Det känns nu som jag behöver stanna upp och fundera på hur jag reagerar på det som händer runt omkring mig i politiken här hemma och långt borta. Jag blev ganska omskakad häromdagen när jag blev uppringd av en gammal vän, som mycket allvarligt uppmanade mig att genast ta bort mitt blogginlägg om de könsstympade flickorna. Vännen menade att jag där hade överträtt en gräns som vi vänstertänkande absolut inte får överträda. Jag blev helt förstummad, dels därför att jag blev uppläxad på detta vis, men också för att jag inte blir förstådd i det jag skriver. Har jag tappat min moraliska kompass? Vad är det som händer i vårt svenska diskussionsklimat?
Ännu en sak som fick mig att stanna upp och fundera var Johan Croneman med sitt sommarprogram 24 juni. Han gav sin bild av 70-talet, en bild som jag i stora stycken kände mycket väl igen, men som jag tror att många idag inte förstår. T ex, varför protesterade svenska ungdomar? Varför uppstod en vänstervåg?
Jo världen var mycket orolig, fast järnridån fortfarande gick genom Europa och terrorbalansen mellan supermakterna hade förhindrat storkrig i 25 år. Men alltså, Spanien, Portugal och Grekland var diktaturer, Västtyskland och Italien härjades av Röda brigader och Arméfraktioner, i Västtyskland var undantagstillståndet nära. I Vietnam och Kambodja bombade USA en fattig bondebefolkning med splitterbomber, gifter och napalm. Afrika höll på att avkoloniseras, Zimbabwe, Mocambique, Sydafrika … I TV såg vi hur en USA-officer sköt en ung FNL-soldat i huvudet och en liten flicka brännas till döds av napalm.
Sverige var på 70-talet trots allt ett lugnt hörn av världen, men som sagt, runt om oss pågick garotteringarna, terrordåden och krigen. Vi som föddes på 40- och 50-talen blev upplysta om detta och en del av oss började protestera på olika sätt. Och det var rätt att göra det. Jag ångrar ingenting.
Det var detta som präglade även mitt 70-tal och satte agendan för resten av mitt liv. Det som sker idag hade sin början då. Allt hänger ihop. Och det har det alltså gjort i hela mitt liv. Så, jag upprörs av politiska förhållanden nu som då från mitt – som jag anser – stabila vänsterperspektiv.
Men plötsligt spricker det och människor med samma gamla 70-talsutgångspukter hamnar i rent fientliga positioner. Vännen Evert Larsson, som liksom jag håller hårt på länders rätt till nationellt oberoende (FN-stadgan), och att detta är grundvalen för att demokrati ska kunna upprätthållas. Men när jag skrev att en ny rapport som pekar ut … den stora orättvisan att utlandsfödda elever halkar efter i skolan på många sätt, att de också får generellt sämre utbildning och jobb och är mer arbetslösa i 30-årsåldern och att här ligger skolans stora utmaning. Då kommenterar Evert att ovanstående är ”den ´antirasistiska´ agendans stora fallgrop. Inget håller samman, allt är snömos och slafs-tänk”. Och han avslutar: ”Alla som påstår sig arbete mot ´rasism´ måste förstå att vi måste gå tillsammans och det är svenskarna som måste visa, med hela handen, i vilken riktning. Det måste bli slut på detta ´antirasistiska´ tröskande.”
Men då är det plötsligt jag som reagerar. Möjligheten att han skrivit fel är liten. Han måste tas på orden denna gång. Nå, inte ringer jag och läxar upp, så jag skriver ett kort svar som förmodligen kommer att få honom att sluta skriva och kommentera på bloggen. Han kommer att se mig som förlorad i kampen för det nationella oberoendet.
Det Evert Larsson skriver kan jag omöjligt läsa på annat sätt än följande: Om man (som jag gjorde) återger uppgifter från en rapport om att invandrare diskrimineras i Sverige är det ”endast snömos och slafstänk”. Och att sådana som jag är förlorade ”till det antirasistiska tröskandet”. I mina ögon har Evert Larsson förblindats av sina nationella käpphästar. Och han har alltså flyttat sig från en klar vänsterståndpunkt (då han en gång i tiden jobbade på Bofors i Karlsskoga och var arbetsplatsreporter för tidningen Gnistan) till att bli anti-antifascist. Och det är ju att övergå till de värsta typerna på fiendesidan.
Idag är över 70% av svenskarna oroliga för att främlingsfientlighet och rasism ska breda ut sig i landet, redovisades i radio den 24 juni. Erik Ullenhag sa något om att han var stolt över denna höga siffra. Men kanske är det mer betydelsefullt att 20% inte är rädda för detta. Evert och hans nya vänner hör till dessa 20%. Det som skrämmer mig mest är att man över huvud taget ställer frågan i en undersökning – och att inte 100% är rädda.
Jag ska inte här lägga ut texten om hur jag ser på politiken i Sverige och i världen, det framgår redan av mycket som jag skrivit här på bloggen. Jag ska bara konstatera att det som skett faktiskt inneburit allvarliga försämringar för många, som jag är övertygad om har stor betydelse för människors inställning till den etablerade politiken. Sveriges demokrati har tappat i förtroende hos väldigt många människor. Förr fanns ett stort och brett vänsteralternativ som stod för demokrati och hela folkhemspaketet (vård skola omsorg) tillsammans med internationell solidaritet, religionsfrihet, ett starkt nationellt försvar för oberoende, neutralitetspolitik och alliansfrihet. Men det alternativet finns inte längre.
Här har uppstått ett stort hål att fylla för vakna missnöjespolitiker. Bordet har varit dukat ganska länge. Små halv- och helfascistiska grupper slogs flera år om hur man skulle ta sig in, och fann till sist en slags folkhemsk nationalism prydligt skrudad som drog till sig en del av de allmänt missnöjda. Rasismen, antisemitismen och främlingsfientligheten putsades upp till ”en ny invandringspolitik” och har nu slagit rot på allvar och dragit till sig ännu många fler missnöjda. Man har därtill skapat en effektiv riksorganisation, lyckats ta sig in i riksdagen och t o m infört nolltolerans mot rasism i partiet.
Man finns idag överallt, t o m på den traditionella folkfesten Torer Höks dag i Hökhuvud (mellan Gimo och Östhammar) lördag den 28 juni då man eldar kolmila, barnen kör lådbilsrally, gubbarna mönstrar veterantraktorerna, tanterna kokar korv, säljer handarbeten och serverar kaffe och hembakt.
Glöm inte heller att i tio års tid har bilden om vad ett arbetarparti är förvirrats genom att det gamla högerpartiet konverterat sig till ”det nya arbetarpartiet” för vanliga knegare. Kärnan i arbetarklassen har samtidigt förflyttats från de stora industrierna till vården, omsorgen och skolan. Nu skruvar SD det här ett snäpp till genom att känslomässigt återknyta till Per-Albins folkhemsidéer emot alla nyliberala globaliseringspolitiker.
Här sitter vi nu alla gamla vänstertänkande och våndas över att ett nytt parti med tydliga rötter i nazistiska grupper putsat upp sig och övertagit väsentliga delar av folkhemspaketet. Hur man ska förhålla sig till detta har blivit viktigare än att visa SD ett minimum av respekt – de är ett parti man ogillar, men som har erövrat riksdagsrepresentation i fria val. De är inte längre rasister i ord, tvärtom de är antirasister. Vad de är innerst inne är meningslöst att diskutera, för det kan aldrig bevisas. Inte är Moderaterna arbetare, trots att de kallar sig ett arbetarparti. Medan allt fler vanliga väljare faktiskt lyssnar till vad den lugne, sluge, sansade och ganska välartikulerade Jimmy Åkesson faktiskt säger – och det låter inte särskilt skrämmande i deras öron – ses SD av hela det etablerade politikersverige som någon slags nynazistisk (fascistisk) konspiration.
SD vinner idag på att så många inom etablissemanget ägnar dem så stor indignation. SD säger idag det som Socialdemokraterna sa för 20 år sedan, plus lite till förstås. De gamla politikerna har ju krattat manegen genom att blanda bort korten och överge försvaret av folkhemmets grundtrygghetsfrågor. Alla är kanske inte lika skyldiga, men en känsla av förakt och främlingskap mot SD delas av dem alla. Det är otvivelaktigt ett slags folkförakt, vilket alltså spelar SD i händerna. Äntligen har en katt tagit sig in bland hermelinerna, är lätt att tänka.
Samtidigt pågår Syrienkriget och Ukrainakrisen och det är strax efter att USA, Nato och EU (inkl. Sverige) totalt misslyckats med att skapa demokratier i Exjugoslavien, Afghanistan, Irak, Libyen, vilket sades var själva poängen. I Ukraina möter USA/Nato/EU Rysslands gräns och konfronterar plötsligt den kaxige och politiskt slipade Putin. Hela etablissemanget ser nu Putin som tidens store despot, som planerar att lägga under sig minst allt som Sovjetunionen en gång förlorade i östra Europa.
Vad som är vänster i dagens politik – eller demokrati eller fascism eller imperialism – blir alltmer oklart. Om någon försvarar det nationella självbestämmandet i FN-stadgans mening utropar någon annan ”Leve revolutionen mot despoterna”. Säger den ene att det gäller olja, gas och erövring av nya marknader säger den andre Euroasiatisk Putinfascism. Den ene kallar Krim en del av Ryssland, den andre kallar Krim en del av Ukraina. Den ene ser Majdanupproret som demokratiskt och den andre kontrar med att det leddes av fascister. Vad någon kallar USA/Nato-expansion kallar någon annan demokratiutbredning. Den ene kallar östra Ukrainas ryssar separatister den andre kallar dem frihetskämpar o s v. Det finns inte längre någon vänsterståndpunkt? Jo, jag vet, den nationella frågan är ett klassiskt tvisteämne mellan olika vänsterfalanger, men nu är man också oense om hur fascismen (rasismen, nynazismen) bör bekämpas, ja man är t o m oense om fascismens ansikte idag.
Tidigare var dessa vänsterdiskussioner mer en teoretisk brottning, som ofta gällde förhållanden långt borta i både tid och rum. Men på senare tid har kampen hårdnat på ett sätt som kanske liknar förhållandena under kriget (1939-45). Då delade sig samhället, motsättningarna blev hotfulla och debatterna runt kaffeborden tystnade. Nu delar det sig igen och utrymmet för resonemang och meningsutbyten krymper. Medierna propagerar mer och resonerar och informerar mindre. Diskussionerna hårdnar och stämplingar blir vanligare.
Jag är ingen soldat i ett klasskrig. Jag är och förblir en 40-talist från ett liberalt Göteborgskt (övre) medelklasshem som vaknade politiskt på 70-talet. För mig är fortfarande yttrandefriheten demokratins innersta kärna, kulturen (där skolan ingår) lika viktig som syret i luften och krigen politikens förlängning. Kommunismen är en ideologi vars praktik och teori bör studeras och diskuteras, men som i sina teologiska varianter inte är bättre än andra dogmatiska trossystem.
När det man skriver och säger endast når fram till ens allra närmaste ”vapenbröder”, då känns plötsligt klimatet hotfullt och iskallt. Så känns det nu. Därför kan jag inte annat än att fortsätta att försöka göra mig förstådd och öppna för samtal.
Bloggportalen: Intressant
Andra bloggar om: Johan Croneman, 70-talet, vänstervågen, vänsterperspektiv, nationalism, antirasism, folkhemmet
Noterar att den enda som har kommenterat mina kritiska synpunkter på den nationalistiska vänstern är Margareta Zetterström. Varför så tyst bland de manliga deltagarna i detta kommentarsfält? Det kan ju inte förklaras med att det handlar om en alldeles oviktig fråga. Den har ju också väckt både motstånd och ilska på Stefan Lindgrens blogg …
Britta!
Man ska nog inte dra några särskilda växlar på att man inte får direkta svar och reaktioner på det man skriver. Framför allt ska man inte tänka att man skrivit något ”oviktigt”. Och, i all ödmjukhet vill jag ändå påminna om att jag faktiskt i ovanstående inlägg skrev om min reaktion på vad grundaren av facebookgruppen ”Nationell Vänster” skrev.
Knut!
Jag noterade med tillfredsställelse att du i detta blogginlägg reagerade på den typ av anti-antirasism som tidigare vänstermänniskor som Evert Larsson nu ger röst åt. Det var jättebra!
Jag vill också, i detta sammanhang, rekommendera Ali Esbatis artikel i DN häromdagen.
Tack för dina kritiska kommentarer till Nationell vänster i inledningen till detta kommentarsfält! Den enda åsiktsyttringen från de manliga kommentatorerna jag sett i denna fråga … En central person i debatten om en nationalistisk vänster är auktoriteten Jan Myrdal, vars relation till Front National och andra fascistiska rörelser är oklar. Han föredrar av allt att döma att låta det förbli så. Tystnaden om detta bland kommentatorer på FiB/Ks hemsida och denna blogg får mig att misstänka att det är en känslig fråga, som helst inte ska beröras. Vilket gör mig ganska nyfiken. Funderar på hur jag ska gå vidare. En debattartikel i FiB/Ks papperstidning med raka frågor till Jan Myrdal? Skulle kunna väcka mycket intressanta reaktioner. Ett led i min fortsatta undersökning av den nationalistiska vänsterns utbredning.
Befriande att läsa dina inlägg, Britta! Jag misstänker att du styr precis rätt när du påpekar att ”den nationella frågan” är tabuiserad i FiB/K. Vi bör i stället diskutera den öppet och tydligt. Är det här ett tecken på att den ”nationella” kapitalismen kommit till någon slags vägs ände? I flera utopiska romaner målar man upp en inte alltför avlägsen framtid där vi har att välja mellan olika storföretag och deras världsomfattande varumärken.
Naomi Klein gjorde ju en pionjärstudie (No Logo tror jag den heter) inom detta område, men sedan har den globala debatten tystnat. I den andra änden av händelsespektrat hittar vi frågan om hur vi ska förhålla oss till den moderna migrationen. Själv följer jag frågans utveckling inom debattforumet ”Nationell vänster” också.
Dennis, hur hittar man debattforumet ”Nationell vänster”?
Till att börja med är det bra om man skiljer på Nationell Vänster och Nationalistisk Vänster. Det är två helt olika saker. Likt Dennis följer jag debattforumet ”Nationell vänster”.
Det är den enklaste sak i världen att få slut på kriget i Syrien. Det är bara att förvandla stridsvagnarna till traktorer. På rebellsidan står sunnimuslimerna med al Qaida som stöds av saudierna, EU och USA, på regeringssidan står shiamuslimerna som stöds av Ryssland och Iran. Syrien har ingen egen vapenindustri.
Jag kommer ihåg när en lynchmobb avrättade Khadaffi på öppen gata utan rättegång våren 2011. Den gången stod Rapports morgonredaktion upp, inklusive meteorologen, somliga med knutna nävar – som vid en Röd Frontdemonstration på 1970-talet – och jublade över den så kallade ”arabiska våren”. Jag tillåter mig att säga ”så kallade” eftersom det är så den numera beskrivs i ekots nyhetssändningar.
Så om man stoppar vapenexporten kommer kriget att självdö när parterna tröttnat på att kasta stenar på varandra. Det är intressant att när Ryssland föreslog ett stopp för vapenexporten svarade EU och USA att det var omöjligt eftersom det då skulle innebära seger för regeringssidan. Därför fortsätter kriget med de flyktingströmmar som, med all rätt, en dag kommer att göra oss ansvariga för den situation vi har försatt dem i.
Om nationell självbestämmanderätt skrev Anders Björnsson i senaste numret av Clarté, där han ifrågasatte ”vad självbestämmandeprincipen är värd om man önskar fredlig samlevnad”. En mycket intressant artikel som ger ett antal exempel på hur den nationella självbestämmanderätten har tolkats och utnyttjats av olika stormakter. Hans slutsats blir kort och gott:
”Enligt förarbetena överensstämmer principen om ´självbestämmanderätt´ med FN-stadgans ändamål endast om den avser självstyre och inte secession, avskiljande. För det senare fordras samtycke av berörda stater. I Krimfrågan har detta inte iakttagits. Diverse minoriteter kan inte påräkna självstyre. I en sådan kontext uppluckras självbestämmanderätten och blir en medbestämmanderätt som syftar till samförstånd och undvikande av våldsanvändning. Ensidiga utbrytningar ur det existerande systemet av stater kan inte annat än fördömas av den som finner kriget som konfliktlösningsmetod oacceptabelt.”
För mig har frågan om nationellt självbestämmande aktualiserats i förhållande till EU, som upplöser vårt lands självbestämmande genom sina överstatliga lagar och regler. Det är ett hot mot vårt lands demokratiska institutioner och de demokratiska rättigheter som vi erövrat inom nationens ram. I övrigt har jag inte funderat speciellt mycket över frågan, utan allmänt ansett att nationell självbestämmanderätt är viktig och bra.
I fallet med den nationella eller snarare nationalistiska vänstern handlar det för mig, som väl har framgått, om en farlig fixering vid problemet med massinvandring som måste åtgärdas med förbud och avvisningar för att skydda nationen, en uppfattning som obehagligt påminner om den fascistiska teorin om nationens renhet och hotet från invaderande massor av ”Untermenschen”.
Anders Björnssons debattinlägg komplicerar frågan om nationens roll och stärker min övertygelse att vänsterrörelsen måste vara internationell. En ”nationell vänster” liknar mest en skvader.
Det är först idag som jag blivit medveten om att Nationell Vänster kunnat bidra till att höja den politiska temperaturen här på bloggen. Det är välgörande och uppfriskande att nu samtal börjar föras.
Jag kan konstatera att ingen trots de negativa omdömen som anförts mot mig, inte någon gång citerat vad jag skrivit, varken här, där jag lämnat en hel del kommentarer efter mig, eller genom FB-sidan Nationell Vänster, endast 2-måndaer gammal, som trots det har gott om trådar med material där mina ideologiska och politiska tillkortakommanden och oklarheter borde vara en guldgruva. Inte heller min nya hemsida klyvnadenstid.se som innehåller artiklar skrivna under det år som jag nu mer aktivt försökt formulera mina politiska ståndpunkter, används som källa.
I fortsättning hoppas jag att jag skall bli bemött för det jag skrivit. Är mina åsikter en återspegling av fascistisk ideologi så finns källor, välkommen Britta Ring. Jag tror det blir enklare för mig att visa på likheter mellan marxism och fascism än för dig att knyta mina åsikter till en fascistisk tradition.
Vad gäller den kommentar som citeras i artikeln, avlossad här på bloggen i ett politiskt upprört tillstånd. Så vill jag deklarera att jag ångrar ingenting. För att vara något jag kastade ur mig i känslomässig affekt var det väldigt träffande om än svepande formulerat.
Jag menar verkligen att vänstern har lurats in på ett mycket farligt politiskt spår genom att ställa välmenande men splittrande normfrågor i förgrunden för den politiska verksamheten. Den ”antirasistiska” kulissen är den som ställt till med störst problem eftersom den gjort det internationella kapitalet de största politiska tjänsterna. Men feminismen spelar i allt högre grad på samma planhalva.
Det är dags att vi slutar med de här uppdelningarna av mänskligheten i grupper som vi rimligtvis inte skall eller bör göra något åt. Vi är kvinnor och vi är män, kan vi inte låta det så förbli.
Jämlikhet, räcker inte det? Jo jag tror faktiskt att det gör det.
Samma sak med arbetslösheten, skall inte alla ha ett arbete? Självklart, men sluta då upp med att ställa upp folk i prioritetsordning efter rätten till arbete, efter värderingar om vem som är mest lidande, vem nu skall göra det.
Vi måste alltså gå tillsammans, något annat finns inte. Och naturligt är det väl vi svenskar som måste vara tydliga här, vem skulle annars kunna vara det. Vi svenskar är väl vi som växt upp i detta politiska system och tjänat det med vår hjärna och våra muskler och som via vårt modersmål och kultur är ett med detta system. Om inte vi som känner det bäst kan vara tydliga vem skall då vara det?
Folk som kommer till främmande länder – oavsett orsak – är i främmande land, hur skall vi kunna ta emot flyktingar om vi inte inser detta. Den som inte inser detta blir lätt offer för omvänd rasism.
När det gäller invandringen så är saken för mig enkel. Vill du hjälpa någon, måste du själv ha förmågan. Vår gemensamma förmåga heter Sverige. Tar inte vi vårt ansvar för denna enda politiska organisation som vi har tillsammans till förfogande så kommer den att förfalla, att gå under. Inte på grund av vår numerär utan därför att vi tillhörde de tänkande i vår generation.
Det är dags att vänstern växer upp och börjar förstå att de måste ta ansvar för de reellt existerande politiska strukturerna, för rasar de samman kommer allt att bli så mycket värre. Den som efter 40 år av nyliberala attacker på nationsbygget inte ser detta måste nog klassas som politisk dyslektiker.
När alla våra gamla fiender enas om hur inskränkt det är att försvara allt som stavas med N…, kanske det är dags att syna deras kort. Tror ni verkligen det är av välmening om fattiga människor som nu alla förespråkar fri invandring? När den viktigaste orsaken till att kallas rasist är att man förordar en begränsning av invandring, vad är det då för politisk enhet du i inordnas i? Att påstå att det internationella kapitalets fria rörligheter är grundorsak anses som konspirationsteori. Den som inte förstår att det extrema särintresset – internationellt finanskapital – politiskt måste dölja sina intressen, vara konspiratorisk, är illa stadd att förstå vad som händer i vår värld.
I fortsättningen tänker jag föra diskussionen på Nationell Vänsters FB-sida, vilket jag tycker att mina kritiker borde gjort från början, inte minst med tanke på angreppens allvar. Välkommen!
Tack Evert för ett långt och intressant inlägg. Bör kanske tillägga att jag aldrig varit inne på din FB-sida. Hela denna debattråd är nog en av de viktigaste och mest spännande jag läst på länge. Ett litet tillägg:
Vad många här ovan inte riktigt har klart för sig, särskilt inte kulturkoftorna av båda könen, är att det under ganska många år här i Sverige har ägt rum något som jag skulle vilja betrakta som en etnisk rensning. Denna etniska rensning äger inte rum med våld, kulor och krut utan den äger rum ganska fredligt med plånboken.
Janne!
Om du menar att Britta R slänger ut orden som om de var entydiga, så håller jag med dig. Ja, är det inte till och med en del av hennes debatteknik?
Evert Larssons inhopp var så fullt av svepande formuleringar att hans åsikter försvann i dimman, men jag uppfattade i alla fall att han är antifeminist. Själv är jag 70-talsfeminist. Är tacksam över att han lovat återvända till facebookgruppen Nationell vänster. Dit följer jag inte efter. Gruppens namn säger tillräckligt. Och jag har haft nog av cirkelresonemang kring jätteproblemet massinvandring på annat ställe på Facebook.
Har läst om Knut Lindelöfs inledande text. Ser att jag hade alldeles för bråttom när jag läste den första gången (kom ju in i den här diskussionen litet från sidan). Förlåt, att jag inte riktigt gett dig det erkännande du förtjänar!
Tack, Margareta Zetterström, för tipset om Ali Esbatis artikel. Den hade jag missat. Hittade också en annan debattartikel, en replik till Torbjörn Tännsjö, från den 24 juli. Där står bl a följande tänkvärda rader:
”Vänstern är tyvärr inte vaccinerad mot vare sig nationalchauvinism eller sexism, och det är inget unikt för Sverige eller någon specifik tid i historien. I Frankrike möjliggjordes massakern av demonstrerande algerier i Paris 1961 av vänsterns opportunism. Fram tills deras självorganisering fick fördämningarna att brista exkluderades ursprungsfolk från flera latinamerikanska länders vänster. Nu när de verkligen höjt sina röster ser vänstern en ny dag på hela kontinenten.”
Ali Esbati har sett hur kritiken mot högerradikalismen och rasismen hos Fremskrittspartiet, där Breivik varit medlem, blev ”ful partipolitik” och ”osaklig”, eftersom Breivik inte längre var medlem. Partiets flagranta islamofobi insveptes i glömska och det vardagliga islamofobiska hatet har blivit lika vanligt som förr. Läs artikeln! Ali Esbatis klarsyn är välgörande.
En annan text som alla vänstermänniskor borde läsa är historikern Victor Lundbergs bok: ”En idé större än döden: En fascistisk arbetarrörelse i Sverige”. Hösten 1936 drog nazistledaren Sven Olov Lindholm upp riktlinjerna för en svensk nazistisk fackföreningsrörelse i Sverige. Målet var att ”roffarkapitalismen och asociala företagare” skulle ”förhindras att utöva sin skadliga verksamhet”. Här handlar det inte om klasskamp utan om en arbetarrörelse som skulle stå på samma sida som som de nationella småföretagen ”för att kunna vara ett effektivt ´vapen´ mot den ´internationella storkapitalism´ som riskerar att ´slå under sig hela näringslivet´”, skriver Lundberg. Fascismens kamp stod inte mellan arbetare och arbetsköpare, mellan kapitalism och socialism eller höger och vänster utan mellan nationalism och internationalism.
Avfärdande av höger, vänster och klasskamp är fascismens kärna. Det innebär nationell splittring. Istället ska nationen samlas under ultranationalismen.
Förra året startade Sverigedemokraterna ett eget ultranationalistiskt fackförbund precis som Lindholm på 30-talet. SD skriver idag: ”Strävan efter att försöka skapa stabilitet och gemenskap i samhället genom att förena de bästa elementen hos den traditionella högern och den traditionella vänstern. … Strävan efter att ersätta klasskamp och hat med förbrödring och nationell solidaritet, strävan efter att ersätta revolutionära tendenser med ansvarstagande reformer och strävan efter att ersätta tendenser till anarki och samhällsupplösning med trygghet, hög moral och lag och ordning.”
Fascismen försöker, då som nu, stjäla etablerade begrepp och ersätta dem med nytt innehåll. Idag handlar det om ord som demokrati, yttrandefrihet och kultur.
Lundberg skildrar hur hela arbetarrörelsen mobiliserade på 30-talet för att möta hotet mot det demokratiska systemet. Var finns mobiliseringen idag? Var står ”Nationell vänster”? Och var står Jan Myrdal?
Jag har gått tillbaka och tittat på olika vänsterpartiers programformuleringar i ämnet invandring. Klart sämst kom Kommunistiska partiet (fd KFMLr) ut (med reservation för att ämnet inte berördes alls av ett trotskistiskt parti). Betydligt bättre klarade sig t ex Sveriges Kommunistiska parti (fd APK). Kanske något att reflektera över.
Nationell vänster, liksom gamla fd medlemmar i KFMLr (läste på 8dagar Frank Baudes ”testamente”, som fick håret att resa sig) är tydligen också antifeminister. Det borde undersökas närmare.
Ja Evert Larsson, din fb-grupp ”Nationell vänster”, kan nog vara en bra samlingsplats för religiöst nationellt och filosofiskt lagda nördar (80% gubbar) med politiskt intresse för invandrarfrågan som gemensam nämnare – och som fortfarande tycker att SD är för simpla att diskutera med. Något vänsterperspektiv finner jag knappast.
Jag är med i gruppen men följer den inte. Dock tittade jag in idag och fann att den senaste tråden inleddes med en amerikansk video om det demografiska hotet från islam. Inom en snar framtid kommer Europa och Amerika vara islamistiskt var budskapet. Slutrepliken var: ”This is a call for action!” Den följdes av 73 kommentarer om islam är en ond religion, om kristendom är en god religion eller om religion är orsaken till civilisationers uppgång och fall.
Du Evert har ett fasligt sjå att styra diskussionerna bort från alla möjliga stickspår. Men tror du att det är möjligt att tillsammans med udda kristna bibeltolkare verka för en bättre värld? Du kommer att få det svettigt!
Vad jag grunnar på är om det går att finna ett vänsterperspektiv som hanterar och härbärgerar den nationella frågan och den internationella solidariteten (du skall taga vara på din broder)? När jag skriver ”vänsterperspektiv” menar jag oberoende av ”marxism”, ”kommunism”, ”reformism” och ”liberalism”. I denna sekulära ”upplysningstraditionen” måste vi fortsätta att diskutera, vandra och kämpa. Ingen har idag svaret eller en formel för detta vänsterperspektiv tycks det mig.
Vad gäller det som jag citerade från din kommentar ”avlossad här på bloggen i ett politiskt upprört tillstånd”, menar jag att det är talande. Du kanske menar att ”vänstern har lurats”, men jag menar att den kapitalistiska ekonomins globalisering är en så stor förändring att den ställer vänstern (och alla andra politiska krafter) inför helt nya frågor. Därför har vänstern problem.
Frågor jag inte får någon rätsida på är:
Ska man eller ska man inte försvara nationers självbestämmanderätt?
Ska man eller ska man inte försvara människors rätt att bo och bygga där man är född? Eller omvänt, ska man begränsa människors rätt att resa fritt vart man vill och bosätta sig var man vill?
Hur ska man solidarisera sig med och hjälpa de från krigen flyende?
Hur ska man få stopp på krigen?
Det enda perspektiv med vilket jag kan se på det här är med mitt vänsterperspektiv.
Dina frågor om kvinnor och män och jämlikhet är förstås viktiga, men hör ändå inte till de riktigt stora. Arbetet är däremot viktigt och har en central plats i vår kultur. Lika lön för lika arbete, är en bra paroll som bör gälla alla (inom erkända gränser)! Och då är vi där igen – globaliseringen.
Vad du egentligen menar med att ”vi svenskar” måste ”vara tydliga här” och gå samman, är en sådan där grumlighet. Du skriver: ”svenskar är väl vi som växt upp i detta politiska system och tjänat det med vårt hjärta (menar du hjärta?) och våra muskler och som via vårt modersmål och kultur är ett med detta system. Om inte vi som känner det bäst kan vara tydliga vem skall då vara det?”
Kära nån! Erkänner du medborgarbegreppet, eller är det något slags etnisk, kulturell svenskhet du är ute efter? Du Evert, ”tjänat med vårt hjärta och våra muskler”, hör du inte var denna retorik kan placeras?
Jag kan inte låta bli att upprepa följande pompösa dravel (kunde varit taget från vilket ”fascistiskt” partiprogram som helst):
”När det gäller invandringen så är saken för mig enkel. Vill du hjälpa någon, måste du själv ha förmågan. Vår gemensamma förmåga heter Sverige. Tar inte vi vårt ansvar för denna enda politiska organisation som vi har tillsammans till förfogande så kommer den att förfalla, att gå under. Inte på grund av vår numerär utan därför att vi tillhörde de tänkande i vår generation.”
Det här ser jag alltså som rent dravel. Här och var spårar jag att ditt uppsåt är gott, men dina förslag till lösningar är grova förenklingar och leder ut i fascismträsket. När du satte mig på spåret om att bankerna ”skapar pengar” och tjänar räntor genom att ge lån etc, bidrog du till nytänkande. Men ovanstående är milt uttryckt grumligheter.
Rötmånad råder 23 juli – 23 augusti, och det är väl då rötmånadsdebatter inträffar? Över 40 kommentarer (44 just nu) verkar ju som en livlig och klargörande debatt, men jag undrar …
Politik kan handla om principer, men sist och slutligen måste man vara konkret. Om det svenska socialförsäkrings- etc. systemen öppnas för världen lär det inte leva länge. De som betalt in till systemen under ett helt arbetsliv kommer att upptäcka (vilket de redan gör nu vad det gäller pensioner) att de blir snodda på det de trodde sig ha jobbat ihop till. Jag antar att de flesta på den här debattråden är pensionärer eller inte har långt dit. Fundera över frågan som jag spetsar till lite för att poängen förhoppningsvis skall gå in: Är du villig att avstå från din pension, åldringsvård etc. för att i stället finansiera en dubiös flykting som påstår sig komma från Syrien (och kanske till och med gör det, med bakgrund som islamistisk halshuggare och korsfästare)? – Jag är det banne mig inte.
Däremot lär kapitalet gilla idén, eftersom det i praktiken torde vara det som tar hand om vad som finns i trygghetssystemen (’åtstramningar’, ’austerity’), medan såväl den svenske pensionären som den medellöse invandraren får leva i sina trasor bäst fan de kan. Och den idealistiske vänsterpersonen får stå där med lång näsa och undra vad som gick fel. Men kan hen se sina medmänniskor/medpensionärer i ansiktet och säga ”jag gjorde rätt”? Det kanske blir klokast att hålla väldigt tyst …?
Björn Nilssons kommentar var bland det vidrigaste jag läst! Sådana totalt sanslösa utfall mot muslimska invandrare hör inte hemma i en seriös och civiliserad debatt, eller borde åtminstone inte göra det.
Om vänstern övertar högerextremisternas islamofobi och invandrarfientlighet har vi inte längre någon vänster. Jag är djupt oroad. Kanske vore det bäst att nu ajournera denna debatt tills värmeböljan tagit slut och alla tillfrisknat från rötmånadens solsting …
Återkommer till Knut Lindelöf. Bara först en snabb replik till Björn Nilsson. De som har snott oss på våra pensioner är de borgerliga politiker, inräknat S, som representerar överklassen.
Hallå, har du inte upptäckt att vi har en överklass här i landet, som blir rikare i allt snabbare takt medan pensionärerna ska luras att tro att det är flyktingar och invandrare som rår för att det blir allt mindre pengar till pensioner, vård och omsorg. Det är den snyltande överklassen som är dubiös, inte flyktingar från krig och förtryck.
Numera får ju överklassen t o m bidrag till sina hembiträden, butlers och barnflickor från oss pensionärer och alla fattiga skattebetalare. Inget som du har lagt märke till?
Björn Nilsson uppmanar oss att hålla tyst! Idag är det viktigare än någonsin att inte hålla tyst!
Håller vi tyst kommer de nya fascisterna (Jimmy Åkesson och hans kamrater!) som talar om att allt är invandringens fel att få vatten på sin kvarn!
Cameron i England skriker också ut att allt är invandringens fel, invandrare kallar han parasiter! Vem är parasit om inte kolonialmakten England? Som i hundratals år plundrat länder på
inte bara människor utan rikedomar som borde kommit till folkets väl genom skapandet av skolor sjukhus o s v!
Hur kommer det sig att England och andra länder fritt kan invandra och parasitera i land efter land? Utan att begära asyl eller uppehållstillstånd? Vänd på kakan och utvisa alla kolonisatörer och mördare! Då kan alla som Cameron kallar parasiter åka hem till sitt älskade England och suga på ramarna. Då kan ni utöva apartheid på ert eget folk, men låt andra slippa!
Hit men inte längre var det en stor man som sa när de Tyska fascisterna närmade sig Leningrad = Stalinorglarna sattes in och packet fick backa!
Tala om hjältemodet i Ryssland – är det bara jag och Åsa Lindeborg som tycker så??
OLD LADY 78 Göteborgska
Visst kan det Evert Larsson skrev betyda lite vad som helst och jag har ännu inte lyckats ta mig in på hans ”Nationell vänster”. Men vad är det för debattstil att, som Britta, glädja sig över att han inte längre tänker skriva på den här bloggen. Och sitter inte Britta i så fall själv här i glashus?
Som framgår av vad hon nyss skrev här så betraktar hon fortfarande det ryska kriget i Afghanistan på 1980-talet som ett slags vänsterprojekt. Medan vi i FiB/K såg det som ett imperialistiskt erövringskrig. Och så vitt jag vet också idag ser det som ett sådant.
Nej i en situation när ”vänster” kan stå för vad som helst, låt hundra blommor blomma. Och själv har jag en motsättning som jag gärna skulle vilja se diskuterad. Och det är den mellan en värld av stater och medborgare å ena sida och en värld av etniciteter å den andra. En motsättning i vilken Sverigedemokraterna och multikulturalisterna reduceras till spegelbilder av varandra. Så vad är höger och vänster här?
Jag har nu refuserat två nya kommentarer från Evert Larsson som jag inte anser för denna diskussion framåt. Vad han kommer att tycka om det är lätt att räkna ut. Han tillskriver mig ett ”politiskt korrekt och från kultureliten sprunget folkförakt”, som ”står så tydligt där det står och behöver ingen vidare kommentar.”
Vill ändå säga att jag inte beskyllt Evert Larsson för att vara fascist, vilket han påstår. Jag tycker till och med att mycket av det han skriver är klart tänkvärt. Har även givit exempel på sådant av intresse. Men runt det nationella är vi inte överens. Jag har inga svar eller lösningar. Mitt eventuella bidrag är att ställa frågor i en komplicerad tid.
Den här tråden är nu så lång att den bör komma till ett slut. Inte för att det är för varmt, utan för att att man inte kan följa en så här lång tråd ens vid normal temperatur utan att det blir missförstånd, urspårningar eller upprepningar.
Du som vill läsa Evert Larssons här refuserade kommentarer kan ansluta dig till hans facebookgrupp ”Nationell vänster”. Men för det måste man vara med i Facebook.
Knuts frågor är stora och svåra, frågor som vi alla brottas med. Jag kan bara bidra med vad jag har kommit fram till i mina funderingar.
Någon nämnde Naomi Klein. Hennes bok Chockdoktrinen har lärt mig mycket om bakgrund och drivkrafter i den globala utvecklingen. Rekommenderas! Jag anser att vi måste göra både och, dvs både försvara människors rätt att bo, bygga och försörja sig på den plats där man är född och samtidigt försvara människors rätt att resa dit man vill och bosätta sig där man vill. Är inte det rättigheter som vi i egenskap av svenskar anser ganska naturliga för oss? Varför ska inte andra ha samma rätt?
Det är inte detsamma som att godkänna storföretagens villkor för arbetskraftsinvandring eller de dolda eller halvöppna anställningarna av billig, billigare, billigast arbetskraft från Polen, Rumänien eller Filippinerna, som bokstavligen suger ut offren och dumpar lönerna i t ex Sverige.
Kapitalismen är global och söker desperat efter nya marknader för att hålla vinsterna uppe. Krig ingår som ett självklart inslag i kapitalismens utveckling. Krigets förstörelse skapar förutsättningar för att starta om från scratch med lönande uppbyggnadsarbete – eller gjorde åtminstone. (Ex Marshallplanen efter andra världskriget.)
Under senare år har vi sett hur den stora imperialistmakten USA har förstört och fortsätter att förstöra stater i Mellanöstern och lämna dem i splittring och anarki, utan fungerande infrastruktur. Orsakerna till detta går jag inte in på här.
Så länge kapitalismen finns kommer krig att finnas. Och eftersom USA med sina anspråk på total global kontroll är på nedgång, ökar risken för aggressioner från denna oerhört militariserade världsmakt. Kapitalismen lever bara så länge den hittar nya marknader, och de håller på att ta slut, eftersom jordens resurser är ändliga – det verkligt stora och livsfarliga miljöproblemet.
Som jag ser det måste vi stärka motståndet mot den globala nyliberalismen (kapitalismens totala marknadisering av samhället) både lokalt (för mig Gemensam välfärd och V-partiet) och globalt med kamp mot USAs livsfarliga upptrappning av krigsrisken i världen via Nato, samt en positiv strategi för att hävda människors elementära rätt till ett värdigt liv utan utsugning, slaveri och människohandel. Människor är inte belastningar utan värdefulla resurser, om de bara ges möjligheter att utvecklas.
Men oron mot bakgrund av krig och krigsrisk liksom den kapitalistiska jakten på marknader tvingar människor att bryta upp från sin hemmiljö för att överleva, antingen de flyr från krig eller för att undkomma svält.
Vi har att vänta oss växande migrationsrörelser som ökar trycket på att planera för organiserat mottagande. På längre sikt är invandrarna en tillgång.
Det här är inget nytt i historien. Människor har alltid rört sig mellan länder och kontinenter i jakten på (bättre) försörjning och alla försök att hindra dem genom förbud och höga stängsel är dömda att misslyckas. Men en sådan utestängningspolitik gör något med förövarna. Den legitimerar fascismens indelning i människor som värdiga och ovärdiga och leder i slutändan till ett samhälle med en elit som styr en rasmässigt ”ren” nation med hot om våld för en tvångsmässig harmoni.
Problemen kan synas övermäktiga. Men det är ingen ny situation för en gammal vänstermänniska uppväxt i en kommunistisk familj under andra världskriget och kalla kriget. För den socialistiska vänstern har motståndaren alltid varit välorganiserad, beväpnad och försedd med obegränsade resurser att styra allmänna opinionen. Det kan naturligtvis inte hindra vänstern från att fortsätta att kämpa och hoppas. På senare år har utvecklingen i Latinamerika ingett nya förhoppningar.
För mig representerar ”Nationell vänster” människor som gett upp, förlorat perspektivet och hamnat i en negativ, pessimistisk trångsyn. Sorgligt. Och speciellt sorgligt eftersom deras insats skulle behövas i den gemensamma kampen.
Kort bara om Krim och den nationella självständigheten. Rysslands annektering av Krim handlar bara sekundärt om nationell självständighet. USAs konspirationer i Ukraina tvingade Ryssland att rädda sin svartahavsflotta, stationerad på Krim. Det skulle vilken statschef som helst ha gjort under motsvarande omständigheter. Och det var helt rätt. Att sen befolkningen på Krim var positiva till att bli ryska medborgare var så att säga ”grädde på moset”. Det gör fallet Krim unikt.
Björn Nilsson tar upp en aspekt som vi bör fundera över: Vad är det för personer som söker sig hit ifrån Syrien? Varför behöver de fly?
De sk ”moderata rebellerna” börjar tröttna och får i de flesta fall amnesti, så vilka söker sig hit?
Inte ett enda av riksdagspartierna har försvarat Syriens lagliga regering i detta imperialistiska krig. Betänk detta i sammanhanget!
Dessutom; kanske ligger det något verkligt bakom terrorhotet mot Norge den här gången? Något verkligt skapat av våra egna regeringar i väst.
Knut!
Ja, tråden är lång. Men är det egentligen ett problem? Som bloggare vill man ju inget hellre än att det man skriver ska väcka engagemang, intresse och diskussion. Många kommentarer är ett tecken på att ämnet intresserar och engagerar. Att just detta ämne är det som väcker mest känslor och genererar den längsta kommentarstråden även i våra kretsar, ger vid handen att ämnet är viktigt. Det är oerhört lätt att trampa snett och vår kunskap om ämnet i sig måste bli bättre.
Knut är modig som få på vår kant som vågar öppna upp för denna typ av frågeställningar! Knut som bloggägare borgar för att diskussionen blir anständig och inte spårar ur …
Janne!
Men håll med om att det är ”logiskt”. Först är vi med i de amerikanska krigen och sedan hjälper vi till med att städa upp efter dem också.
Frågan är bara när vi får en vänster som tar tag i detta och vad tror du att Britta R då kommer att säga?
Evert Larsson fortsätter att hacka efter mig i sin facebookgrupp ”Nationell vänster” om att jag förvanskar hans ord, suddar i historien, beskyller andra för underdånig tystnad om denna kränkning av yttrandefrihetens principer och att jag nu sällar mig till det politiskt korrekta och lurade ”antifascistiska” vänsterpatrasket. Usch, det låter hemskt.
Han skriver vid 18-tiden idag:
”… Knut Lindelöf (som) bemöter en kommentar från mig på sin blogg genom att felcitera mig. Sedan tar han inte in min rättelse med motivering att den inte innehåller något nytt. Till detta agerar han för att avsluta tråden tydligen i hopp om att inte bli upptäckt. Tråden är för lång säger han 52 kommentarer jag har medverkat på hans blogg med 72 kommentarer, det låter mest som svepskäl. Tråden syns heller inte på hans blogg utan måste sökas, spåren suddas ut. De som varit på denna FB-sida som Dennis Zackrisson bryr sig inte om denna kränkning av principerna för yttrandefrihet utan fortsätter som ingenting hänt. De finns säkert andra som också fått korn på vad som händer men som inte gör nogot, som väljer tystnad. De bidrar så till att detta sätt att bete sig är i princip riskfritt, utan personlig kostnad.
Händelsen reser en rad frågar, är KL:s handlande ett yttryck för ondska? Är deras handlande som väljer att vara tyst ett uttryck för anpassning i enlighet med ”maktgenen”, dvs att eftersträva trygghet under KL:s fast ledarskap före att att agera till försvar för demokratins principer. Eller är det bara lättja, bekvämlighet eller bristande empati.
Reflektion: Hur skall någon tro på att dessa personer kommer att ställa upp för någon i verklig nöd om det samtidigt skulle kosta något, vara en reell uppoffring.
Frågor om gott och ont kanske måst bli ytterst konkreta och vardaglig för att de skall förstås.”
Ja Evert Larsson har faktiskt rätt i att jag ändrade ordet ”hjärna” till ”hjärta” i ett svar på hans förklaring av vad han menar med Sverige och svenskarna.
Så här skrev Evert 2014-07-25 kl. 17:41:
”Vi svenskar är väl vi som växt upp i detta politiska system och tjänat det med vår hjärna och våra muskler och som via vårt modersmål och kultur är ett med detta system. Om inte vi som känner det bäst kan vara tydliga vem skall då vara det? … Vår gemensamma förmåga heter Sverige. Tar inte vi vårt ansvar för denna enda politiska organisation som vi har tillsammans till förfogande så kommer den att förfalla, att gå under. ”
Jag svarade:
”Du skriver: ´svenskar är väl vi som växt upp i detta politiska system och tjänat det med vår hjärta (menar du hjärta?) och våra muskler och som via vårt modersmål och kultur är ett med detta system. Om inte vi som känner det bäst kan vara tydliga vem skall då vara det?´
Kära nån! Erkänner du medborgarbegreppet, eller är det något slags etnisk, kulturell svenskhet du är ute efter? Du Evert, ´tjänat med vårt hjärta och våra muskler´, hör du inte var denna retorik kan placeras? ”
Trots min felläsning tycker jag nog att min fråga är berättigad. Din beskrivning av ”svenskheten” osar obehagliga assosiationer trots allt. Obs! Jag har för den skull inte beskyllt dig för att vara fascist!
Att jag nu påstår att det var en ren felläsning och att jag faktiskt i mitt svar frågade om han menade ”hjärta” talar möjligen för att jag är sanningsenlig om detta. Det går att kolla genom att gå tillbaka i kommentarerna.
Jag önskar ingen stor polemik med Evert Larsson. Ni som läst vad jag skrivit vet att jag också varit positiv till hans skriverier.
Det är en svår konst att diskutera utan att bli alltför upprörd i dessa tider. Jag tror att det finns en stor och viktig poäng med att diskutera öppet om allt man ser som hotfullt och märkligt i den underliga samtid som ingen av oss har önskat. Att rikta skoningslösa beskyllningar mot varandra och ana onda avsikter och antyda dunkla maktförhållanden bland oss få som vill föra en öppen debatt är oklokt. Tycker att reaktionerna mot Evert i några fall har varit onödigt svepande, men det får stå för dem. Jag tycker nu att Everts klappjakt på mig är orimlig.
Jag har inte obegränsat med tid, jag prioriterar vad jag ska följa för kanaler på nätet. Nationell vänster ger inte mig mycket. Andra kan tycka att den är högintressant, vilket inte jag kan ha några synpunkter på.
Evert Larsson tycker att jag ska slå min äng för hand med lie, men jag har valt att göra det med en avgasosande motortrimmer. Jag har valt den lätta och politiskt inkorrekta vägen. Det kan man ha synpunkter på. Varsågod!
Knut och jag har enats om att lägga vad som förekommit i form av mindre lyckade formuleringar och refuseringar i anknytning till denna tråd bakom oss, och vill därmed visa på att det finns en väg bort från konfrontation och linjestrider för en öppen och saklig diskussion. I en anda av sanningssökande och kamratlig uppriktighet hoppas jag nu vi kan återgå till att diskutera alla viktiga frågor, vilket jag nu också gör med följande rader:
Att antirasismen spårat ur, betyder det att det inte finns rasism? Rasism i bemärkelsen främlingsfientlighet finns och den är latent hos en del av de som av politiker lurats att tro att den nyliberala ekonomin med dess fria rörligheter kommer att ge trygga inkomster och en trygg framtid. När ekonomin rasar samman eller i sakta mak trycker allt fler ut i fattigdom finns en uppenbar fara för att de skall reagera på andra sätt än att enbart förespråka stop för invandring.
Det finns ett politiskt svar på detta problem som inte kräver revolution men som kräver en uppslutning kring det nationella oberoendet och Sveriges suveränitet. Sverige med sin egen krona kan ta makten över pengarna, skapa en skuldfri krona fotad i arbete. En politik för full sysselsättning och självförsörjning av livsmedel är möjlig men den kräver en stark uppslutning kring nationell suveränitet och de sätt nationen manifesterar sig.
Detta är ingen enkel väg i en svår tid, men vad är alternativet?”
Det är inte så att Nationell betyder att man gett upp, det är precis tvärt om. Vilka strukturer på det internationella planet finns att lösa dessa problem, med stöd av Soros eller de multinationella företagen?
Evert!
Underlig fråga. Påstår någon att det inte finns rasism? När det gäller den nyliberala ekonomin finns för det första ingen ”fri rörlighet”, för det andra är det stora problemet med nyliberalismen att den marknadiserar, privatiserar, gör kapitalistisk marknad av allt. Vatten, kvinnokroppar, barnarbetskraft, sjukvård, järnvägar, kollektivtrafik, äldreomsorg, skolor …
Här är Sverige ett mycket tydligt exempel och även om vi blir hur nationellt självständiga som helst är det ingen garanti mot en sådan utveckling, eftersom våra stora politiska partier har varit eniga om detta. Nu är det ju så att EU med sina överstatliga regler starkt bidrar till den nyliberala utvecklingen, och reglerna för euron, som vi lyckligtvis sade nej till i Sverige, är orsak till den fruktansvärda ekonomiska krisen i EU, som ökat utarmning, fattigdom, demontering av demokratiska rättigheter osv. Har förstås också ökat utvandringen av arbetslösa till EUs rikare länder. OBS, ingen ”fri invandring” här heller. Men försök att utnyttja överskottet av arbetslösa till att dumpa lönerna överlag i EU. Vilket måste bekämpas genom förstärkt facklig kamp och förbud mot lönedumpning.
Kapitalismens ”nyliberala stadium” håller på att avslöjas i sin cyniska vederstyggelse. EUs överstatliga konstruktion och nyliberala grundprinciper är goda skäl för att lämna EU, förutom att unionen i sin nuvarande svaghet har blivit en politisk gisslan för USA och Nato. Våra demokratiska institutioner och demokratiska rättigheter är inskrivna i landets lagar och regler, och kan skyddas bara om vi är självständiga. För mig är det det viktigaste argumentet för svensk nationell självständighet. Här finns ingen kollision med Anders Björnssons synpunkter på den nationella självständigheten i Clarté, såvitt jag kan se. Nationellt fortsätter förstås kampen för att ersätta den ruttna nyliberalismen med en demokratisk och antikapitalistisk politik, där naturligtvis full sysselsättning ingår. Här aktualiseras också nya frågor som tillväxtens förbannelse. Kan vi tillåta tillväxt i framtiden och i så fall vilken tillväxt?
Problemet med den nationalistiska vänstern, oavsett vad den kallar sig, är dess fixering vid massinvandring som det stora globala hotet. Jag ser där en uppgivenhet inför de stora komplicerade globala problemen och längtan efter enklare svar på svåra frågor. Och jag förstår inte nämnandet av Soros och multinationella företag – inte finns väl där någon hjälp att vänta?