Med denna bild från Fjällbacka önskar jag alla besökare en skön sommar. Bilden är målad 1884 av finlandsfödde Berndt Lindholm. Han var då intendent på Göteborgs musei ritskola, bodde på Viktoriagatan 27 och var far till fyra barn. Två år senare flyttade flyttade skolan in i lokalerna vid Valand, kallades därefter i dagligt tal Valands konstskola, och har nu blivit Konsthögskolan Valand. Lindholm var Valands förste rektor.
Berndt Lindholm var en mästerlig målare. I mina ögon var han allra bäst på att fånga människors dagliga handgrepp, sysslor och avtryck i naturen, det vill säga kulturen, där ändå naturen har huvudrollen. Han är känd som den självklare mästaren på att måla vatten och hav, det Strindberg senare blev så berömd på.
Medan Lindholms målningar är strikt realistiska i detaljer och perspektiv ville Strindberg skildra det hotfulla och fånga känslan man kan drabbas av i det stora havets (livets) obevekliga krafter, en idé som knappast föresvävade Lindholm i hans måleri.
Bilden ”Byliv” från Fjällbacka är en ögonblicksbild, som ett fotografi, fast minutiöst komponerat och mästerligt genomfört i alla detaljer. Han brukade stå med sitt stafli ute i verkligheten och måla, men i det här fallet måste han ha färdigställt målningen i lugn och ro i sin ateljé, fast utan att förlora autenticiteten.
Vem är mannen som spanar ut över gatan från sin upphöjda position i sin röda mössa över gatan, bryggan och vattnet? Han är väl bekant med vad som händer, känner människorna och konstaterar att allt är som han förväntat sig, inga överraskningar, inga sensationer.
Hela scenen är en vardagsbild från Fjällbacka denna sommareftermiddag (tror jag) 1884. Bildens centrum ligger i skugga, vilket är en situation man kan uppleva, känslan i ögonblicket då solen plötsligt går i moln är mästerligt fångad, ett slags kort vindstilla andhämtning i livet.
Flickan som just kliver upp ur segelekan, pojken som bärgar masten med seglet efter dagens tur denna fina sommardag, antagligen en söndag. Den andra pojken med sin mast och segel i samma situation. Vattnets skimrande blänk runt stenarna i strandkanten. Man känner lukten av torkad tång som en omedveten del av hela scenen.
I bilden centrum ser vi kullerstensgatan med järnräcket mot djupa klyftan intill huset med gaslyktan. Vi ser också fyra människor, en äldre med käpp och mörk hatt och en i yngre man ljus hatt, en kvinna och en barfotaflicka med en korg på högerarmen. En häst med vagn står bunden vid järnräcket och väntar på sin kusk, som antagligen är på ett ärende i närheten. Jag tror att mannen i ljusa hatten är en sommargäst, medan de övriga är genuina Fjällbackabor.
Bilden är en folklivsskildring
och han kallar målningen ”Byliv”. Vi kan genom bilden föreställa oss mycket om hur livet kan ha tagit sig ut i Fjällbacka sommaren 1884. Konstnären måste ha varit intresserad av att skildra just det, samtidigt som han var en mästare på att fånga det komplicerade ljusspelet en sommareftermiddag med växlande molnighet och vattnets just nu lugna och rogivande kluckande.
Fjällbacka är förändrat idag. Jag känner inte platsen mer än att det idag är en högexploaterad sommarort och kan inte avgöra var konstnären haft sin utsiktspunkt. Men det kan säkert en Fjällbackabo.
Bilden är av speciellt värde för mig. Min morfar var nämligen förlovad med två av hans döttrar och bodde på Viktoriagatan 27 i nästan tio år, men det är en annan historia.
Intressant nog har finska Wikipedia en fylligare biografi än sin svenska version. Men bägge underlåter att ge referenser till den överlägset bästa redogörelsen för hans liv, den finlandssvenska ”Biografiskt Lexikon för Finland” där det bl a heter ”Att Berndt Lindholm var bosatt dels i Finland, dels i Sverige, har inte gynnat hans rykte som konstnär.” Nää, är man varken finne eller rikssvensk, så får man skylla sig själv.