pågår för fullt enligt regelbundet publicerade kartor.
Se nedan Sveriges spionflyg under perioden 28/4-18/5. Märkligt nog verkar Natomedlemmarna Danmark och Norge inte medverka.
Dennis Z!
Jag förstår inte din kommentar. Jag skrev bara skämtsamt om att apparatmänniskorna över lag inte har en god informell och formell bildning och utbildning.
All offentlig makt i Sverige utgår från MEDIA.
MEDIERNA är ”demokraternas” främsta företrädare.
Så lyder den aktuella svenska regeringsformen.
Vem som styr ”demokraterna”?
Nej, det får vi inte rösta om … bara att bocka och buga – och stå där med mössan i hand!
Efter Rysslands invasion av Ukraina har Nato-anhängarna inom inflytelserika militära intressen tillsammans med de borgleriga partierna och Sverigedemokraterna, ställt Socialdemokraternas ledarskikt mot väggen som nu fallit till föga och kört över sitt eget högsta beslutande organ. Hur kunde det bli så demokratiskt fel för dem? Kan tyda på ett självskadebeteende utan djupare analys.
Min enkla tanke med utblick från ett fabriksgolv, mot Socialdemokraternas numera politiska färdriktning säger mig att den leds av teoretiskt välutbildade företrädare som i grunden saknar verklig kontakt med dem de säger sig representera. En illavarslande verklighetsfrånvänd bild som leder till ett alltmer tjänstemannastyrt samhällsbygge.
Därtill har LO-kollektivets medlemmar förlorat beröringspunkter till sitt förut igenkännande folkrörelseparti. Ty i det tomrummet har SD fångat upp ett stort missnöje och därigenom rivit upp djupa sår i något som tidigare var genuint politiskt stabilt. När så den nya tillkommande arbetarklassen från andra länder saknar traditionell koppling till att vara en del i rörelsen för utveckling mot nya tider, uppstår ännu mer kontaktproblem mot gräsrötterna.
Och min generation är på utgång och har till stora delar gjort en fantastisk klassresa. Samtidigt valde våra barn o barnbarn att följa i fädrens spår mot nya ambitiösa och än mer individuella utmaningar utan att blicka tillbaka och ställa den enkla frågan; hur kunde denna enormt fina resa bli möjligt? Ja, då uppstår problem i arbetarrörelsen och leden blir allt glesare.
Finns det i vår tid bra förutsättningar att mobilisera och organisera en ny bred folklig klimatmedveten rörelse som står för frihet, jämlikhet och rättvisa i denna hysteriskt materialiserade värld? En fråga jag dessvärre inte har något bra svar på.
Senast jag medverkade på ett mindre temamöte om bland annat globala miljöfrågor besöktes det trist nog till cirka 80 procent 65-plussare. Minst sagt vill jag påstå, ett illavarslande tecken.
Så klart att ämnet är svårt och bekymmersamt i fråga hur framtiden kommer att gestalta sig. Och då tänker jag på Hasse o Tages mycket aktuella textrad från 88-öresrevyn 70-tal ”Kan man undra om barn´a nånsin får det som vi?”.
Hur kan man låta Young global leaders, det vill säga Private in Public Partnership, få en sådan makt, bl a genom kuppen i Finland, att ändra på många decenniers utrikespolitik, och plötsligt gå med i krigs-organisationen Nato?
Klaus Schwab har ju placerat ut Sanna Marin, och med medias hjälp, helt odemokratiskt, som sagt kuppat in henne, för att sedan som den mest utsökta marionett, ta beslut som kan få till stånd en mycket tråkig situation.
Vad har denna stackars narcissistiska dam för kvalifikationer, att träda in på världs-scenen, helt plötsligt, och ta verkliga tungviktar-beslut?
Det är ju uppenbart, att trådar ledande uppåt, förklarar detta.
Mitt stalltips är att politikerna är så hjälplöst korrupta, fernissan är tunn tunnare tunnast, så att det de planerat, måste inträda snart.
Bl a med hjälp av Pandemic Treaty lagar i FN/WHO, som beslutas i denna stund! Måtte ett parti växa mer än vanligt, om så bara för att sätta en liten käpp i hjulet!
Vi får inte glömma att alla riksdagspartier är beroende av statliga pengar, då behövs inte medlemmar. Partiorganisationerna har väl så många medlemmar som behövs för att täcka upp vid naturliga avgångar, pension m m.
Fritidspolitiker försvann i 100.000-tals under 1960- och 70-talet i och med Storkommunreformen. Nils Bejerot skrev om detta i Folket i Bild/Kulturfront vid flera tillfällen. Demokratin fick sin första stora attack och möjligheterna att påverka underifrån minskade drastiskt.
Nästa attack kom våren 1991 då en enig riksdag antog den nya Kommunallagen (Köp och Sälj). Motivet var att konkurrensutsätta offentlig Sektor (Marknadslösningar). Då försvann 10.000-tusentals fritidspolitiker genom att man bolagiserade kommunala verksamheter. Allt finns att läsa i Baklängesrevolutionen av Margareta Norlin. I den soppan lever vi än idag, jag har inte sett att något parti vill ha en ny Kommunallag.
Alla historiska stora folkrörelser är döende och helt eller delvis beroende av statliga medel.
Utan fritidspolitiker fylls ju luckorna upp av Byråkrater. Byråkrater kan man inte rösta bort. Karolinska Sjukhuset har fler byråkrater och konsulter än läkare och sjuksköterskor, skall vi ha det så? Alla partier är beroende av byråkratin och hämtar många av sina ledande personer därifrån.
Ett lästips: Nomenklatura: om den härskande klassen i Sovjetunionen av Voslensky, Michael – Alexandersson, Bengt
Sverige går väl inte att jämföra helt med Sovjetunionen, men tendensen finns här också.
Om min bild av tillståndet stämmer då är frågan vad bör göras, finns det konstruktiva lösningar.
Tommy S!
Jag är överens med din beskrivning från 2022-05-25 kl. 21:57. Du avslutar med att ställa frågan:
”[V]ad bör göras, finns det konstruktiva lösningar?”
Jag tar mig friheten att svära i den lindelöfska kyrkan och pekar på vad som jag anser behövs. Det behövs en marxistisk, icke-leninistisk, reformistisk organisation. Den konsekvente reformisten blir revolutionär då hen genomfört all nödvändiga reformer. Idag kan jag inte se att det finns någon sådan organisation i Sverige och för egen del är jag för gammal för att syssla med dylika ting. Det får bli ett och annat inlägg på lindelof.nu då andan faller på.
Arne N!
Det tragiska är att den vänster som finns sysslar i första hand med sin bästa gren, allt är ”såssarnas” fel och sin näst bästa gren att mörka sina egna misstag.
Att arbetarklassen i desperation flytt till Moderaterna och Sverigedemokraterna är inget annat än klasskamp mot MEDELKLASSEN som har hegemonin inom partierna, byråkratin, kulturlivet medierna o s v. Medelklassen har lyckats att osynliggöra arbetet som LO-kollektivet utför, det är fritiden som gäller.
Lyssnade i morse på ett kassettband jag hade spelat in 2001, handlade om Harry Ahlberg en totalt bortglömd arbetarförfattare, största upplaga 3000 ex.
Besöker regelbundet Folkbiblioteken i Göteborg med omnejd, har ännu inte sett att något Biliotek har någon speciell hylla med ARBETARLITTERATUR men Julböcker och Mångspråk, Kärleksböcker o s v. Internationellt har Sverige stuckit ut med Strindberg våra arbetarförfattare och Astrid Lindgren. Läste färdigt Victor Hugos bok Les Miserables-Samhällets olycksbarn och i förordet stod att när V H dog följdes han av 2 miljoner människor.
Vi lever i en grym tid, det är väl bara när Strindberg och Olof Palme begravdes som folk gick man ur huse.
I närtid har P-O Enquist, Jan Myrdal och flera av våra stora Visartister dött utan några större folksamlingar. Håller med Frances Tuuloskorpi att arbetare som flyr till SD är ”vårat folk”. Känner en rörmokare som beklagade sig att hur roligt är det att i Bergsjön på Midsommarafton höra arabisk musik eka mellan husen.
Ta t ex 1:a Majfirandet, här i Göteborg där SAP, V och Anarkosyndikalisterna alla påstår att dom är arbetarklassens företrädare. Men enligt mig är dom ockuperade av medelklassen, därför går dom i skilda tåg.
När jag började intressera mig för politik så sa man att borgarna var splittrade och arbetarna eniga nu är det tvärtom.
Hittade ett inslag på nätet där man i Stockholm hade en Enhetsfront av flera organisationer tror det var 1972, vad är problemet? Gå samman. Kommunistiska Partiet är ett marginaliserat parti som har endast några promille av medborgarna bakom sig. Utan 1:a Maj och liknande tillställningar så skulle inte medborgarna veta av att dom fanns. Lägg därtill att dom nyligen har mobbat ut f d volvoarbetaren Robert Mathiasson och Proletärens chefredaktör Jenny T. Tror att det berodde på deras ifrågasättande av IDENTITETSPOLITIKEN som ”Vi på våran kant” som Jan Myrdal sa är marinerad i.
Tommy S!
Förtjänstfullt att du lyfter fram ”MEDELKLASSEN”, som är en klass som gentemot arbetarklassen har antagonistiska ekonomiska intressen. I Sverige idag består medelklassen av 30 procent av den arbetande befolkningen. Arbetarklassen är 60 procent.
Så snart människor i samverkan producerar ett överskott, mer varor och tjänster än vad som behövs för att släktet skall överleva och fortplanta sig, behövs kunskap om produktionsprocessen och hur samarbetet skall organiseras. Hittills har det visat sig att de som förvärvar denna kunskap har kunnat skaffa sig förmåner på de övrigas bekostnad. Detta gäller givetvis även inom politiska partier där en elit, förtroendevalda och ombudsmän, som kan syssla med politik på heltid skaffar sig ett informationsövertag. Elitens ideologiska legitimering, dess självbild, är att man utför ett mycket viktigt, komplicerat, uppoffrande och krävande arbete, vilket leder till att eliten måste kompenseras på ett rikligt sätt. I denna beskrivning av den politiska eliten ligger också förklaringen till hur man bör agera inom de partier som har en formell demokratisk struktur. Arbetsuppgifter som utförs av förtroendevalda och ombudsmän måste utformas på följande sätt:
• utförs på deltid
• utförs under en kortare tidsperiod
• lön i nivå med genomsnittet för de som de representerar
• avsättbara under löpande mandatperiod
När dessa fyra punkter INTE tillämpas utgör de viktiga förutsättningar för att eliten skall få ett informationsövertag gentemot medlemmarna.
Arne N!
Du sätter in problemet på en övergripande nivå. Jag väljer en farligare väg, betraktar medelklassens individer med hull och hår. Väntar bara på kommande attacker. Att stöta sig med medelklassvänstern gör man inte ostraffat.
Har blivit uppringd av en som undrade om jag inte skulle hänga mig, och 2 mytomaner som kallar mig som arbetarklass från Trollhättan som idioter och en hånar mig för en sjukdom som låser mig till hemmet över 20 timmar/dygn.
Det är märkligt att arbetarklassen nämns oftast i procent aldrig som individer. Kom och tänka på den amerikanska vandringsduvan som var Nordamerikas vanligaste fågel på 1800-talet. Den kunde bara överleva i enorma flockar, ensam var den helt hjälplös och dog ut i början på 1900-talet.
Tog upp i ett tidigare inlägg om partiernas beroende av statliga medel. Idag gjorde jag en utflykt till Partille och på väg till Biblioteket sprang jag på några Moderatkvinnor som hade börjat valrörelsen: Frågade varför dom tog emot statsbidrag, efter en stunds ”Goddagyxskaftdiskussion” kom så svaret, att STATEN skall garantera att alla partier skall kunna arbeta för DEMOKRATIEN! Sen var jag ofin nog att fråga om vi inte skulle förstatliga bankerna, dom var motståndare, det är bara Socialister som vill detta. Försökte med ännu ett argument att det är väl ingen demokrati i Bolagsstyrelserna.
Jag är en mycket besvärlig MEDBORGARE. Ibland är Staten bra att ha och andra gånger rena socialismen.
Jag försöker lyssna på P1 kl 20–21 lördagar eller i efterhand på programmet Norsken, Svensken och Dansken.
Tror det var 21 Maj då kom det upp att Norge vill inte att Nato skall utvidgas med nya medlemmar. Är osäker på vilken betydelse det har, men intressant.