Två av Håkan Juholts tydligaste meningsmotståndare Mikael Damberg och Lena Hallengren tog bladet från munnen i måndagens Aftonblad. De tillhör Socialdemokraternas absoluta toppskikt och vad de säger är ingen personlig åsikt i största allmänhet. Det är är ett led i kampen om den ideologiska makten i partiet. Håkan Juholt visade tydligt att den frisläppta välfärdsmarknaden måste återregleras. På intet sätt uteslöt han att det slappa valfrihetbegreppet skulle kunna ifrågasättas. Där var han ovanligt frispråkig och fick många att hoppas på en förändring – och andra att se blodrött!
Så länge Stefan Löfvén är otydlig i denna sak är spelplanen öppen. Nu har två centralfigurer rusat in med ett tydligt utspel.
”Valfriheten i välfärden är mycket värdefull och har kommit för att stanna. Möjligheten att välja till exempel skola eller hemtjänst har förbättrat vardagen för många människor, och mångfalden har inneburit att nya idéer kunnat växa sig starka och förbättra kvaliteten i både offentlig och privat verksamhet.”
Vad de sedan säger i artikeln blir helt poänglöst. Skärp regelverket, öka transparensen, gör det lättare att jämföra olika valalternativ bla, bla. Alla som någon gång följt t ex en gammal människa genom labyrinten av hemtjänst, hjälpmedelscentral, biståndshanläggare, hemsjukvård, vårdcentral, äldreboende mm, vet att frågan om valfrihet är helt irrelevant. Vad man söker är endast goda – inte dåliga – lösningar. Samma sak gäller förstås också skolan. Alla skolor ska vara goda nog! Allt annat är bullshit. Läs Inger Axelsson i Läkartidningen, Ola Möllers tankar och Lena Sommestad om Damberg och Hallengren.
Unga socialdemokratiska toppolitiker är själva en del av storstadens medelklass. De tror att de är världens centrum. Men de har fel, de underskattar denna medelklass´ förmåga att tänka. Inte ens för dem är valfrihet en nyckelfråga. De vill förstås kunna bestämma över sina liv precis som alla andra. Men vilken profil deras barns förskola har är inte huvudfrågan (såvida det inte är något märkligt hokus pokus förstås, vilket borde förbjudas). Avståndet hemifrån och i förhållande till föräldrarnas arbeten är avgörande för om man måndag till fredag ska få någon tid över för familjeliv. Samma gäller i princip grundskolan; garanterat kontrollerad god standard och nära hemmet är vad folk (även medelklassen) vill ha. Valfriheten i dessa sammanhang är ”non sence”.
Nästa partikongress kommer åter striden om valfriheten i välfärden att bli stenhård. Frågan står mellan socialdemokrati eller något helt väsensfrämmande. Våga ifrågasätta den förvanskade friheten i form av så kallad valfrihet!
Bloggportalen: intressant
Andra bloggar om: valfrihet, Håkan Juholt, Stefan Löfvén, Mikael Damberg, Lena Hallengren, Socialdemokraterna
