SR VETENSKAPSRADION FÖRDJUPNING: HISTORIEN BAKOM NATOS EXPANSION EFTER KALLA KRIGET

1. En sak saknas i lindelof.nu:s många publiceringar på temat ”Natos expansion österut” och ”inringningen av Ryssland”. Jag har inte sett några välgrundade hypoteser om vad Förenta staterna och Nato skulle vilja eller kunna GÖRA med dessa östliga utposter som verktyg.

   Starka stater kan projicera makt över statsgränser på fyra sätt. 1) Invasion som leder till ocupation eller annektering 2) Otillåten inblandning under krigströskeln medelst agenter, cyberkrig med mera 3) Orimligt ekonomiskt inflytande 4) Hålla mycket starka stridskrafter vid en annan stats gräns, så att massivt blixanfall kan genomföras när som helst.

   Vare sig Ukraina bleve medlemmar i västliga organisationer eller ej, vilken eller vilka av ovanstående maktprojiceringskrafter finns det anledning att tro att väststater har planerat för att rikta in över Rysslands statsgräns?

2. Dina redovisade ”fyra sätt” haltar, Jan Arvid G! Inget av dem förklarar det strategiska syftet utan rör enbart små taktiska överväganden. Strategiskt torde USA:s (och därmed Natos) syften ändå vara tämligen klara och även lättbegripliga; att vidmakthålla den västliga dominansen över förhållanden i världen och med USA som ledare av ”den fria världen”. Dina små spekulationer om taktiska överväganden tillför inte särskilt mycket kunskap i frågan, tyvärr!

3. Dennis Z!
   Jag tycker att det är du som ”inte tillför särskilt mycket kunskap i frågan”. Det är precis det allmänna resonemanget om att ”USA:s (och därmed Natos) syfte” är ”att vidmakthålla den västliga dominansen över förhållanden i världen och med USA som ledare av ’den fria världen’” som jag underförstått vände mig emot i mitt första inlägg. Inte för att det är fel, utan för att det inte förklarar något.

   Det är en självklarhet att en stormakt eller en stormaktsledd allians försöker ha stödjepunkter. Förenade kungariket har fortfarande Gibraltar och delar av Cypern, vad än Medelhavets, Nordafrikas och Västasiens stora och små makter har tyckt om det under de senaste århundradena. Det är inte heller märkligt att Förenta staternas inflytande och allianssystem nu sträcker sig långt österut genom Sverige, Polen, Litauen med flera stater i Europa. Vilket för övrigt är i enlighet med folkviljan i dessa stater.

   Så vitt jag kan se, kan Västvärldens avsikter de senaste årtiondena sammanfattas som ”upp till Rysslands statsgräns men inte längre”. Finns någon rimlig analys som pekar på att Västvärlden planerat att överskrida Rysslands statsgräns med förkastliga former av maktprojektion? Västvärldens plan föreföll att vara att ha handel och korrekta förbindelser med Ryssland.

   Två tankeskolor kolliderar här. Den dominerande tankeskolan på lindelof.nu är att uppbyggandet och existensen av ett västligt allianssystem nära eller fram till Rysslands statsgräns I SIG är ett brott mot fred och framsteg. Jag överväger en annan analys: att det är normal stormaktspolitik, som inte trampar på folkmajoritetens vilja i de berörda europeiska staterna, och att fientlig maktprojektion över Rysslands statsgräns inte har planerats.

   De östliga makterna, Ryssland och Folkrepubliken Kina, kunde ha valt att komma överens om att lämna det västliga allianssystemet väster och sydväst om Rysslands statsgräns utan åtgärd i några årtionden. Risken för västliga framstötar in i Ryssland har varit, och är fortfarande, mycket låg. Till slut skulle ju ändå Västvärldens relativa betydelse minska, enligt den i lindlof.nu vanligaste analysen.

4. Det är bra att vi tar upp de här frågorna till debatt, Jan Arvid G!

   Förklaringar är nog bra, men de måste ju i någon mån förankras i verkligheten för att bli möjliga att debattera.

   Du efterlyste först ”några välgrundade hypoteser om vad Förenta Staterna och Nato skulle vilja eller kunna GÖRA med dessa östliga utposter som verktyg”. Ja, den omedelbara faran (ur Rysslands synpunkt) skulle ju vara att ”dessa östliga utposter” undandrogs Moskvas ”intressesfär”. Dragkampen om Ukraina har givetvis funnits länge i verkligheten. Och akut har den varit sedan åtminstone 15-20 år tillbaka.

   Den har, som det alltid är, börjat med interna motsättningar om den utrikes- och säkerhetspolitiska linjen. En fråga i centrum har varit en eventuell anslutning till EU och frågan om Ukraina ska rikta sig åt väst eller åt öst. Naturligtvis har frågan om den ryska Svarta havsflottan med hemmabas i Sevastopol på Krim varit känslig. Att den skulle falla i ett västorienterat Ukrainas händer vore givetvis otänkbart för Ryssland.

   Från detta läge står det var och en fritt att spekulera vidare. Dina fyra (4!) höggradigt teoretiska scenarion till ökade spänningslägen har ju enbart ett teoretiskt intresse. Om vi utgår från de faktiska motsättningarna är en rysk oro fullt förståelig. Att ”säkerhetsläget” för Sverige skulle på något sätt förändrats 24/2 i år är enbart en myt, enligt min uppfattning. Före jul signalerade Ryssland att man ville ha ordentliga samtal och förhandlingar om det europeiska säkerhetsläget, men detta viftades bort av västmakterna.

   Här är problemets kärna! Hic salta!

5. Dennis Z!
   Du kan se detta som en övning i att diskutera med en vanlig medborgare. De flesta medborgare tänker inte på att ta hänsyn till ”rysk oro”. De flesta accepterar helt enkelt att Europas gränser blivit som de blivit. Ryssland vann en framskjuten bas i Kaliningrad. Ryssland förlorade en bas i Sevastopol genom historiens nyck. Pajala ligger i konungariket Sverige genom historiens nyck, och så vidare.

   Du tillhör en minoritet som överhuvudtaget tänker i banor av intressesfärer. Hur skall du förklara för en vanlig svensk varför ”rysk oro är fullt förståelig”? Att upprepa att det ”givetvis är otänkbart för Ryssland” att europeiska suveräna stater går med i valfria organisationer gör inte en vanlig människa klokare.

6. OK, Jan Arvid!
   Du har väl sett den tydligt klargörande kartan betitlad ”RUSSIA WANTS WAR! – Look how close they put their country to our military bases!” Och där ingår ändå inte de militärbiologiska forskningscentra, vilka likt svampar snabb växer upp i alla till Ryssland angränsande och näst angränsande länder.

   Ukraina var vid Sovjetunionens sammanbrott och efter självständighetsförklaringen världens tredje största kärnvapenmakt. Visserligen förband man sig i ett avtal att destruera alla dessa, men jag har ännu inte sett någon uppgift på att denna förstörelse konstaterats genomförd av något internationellt organ. Ryssland har den längsta landgränsen (och även vattengränsen) mot Ukraina av alla gränsstaterna. Den är av ungefär samma längd som gränsen mellan Finland och Ryssland.

   Så, vi kan skippa talet om ”intressesfärer”. Jag kan inte se att jag tagit upp detta noa-ord tidigare. Enligt min enkla och ”vanliga” mening duger det bra att utgå från verkligheten. Och den ser just nu ut att följa den linje av statskupper, där Ukraina 2014 ingår som ett lysande exempel och där Sverige och Finland snart kommer att bli de senaste i raden.

7. Hej!
   För dom som läser mina kommentarer vet att jag vill att svenska medborgare bör lyssna på Svensk Radio. Både igår onsdag har jag lyssnat på Ring P1 bl a på ”UNRWA, motorik, sjukhustolkar”
   Här kommer länken till onsdagens:
   Lyssna speciellt på 1:a och sista inringaren.
   https://sverigesradio.se/avsnitt/unrwa-motorik-sjukhustolkar

   Dagens program ”Hemlöshet, nätmobbning, Unrwa”
   Skulle jag vara redaktör på lindelof.nu eller medlemsvärvare till FiB/K skulle jag lyssna till Ring P1, många kloka inringare. Lyssna speciellt till en som anklagade bankerna för
   miljöutsläpp genom sina penningplaceringar.

   Här kommer länken till torsdagens:
   https://sverigesradio.se/avsnitt/hemloshet-natmobbning-unrwa

   Enligt dagens Text-TV så skall Sveriges Radio spara 250.000.000
   bl a Kinapodden och satirgruppen Public Service.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.