Denna sommar har Vagnmakartorpet fått visa upp sina nya stora kvalitéer; rinnande vatten och ett riktigt kök. I vackert väder, men även i ösregn har huset snällt härbergerat sina innevånare. Livet har underlättats betydligt av ett fungerande och hygieniskt kök och rinnande varmt och kallt vatten i två kranar. Det känns högtidligt varje gång man vippar upp det moderna blandarhandtaget. När det var som varmast kopplade vi nya trädgårdsslangen och duschade bakom huset. Med lite varmvatten blev det mycket behagligt.
Våra gäster sov gott och verkade uppskatta även torrdasset med urinseparering i tomtens sydöstra hörn. Det ligger i ett gammalt uthus som även rymmer ett förråd. Ordentligt byggt är det en gång i tiden. Men rejält överväxt av gräs, busksly och träd. Tegeltaket läcker inte än, men det är bara en tidsfråga. Avsaknad av hängrännor gör att det blir blött på fotsteget, halkrisk! Och man får dropp i nacken när man måste gå dit i regnväder. Dörrarna är reparerade och typiskt nog täckta nertill med 2 mm järnplåtar. Rejält och stabilt som allt annat på Vagnmakarens Stjärnudden. Jag bryr mig inte om att reparera det där huset. Det ska få naturligt förfalla. När det inte längre fungerar river jag och bygger ett nytt. Än har det charm även om det luktar lite skit i förrådet varma dagar. Barbro gillar inte förrådet.
Frukostarna under äppelträdet blev långa och sköna. UNT fanns i brevlådan varje morgon på bekvämt cykelavstånd. Trots magert innehåll gav den ändå en liten glimt av yttervärlden. Och Rocky kunde man som vanligt le åt på vardagarna. Stenläggningen under trädgårdsmöbeln är lite för liten. Den är gjord av skräpsten som kommit fram under arbeten och som hittats lite varstasn på tomten. Två kvarnstenar låg slängda bakom uthuset. Det var bara att rulla fram dem. Jag var inte så noga med attt gräva bort all jord och lägga duk under. Jag grävde bara av torfv, vilket var jobbigt nog. Så slängde jag på lite sand och la ut stenarna som ett ofint pussel. Ogräset frodas i mellanrummen, men det går ju att rensa och klippa.
Den minsta gästen i sommar var systerdotterdotter Kersti som passade precis in i det lilla hörnet vid öppningen mot storstugan. Där satt hon helt nöjd medan farsan värmde välling i en speciell liten elektrisk vällingvärmare. Kerstis mest önskade leksak var den rosa påsklämman hon här har i munnen. De vassa kanterna river skönt på stället där framtanden snart ska komma fram.
I den värsta hettan läste vi om sinande brunnar, även bergborrade som vår. Det oroade åtminstoe mig en del. Men så kom regnet, och det var ordentligt mellan Hökhuvud och Börstil. På Gräsö var det snustorrt hela tiden. Ännu har vi inte någon regnmätare, men det ska vi ha nästa år. Mina arbeten med att mura igen husgrunden på baksidan och att bygga in nya dörrar i jordkällaren blev inte gjorda i sommar som det var tänkt. Det får komma senare.
Läs även andra bloggares åsikter om sommatorp, hökhuvud, börstil, uppskedika, östhammar
