Folket i bild, den bild av Torsten Billman som prydde FiB/Ks allra första nummer (jan 1972)
Nu måste alla goda krafter samlas för att stoppa Sveriges anslutning till Nato. Jag har skrivit om detta tidigare, senast i inlägget den 21 januari i år.
Mig förefaller läget nu akut. Allt pekar på att saken redan är så långt gången att en anslutning för alla makthavare framstår som oundviklig. En litet men hoppfullt tecken var när utrikesminister Margot Wallström och statsminister Stefan Löfvén i samband med Folk och försvars konferens i Sälen tydligt markerade att man inte ens vill gå med på en utredning om saken. Redan det skulle peka på att Sveriges neutralitet var på väg att luckras upp.
Men även socialdemokraterna är djupt insyltade sedan lång tid tillbaka. Många i ledande positioner har hängt med på Natos olika antiterrorkrig för ”demokrati” ända sedan 11 september 2001. Bland socialdemokraterna ute i landet på lägre nivåer hänger man däremot inte med i svängarna. Att formellt uppge neutraliteten, som tjänat Sverige väl i 200 år, vore verkligen äventyrspolitik. Ja det vore mycket farligt!
Den lilla organisationen Folket i Bild/Kulturfront tog på sitt styrelsesammanträde den 26 januari ett uttalande som manar till samling runt kravet att stoppa anslutningen till Nato. Man hoppas nu att fler organisationer och enskilda samlar sig och visar att opinionen är stor.
Vem tar första steget till en stor manifestation mot svensk Natoanslutning? Jag önskar mig en sådan. Tänk er 100 000 på Norra Bantorget igen. Sist var det för att protestera mot USAs anfall på Irak.
Bloggportalen: Intressant
Andra bloggar om: Natoanslutning, neutralitetspolitik, alliansfrihet, Torsten Billman
Knut!
För min del var nog agerandet i Sälen ett sätt att vinna tid. Och nu har vi 28 stater i enighet för sanktioner mot Ryssland. Utrikesminister MW nyss hemkommen från USA pratar om det ”enda språk Ryssland förstår”.
Erkännandet av Palestina är tydligen ett instrument för att som MW uttrycker det: ”Nu kommer vi att ställa krav på palestinierna. Upphör med våldet”. I klartext menas att palestinierna ska upphöra med att försvara sig.
Vad kommer ut av den totala enigheten i EU? För vår egen del borde det leda till enighet mellan de fredsorganisationer som ändå verkar i landet. Parlamentet är en svag pelare att luta sig mot.
Visst skall Sverige hållas utanföt NATO. Gått och väl att FiB/k agerar som det gör. Men det räcker inte på långa vägar. Dessutom tror jag att FiB/K avskräcker mer än det mobiliserar.
Arne!
Jag kan tänka mig att det är därför man uttrycker sig i klädsamt blygsamma ordalag om sin egen roll.
Knut!
Vet inte om det är varken klädsamt eller blygsamt. Känns mer som en förevändning att inte behöva göra något.
Förra veckan, när jag var i Finland och hade bastu med min svåger, undrade han hur man i Sverige ser på motsättningen mellan statsminister Stubb och presidenten Niinistö. Båda tillhör Samlingspartiet, men medan den förre vill med i Nato vill den senare avvakta.
Jag svarade att normalt är den svenska bevakningen dålig av politiken i de nordiska länderna. Men hade Stubb och Niinistö båda uttalat sig positivt om Nato hade vi fått höra det. Att jag nu alls kände till saken berodde på att det uppmärksammades i Stefan Lindgrens Nyhetsbanken
Men idag (28.2) toppar Sauli Niinistö förstasidorna i de svenska tidningarna och ledaren i UNT vet inte till sig av glädje.
Men mot bakgrund av den tidigare åsiktsskillnaden framstår intervjun med Niinistö mer som ett försök att demonstrera enighet utåt, än någon slags kursomläggning. Man gör i detta sammanhang klokt i att läsa originalintervjun men också hur den återges i finländska media, t ex i finlandssvenska Hufvudstadsbladet.
Lite oförklarligt är att finlandssvensk TV inte verkar ha något om detta medan däremot finska YLE har (Google gör juste översättning till engelska och svenska).
Jag måste erkänna att jag till för en vecka sedan inte hade en aning om vem Boris Nemtsov var. Kunde det vara en brist i min allmänbildning? För att finna ut gjorde jag en ”search” i mitt liv- och husorgan Svenska Dagbladet. Det gav följande statistik, dvs. dagar då ”Nemtsov” omnämnts i tidningen:
2015 27
2014 –
2013 3
2012 12
2011 16
2010 8
2009 2
2008 4
2007 6
2006 –
2005 1
2004 2
2003 6
2002 1
Jag hoppas nu att alla träffar gäller just politikern Boris Nemtsov och inte också någon skådespelare eller kulstötare med samma namn. Ändå förundras jag över att denne person som nu anses så viktig erhöll så lite uppmärksamhet av SvD när det ”begav sig”. Kan det vara så att hans största politiska insats var att bli skjuten under omständigheter som var besvärande för den ryska statsledningen?