I den goda delen av svenska skolan – den lilla del som är på frammarsch – är namnet Leif Strandberg välkänt. Han är författare, psykolog och föreläsare med den sovjetiske 20-tals-pedagogen/psykologen Vygotskij som specialitet. Hans bok Vygotskij i praktiken, har sålt i 30 000 ex. Tyvärr kom den inte ut innan jag blev utslängd ur skolan, så jag hann aldrig få tag på den och slå den i huvudet på alla pedagogiskt trångsynta kolleger. Skämt åsido.
Leif ägnar sig även åt annat än psykologjobbet och föreläsandet om Vygotskij, vilket säkert hjälper honom att hålla blicken klar. Denna höst har han kommit ut med en deckare, EN ANNAN DAG – ett Söderhamnsmord (bokförlaget Kärret).
Boken är förbluffande. Ja, Leif har berättat en fantastisk historia. Jag är imponerad på många vis. Berättelsen känns dokumentär. Känslan är att han grävt djupt nere även i gamla sovjetiska arkiv. Men så är inte fallet. Arbetet är framför allt en produkt av gedigen grundkunskap om historia och litteratur i allmänhet och om de så kallade Kirunasvenskarnas historia i synnerhet. Därtill en stor inlevelseförmåga och berättartalang att fylla på med där faktamaterial saknas.
Det är sent 50-tal då en helt okänd kvinna hittas mördad infrusen i isen under en bro i Söderhamn. Hur hamnade hon där? Vad är bakgrunden till detta mord? Det är vad som steg för steg nystas upp av en sympatisk kriminalkommissarie i Söderhamn och hans yngre kvinnliga kollega från Bollnäs.
Kvinnan under bron visar sig vara en av de till Sovjet på 30-talet utvandrade Kirunasvenskarna, som efter ett mycket ovanligt öde råkar bli ett mordoffer just där. Den storpolitiska och svenska politiska bakgrunden är högintressant. Polisarbetet, miljöer och tidsbilderna är väl skildrade. Eftersom boken känns så dokumentär så letar man omedvetet faktafel. Och när man plötsligt hamnar i min lilla stad Östhammar letar jag förstås extra noga. Oj, ett faktafel! Det fanns inget tåg från Tierp till Östhammar ens på 50-talet. Men det var säkert en utsvävning som författaren medvetet tillät sig. Så det gled jag fort förbi.
Modigt att ge sig på deckargenren, med tanke på denna marknads hyperkonjunktur. Att tävla med allt bra från Sjöwall-Wahlö, Mankell, Nesser, Åsa Larsson och andra och med allt skräp som säljs pallvis, är närmast omöjligt. För att inte tala om hur svårt det ska vara att skapa en intressant kriminalkommissarie efter alla stora föregångare som Wallander, van Veteren, Martin Beck och andra. Personskildringar är det allra svåraste att få till utan att hamna i klicheer. Men han lyckas riktigt bra.
De inblandade känns genomgående som riktiga människor i detta stora spel. Mördaren som till slut avslöjas, visar sig vara en mycket udda figur. Även han blir trovärdig tack vare författarens gedigna psykologbakgrund.
Den här historien skulle kunna bli en riktigt spännande och folkbildande TV-serie. Dunkla sidor i vår svenska historia träder fram ur ett 50-tal som med tiden blivit både bildmässigt och smått kultstämplat.
Bloggportalen: Intressant
Andra bloggar om: Bollnäs, En annan dag, ett Söderhamnsmord, Kirunasvenskarna, Leif Strandberg, Östhammar
