Det var ingen ordning och reda i landet i mitten av 1300-talet. Kristnandet var avklarat, med undantag för stora områden bortom Gaveln, norr om Ödmården, det som kallades Hälsingland, från Bergvik ända upp till Ule älv. Kungar var på plats, tänk bara Magnus Ladulås och Birger Jarl, men styrningen var minst sagt svajig. Det fanns många som ville vara vid rodret när unge kung Magnus Eriksson, son till Erik som sattes att svälta ihjäl vid Nyköpings gästabud, sattes att regera. Stormännen, de skattebefriade villa ha sitt. Långt borta från Nifelheim satt påven i Rom och krävde pengar, massor med pengar. Och som inte detta var nog drog Digerdöden in över landet och dräpte folk. I detta traumatiska läge passade en stormansdotter vid namn Birgitta, sedermera Den heliga, på att skylla plågorna på kungen och de styrandes högmod, vinningslystnad och omåttlighet. När det var som värst inleder kungens son Erik uppror mot fadern och i synnerhet hans mäktiga rådgivare Bengt Algotsson. Den mycket intressante arbetarförfattaren Per Wikberg (1901-1970) låter en son till denne Bengt Algotsson inleda en mäktig berättelse. Sonen heter Algot Bengtsson men kommer att bli känd i hela södra Hälsingland som den beryktade rövaren Stigman Sote. Boken heter ”Stigman Sotes Saga” och gavs ut postumt 1984 på Bokförlaget Fabel.
En gång till
Det var ingen ordning och reda i landet i början av 2020-talet. Värdegrunden var stadfäst, med undantag för stora områden bortom ära och redlighet, på den så kallade landsbygden där SD-trollen rövade och härjade. Statsministern var i och för sig äntligen på plats efter otaliga talmansrundor. Men styrningen var minst sagt svajig. Det fanns många som ville vara vid köttgrytorna och rodret när hövding Stefan från Norrland skulle styra; stormännen, det skattebefriade frälset i Bryssel, de globalistiska miljardärerna, de politiskt korrekta influerarna, alla villa de ha sitt. Och långt borta från Nifelheim i norr ropade länder vid Medelhavet efter pengar, massor med pengar. Och som inte detta var nog drog en pandemi in över landet och dräpte folk. I detta traumatiska läge passade en stormansdotter vid namn Greta på att skylla alla plågor på folkets högmod, vinningslystnad och omåttlighet. När det var som värst började en näsvis Nooshi att djävlas och kräva lägre hyror och då började det svaja rejält…
Här någonstans börjar (borde) en ny spännande roman (börja).
Om igen upprepar historien om den upprättgående tvåbenta ”apans” gillande – att envisas hålla fast vid sedvanliga gamla traditioner, som verkar hålla än idag!
Skillnaden är bara den, att de som förr på höga hästar vid makten mot idag – bekvämt färdas i blankpolerade elbilar i ”gräddfiler” till maktens korridorer.
Men den lilla utsatta människans livsvillkor – fortfarande år 2021 – tycks vara oförändrad, att nöjt slåss om smulorna från de rika.