Idag har Valdemar namnsdag. Det leder inte mina tankar till Valdemar Atterdag och hans bedrifter. Jag är ju en enkel själ från den lilla stan i skuggan av Verket. Nä, jag tänker Selma och Fridolf Olssons svärson Valdemar.
Som dyrkade dottern Maggan givit smeknamnet ”Lillen”. Vilket föranleder Fridolf, innan han träffat svärsonen, få för sig att storken anlänt med ett barnbarn. Snabbt införskaffar kontorschefen barnvagn, blöjor i mängd och hur mycket mjukdjur som helst.
Lycklig över att bli morfar. Här ska inte sparas på sekinerna!
Friiidolf!!! Jag kan höra Selmas dånande stämma, i magnifika Hjördis Pettersons gestaltning, hon var Selma, anropande sin toffelhjälte till make. Spelades av underbara Douglas Håge. Han, å sin sida, var Lille Fridolf. Ingen kunde ha gjort dem bättre.
Selma och Lilla Fridolf var Rune Mobergs skapelse. Nog var han väl också inblandad i bildtidningen Se som med sina bilder slog allt? Apropå slog, det fylliga bildreportaget från Ingos seger över Floyd i Madison Square Garden glömmer jag aldrig.
Samma sommar 1959, när badvattnet aldrig svalnade och getingarna envisades runt saftglaset, skaffade pappa mig ett par gulsvarta gympabrallor med FLOYD mitt på fram. Av någon anledning hamnade mina sympatier hos den besegrade, inte hos mannen med Tors hammare.
Kanske för att jag tyckte synd om Floyd. Vi kände så för svarta människor, ”negrer” som vi sa, på den tiden. Och hade aldrig träffat någon IRL. Bara sett på bild, som i Se.
Ursprungligen var Selma och Fridolf en radioserie. När jag dock letar på Öppet arkiv, SVT Play, kan jag inte hitta någon film med det såta paret. Har de ”normkritiska” varit framme? Stereotypiska, heteronormativa könsroller? I en transgendertid med könsbyten. Uj, uj, uj.
Ett tag fanns flera roande rullar att tillgå på samma Öppet arkiv, om jag inte missminner mig. Högtidsstunder för en sann nostalgiker! Ett Sverige för evigt borta. Före du-reform och annat civilisationsnedbrytande.
Jag växte upp i vad feministerna benämner ett matriarkat. Bruket, det var kvinnornas rike. När toffelhjältarna behövde smita undan sina Selmors dominans, var det vedboden som gällde. Farsan hade garaget. Min svåger stack gärna ut på Storsjön och fiskade.
Min syster var inte att leka med, sannerligen sin mors dotter. Och liksom med min mor, hade vi våra duster.
Min uppväxt har präglat mig. Starka kvinnor har alltid tilltalat mig. Men jag vågar tro att jag inte upprepade gånger förälskade mig i min mor. Som väl ortodoxa psykoanalytiker skulle påstå. Den första kvinnan som idealtyp. Se där, ännu ett akademiskt färgat uttryck.
Som alla redan vet. Upsala tävlar helt klart med Sandviken om utrymmet i min bestående föreställningsvärld. Lasseeeee!!!
En rolig figur och några underhållande filmer blev det. Faktiskt välgjorda med duktiga skådespelare som gör sina roller väl. Bakgrunden var att Douglas Håge genomgående spelat elaka eller tragiska roller. Minns exempelvis den välgjorda rollen som den försupne och nedgångne prästen i Hemsöborna. Så Douglas framförde önskemålet: jag har ju bara fått elaka roller, kan jag inte få en snäll nu. Och det fick han, först som radioserie och sedan som spelfilm och han fick i stort sett utforma rollen efter eget tycke och den blev bra.
Det där med lillen var ett missförstånd, Maggan hade etablerat ett förhållande med Valdemar och nu skulle han visas upp. Så hon skickade telegram: ”kommer och visar upp killen” men Televerket skrev i stället lillen. Lite av en skandal med barn utanför äktenskap men Fridolf finner sig ändå i rollen som morfar trots granntantens försmädliga kommentarer. Inga absoluta mästerverk men klass nog att offra tid för att se.
Förutom familjen så gör väl Jan Molander en fin roll som direktör Grillhagen med hustru (Siw Eriks) och det finns flera bra biroller, sedermera popartisten Burken dyker upp som blomsterbud.
Lennart P!
Tack för att du påminner mig. Så var det, en felskrivning som ställde till det och satte fart på Fridolf och Selma. Många fina skådespelare, som du också påminner om. Konservativa jag, motståndare till du-reformen, uppskattar att man tilltalar med ”ni” och titel. Men det är jag det.
Temat med den kortvuxne räddhågade mannen och hans högresta domderande hustru var ju populär bland skämttecknarna.
Mannen till sin son: Ät upp din mat, pojk, så du blir stor och stark som, äh (tittar på sin bastanta hustru), mamma! Eller bilden med den lille mannen som kör en småbil med fem hjul: ett extra höger fram, där hans tjocka fru sitter i passagerarsätet. Det skulle inte gå hem idag. Men så här sa den berömda Zsa Zsa Gabor: “I am a marvelous housekeeper (hushållerska). Every time I leave a man, I keep his house.”