Tage och Aina Erlander (Klipp ur filmen om Tage Erlander på SVT-öppet arkiv)
Det är som om en gammal god vän plötsligt visar motbjudande och våldsamma, ja rent fanatiska tendenser, underliga idéer som bubblar upp som illaluktande gaser ur en mystisk underjord och förvandlar den gamla goda fredliga vännen till en motbjudande våldsbenägen fiende. Som i en mardröm.
Så känns det varje dag när jag slår på Sverige Public servise-radio eller TV. Jag vill påstå att jag sedan många år tillbaka tagit dessa mediekanaler med en nypa salt, alltså på det sätt vi lärde oss då demokratin kom nerifrån och inte uppifrån. Då fick man via Publik service och de stora tidningsdrakarna en anständig överblick av stort och smått i samtiden. Ett visst förtroende kändes.
Jag minns min morfar som varje sommarkväll nickade till med en vit näsduk över ansiktet djupt nedsjunken i en skön länstol under radions ”Dagsnyheter” kl 18.30 (om jag minns rätt). Det vilar något rofyllt över det minnet; att nicka till inför en trovärdig nyhetsuppläsares röst, utan tanke på att det som sägs kan vara fejk.
Länge har jag nu väntat på att någon ny stjärna ska dyka upp på mediahimlen, som kan jämföra sig med de gamla pålitliga rösterna, ibland lite saktfärdiga men klokt eftertänksamma och med självdistans, röster som kan ställa saker aningen till rätta. En Hasse Alfredsson, en Tage Danielsson, en Kerstin Ekman, en Anders Ehnmark, en Peo Enqvist, en Tage Erlander, en Torbjörn Fälldin, en Lars Forsell, en Lena Granhagen, en Lars Gyllensten, en Bengt Göransson, en Sara Lidman, en Bodil Malmsten, en Sven Öste… De var många, de var djupt engagerade, kunniga, inte tvärsäkra och inte experter. De var människor som inte behövde vifta med saltade CV-n, som vågade tala om svåra saker och visa på möjliga vägar.
Jag inser förstås att dessa, mest kulturpersoner, var med och formade vår bild av livet och politiken och att de talade till mig då jag var ung i min dåvarande samtid. Men det är något i själva tilltalet som ändrats, skruvats upp, förflamsigats och som behandlar folk som konsumtionsenheter mer än som medborgare med egen tankeförmåga och varsin röst i allmänna val. Det finns i detta ett smygande folkförakt, liksom i talet om lyckan genom valfrihet och individualism. Ensamheten minskade inte av att alla mentalsjukhus lades ner och blev bostadsrättsföreningar, exklusiva företagshotell och annat lönsamt.
”Felaktig desinformation”
Men inga nya – med dessa av mig saknade egenskaper – talar längre till oss. Istället dyker ständigt nya röster upp, som varken kan formulera sig på riktig svenska eller tänka en självständig tanke. Säpochefen sedan 2021, Charlotte von Essen, med hög status och hög lön, sa häromdagen på lunchekot att Sverige nu bland mycket annat utsätts från främmande makt av en våg ”felaktig desinformation”. Ja, hon sa ”felaktig desinformation”. Jag tänker att dessa nya högdjur fungerar som dåligt programmerade AI:er. Inget förtroende uppstår.
Självklart kan det bara ha varit en felsägning, men språkgrodor på vårt modersmål i allvarliga sammanhang skvallrar om ett utomsvenskt (EU/USA) kulturellt inflytande som suddar bort en tidigare respekterad svensk myndighetskultur. Den nya generationens ministrar, myndighetschefer, företagsledare, lärare, politiker och militärer (högre och lägre medelklass) har formats i den nya skolan, på våra nya EU-anpassade universitet eller i Pentagons militära ”akademier”. Ministrarna presenterar sig med saltade CV:n på regeringens officiella hemsida. Bedrägeri kallades det förr. Men Gunnar Sträng och Sven Andersson hade inga akademiska meriter, men uppbar förtroende ändå. Det är något med förankringen och ärligheten som spårat ut. Vem arbetar man för? Den nya maktapparaten har skurits av från rötterna i folkdjupet. De gör som de vill – och som de tror att de måste göra. Och jag frågar: Sedan när blev det viktigaste av allt att göra länders gränser betydelselösa? Nu korsas gränserna som om de inte fanns.
När jag var liten minns jag att när man kom till ett annat land – om det så bara var Norge eller Danmark – såg allt mycket annorlunda ut. En toalett, ett handfat, kranar, dörrar, handtag, trappräcken, husen, gatstenarna, vägskyltar, bilar, människornas kläder, barnen, flaggan, språket… det var stora skillnader. I Sverige var mittstrecken på vägarna gula, men blev vita som i andra länder någon gång på 60-talet. Ur mitt barnperspektiv hade Norge en helt annan karaktär än Sverige. Därför var det spännande att resa ”utomlands” – ett viktigt ord på 50-talet. Att resa ”utomlands” var då inte allom givet.
Folkhem med skavanker
På 30-talet började – med stor möda – bygget av Folkhemmet. Det hade sina skavanker, men det var ett framåtskridande samhälle, där människorna under lång tid fick det lite bättre varje år. Rasbiologiska institutet, som grundades 1922 och lades ner 1958, försökte efter den tidens forskarambitioner med social ingenjörskonst få svar på frågan om det fanns olikheter mellan grupper av människor som kunde registreras och mätas utanpå. Kunde generella drag, beteenden och egenskaper finnas i olika folkgrupper som ärvdes och gick igen i utseende? Linné hade ju gjort stor succé med sin kategorisering och benämning av växterna. Kunde normala lappar, tattare, svarta, vita, röda eller gula kanske till och med rangordnas efter någon slags civilisatorisk skala? Man jobbade hårt med dokumentation och mätningar. Men efter ett världskrig och 13 års enorm ekonomisk uppgång i Sverige kom man till sist fram till att någon över- eller underordning mellan folkgrupper inte kunde fastställas med vetenskapliga metoder. Då lades institutet ned. Gott så.
Dessa och andra – för oss idag främmande – sätt att se på avvikelser bland människor ska dock inte ses som att Sveriges människor då var fascister, extremister eller rasister – som om det då funnes något alternativ. Alla tänkte mer eller mindre i dessa banor. Vetenskapen var inte där den är idag på dessa områden. Men dagens vurm för biologiska, genetiska och fysiologiska förklaringar till avvikande mänskliga beteenden riskerar att köra i diket på liknande sätt som den svenska rasbiologin på sin tid. Men, forskning måste skiljas från ideologin så gott det nu går.
Trots dessa skavanker gjorde Sverige stora framsteg för att lyfta hela befolkningens levnadsstandard. Det finns idag en brist på förståelse för de villkor människor levde under på 20- och 30-talen. Nöden skrek överallt bland alla fattiga arbetande människor. Den höga levnadsstandard och den generella välfärden vi idag tar för given eroderar nu med en rasande fart. Idag är vi tillbaka till att den som har pengar kan leva ett bra liv, medan de som är fattiga lever allt osäkrare och mindre värdiga liv. Fattigdomen ser annorlunda ut idag, men den är lika förnedrande nu som på 20-talet.
Den nya överheten
Vi har fått en överhet som förändrat Sveriges karaktär. Nog för att jag är en äldre man idag, men även äldre män är människor. Och jag önskar att alla yngre människor ska slippa det förödande krig som överheten nu håller på att provocera fram. Idag är det Västvärlden, men Sverige som en ny morsk frontstat, som hotar Rysslands säkerhet – inte tvärt om. 7,1 miljarder inklusive små snabba båtar att ta soldater över Djnepr är klara provokationer, något de kallar frihetskamp (Sveriges frihet försvaras idag bäst i Ukraina!). USA:s militära uppladdning i de nordiska länderna drar kriget på oss, det är därför medierna larmar så och skyller allt på Putin. I vems intresse? kan man fråga. Ingen kommer ens på tanken att protestera mot Sveriges förvandling till en frontstat i USA:s krig mot Ryssland.
Sedan när blev det godtagbart att släppa in främmande makts vapen och soldater för att försvara vårt land? Var blev det av varningen att ”varje meddelande att motståndet ska upphöra är falskt”. Jag känner inte igen mitt Sverige längre. Jag känner sorg, ensamhet och uppgivenhet, som att ha förlorat en gammal god vän.
Knut L!
Tänk om din känsla av ”sorg, ensamhet och uppgivenhet” grundar sig på en felsyn?
Om jag icke känner ”sorg, ensamhet och uppgivenhet” utan glädje, gemenskap och handlingskraft, vad beror det på? Förvirringspsykos hos mig?
Tack! Jag känner igen mig i allt det du skriver. En sorglig utveckling och jag kommer aldrig att få uppleva en eventuell vändning till det bättre.
von Essen har rätt. Med ”felaktig desinformation” avses påståenden som sprids av de otäcka muskoviterna. Det finns givetvis också ”felaktig information” som sprids av de snälla Nato-vännerna, och där har vi inga invändningar och anledning för SÄPO att larma. Eller?
När jag tänker på mina kamrater i Trollhättan som gjort karriär inom byråkratin, Arbetarrörelsen o s v är ett tydligt tecken att demokrati praktiseras bäst uppifrån.
Vi som trodde att man gjorde bäst nytta genom att arbeta nere i basen av samhällspyramiden betraktas numera som misslyckade. Har flera (kamrater?) från Trollhättan här i Göteborg och aldrig har jag fått ett telefonsamtal eller @ under mina drygt 34 år i Götet. Jag har dragit den slutsatsen att det går inte att göra karriär genom bekantskap med mig utan man umgås med (rätt) personer. Kallade inte Jan Myrdal detta för (samätande).
Knut L!
Enligt senaste dagarnas Text-TV så är Sverige beredda på att delta i kampen mot Huthi-rebellerna.
Kunt L!
I och med den krympande yttrandefriheten, som Kajsa Ekis Ekman skrev nyligen om på Aftonbladet, att institutionerna har åsikterna som vi medborgare förväntas snällt insupa, att journalister verkar drabbas av kollektivt mentalt förlamning, att det finns det som får och det som inte får sägas, m m, tycker jag att det är dags för en kraftsamling för demokrati och yttrandefrihet. Varför inte försöka samla alla sunda krafter, med olika inriktningar och kulörer, som brinner för en frihetligt samhälle, säg Arne Ruth, Kajsa Ekman, Nils Funcke och andra personligheter och slå larm om det som vi alla ser – makten förgriper sig på våra friheter – och reagera innan det är för sent?
Svaret måste i slutändan bli politiskt, för det handlar om den offentliga makten, men en stark och samlad opinion kan, kanske måste, vara det hav inom vilket ett sådant svar kan födas och sedan växa sig starkt och på riktigt påverka det allmänna tillståndet och stoppa degraderingen av demokratin. Än är det tid att reagera, eller bättre, agera.
Kunde inte lilla lindelof.nu ta initiativet till en sådan räddningsaktion?
Tack Knut L!
En mycket tänkvärd genomläsning som för mig lämnar bilder av längtan tillbaka då en annan framtid var möjlig i ett annat perspektiv än vad jag kan skönja idag.
Och då går mina tankar till vilka reflektioner gör dom unga idag om hur framtiden skall gestalta sig med tanke på den rådande snabba tekniska utvecklingen, där AI är en svårtolkad maktfaktor som driver på i en mycket accelererad och oförutsägbar riktning?
En framtid där människan än mer än förut saknar god överblick om vart den materiellt tekniska utvecklingen leder oss och som lämnar frågor. Hur skapas nödvändiga styrande kontrollfunktioner? Sker det med traditionella demokratiska medel genom att välja ombud som representerar våra politiska partier? Och kan vi- folket helt överlåta ansvaret, som är uppbyggt enligt traditionellt mönster till våra folkvalda, vilka har att förlita sig till marknadens tekniska experter, under en given mandatperiod av cirka fyra år? Är detta möjligt att göra säkert med folkviljans intresse för ögonen under en otroligt snabb förändringsprocess som nu sker.
Därtill vill jag mena är den politiska kartbilden inte lika förutsägbar när ett minskat folkligt förtroende allmänt råder i förhållande till det etablerade politiska styret. Ett tydligt bevis på detta är att partier som ökat sitt medlemsantal är dom högerextrema och då framför allt sker så i västvärlden.
Det är i detta sammanhang den viktiga folkbildningstraditionen och föreningslivets värde är en omistlig demokratisk del i att vara en möjlighet som kan påverka utvecklingen.
Hur återuppväcker man från folkdjupet denna påverkansmöjlighet in mot dom folkvaldas beslutsordning.. Något som i stora delar är ett kärnfullt värde vi delvis förlorat på vägen under delar av efterkrigstidens positiva utveckling.
I sammanhanget vill jag också slå ett slag för att återupprätta värnet om vår jämlika skola för alla barn som samhällets viktigaste hörnpelaren. Därtill har det blivit det så illa sedan ett antal decenniers att inte enbart omsorg om barnens befinner sig på en marknad utan i övrigt annat av mänskligt värde finns på en sådan obeveklig hård skala där är du lönsam lille vän syftar till att mäta hur ett krasst ekonomiskt mervärde det går att utvinna från det mest sköra, mjukt mänskliga.
Så trist när den humana värdeskalan blivit ställd under privatekonomiska termer eftersom min 40- 50-tals generation ägde chansen att välja något annat demokratiskt, gemensamt bättre och rättvisare.
Det är nog ett friskhetstecken att känna sorg och en känsla av ensamhet i en värld där vi matas med all världens olyckor i realtid. Man kan naturligtvis genom självsuggestion, med hjälp av religion och/eller tillit till våra kära massmedier förledas tro att civilisationernas eviga kamp grundar sig på västvärldens försvar av demokrati och frihet när girigheten är den allomfattande mänskliga egenskap som frodas och göds i vår vandring från vaggan till graven.
Det finns ju heliga statsbildningar som City of London och Wall Street med helt egna lagar och till dessa oberörbara storheter kan man också räkna staten Israel med dess straffrihet och avsaknad av konstitution och fastlagda gränser. När man förstår att Abrahams barnbarn har fördrivits från Palestina och numera lever som flyktingar eller andra klassens medborgare i en stulen stat där, under 40 år, all information som nådde mina och andras öron avslutades med ”Rapporterar den Israeliska arméradion.” Då finns det anledning att känna sorg över alla européer som inte fick möjlighet att avstå från sin egendom och sina mänskliga fri- och rättigheter till förmån för europeiska judiska flyktingar.
Att människor i östra Ukraina under 8 år tvingades leva i källare bestulna på pensioner, el, mat och vatten under daglig beskjutning med 14.000 döda och med hot om att deras språk skulle förbjudas är bara nödvändiga insatser i försvaret av den fria och demokratiska världens rättfärdiga kamp mot en ondskefull värld med Putin och hans efterkommande som diktatorer.
Men jag undrar om inte skillnaden mellan TikToks och DN:s beskrivning av verkligheten börjar bli besvärande stor, åtminstone bland unga? Nog kan man ana en viss oro bland våra stora folkbildande mediekoncerner.
Ernesto K!
Det är utmärkt att du lyfter frågan om demokrati och yttrandefrihet. Du räknar upp 3 kända personer som skall bilda en (stark och samlad) opinion. Varför tror du att dom är lämpade att utföra detta uppdrag? Vilka förväntningar har du att sätta folket i rörelse? Har du sett några tecken på att det finns människor som vill och vågar gå emot rådande samhällsklimat?
Jag ställer dessa frågor för jag träffar väldigt få människor, lever mest likt en eremit i husarrest p g a sjukdomar och har svårt att bedöma vad som rör sig ute i samhället. Är i stället en stor konsument av bloggar, böcker, TV, Radio m m.
Knut L!
Du skriver: ”Idag är det Västvärlden, med Sverige som en ny morsk frontstat, som hotar Rysslands säkerhet – inte tvärt om”
Samma ursäkter för att bortförklara Tysk aggression kunde man höra under 1930-talet och det är lika falskt då som det är nu. Det finns inget militärt hot mot Ryssland, utan sådana påstående syftar enbart till att försöka blanda bort korten och ömsom bortförklara och ömsom ursäkta rysk aggression. Det faller ju på sin egen orimlighet att ett land som Ryssland, som besitter över 7.000 kärnvapen skulle kunna vara utsatta för ett militärt hot. Däremot är Ryssland ett uppenbart hot mot sina grannländer, vilket Rysslands folkrättsvidriga invasion av Ukraina i syfte att olagligen annektera dess territorium tydligt visar.
Du skriver också: ”7,1 miljarder inklusive små snabba båtar att ta soldater över Djnepr är klara provokationer”
Det är säkert så att Ryssland ser detta som provokationer då de och även du vad det verkar tycker att Ryssland ostört skall få lov att plundra och mörda i Ukraina.
Christian N!
Du har inget lärt sedan sist verkar det som. Du vägrar fortfarande att se realiteterna och riskerna i framtiden i detta krig. Du måste sätta dig in i upptakten och de 30 senaste årens galna västpolitik gentemot Ryssland. Du måste också sluta lägga gymnasieeskolans hitorieskrivning om andra världskriget som en mall över vad som händer idag. Du måste gå tillbaka till Westfaliska freden för att förstå vidden av det som nu sker. Västvärldens hegemonisträvanden kommer att få sig en avgörande knäck snart, vilket kommer att bli en ekonomisk katastrof för oss. Enda förhoppningen är att det ska ske utan att kärnvapenkriget släpps loss.
Några frågor: 1) Tycker du som Macron att Nato ska gå in med soldater? 2) Tycker du av tyska Taurus ska skickas till Ukraina (med tyska robotexperter)? 3) Tycker du att Sverige ska skicka Jas Gripen och andra västländer F16 (med piloter, tekniker och annan kringpersonal)? 4) Tror du att väst kan vinna detta krig?
Knut L!
Varför skickar du detaljerade frågor till Christian N, när du själv ignorerar rimliga frågor ställda till dig?
Knut L!
Du skriver: ”Du vägrar fortfarande att se realiteterna och riskerna i framtiden i detta krig.” Det stämmer inte. Jag ser mycket väl riskerna med Putins idiotiska krig. Därav är det ju ännu mera angeläget att Ryssland besegras i Ukraina för att vara säkra på att vi i framtiden inte behöver se ytterligare krigsäventyr från Putin i Europa.
Du skriver: ”Du måste också sluta lägga gymnasieeskolans hitorieskrivning om andra världskriget som en mall över vad som händer idag. Du måste gå tillbaka till Westfaliska freden för att förstå vidden av det som nu sker.” Parallellerna till 1930-talet är slående. Att du uppenbarligen helt väljer att blunda för det är naturligtvis beklagligt, men samtidigt högst försåtligt då de helt går emot det narrativ du försöker sprida. För övrigt så var väl Ryssland inte med i Trettiåriga kriget.
Du skriver: ”Västvärldens hegemonisträvanden kommer att få sig en avgörande knäck snart, vilket kommer att bli en ekonomisk katastrof för oss.”
Om jag är korrekt informerade så under 1970- och 1980-talet var du inte främmande för att hålla långa monologer om hur svagt/försvagat USA/västvärlden var. Detta visade sig dock enbart vara rent önsketänkande från din sida och när det istället var Sovjetunionen som kollapsade så stod du där. Nu är risken stor att du gör om samma misstag igen. Det stämmer att västvärlden står för en rad ekonomiska utmaningar framöver, men detta är ändå inget mot vad Ryssland och Kina står inför. Hela den ryska ekonomin är uppbyggd runt olja och gas, vilka är produkter som måste fasas ut i stor del av världen inom de kommande 10 till 15 åren om vi skall nå klimatmålen. När det kommer till Kina så är en längre utläggning här utanför ämnet, men för alla som vill se, så blir de strukturella problemen i Kina allt tydligare. Framtiden för Kina kommer i bästa fall bli stagnation, likt Japan, i värsta fall kollaps.
Som svar på dina frågor om vapen. Jag tycker hela diskussionen om vilka vapen som skall skickas eller inte är ett feltänkt. Vad som istället borde ske är att västvärlden enas om vilka mål man har med kriget i Ukraina. Därefter utvecklar man en strategi för att nå målen och därefter baserat på målen/strategin så skickar med de vapen som krävs. När det kommer till din sista fråga så utan att gå in i en snårig definition på vad som menas med att ”vinna” så är svaret utan tvekan JA. Västvärldens gemensamma BNP är 25 gånger!!!! större än vad Rysslands är. Därmed så om västvärlden hade satsat 1 procent av BNP på militärt stöd till Ukraina så hade Ryssland behövt satsa 25 procent av BNP för att matcha det, vilket hade motsvarat mer eller mindre hela landets statsbudget.
Sen har jag tyvärr heller inte fått svar på min fråga hur ett land med över 7.000 kärnvapen kan vara militärt hotade? Och dessutom om Ryssland nu verkligen kände sig militärt hotade av Nato, är det då särskilt smart att starta krig i Ukraina och förlora massor med soldater och militärutrustning där? Hade det då inte varit bättre att spara män och material till att försvara landets gränser?
Jan Arvid G!
För att jag tror Christian N företräder en vanlig uppfattning i Ukraina/Ryssland-frågan.
Knut L!
Christian N bör alltså besvara listor med frågor för att han ”företräder en vanlig uppfattning i Ukraina/Ryssland-frågan”. Gott! Men min fråga innehöll två led. Det andra är: ”Varför behöver Knut L inte följa normala intellektuella regler i meningsutbyten?” Av ditt svar kan jag sluta mig till att svaret är detta: ”För att Knut L företräder en OVANLIG uppfattning i Ukraina/Ryssland-frågan.” (Vilket är sant, i Sverige.)
Christian N!
Du tror på historien om att Ryssland/Putin vill lägga under sig stora delar av Europa. Det gör inte jag. Jag tror att kriget handlar om USA-världens fortsatta hegemoni i en tid då stora delar av den tidigare fattiga världen (med Kina i spetsen) håller på att växa om USA-världen ekonomiskt. Det var därför jag nämnde Westfaliska freden, som var första gången stormakter samlade sig för att göra upp om regler för hur stater skulle umgås med varandra – utan krig. Jag tror inte jag kan övertyga dig. Men, kanske du i alla fall kan fundera lite på om inte det som nu sker är en helt annan världspolitisk process än ditt europeiska 30-talsperspektiv. Jag slutar här, men du kan få sista ordet om du vill.
PS. För en mer utförlig förklaring från mig, läs ”Västvärlden kan inte göra resten av världen ´demokratisk´”
Jan Arvid G!
Just det.
Knut L!
Jag väljer att inte fatta ditt svar som skämt. Du menar alltså så här: ”Eftersom Knut L företräder en minoritetsuppfattning i Sverige, och har ett budskap som (menar KL) kan vara avgörande för Sveriges och världens framtid, så bör Knut L inte kritiseras och ifrågasättas, eftersom det distraherar och minskar chansen att det viktiga budskapet kan påverka den svensktalande allmänheten.”
Och jag antager, att samma regel om att avstå från kritik bör tillämpas på Ola Tunander, Tobias Ljungvall med flera, så att de viktiga budskapen kan nå ut, och den möjliga katastrofen med ett sista imperialistiskt angrepp av Förenta staterna på freden och rättvisan (och kärnvapenkrig?) kan undvikas. Har jag fattat rätt?
Christian N!
Jag bör väl – för läsarnas skull – reagera på ditt påstående att jag under 1970- och 1980-talen inte var ”främmande för att hålla långa monologer om hur svagt/försvagat USA/västvärlden var”. Detta är en missuppfattning, som jag förstås undrar var den kommer ifrån. Antagligen tänker CN på att FiB/K (och jag) på den tiden var mycket Sovjetkritiska och på ett överdrivet sätt såg Sovjet som ett hot mot Europa. Det var en tid då Kina och Sovjet var dödsfiender och då FiB/K (med Jan Myrdal i spetsen) hämtade alltför mycket inspiration från Kina. Men då var USA/västvärlden allt annat än försvagat, då stod Väst på sin absoluta topp, vilket var det som till slut knäckte Sovjet.
Jan Arvid G!
Jag tror absolut att jag företräder en minoritetsuppfattning om Ukrainakriget idag i Sverige. Det är absolut inget skämt. Dina övriga slutsatser om vad jag menar är bara konstigt skruvade.
Ibland tar diskussioner slut mellan personer, utan att någon person vikit för den andras uppfattning. De är för den skull inte meningslösa. Då är det upp till läsarna att bedöma vem man tycker är vettigast genom att tänka själva.
Knut L!
Du läser ju inte innantill. Ditt svar ”Just det” kunde inte tolkas på annat sätt än att du bekräftade hela min frågeställning från 2024-03-06 klockan 08:09 med ett jakande svar.
…
Svar direkt: Jasså. /Knut L
Knut L!
Jag har försökt svara på dina frågor så det vore därför kul om du också hade kunnat försöka svara på mina.
Du skriver ”Du tror på historien om att Ryssland/Putin vill lägga under sig stora delar av Europa” Hur ”stor” del av Europa Ryssland vill dominera/lägga under sig låter jag vara osagt. Däremot är det otvetydigt att Ryssland vill dominera/lägga under sig sina närmaste grannar, där invasionen av Ukraina är det tydligaste exemplet.
I texten som du hänvisar till skriver du ”Det kan faktiskt jämföras med Ententens (Frankrike, Storbritannien och Ryssland) hårda villkor mot Tyskland i Versaillesfredan 1918. Efter 21 år var kriget igång igen i ännu större skala.” När jag gjorde samma paralleller till mellankrigstiden refererades de då inte som ”gymnasieeskolans hitorieskrivning”?
Du skriver också: ”En ny europeisk säkerhetsordning (som innebär en ny världsordning) måste förhandlas fram. Denna nya säkerhetsordning måste bygga på suveräna staters rätt till självbestämmande och på förbud mot inblandning i andra länders inre angelägenheter.” Så Ryssland är alltså intresserade av en ny världsordning där ”suveräna staters rätt till självbestämmande” och för att uppnå den så bryter man själv emot den på det mest grova sett genom att invadera den suveräna staten Ukraina samt att ockupera andra delar av de suveräna staterna Moldavien och Georgiens territorium. Är det inte lite motsägelsefullt? Är det inte snarare så att Rysslands missnöjde med den rådande världsordningen inte är att länders suveränitet inte respekteras utan att Ryssland vill, precis som USA, kunna intervenera fritt i andra länders inre angelägenheter utan att riskera repressalier från väst?
Christian N!
Min jämförelse mellan stormaktsförhandlingarna efter Sovjets sammanbrott och Versaillesfreden 1918 var kanske lite yvig.
Men, allt vad Ryssland säger är att man strävar efter en världsordning med suveräna stater, aggressionsförbud och icke inblandning. Om du tar Ukraina 24 feb 2022 som exempel kan jag kontra med andra stormakters tidigare folkrättsbrott. Tycker du ska läsa Ola Tunanders genomgångar.
Utan en ny världskonferens för fredlig samlevnad kommer krigen att pågå i oändlighet och kanske sluta i kärnvapenkriget.
Knut L!
Du skriver: ”Men, allt vad Ryssland säger är att man strävar efter en världsordning med suveräna stater, aggressionsförbud och icke inblandning.”
Du har inte tänkt tanken att Ryssland ljuger när de säger det? För om man istället för att lyssna på vad Ryssland säger, istället titta på vad de gör så verkar de ju inte eftersträva ”en världsordning med suveräna stater, aggressionsförbud och icke inblandning.” Snarare så pekar ju Ryssland militära äventyr i sina grannländer på något annat.
Du skriver: ”Om du tar Ukraina 24 feb 2022 som exempel kan jag kontra med andra stormakters tidigare folkrättsbrott.” Att ursäkta Rysslands folkrättsbrott med andras folkrättsbrott tycker jag knappast håller vatten. Det fick iallafall jag lära mig redan på dagis att jag inte kan ursäkta mina fel på grund av fel som andra har gjort.
Vad jag inte förstår är denna upptagenhet och tro på att ett större krig kan lösa de säkerhetsproblem som finns i Europa idag. Medierna frossar i krigspropaganda och Sverige ska nu försvaras i Baltikum och Finland enligt samstämmiga röster från regering och opposition.
Christian N ser lösningen i en stor Natoinsats i Ukraina. Putin säger att de kommer att använda kärnvapen om nationen hotad. Är det dit vi vill? Är ett storkrig i Europa och ett möjligt kärnvapenkrig vad vi vill?
Vore det inte bättre att börja förhandla istället för att miljoner ska dödas och skadas i ännu mer krig? Putin säger att Ryssland är redo för förhandlingar så varför svarar västvärlden inte på det? Putin säger också att det inte finns några planer alls för rysk expansion. Praktiskt taget hela globala syd ropar på förhandlingar och en fredlig lösning. Skulle regeringarna i dessa länder vara vilseförda som vill fred istället för krig?
Det samlade västs tilltro till militära lösningar är ju rent oförnuftig.
Christian N!
Ditt svar – att man måste döma Ryssland efter deras handlingar inte efter vad de säger – var väntat. Problemet med detta synsätt i det här fallet är att man då blockerar alla möjligheter till samtal. Du verkar mycket illa underrättad, du måste väl ändå ha hört talas om att stormakter alltid säger vad som passar deras syften. Har du någon kommentar till Tunanders genomgångar angående Rysslands handlande i Ukrainafrågan?
Finns det någon ädel allomfattande global idé vars syfte är till något gemensamt mål som bygger på den enkla enhetens kraft att tillsammans skapa en världsordning som syftar till annat än att vinna framgångar för egen del.
I denna nuvarande ”världsordning” är det krigets talespersoner och marknadsekonomins regelverk som är dom framträdande byggstenarna för att lösa stora universella problem mänskligheten står inför, vilket jag menar leder till en återvändsgränd. En återvändsgränd som förmodligen kommer att liknas vid det fruktansvärda som just nu pågår på Gazaremsan. Fast istället i en global omfattning världen aldrig skådat.
Nu har som bekant Ryssland precis som andra stormakter tagit lagen i egna händer och med krigsmakt invaderat Ukraina. En ordning som så klart inte är acceptabelt enligt lagboken som dessvärre tillämpas efter den starkes tolkning.
Kan en bryta mot den utan konsekvenser så gör den andre detsamma. En enkel logik som självklart inte heller är acceptabel.
Utifrån det perspektivet måste en annan säkerhetsordning skapas på denna Jord oavsett vad man anser om varandras samhällsystem och historia. En ordning som måste arrangeras i Förenta Nationernas regi. Att skapa en alternativ ordning mot nämnda, mellan stormakterna genom att ”vinna” på ett slagfält utrustat till sin yttersta konsekvens, det vill säga kärnvapen måste vara mänsklighetens största nederlag.
Ordet är en gåva mänskligheten äger som skiljer oss från andra djurarter i mening att vi har förmågan att kommunicera tillsammans med ett utvecklat talat språk. Och just detta har varit människans framgångsrecept, så låt oss inte glömma den möjligheten innan det är för sent.
Slutligen! Jag fann ett citat från 1976 av Alva Myrdal enligt följande. ”Vapen är blott verktyg för våld.”
I det sammanhanget har jag svårt att finna ord när socialdemokraterna valt att bli ett lydigt redskap för en krigsorganisations stormaktsintentioner. Och tystnaden är total i detta stora folkrörelseparti. Nog borde det finnas röster som talade i Alva Myrdals, Maj-Britt Theorins och Tage G Peterson anda.
Enbart detta i sig måste vara ett stort problem, nämligen att inte ”lyssna på rörelsen”.
Om man skall bedöma Ryssland efter dess handlingar, vilket låter rimligt, så måste naturligtvis även den andra sidan bedömas på samma sätt.
Den andra sidan, d v s USA och det som kallas västvärlden agerade mycket tydligt när Sovjetunionen blev Ryssland igen.
Dom vägrade släppa in Ryssland i den Europeiska stugvärmen, trots att dom ryska ledarna markerade sin samhörighet med väst och t o m ville bli med i Nato. I USA skrevs Wolfowitzdoktrinen, som säger att USA aldrig mer kommer att tolerera en ny stormakt att växa sig stark i öst. Ryssland utsattes för ren plundring av både inhemska oligarker och västliga affärsintressen.
När Putin satte stopp för plundrarna tog Natos militära expansion fart och den kom ända till Ukrainas gräns innan Ryssland svarade. Den amerikanska statskuppen i Kiev 2014 gör bilden ännu klarare.
Västs agerande mot Ryssland dom senaste 30 åren säger oss med all önskvärd tydlighet att dessa länder definitivt inte strävar efter ”en världsordning med suveräna stater, aggressionsförbud och icke inblandning”.
Rysslands militära äventyr i sina grannländer kan bara bedömas mot bakgrunden av västvärldens agerande. Allt annat är medvetet vilseledande och oseriös propaganda.
Knut L!
Du skriver ”Du verkar mycket illa underrättad, du måste väl ändå ha hört talas om att stormakter alltid säger vad som passar deras syften.” Men var det inte du som precis innan hävdade att vi skulle lyssna på Ryssland då de ”strävar efter en världsordning med suveräna stater, aggressionsförbud och icke inblandning”. Säger du inte emot dig själv nu? Och det styrker väl snarare mitt påstående att Rysslands missnöje med nuvarande världsordning inte beror på att den inte innehåller en världsordning med suveräna stater, aggressionsförbud och icke inblandning, utan snarare så att Rysslands missnöjde med den rådande världsordningen är att Ryssland vill, precis som USA, kunna intervenera fritt i andra länders inre angelägenheter utan att riskera repressalier från väst.
När det kommer till Tunanders så är jag tyvärr inte intresserad av att lägga tid och energi på hans genomgång. Hans historik av framförandet av diverse konspirationsteorier gör att mitt förtroende för honom som källa är förbrukat.
Christian N!
Nu gäller det att lägga svartvita tänkandet och seendet åt sidan. Att stormakter alltid säger ”vad som passar deras syften” betyder inte att de alltid ljuger. Men, om en stormakt, USA i det här fallet, bryter mot folkrätten (Jugoslavien, Libyen, Irak, Afghanistan, stöder kuppen i Kiev och angreppen på Donbass…) blir det till sist åtminstone begripligt att även Ryssland bryter mot folkrättens regler för att försvara sina vitala intressen (ryssars säkerhet i östra Ukraina). Det kan alltså vara så att Ryssland ”strävar efter en världsordning med suveräna stater, aggressionsförbud och icke inblandning”, trots att de militärt ingripit i Ukraina. Men för att inse detta måste man kunna hålla två tankar i skallen samtidigt. Jag tror faktiskt det om dig.
Knut L!
Du skriver: ”…blir det till sist åtminstone begripligt att även Ryssland bryter mot folkrättens regler för att försvara sina vitala intressen (ryssars säkerhet i östra Ukraina)”. Om nu målet var att skydda ryssars säkerhet i Ukraina givet inbördeskriget som pågick i Donbas hur kommer det då sig att Ryssland har annektera regionerna Cherson och Zaporizjzja? Du tycker inte att det agerandet tyder på att anledningen till Rysslands angrepp på Ukraina i huvudsak handlar om att tillskansa sig nytt territorium? Och om Putin nu verkligen månade om ryssar och deras säkert så måste man ju säga att han har misslyckats total, givet alla som hittills har dödats i hans anfallskrig mot Ukraina.
Du skriver ”Det kan alltså vara så att Ryssland strävar efter en världsordning med suveräna stater, aggressionsförbud och icke inblandning, trots att de militärt ingripit i Ukraina.” Så kan det naturligtvis vara. Men det kan kanske då också vara så att Ryssland är intresserade av att annektera ytterligare landområden i Ukraina eller andra grannländer trots att Putin nu dyrt och heligt lovar att så inte är fallet. De flesta av oss minns att det var inte så länge sedan som Putin ”bara” skulle ha Krim. Och sen skulle han ”bara” också ha Donbas. Och nu skall han ”bara” också ha Cherson och Zaporizjzja, men sen är det slut på folkrättsvidriga annekteringar eller?
Jag tycker det är hög tid att du börjar inse att Ryssland inte är offret i Ukrainakriget utan förövaren.