Staten och kapitalet tar makten över svenska nyhetsmediers innehåll

Den korporativa nyhetsmediesektorn (Kollage: K Lindelöf)

---

Allmänna nyhetsmedier (den tidens dagstidningar) runt om i landet var på 50-talet antingen ”borgerliga” (privatägda) eller ”folkrörelseägda” (arbetarrörelse- eller bonderörelseägda). I städerna och regionalt fanns ofta en av varje, vilket skapade viss balans i den politiska offentligheten. Men de borgerliga växte tack vare större ekonomiska resurser, de styrdes som rena affärsföretag och blev till slut dominerande tack vare lönsamheten som annonsorgan. Folkrörelsetidningarna däremot krympte på grund av sjunkande upplagor och sjunkande annonsinkomster.

Tidningar har visserligen sällan kunnat bära sin kostsamma journalistiska verksamhet, utan har alltid behövt subventioner av annonser, mecenater, företag, stora organisationer (folkrörelser) eller staten.

Presstödet skapades på 60-talet för att borgerliga tidningar (med sina rika privata ägare) inte helt skulle konkurrera ut folkrörelsetidningarna runt om i landet. Det var den demokratiska tanken. Alla socialdemokratiska tidningar samlades redan på slutet av 40-talet i A-pressen-koncernen. Men den schabblades bort och upplöstes på 90-talet. Sedan dess har Folkrörelsesverige inte kunnat samla sig till en effektiv mediestrategi. Centertidningar var bonderörelsens tidningskoncern med rötter i tidigt 1900-tal. Allt såldes ut till privata mediekoncerner 2005 för 1,8 miljarder.

Idag måste man ställa frågan om det är rimligt att satsa 1,3 miljarder i mediestöd till allmänna nyhetsmedier varje år för att betala väsentliga delar av mediernas redaktionella kostnader? Stärker det demokratin? Jag ska nu försöka belysa frågan i fem punkter.

1 Journalistisk autonomi eller ägarstyrning?
En djupt rotad konvention inom svenska medier är att den journalistiska verksamheten sköts oberoende av ägarna och externa intressen. De stora tidningarna kampanjar om att de bedriver god, professionell och trovärdig journalistik till skillnad från småskuttarnas och uppstickarnas desinformation och fake news. Men detta är en sanning med mycket stor modifikation.

Å ena sidan ska medieägarna enligt konventionen inte blanda sig i löpande redaktionella beslut. Men å andra sidan tillsätter ägarna alla viktiga poster inom redaktionerna. Därför kan man säga att redaktörer och journalister bara kan verka oberoende så länge de håller sig inom ramen för vad ägarna kräver. Maktutövningen i det dagliga arbetet utövas genom ombud.

Om den liberala hegemonin i de stora svenska medierna skriver Sigurd Allern (i Klass i Sverige sid 437. Allern är professor i journalistik vid Oslo universitet och har också varit gästprofessor vid Stockholms universitet.):

”Den svenska publiken har i decennier serverats en okritisk kampanjjournalistik om ryska u-båtar med mycket låga krav på källkritik. Ett intressant drag i denna bild är att även Dagens Nyheter, som nu på andra områden satsat seriöst på grävande journalistik, i Nato- och u-båtsfrågor knappast har någon distans till Försvarsdepartementet och det militärindustriella komplexet.”

Även inom medierna gäller alltså att den som betalar skjutsen också bestämmer färdriktningen.

2 Systemet för mediestöd
För att reda i det statliga mediestödet har jag grottat ner mig i det nuvarande systemet och efter bästa förmåga kollat siffror, undersökt vem som äger vad och vem som får vad, vilka regler och kriterier som gäller etc. Press- och mediestöden ska – enligt formuleringen på hemsidan för Myndigheten för press- radio och tv ”främja en mångfald av nyhetsmedier både på en nationell och lokal nivå samt stärka närvaron av medier även i svagt bevakade områden i landet.” Formuleringar som påminner om balans mellan olika ägarintressen som ändå fanns när presstödet infördes är nu helt ute ur bilden. Då såg man det som en självklarhet att finansiärerna också styr innehållet, vilket alltså presstödet från början skulle kompensera för.

Det finns för närvarande följande stödformer: driftstöd, redaktionsstöd, stöd till lokal journalistik, innovations- och utvecklingsstöd och distributionsstöd.

Driftstödet och redaktionsstödet står tillsammans för 90 procent. Driftstödet ska gå till tryckta (eller digitala) tidningar av ”dagstidningskaraktär” för att ”täcka delar av kostnaderna för att driva tidningen”. Driftstödet är fortsättningen på det gamla presstödet till ”andratidningar”. Idag gäller istället regeln att det inte ges till någon med mer än 30 procent täckning av hushållen på utgivningsorten. Något kriterium att ”följa god medieetisk sed” finns inte.

Redaktionsstöd är en ny stödform, mer anpassad till dagens mediesituation anses det. Det kan ges till ”allmänna nyhetsmedier som har behov av ekonomiskt stöd för sin redaktionella verksamhet. Allmänna nyhetsmedier kan exempelvis vara dagstidningar, gratistidningar, webbplatser, poddradio, appar m.m. som har till sin primära uppgift att bedriva nyhetsbevakning”. För att komma i åtnjutande av redaktionsstöd finns ett nytt krav; att man ”följer god medieetisk sed”. Mer om det senare. Tanken är förmodligen att redaktionsstödet på sikt ska ersätta driftstödet, som blivit omodernt.

De övriga tre stödformerna – för lokal journalistik (7 procent), innovations- och utvecklingsstöd (2 procent) och distributionsstöd (1 procent) – är ekonomiskt sett obetydliga.

Syftet med stödet till lokal journalistik är ”att stödja insatser för journalistisk bevakning i svagt bevakade områden, där helt obevakade områden kallas vita fläckar. Stödet kan sökas av allmänna nyhetsmedier som planerar att starta, utöka eller upprätthålla den journalistiska bevakningen i svagt bevakade områden”.

3 Vem får vad?
2020 fördelades, enligt mina beräkningar, cirka 1,3 miljarder mellan 340 medieföretag. Jag har utgått från siffror som finns på hemsidan för Myndigheten för press- radio och tv. De 30 medieföretag som fick mest har jag sammanställt i följande tabell:

Man ser här till exempel att både Aftonbladet och Expressen cashade in 12 miljoner var, att alla stora dagstidningar – med SvD i topp på över 50 miljoner – får stora summor drift- och redaktionsstöd. Ett undantag är Dagens Nyheter, som har så strålande ekonomi att man kan avstå från kanske 50 gratismiljoner från staten. Det är naturligtvis en politisk markering. Men ingen principsak, Bonniers älskar statligt mediestöd ska vi snart se.

4 Ägarkoncentration i mediebranschen
Mediebranschen har kraftigt förändrats de senaste 30 åren. Inte minst har ägarstrukturen i papperstidningssektorn helt omstrukturerats. Många fristående tidningsföretag har köpts upp av större konkurrenter och samlats i små och stora mediekoncerner.

Om man sammanför alla små och stora medieföretag koncernvis kan man konstatera att några få stora koncerner drar in 90 procent av allt mediestöd.

Störst i Sverige är fortfarande Bonnierkoncernen (Bonnier Group). I denna ingår Bonnie News som äger följande stora medieföretag (bokstavsordning): City Malmö Lund, Dagens industri, Dagens Nyheter, Expressen, Göteborgs-Tidningen, Kvällsposten och Sydsvenskan. Inom Bonnier News finns också Bonnier News Local som 2019 slukade Mittmedia-koncernen. Bonnier News Local äger 2020 följande lokala tidningar som uppbär mediestöd (bokstavsordning): Arbetarbladet, Arboga Tidning med editionen, Bärgslagsbladet, Fagersta-Posten, Falu-Kuriren med editioner, Gefle Dagblad, Hudiksvalls Tidning med tre editioner (Ljusdals-Posten, Ljusnan och Söderhamns Kuriren), Länstidningen Södertälje Nykvarn, Nerikes Allehanda, Norrtelje Tidning, Nynäshamns-Posten, Sala Allehanda, Sundsvalls Tidning, Tidningen Ångermanland, Vestmanlands Läns Tidning, Örnsköldsviks Allehanda och Östersunds-Posten.

Nummer två i mediestödsligan är NTM-koncernen, som bildades 2009 med Norrköpings Tidningar som nav. Koncernen organiserades i tre regionala dotterbolag; Östgöta Media, Gotlands Media och Norrbottens Media. Följande tidningar med mediestöd 2020 ingår i NTM-koncernen: Eskilstuna-Kuriren, Gotlands Tidningar, Gotlans Allehanda, Katrineholms-Kuriren, Norran, Norrbottens-Kuriren, Norrbottens-Kuriren Boden, Norrbottens-Kuriren Jokkmokk, Motala&Vadstena Tidning, Norrbottens-Kuriren Kalix, Norrbotten Routsin Soumalainen, Norrköpings Magazinet, Norrköpings Tidningar, Norrländska Socialdemokraten, Norrländska Socialdemokraten Övertorneå / Pajala / Överkalix, Norrländska Socialdemokraten Gällivare, Piteå-Tidningen, Piteå-Tidningen Älvsbyn, Piteå-Tidningen Arjeplog, Piteå-Tidningen Arvidsjaur, Upsala Nya Tidning, Upsala Nya Tidning Sigtuna / Östhammar / Älvkarleby, Uppsala landsbygd, Vadstena Motala & Vadstena Tidning, Södermanlands Nyheter Vimmerby Tidning, VästerviksTidningen, Åtvidaberg, Linköpings-Posten, Östgöta Correspondenten, Östgöta-Correspondenten Boxholm och Östgöta-Correspondenten Ödeshög

Nummer tre bland mediekoncernerna är Stampen Media, med det klassiska flaggskeppet Göteborgs-Posten i täten, men som omfattar många olika så kallade varumärken. Här ingår även dotterkoncernen Stampen Lokala Medier AB med tidningarna Hallands Posten, Hallands Nyheter, Bohusläningen, Strömstads Tidning, fyra lokala editioner av Göteborgs-Posten, Varbergsposten och TTELA (dagstidning som är en sammanslagning av Trollhättans Tidning och Elfsborgs Läns Allehanda).

Ägarfamiljen Hjörne förlorade makten i Stampen 2019 efter många år av misskötsel och ekonomisk kris. Det norska Mediehuset Polaris (via Schibsted-ägda Polaris Media) köpte 51,0 procent av aktierna i Stampen Media. Det betyder att Stampen idag är norskt och kontrollerat av Schibsted.  

Nummer fyra är Gota Media AB som startade 2003 genom en sammanslagning av Sydostpress och Borås Tidning. Sydostpress ägdes av stiftelsen Barometern. Gota Media ägs numera av Tore G Wärenstams stiftelse och stiftelsen Barometern, hälften var. Idag driver koncernen följande tidningar: Blekinge Läns Tidning, Borås Tidning, Borås Tidning–Bollebygd, Barometern–Oskarshamns Tidning, Kristianstadsbladet och Blekinge Läns Tidning, Kristianstadsbladet Gamlegården, Kristianstadsbladet Östra Göinge, Mönsterås Barometern–OT, Nybro Barometern–OT, Partille Göteborgs-Posten, Smålandsposten, Smålandsposten Lessebo, Smålandsposten Tingsryd, Smålandsposten Kronoberg Alvesta, Smålandsposten Uppvidinge, Smålandsposten Älmhult, Torsås Barometern-OT, Ystads Allehanda, Ystads Allehanda Simrishamn och Österlenmagasinet.

Schibsted är den stora norska mediekoncernen som äger och kontrollerar tre stora tidningar i Sverige; Aftonbladet, Svenska Dagbladet och Göteborgs-Posten (Stampen) och är därmed egentligen nummer tre i ligan med 180 miljoner i mediestöd. Men räknar man Stampen för sig blir Schibsted med Aftonbladet och Svenska Dagbladet femma av svenska mediestödstagare. Schibstedt ägs delvis av kapitalintressen på Wall Street. Så via Schibsted finns finansiella trådar från Wall Street i New York till svenska Aftonbladet, Svenska Dagbladet och Göteborgs-Postern och alla andra tidningar inom Stampen.

Sådan är alltså den nya svenska nyhetsmediestrukturen (vid sidan av radio- och TV-medierna). Till förkrossande del ägs den av finanskapitalet. Hälften (51 procent) gick till de 5 största mediekoncernerna, varav de två största inkasserade 29 procent av hela mediestödskakan. (Diagrammet t h)

NTM-koncernen till exempel hade 2019 1,7 miljarder i intäkter. Av dessa var 183 miljoner mediestöd, alltså ca 10 procent. Mediekoncernerna suger ut mediestöd från staten så mycket de kan. Och de flesta tidningarna är helt i händerna på mediekoncernerna. Så, våra nyhetsmedier är idag i mycket hög grad styrda och svårt beroende av staten och finanskapitalet – i skön förening.

5 Pressetiken kommer att hota ”pressfriheten”
Men detta är inte nog. Den 1 april 2021 infördes de nya mediestödsreglerna.

I 2 § står att mediestödet är till för att ”stärka demokratin genom att främja allmänhetens tillgång till oberoende nyhetsför­medling i hela landet via en mångfald av allmänna nyhetsmedier med redak­tionellt innehåll av hög kvalitet.” Hög kvalitet är här en nyhet. Med det menas att ”nyhetsmedier som uppmanar till brott, sprider desinformation eller vilse­leder kring vetenskap ska inte anses ha ett redaktionellt innehåll av hög kvali­tet” och ska alltså nekas stöd.

I 14 § stipuleras att: den som får mediestöd måste följa ”god medie­etisk sed” och följa ”av mediebranschen allmänt vedertagna publicitetsregler och den publicistiska sed som utvecklas vid tillämpningen av dessa”. Det här betyder att ”nyhetsmedier som uppmanar till brott, sprider desinformation eller vilse­leder kring vetenskap” eller inte följer ”god medie­etisk sed” eller ”av mediebranschen allmänt vedertagna publicitetsregler” ska nekas mediestöd.

Här öppnas nu portarna på vid gavel för godtycket i smak- och lämplighetsbedömningskommitten, alltså mediestödsnämnden. Man kan förvänta sig att såväl högerpopulistiska som vänstersinnade medier – som vägrar underordna sig vårt korporativa medieetiska system därmed blir utan mediestöd.

Medier som i någon mening är systemkritiska och idag får mediestöd som kan väntas få problem tänker jag är: Arbetaren, ETC, Exakt24, Flamman, Internationalen, Nya Tider, Offensiv, Proletären, Samnytt, Samtiden och SwebbTV. Hur tänker dessa, kan man undra?

Tidningsutgivarna (mediekoncernernas intresseklubb) tycker att det är nu dags för en moderniserad mediestödsreform. De vill behålla ramen på 1,3 miljarder, men avskaffa driftstödet, utöka redaktionsstödet och slopa momsen. Momsbefrielse för medieföretag vore en generell stödform, lätt att administrera och skulle gälla lika för alla. En sådan lag skulle vara en stor lättnad för små fria medieföretag. Momsbefrielse förefaller mig som ett bra förslag, men att behålla och utöka redaktionsstödet med sitt krångliga, godtyckliga och yttrandefrihetsfientliga nya regelverk skulle bara gynna mediekoncernerna och inte främja mångfald inom medierna.

Slutsats
De kommersiella medieägarna – finanskapitalet – styr (via sina koncernledningar) det redaktionella innehållet genom chefstillsättningar inom sina medieföretag, medan staten allt mer kommer att styra mediestödsmiljonerna till de som håller sig inom ramarna för vad de båda (Tidningsutgivarna och staten) kallar ”god medieetisk sed”. Det här hotar på allvar ”pressfriheten”. Statens nya styrform kommer att stärka ”den liberala hegemonin”, som Sigurd Allern talar om, och göra den än mer dominerande. Tidningsutgivarnas förslag till nytt mediestödssystem kommer framför allt att gynna de stora mediekoncernerna.

Dock är momsbefrielse en bra idé. Statliga stöd till medier bör vara generella. Porto är också en mycket stor utgift för papperstidningar. Porto- och momsbefrielse skulle förmodligen berika nyhetsflödet till allmänheten och underlätta att starta nya mer oberoende medier. Dags också för arbetarrörelsen att samlas runt en offensiv mediestrategi, satsa resurser och starta nya moderna mediekanaler. De behövs som motvikt mot finanskapitalet och staten, som vi vet sitter i samma båt.