Läser just nu Radikala framgångshistorier av Aron Etzler. Den handlar om hur man i bland annat Trondheim vände utvecklingen från privatisering av den offentliga sektorn till utveckling av välfärdssaten. Det finns mycket att ta till sig i denna bok. Våra egna tillkortakommanden gör ont när man läser att det är fullt möjligt att få bättre välfärd för alla till en lägre kostnad – om de fackliga organiserarna tar sig ton, blandar sig i politiken och driver medlemmarnas intressen.
Att sitta utkastad vid sidan om och se på det fortsatta raset gör mig rastlös. Varför händer så lite här i Uppsala till exempel. Varför organiserar vi oss inte för att försvara den kommunla skolan och kräver ett omedelbart stopp för nya friskolor. Vad gör lärarfacken och andra fackliga organisationer?
Vi vet nu att friskolesystemet och privatiserad sjukvård leder till högre kostnader och sämre kvalité för vanligt folk, samtidigt som de rika snor åt sig skattepengar och odlar sina egna små reservat. Dags att dra igång en rörelse med vanligt folk för att försvara välfärden här i Uppsala. Jag är med!
Läs även andra bloggares åsikter om aron etzler, friskolor, radikala framgångshistorier från norge och nederländerna, välfärd
