Årets Folk och försvar-konferens i Sälen startade idag. I lördagens DN pläderade vice statsminister Isabella Lövin (MP) i en debattartikel (1 helsida) för att Sverige ska skriva på FN-konventionen för kärnvapenförbud. I denna fråga har hon Margot Wallström med sig och säkert flera andra inom etablissemanget. På nästa uppslag (1,5 uppslag) intervjuade Mikael Holmström Natos generalsekreterare Jens Stoltenberg, som klargjorde att endast Nato-medlemmar kan räkna med Nato-stöd om de blir angripna. Undermeningen går inte att ta fel på. Men han poängterar rutinerat att varje land förstås själv beslutar om man vill söka medlemskap och över sin säkerhetspolitik och sitt försvar.
I söndagens DN redogör Mikael Holmström för nya slitningar. Försvarsberedningens rapport (resultat av långa förhandlingar mellan 8 riksdagspartier – alla utom V), som Björn von Sydow (S) presenterade i december, hade en förändrad nyckelformulering om hotbilden mot Sverige. Istället för den gamla att ”ett angrepp på Sverige var osannolikt” fick vi en ny som lyder: ”Ett väpnat angrepp [på Sverige] kan inte uteslutas” eller på ett annat ställe i rapporten, ”En större konflikt kan inledas med ett angrepp mot Sverige”.
Men från UD (Margot Wallström) har man skickat ut motstridiga signaler. I ett dokument med riktlinjer till Sveriges alla ambassadörer ”lines to take” står det: ”Bedömningarna av den militära hotbilden i rapporten ligger i linje med [regeringens försvarsbeslut]” (på eng: ”The assessment regarding military threats in the report is in line with…”) alltså att ”en attack mot riktad mot Sverige förblir osannolik”. Ingen förändring alltså. Wallström och UD står alltså fast vid den gamla linjen i säkerhetspolitiken.
Lördagens och söndagens DN kan bara tolkas som att det finns en säkerhetspolitisk spricka inom det politiska etablissemanget och i regeringen; å ena sidan de som vill fullfölja linjen att ytterligare fördjupa samarbetet med Nato (som medlem eller inte medlem), och å andra sidan de som börjat tvivla på att detta är så klokt. Klyftan skär förstås rakt igenom det socialdemokratiska partiet ända upp i toppen. Margot Wallström är den som bromsar Nato-linjens påhejare och har säkert tyst stöd av andra. I söndagens Dagens eko meddelades att Stefan Löfven också anslutit sig till den något mindre alarmistiska Wallströmlinjen. Detta är förstås ett bekymmer för Stefan Löfven som har Peter Hultqvist gläfsande på den andra sidan.
För att lätta lite på trycket har man tillåtit vice statsministern, Isabella Lövin, att gå ut i DN med sin artikel som ett stöd åt Wallström-linjen. Det är ett ganska litet offer i sammanhanget, Lövin är nog ute ur bilden ganska snart i alla fall.
Det som är det viktiga i DN, dagarna före Sälenkonferensen, är vad Jens Stoltenberg svarar på frågan om kärnvapenförbudet.
Det är ett svenskt beslut om Sverige vill underteckna kärnvapenförbudet. Men samtidigt bygger Natos avskräckning på både konventionella vapen och kärnvapen. Därför kan jag inte utesluta att om Sverige skriver under kärnvapenförbudet så kan det få konsekvenser för vårt samarbete.
Alltså samma påtryckning igen, som tidigare framförts av USA:s försvarsminister James Mattis i brev till Peter Hultqvist. Stoltenberg ska framträda på Sälen-konferensen senare.
Den politiska dragkampen är mycket tydlig. Det gäller om Sverige ska våga trotsa USA, ta sig ur strupgreppet och återupprätta i alla fall en liten smula neutralitet och alliansfrihet.
Att FN-konventionen om kärnvapenförbud inte redan är påskrivet är illa och oroväckande. Konflikten mellan Wallströms och Hultqvist oförenliga strategier förlamar regeringens ställningstagande.
USA på ett avgörande sätt beroende av ett svenskt deltagande – oavsett den formella strukturen. Värdlandsavtal eller direkt anslutning till Nato spelar mindre roll.
USA räknar med svenskt aktivt deltagande i den krigsfront man nu förbereder i norra Norge, och de räknar kallt med att Sverige ansluter sig och att även Finland gör det, vilket innebär att de kan använda norra Skandinavien som geopolitisk bas i det kommande angreppet mot Ryssland.
Om Wallströms linje skulle segra, tror jag att amerikanarna inför ekonomiska sanktioner som skulle slå stenhårt mot svensk export. USA är vårt största exportland och Norge nummer två. Därför kommet regeringen att krypa till korset och samverka med USA och NATO fullt ut.
”Det kommande angreppet mot Ryssland”? Om jag satt i Washington skulle jag snarare arbeta för att destabilisera Ryssland, återskapa de glada dagarna under 90-talet, kanske föregånget av ett lönnmord på Putin.
Försöker Nato med någon ”Operation Barbarossa II” så kommer vi att ha ryska trupper i Sverige ganska snart! De enda Nato-förband som jag tror har tillräckligt stor motivation och militär färdighet är de polska. Men de måste först invadera Ukraina och sedan Vitryssland. Och det senare blir nog en svår nöt att knäcka.
Sedan bör nog USA byta president innan landet ger sig ut på nya äventyrligheter.
Kanske har Nato inga som helst planer att anfalla Ryssland, utan är ute för att motivera fortsatta anslag från medlemsländerna? Man måste ju ha en fiende…
Slutsatsen torde väl bli att läget är oförändrat. NATO är inte avskaffat och dess uppgift kan inte vara annat än anfallskrig i dagsläget. D v s, ett anfall på de som utmanar Natos ledande militära roll i världen. Där (och endast där) ligger väl ”krigsrisken” i dag. Alla andra skärmytslingar och verbala hot runt om i världen förefaller mera vara försvarsinriktade (i huvudsak mot den ovan beskrivna krigsrisken).
Ett konkret problem finns dock. Kan en vara FÖR ett svenskt signerande av FN-konventionen mot kärnvapen och samtidigt vara FÖR Nordkoreas linje att skaffa sig sådana som ett uttryckligt försvar mot krigsrisken? Mitt svar på detta är JA! Någon däremot?
Plausibelt det du skriver, ingen kan exakt förutse vad som kommer att hända. Jag tänker att det inledningsvis blir som i Syrien, att baltiska Nato-trupper agerar ombud med Special Forces i bakgrunden samt att Ukraina har samma roll i ett krig de självklart inte kan vinna men däremot se till att kriget dras ut i många år och låsa fast delar av ryska armen i området. Det blir främst ryskt och särskilt ukrainskt blod som flyter. Amerikanarna håller sig i de bakre leden.
Ett lönnmord på Putin är fullt möjligt, en stor förlust på sätt och vis, men det finns gott om skickliga politiker och ministrar inom såväl utrikesdepartement och försvars dito, samt en försvarsmakt som är mycket kapabel när det gäller kvalitet, inte relativt inkapabel försvarsmakt med kvantitet som USA.
Om Sverges ev. undertecknande av förbud mot kärnvapen?
Jag är övertygad om att Socialdemokraterna kommer att hitta en ”linje 2” även i denna heta fråga. Vilket delvis redan skett i och med att man lagt frågan i en utredning som ska presenteras efter kommande val. Stilla och diskret anslutning till NATO med förnuft och under största möjliga tystnad. Vi fortsätter naturligtvis säga att vi är alliansfria. Om Ingvar Karlsson och Carl Bildt lyckades lura in oss i EU kommer de, d v s dagens motsvarande politiker, säkert lyckas även med detta. D v s om vi inte hinner bilda en stark rörelse mot… vilket f n ser mindre troligt ut. Antirysslandhetsen ökar nu kraftigt i alla svenska systemmedier. USA håller i taktpinnen, som vanligt. Hultqvisten som har Mattis över sig är tyngre än Wallströmskan. Läget för freden är inte bra. Vi är redan en del i den US-amerikanska krigföringen och har en avancerad dubbel bokföring.
Precis Leif S, och galningen Hultqvist är tvåa i Novus undersökning om dom populäraste ministrarna. För Socialdemokraterna är bedrägeriet deras modus operandi och inget tyder på att det har ändrat sig.
Leif S!
Varför så pessimistisk? Jag kan inte se att hetsen mot Ryssland ökar. Inte heller tror jag på några amerikanska ekonomiska sanktioner om vi skriver på avtalet om förbud av kärnvapen. För att travestera Lenins berömda yttrande till Maxim Gorkij 1912: ”Det bästa som skulle hända nu var ett officiellt, inför hela världen, amerikanskt fördömande av Sverige följt av politiska och ekonomiska sanktioner.” Men jag tror inte att Donald i slutändan är så tillmötesgående…
Sanktioner kan ges som importtullar lagda på den stora svenska exporten till USA. Tyst diplomati eller snarare politisk utpressning. Hultqvist linje beror på det, tror jag. Hotet behöver knappt uttalas, det fungerar likafullt och den svenska utrikespolitiska pragmatismen ansluter tåget.
Det som saknas sedan är en påhittad konflikt, skapad i det syftet, och det är amerikanarna specialister på. Sittande svensk regering och försvarschefer ser rysspöken i varje hörn. De hittar dem snart i norra Lappland. Eller norra Norge.
Det fina med pessimismen att man bara kan bli glatt överraskad. Nog tycker jag man iakttar en massiv kampanj mot Ryssland. Lyssna på olika radioprogram och se på TV, men lyssna noga! För att inte tala om Allan Widman och liknande företeelser. Sen har vi dagspressen… Nej, vi ingår i det stora nätverket med udden riktad mot öster.
Igår var det minst tre inslag i TV som framhöll det ryska hotet.