När jag med en god vän var på väg norrut mot Gällivare stannade vi vid lunchtid till vid en äng med utsikt mot Storforsen. Sveriges största vattenfall. En lämplig plats för att njuta av att denna sevärdhet som liksom resten av Piteälven är skyddad mot klåfingrig exploatering.
Längs sidan av själva forsen har byggts timrade gångbroar så att det är möjligt att följa vattenmassornas vilda framfart.
Vågspelet skvallrar om de mäktiga krafter som släpps loss när vattenmassorna tar sig nedför forsen.
Mitt i forsen låg en timmerbröt. En viktig uppgift för flottarna att med hjälp av båtshakar och dynamit frigöra när forsen fortfarande användes för timmerflottning.
Ibland kunde en präktig timmerstock komma lodrätt upp ur vattenmassorna. Inte lätt att fånga för fotografen trots försök till påpasslighet.
Vattenmassorna skapar hela tiden nya spännande mönster under den fem kilometer långa färden nedför med en total fallhöjd på 82 meter.
Storforsen är!
Tack för fantastiska bilder.
Riktigt oreglerad är inte Piteälven. Det finns ett litet kraftverk i Sikfors (några mil nedströms från Storforsen). Men den utbyggnaden förtar faktiskt inte bilden av en oreglerad älv.
Tycker Leif, som paddlat nedre delen av Piteälven många gånger.
Henrik L!
När jag ser bilderna på vattenmassorna som vilt forsa fram gör att jag tänker på FALLEN DAG i Trollhättan. Då släpper man loss. När man var i tonåren var det häftigt att stå på Oscarsbron eller högre upp på Kopparklinten och se kraften hos vattenmassorna.
Tror detta håller på än i dag, mitten av Juli. Det var 30 år sedan jag besökte Fallens Dag.