Bild från Steigans inledande inlägg 4 feb. ”Det folkelige opprøret ulmer i Europa. I Frankrike har det slått ut i åpne flammer. (Shutterstock)
Som i rubriken uppfattar jag huvudfrågan i den väldiga strid som rasat en tid mellan svenska Clartéförbundets chefsideolog Benny Andersson och norske marxistiske skribenten och portalfiguren för steigan.no, Pål Steigan.
För min del är det inte svårt att ta ställning här. Steigan för de mest intressanta och begripliga resonemangen. Inte för att Andersson saknar poänger, men han drar det klart kortaste strået enligt min mening. Man kanske skulle kunna jämföra med den klassiska vattendelaren inom vänstern; står kvinnokampen över klasskampen?
Nå alla djupsinniga analyser av storkapitalets karaktär till trots, landar Anderssons vindlande påståenden i att klimatfrågan är något som kan ses skiljt från klasskampen, medan Steigan hamnar i motsatsen.
Därför hamnar de även på olika sidor i sina bedömningar av fenomenet Greta Thunberg. Andersson ser denna ungdomliga klimatrörelse som det viktigaste som hänt sedan Vietnamrörelsen, medan Steigan ser det som monopolkapitalets lansering av en chockdoktrin, för att kunna fortsätta med sin eviga tillväxt.
Men det som avgör att jag lutar åt Steiganhållet i denna tvekamp är inte deras mer eller mindre skarpsinniga marxistiska analyser av styrkeförhållandena inom dagens monopolkapital, utan Steigans argument om att Greta Thunbergs krav inför World Economic Forum 21 januari 2020 i Davos-Klosters! Att sluta elda fossila bränslen omedelbart är fullkomligt bort i tok. Det vore en chockterapi för världen i nivå med dinosauriernas utdöende. Kanske det var ett misstag, men det inger inte förtroende om man samtidigt menar att man ska lyssna till forskningen.
En annan svaghet med Benny Anderssons (och Clartés) ståndpunkt är att den grundar sig på beröringsskräck med allt och alla som framför kritik mot Europas gamla mossbelupna politiska partistrukturer. Att det klibbat ihop sig från ”höger” till ”vänster” till en nyliberal seg marknadsgröt i ett gränslöst EU under Nato-befäl, har för Andersson hamnat på en annan dagordning. Därför blir oppositionen mot allt som framförs av nybildade partier och rörelser, ett entydigt fascistiskt monsterhot. Visst är utvecklingen i till exempel Polen och Ungern oroande på rättsskipningens och pressfrihetens område. Men att den utvecklingen är en reaktion mot den där marknadsgröten skriver man inte om i Clarté. Men, utvecklingen i Europa på yttrandefrihetens område, med till exempel lagstadgade sanningar, är minst lika oroande.
Det finns mycket att säga här, men ta del av debatten!
Steigan 4 februari Nå handler det ikke lenger om klima. Dette er rå klassekamp
Andersson 24 februari Steigan flirtar med klimatkrisförnekarna
Steigan 26 februari Benny Andersson – klima kapital och klasskamp
Steigan 27 februari Benny Andersson – klima, forskning, og kampen for nasjonal sjølråderett
Andersson 4 mars Ska vi sluta bekämpa fossilkapitalet?
Andersson 6 mars Är klimatförnekarna vår tids hjältar?
Det kommer nog mer…
”Det finns mycket att säga här, men ta del av debatten!” Skriver du Knut, och det har jag verkligen gjort nu under en tid. Det vill säga ”av” debatten, inte ”i” debatten. Och eftersom du nu skrivit en mycket bra artikel därom är jag nöjd. Även andra av bloggens läsare har tagit del och funderat på nämnda debatt. Leif Stålhammer har till exempel en kommentar till en annan av dina artiklar från 2020-03-06 (Systemkollaps?)
”En intressant debatt finns nu på steigan.no mellan en viss Andersson (Clarté) som hävdar att Steigan flörtar med ´klimatförnekarna´ och Steigan själv som hävdar att vi inte kan lösa klimatfrågan och miljöförstöring under kapitalismen. Kampen för miljön måste förenas med kampen mot kapitalismen. Själv instämmer jag med Steigan…”
Knut, du bidrar till att utveckla och sprida debatten av viktiga frågor som all jordens folk står inför. Du är en folkbildare.