En man planerar noggrant, skaffar utrustning, kollar tider, avstånd. Och genomför med målmedvetenhet och precision en marsch genom korridorerna i en svensk grundskola. Angriper för att döda, inte som en vettvilling skulle gjort, utan efter klar planering. Han känner inte sina offer, det handlar inte om hämnd. I stället är målet för hans makabra vandring annorlunda hud, hår och ögon.
Knappast trodde mannen att han skulle kunna utrota alla mörkhyade på skolan, inte ens alla han mötte. Ingen vet vad han tänkte, men det troliga är att syftet var att demonstrera hat, att skrämma och att därmed påverka samhällsutvecklingen i den perversa riktning han önskade. Det är så terror fungerar, välplanerat, genomtänkt. Men varken massmedia, polis eller politiskt ansvariga kom på idén att kalla det terror.
Nittio bränder drabbade olika flyktingförläggningar under 2016, från norr till söder i landet. Av dessa har ca 40 klarats upp, de var resultat av olyckshändelser, slarv eller desperata handlingar av utvisningshotade människor. De återstående 60 bränderna har inte “kunnat” utredas. De hade anlagts från utsidan av byggnaderna, att spåra förövarna har ansetts för svårt eller tidsödande. Den officiella benämningen på händelserna är bränder. Inte mordbränder, rasistdåd eller terror, trots att alla förstår vilket syfte de tjänade.
De senaste månaderna har en grupp nazister i Göteborgsområdet utfört en serie attentat i politiska motståndares lokaler och i flyktingförläggningar. Här handlar det inte om amatörer eller småsaker som bara orsakar att redan rädda människor tvingas ut barfota och tunnklädda mitt i kalla natten. Nu är det på allvar. Kontor sprängs i bitar och en bomb placeras i en container utanför ett flyktingboende. Vaktmästaren som skulle tömma skräp utlöser bomben och skadas svårt.
Just nu pågår rättegångarna mot några av attentatsmännen. Deras politiska hemvist är uppenbar, Nordiska Motståndsrörelsen, likaså deras syften. Åter använder både media och myndigheter förmildrande omskrivningar om det inträffade. “Attentat” heter det trots att agerandet innehåller alla välkända ingredienser vad gäller organisering, planering och genomförande. Men den här gången finns det faktiskt de som protesterar. Rätt benämning vore “terrorism” säger till exempel experten Magnus Ranstorp (ledamot i Krigsvetenskapsakademien) i GP. Polisen talar nu öppet om att nazisternas aktivitet eskalerar.
De senaste dåden är inte våldsamma, men oerhört brutala. Förövarna hissar hakkorsflaggor på offentliga flaggstänger på olika platser i landet. En person grips på bar gärning, det är ingen tvekan om vem han eller hans kompisar är. En tidning skriver att det rör sig om hets mot folkgrupp, ingen använder ordet terror.
Bortsett från dådet på skolan når dessa händelser en större allmänhet endast i form av notiser i riksmedia, om ens det. Har någon sett ett uttömmande reportage om nazisternas upptrappning? Extrasändningar? Avbröts fredagsunderhållningen? Har kungaparet visat sitt deltagande?
I jämförelse med dessa dåd ter sig händelsen på Drottninggatan mer som ett uttryck av förvirring än om ett terrordåd. Av vad som hittills är känt saknas den noggranna planering som kännetecknar terrorn. Det mesta tycks ha hänt av en slump, så även flykten. Har någon någonsin tidigare hört talas om en terrorist kom kommer vandrande på en öppen landsväg efter dådet?
För en som befinner sig helt nära de organiserade nazisterna men ser blomsterhav och massmanifestationer på avstånd ter sig proportionerna närmast groteska. Som om polisen, statsmakten, medierna bara gått och längtat efter detta. Äntligen (förlåt) har Stockholm fått sitt eget terrordåd. Hela den gigantiska apparat som så många arbetat på så länge, den får nu komma till användning. Den dras igång med full styrka och fortsätter och fortsätter. Som om man glömt lägga in avstämning och eftertanke i planeringen.
Två samtidiga skeenden, likartade och väsensskilda. Och som om det vore jävulen själv som planerat så tycks reaktionen på den ena händelsen bli just vad förövarna i den andra händelsekedjan önskar; fler poliser, ännu mer stängda gränser. Fotbojor och hårdare tag.
Tack för belysande och tänkvärt inlägg!
Bra att du tar upp detta perspektiv och påminner om det förskräckliga faktum att vi i vårt land har dessa ouppklarade bränder, mordbränder och liknande som naturligtvis inte kategoriseras som terrorism.
Den acceptans och tystnad som etablerats när det gäller brinnande flyktingförläggningar och liknande är livsfarlig, myndigheternas brist på agerande – oavsett orsak – ger tydliga signaler till den svenska befolkningen vad som gäller.
Det var väntat att det som hände på Drottninggatan skulle leda till den politiska diskussion som nu breder ut sig. Äntligen fick vi vårt terrordåd och kan ansluta till alla andra västerländska staters kamp, nu med vår egen förvirrade, missbrukande terrorist bakom lås och bom.
Håkan Sandin har också inkommit med en kommentar till denna text av Lise Blomqvist, som jag inte vill publicera utan en kommentar.
Jag känner igen hans resonemang från diskussioner jag för i anda sammanhang, nämligen att islam och islamsk kultur är roten till Europas kris idag. Så här skriver han:
”Trots att kvinnan, på väldigt lösa grunder, kan bli bestialiskt avrättad i den muslimska kulturen lever radikalfeministerna i en märklig symbios med islam, där man blundar för den ökande kriminaliteten och våldtäktsstatistiken.”
Håkan Sandin hävdar detta med stort allvar. Även dessa argument måste vi ta på allvar och de måste bemötas i sak och inte med förakt och invektiv. Det är vår förbannade skyldighet i dessa tider då hundratals författare organiserat agerar för att tysta röster som framför ”obehagliga” åsikter.
Jag vill svara på Håkan Sandins kommentar.
I mitt inlägg fanns ingenting om islam och ingenting om ”radikalfeminism” eller feminism. Förstår inte varför de ämnena ska diskuteras i det här sammanhanget.
Kanske ser du det som ”radikalfeminism” att en kvinna över huvud taget yttrar sig offentligt? Jag har sett att många SD-are använder ordet för att trycka ner kvinnor.
Din beskrivning av ”den muslimska kulturen” bygger på okunskap. Studera en religionskarta! Den avgörande majoriteten av världens muslimska länder tillämpar inte de straffmetoder du nämner. Och även i de återstående utgör de undantag. Många som kommer till Sverige flyr undan just denna terror.
De afghanska ungdomar jag träffar har alla flytt från talibanernas och/eller IS. De har sett föräldrar och syskon mördas och är själva hotade att bli tvångsrekryterade.
Det är endast 20%, i huvudsak kristna, som behöver skydd enligt FN-konventionen. Resten består av ekonomiska migranter, med bortkastade ID-handlingar, från hela den muslimska världen.
Då du varit chef på Migrationsverket kanske du kan berätta varför tolkar som hjälpt den svenska militären i Afghanistan eller kristna som flyr undan IS inte har någon självklar asylrätt?
Att inte få uppehållstillstånd enligt flyktingkonventionen innebär långtifrån alltid att man är migrant av ekonomiska skäl. Även under t ex flykten från de latinamerikanska diktaturerna var endast en mindre del konventionsflyktingar.
Det finns också regler om ”synnerliga skäl” och andra extrema omständigheter. Till dem hör t ex krigsskådeplats (gäller nu alla syrier) svåra humanitära förhållanden, allvarlig sjukdom och desertering (gällde t ex amerikanska Vietnamdesertörer).
Kvinnor från stränga muslimska länder ges i allmänhet uppehållstillstånd av dessa skäl liksom religionsförnekare eller konvertiter, HBTQ-personer etc. Afghanska barn i Iran hotas av tvångsrekrytering för strider i Syrien. Det finns en mängd olika skäl, även om tillämpningen nu är extremt hård jämfört med tidigare år som jag kan överblicka.
Enligt lagen ska alla ärenden prövas individuellt. Det innebär också att personer med de skäl du nämner prövas, alla har inte de skäl de kanske anger i offentligheten, många har starkare skäl som de inte vågar berätta om. Men många får uppehållstillstånd även om kötiden nu är extremt lång. Varför man tvekade om tolkar som arbetat åt svensk militär är en gåta för mig.
Ett undantag just nu är Syrien där regeringen beslutat om amnesti för alla.
Rekommenderar denna sida.
Under rubriken Flyktingar hittar man de totala siffrorna för samtliga ”flyktingliknande skäl”.
Migrationsverket
”Skäggiga flyktingbarn” kallar du förmodligen för SD-propaganda. Men jag har själv arbetat på ett PUT-boende för ensamkommande flyktingbarn.
När jag frågade enhetschefen hur man kunde placera in en medelålders man i den kategorin svarade hon kort: ”Vi går efter vad som står i deras papper från Migrationsverket.”
Nu har vi kommit väldigt långt från ämnet för mitt inlägg. Jag avslutar här, förhållanden på flyktingförläggningar och liknande får diskuteras i annat sammanhang.
På förstasidan fortsätter Aftonbladet att skriva om ”terrordåd”. Längre in i tidningen gömmer man den här artikeln, en egen intervju med brodern som kullkastar hela teorin. Samma uppgifter har publicerats tidigare från andra källor i bl.a. SvD.
Till Turkiet skulle han tydligen där hans hustru gästarbetade eftersom han befanns sig där. Eventuellt hade hustrun en kontakt med ny man, så det kan ha varit vanligt svartsjuka som också finns med som orsak till morddramat där idag tyvärr ytterligare en av de skadade från dramat avled.
En 19 årig misstänkt terrorist har gripits i London med kniv som vapen och ryggsäcken full av knivar. Värt att notera. Fulla ryggsäcken med knivar och den juridiska grunden för gripandet angiven som terrorristbrott.
Morden på Drottninggatan är enligt min slutsats att det handlar om en seriemördare, alltså en person som mördar ett så stort antal människor vid ett och samma tillfälle.
Men det verkar som om svenska samhället och dess myndigheter behöver denna brottshandling till annat, nämligen till skärpt lagstiftning, fler poliser i allmänhet och som försvar för den svenskan utrikespolitikens inriktning.
Hasse!
Är inte ”massmördare” ett mer precisist ord? ”Seriemördare” dödar folk under en längre tidsperiod. Egendomligt nog har ingen organisation solidariserat sig med honom.
Efter bomberna i Göteborg:
I all tysthet evakueras 50 flyktingar och personal för att nazisterna ska kunna demonstrera i Falun.