Att jag inte börjar denna artikel med att ta avstånd från Sverigedemokraterna, Nationaldemokraterna, Nya Tider, Vávra Suk m fl kommer en del att tolka som att Knut Lindelöf är en vacklande figur mellan demokrati och diktatur. Det är i sin tur ett tecken på att det kraftigt försvårar ett vettigt samtal om t ex det som utspelade sig i SVT Aktuellt häromdagen då Vávra Suk mötte Henrik Arnstad i en från början kontraproduktiv debatt.
Vad gällde då saken? Det var mycket oklart. Vávra Suk talade för yttrandefrihet och anklagade stormedierna för att tala osanning. Henrik Arnstad talade för att Vávra Suk & Co borde beläggas med yttrandeförbud för att de är nazister. Att debattörerna här växlade roller, alltså den bekännande demokraten Arnstad talade emot Suks yttrandefrihet och den bevisligen nazistkopplade Suk anklagade Arnstad för att vilja inskränka yttrandefriheten (demokratin). En sådan diskussion kan bara bli pannkaka. Eller uttryckt ur ett strikt yttrandefrihetsperspektiv: En sådan diskussion kan endast bli till demokratins nackdel.
Vad är felet?
Så fort en diskussion tar sin utgångspunkt i att fascister, nazister och andra politiska ytterlighetsgrupper borde beläggas med munkavle är det kört. Enligt tryckfrihetsförordningen (TF) finns bara ett litet antal inskränkningar (skäl för myndighetsingripande), varav hets mot folkgrupp är en. Och det är förstås hetsparagrafen som Arnstad och andra tycker ska tillämpas för att hindra Nya Tider att framträda.
Men, Nya Tiders blotta existens kan aldrig vara ett brott mot TF. Att däremot i skrift uttala hets mot folkgrupp är brottsligt. Men att uttala försvar för yttrandefriheten (som Suk var noga med att göra i Aktuellt), är sannerligen inte brottsligt. Inte heller det faktum att han har varit med om att bilda ett skumt nynazistiskt parti för flera år sedan, är brottsligt. Att forska i hans förflutna och finna lik i garderoben löser alltså inte frågan.
Det är faktiskt en avgrund mellan att ogilla någons åsikter (värderingar…) – och att kräva att denna någon av myndigheter ska beläggas med munkavle. Att skilja på dessa saker verkar nästan omöjligt i den svenska offentligheten. Därför var denna diskussion dödfödd.
Odemokratiske Svensson
Bloggkollegan Anders Svensson skriver på typiskt ”vänstervis” om problemet ovan. Han skriver: ”Yttrandefrihet innebär att var och en får säga vad den vill. Var och en får uttrycka vad den vill. Även rasister och nazister.”
Men TF förbjuder ju detta i paragrafen hets mot folkgrupp!
Han fortsätter: ”Det innebär inte heller att vi andra måste upplåta plats åt rasister, fascister eller nazister. Det finns ingen anledning att göra det.”
Men ”vi” som ska hålla ordning i en demokrati är polisen, ingen gatumobb eller något medborgargarde. Att ta lagen i egna händer är förbjudet i lag. Våldsmonopolet har ”vi” ju lagt hos polisen.
Vidare: ”Med nazister, rasister och fascister är det dessutom så att de inte har för avsikt att respektera någon yttrandefrihet. De är motståndare till yttrandefrihet, åsiktsfrihet, mötesfrihet, religionsfrihet, pressfrihet och mycket mer. Därför bör de inte ges utrymme på bokmässan, i medier, i TV eller i radio. Inte någon stans. De ska inte få hyra lokaler, de ska inte säga vad de vill i andra kanaler än de som de själva äger och kontrollerar.”
Men käre Svensson, har du aldrig reflekterat över problemet vilka som ska registreras som ”nazister, rasister och fascister”? I fallet Arnstad – Suk är det ju Arnstad som i praktiken blir antidemokrat (trots sin fläckfria bakgrund) och Suk som blir demokratiförsvarare (trots sina lik i garderoben).
Hate speech
Enligt en artikel i ETC, som jag råkade skrolla igenom, säger Gellert Tamas: ”Yttrandefriheten är en väldigt viktig och helt central fråga för ett fungerande demokratiskt samhälle, men den har en flytande gräns som inte är helt självklar och lätt att bestämma. Var går gränsen för ”hate speech”? Det är en fråga som vi måste diskutera mer i Sverige”.
Jag är emellertid mycket tveksam till om det här uttalandet är så klokt. ”Hate speech” är kanske jämförbart med vårt ”hets mot folkgrupp”. Men varför inte bruka de begrepp som vi har i svensk lagstiftning? Pekar det kanske mot att en svensk ”hate speech-law” borde få betydligt hårdare bestämmelser, vilket skulle möjliggöra för myndigheter att t ex neka Nya Tider presstöd och förbjuda dem och andra att verka fritt? Till exempel genom förbud mot vissa åsikter? (Förbud mot förintelseförnekande, förnekande av det armeniska folkmodet, tvivel på demokratins förträfflighet… finns redan i flera demokratiska länder).
Det skulle kunna bli förödande. I Sverige är yttrande- och tryckfriheten nämligen djupt förankrad i varje svensk medborgares medvetande (efter 250 år) på ett sätt som skiljer sig från andra länder. Den är lika fundamental i Sverige som ”first-” och ”second amendment” är i USA (tillkomna 1791). När man från federal nivå i USA försöker inskränka dessa folkets rättigheter (rätten att bära vapen t ex) blir det fight. I Sverige tycker ”gemene man” (med undantag för överheten) att alla ska ha rätt att säga sin mening. Att lagstifta för att tysta någon ses alltid som mer klandervärt än att någon råkar uttalar något klandervärt. Det tar man ju bäst hand om i diskussioner.
Vägen som denna ”vänster” anvisar är mycket farlig. Om nu denna i grunden folkliga lagstiftning ska inskränkas (harmoniseras med EU t ex) enligt Arnstads, Svenssons och andras recept, så kommer Suk & Co att bli en folkhjältar – utan att ens behöva förklara sig ordentligt. Är det så klokt?
Bra skrivet. Det Skriver jag under på.
Fram med de unkna värderingarna i dagsljuset, så att de kan bli bemötta, och kastade på historiens skräphög.
Jag håller med dig Knut – även om du är så där väldigt försiktig, som man säkert ska vara, men som jag tycker det blir svårare och svårare att vara.
Det finns verkligen en PK-kod som gör allt för att inte beskriva det som sker i vårt land. Det finns saker som händer i sinnevärlden och som inte kommuniceras/inte uttalas/inte beskrivs i offentligheten. Denna dysfunktionalitet (eller dubbelbindning) är olycklig. Den leder till ”förtroendekris och alienation” skrev psykoanalytikern Stefi Pedersen i sina återkommande böcker om flyktingens situation. Flyktingens upplevelser kommer inte till tals – det uppstår vad Pedersen kallar språkfattigdom. Detta skrev hon i sin viktiga bok Psykoanalays i vår tid, redan 1969.
Idag – menar jag – är denna språkfattigdom något som också drabbar alla oss som inte (i officiella och godkända medier) hittar beskrivningar, berättelser om det som pågår i vårt land (med ex 160 000 ankommande under 2015). När Centralstationen i Stockholm var fylld av plakat och banderoller med Welcome Refugees och migrationsverket och tolkar gjorde allt för att välkomna dessa människor, var det många som kände sig som främlingar i sitt eget land.
Men om detta skulle man icke tala. Sverigedemokraterna och de svansar som finns runt dem är riktiga skitpartier – men problemet för den finare vänstern är att det är dessa skitpartier som haft mer rätt än fel då de tagit till orda i migrationsfrågan. Bland annat har ju nu regeringen klart uttalat att av de välkomnade 160 000 ska minst hälften (80 000!) sändas tillbaka.
Tänk om gamla KFML i valet 1970 – tack vare en klok tolkning av vad som är ”marxism” – hade fått 7.8% av rösterna mot 2.3% för VPK, som därmed skulle ha fallit ur Riksdagen. Vid nästa val 1973 hade sedan KFML, under nya namnet SKP, fått 13.4% av rösterna. Hur hade det då inte blåst från medierna! ”Stalinistiskt förflutet….arbetsläger….mord på självägande bönder….”.
Det sades visserligen så redan på den tiden, men det skulle ha framstått som en fläkt jämfört med den orkan som skulle ha brutit ut med sådana framgångar för SKP, inte främst för att det var ”marxistiskt” utan därför att det var ett ”uppstickarparti”, ett parti som inkräktade på utrymmet runt den politiska ”köttgrytan”.
Så, frågan är i vad mån de argument vi idag använder emot SD hade använts emot SKP på 70-talet?
Vill i all stillhet påpeka att TV främst är underhållning. Att tussa ihop folk så fjädrarna ryker är ”bra TV”. Media står idag i huvudsak på maktens sida, kanske med något undantag. Att få kunskap via dessa media är knappast möjligt.
Och information, som stänker över oss, är ju inte kunskap. Sverige är lydland till USA och har att rätta och packa sig därefter. Jag säger bara: Hultqvist, Wallström, Lövén… I natt kan den som vill titta på förlagan till den svenska politiken när Trump och Fru Clinton ryker ihop. Vilken show!
I vilka demokratiska länder är det förbjudet att ifrågasätta demokratins förträfflighet? Vore verkligen intressant att veta!!
Göran Jartin
Jag syftar på att överhuvudtaget lagstifta mot olämpliga åsikter. I diskussionerna om den ökande högerextremismen (nynazismen) förekommer ofta ansatser om att lagstifta mod ”dem som inte omfattar en demokratisk grundsyn och/eller idéerna om mänskliga rättigheter”. Det är förbud mot förnekande av armeniska folkmordet och Förintelsen som är förbjudet i vissa länder. Advokaten och f d DO Peter Nobel förfäktar ett sådant förbud och menar att det bara vore att ansluta sig till någon FN-deklaration, minns inte vilken just nu.
Du menar alltså att ANSATSER till att förbjuda tvivel på demokratins förträfflighet redan finns i flera länder?
När det gäller ifrågasättande av förintelsen och folkmordet på armenier finns ju sådana förbud redan – nu senast i Frankrike – men genom väldigt speciella lagar (ungefär som att barnpornografi är förbjudet i Sverige, vilket ju också är en inskränkning av yttrande- och tryckfriheten).
Just precis! Även inskränkningarna i TF om t ex barnpornografi är tveksamma. De kan leda till orimligheter. Exemplet för dagen är facebooks hantering av den naplmbrända flickan i Vietnam.
Att barnpornografin blivit så besvärlig att handskas med är snarast den bisarra utformning den fått – att det är förbjudet att ens titta på barnpornografi.
Det gör ju att nästan ingen vet numera vad det egentligen är, vilket bl a lett till konstiga rättsutlåtanden som t ex i ”mangafallet”.
Jag, som är gammal nog att ha varit med på 70-talet när barnporr såldes ganska öppet i ”sexbutiker”, har en viss förståelse för att förbudet finns, trots att det är en inskränkning av YG.
Men det är tråkigt när en i o f s vällovlig inskränkning får sådana konsekvenser.
Så här formulerade sig Per Svensson i Sydsvenskan i måndags:
”Det nynationalistiska propagandabladet Nya Tider är bara, skulle man kunna tillägga, den ivrigt nosande spetsen på elefantens snabel. Elefanten har också en kropp. Den väger flera ton. Elefanten är därmed inte att leka med. Den kan krossa det mesta sin väg”.
Väl skrivet, men samtidigt ett gigantiskt steg från verkligeten. Nya Tider ska bedömas utifrån att det de publicerar följder de regler som gäller alla medier. Av det jag läst så gör de det. Enkelt.
Att chefredaktören Vavra Suk en gång har varit med och startat ett nazistiskt parti är ovidkommande. Däremot kan man granska vad de skriver och hur de lever upp till sin egen slogan att de är den enda tidning som redovisar det andra försöker dölja för medborgarna.
Chefredaktören Suks krönikor innehåller nämligen inte det han utlovar:
”Har man lurat befolkningen i decennier och skapat ett samhälle som slår världsrekord i våldtäkter, har man mycket att svara för.”
”Exempelvis har norska medier och polis varit öppna med vilka grupper som står för de flesta övergreppen. Åren 2006-2008 kunde polisen i Oslo konstatera att samtliga överfallsvåldtäkter begicks av migranter, från länder där kvinnan har en underordnad ställning.”
Detta är naturligtvis rent nonsens. Ren lögn. Det finns gott om fällda norrmän med rötter sen generationer i norska fängelser, dömda för överfallsvåldtäkt.
Det finns bara ett sätt att bemöta detta och det är i fri debatt med motargument. Drevet mot Nya Tider ökar dessvärre deras stöd hos allmänheten.
Knut!
Bra att du driver på i den här debatten. Tryck- och yttrandefriheten är ständigt under attack på olika plan och måste belysas och bevakas konsekvent hela tiden.
Det har redan inom EU lanserats harmonisering när det gäller ”hate speech” d v s generell överstatlig reglering för alla länder. Det kommer säkert inom kort ett likadant förbud som direkt förbjuder all kritik gällande hur man kan se och tolka vad som hände under förintelsen.
Det bästa man kan göra för att försvara yttrandefriheten i det här läget är att ta en prenumeration på Nya Tider.
Instämmer.
Nils Funcke, en tung gestalt när det gäller tryck- och yttrandefrihet, formulerar sig så här i det aktuella ärendet ”Bokmässan borde dra upp Nya Tider i båten. Inte för att rädda åsikter man inte gillar, de kan simma och klarar sig ändå, utan för att få upp dem till ytan och dränera dem på folkligt stöd. Det är yttrandefrihet i praktisk handling.
Bättre kan det nog inte formuleras!
Janne B och Knut L!
Instämmer inte, att aktivt stödja nazisters yttrandefrihet genom att finansiera dem är en galen slutsats. Voltaire skulle sagt ”conclusion fou”.
Jag håller inte med Janne B om att ”det bästa man kan göra för att försvara yttrandefriheten i det här läget är att…” Det liknar mest barnsligt trots. Men frågan som Erik S måste svara på är hur man ska utmönstra fascister, nynazister, gamla nazister, extremister… Såvitt jag kan fatta måste man då kartlägga åsikter. Och åsikter ska inte registreras eller kartläggas av myndigheter. Basta!
Det är väl ungefär som med knark. Bästa sättet att bekämpa knark är inte att ständigt prata om knark, då gör man bara reklam för eländet. Utan det är att erbjuda något bättre.
Ungefär som när nykterhetsrörelsen gjorde under sin storhetstid – att organisera ungdomsverksamheten på mindre orter.
Eller, i fråga om nazister, ta upp kampen mot den europeiska austerity-politiken. D v s exakt vad socialdemokrater och bondeförbundare gjorde i Sverige på 30-talet. Att bygga landet, som det hette då.
Nazister och fascister får väl ha sina publikationer och bloggar. Om de, som nu var aktuella i samband med Bokmässan, kommer in i den allmänna debatten kan de vara en part i den. I övrigt lämna dem åt sitt.
Det går i vågor, just nu på grund av flyktingkrisen och EU-migranterna skär de pipor i vassen. Felet som Aktuellt gjorde var inte att ha en debatt utan att studioreportern (Cecilia Gralde) var för mesig – en vanlig företeelse. I övrigt finns inga skäl att medierna promotar högerextrema åsikter bara för att ”de kan kittla intresset på samma sätt som våldsbrott” attraherar vissa tittare/läsare (jfr. kvällspressens jakt på köpare).
Naturligtvis ska vi inte ha åsiktsregistrering av folk utan ha en öppen debatt med argument mot deras åsikter. Ex-nazister har sagt att de medvetet sökte upp unga män i utanförskap, till exempel de som inte hade kompisar på skolgården och gav dem en gemenskap. Sådan rekrytering går ju antagligen att förebygga med genomtänkta strategier för inkludering, till exempel de som Jan W nämner.
Än är vi inte i ett läge där borgarklassen tyr sig till fascismen och gör gemensam sak med dem som på 30-talet. Läs Åsa L:s kloka tankar.
Erik S!
Bra sammanfattning och hänvisning till Åsa L. Ta diskussionen med de här personerna i de sammanhang där de finns, när möjlighet ges. Argumentera och bemöt i sak så gott det går så marginaiseras de här politiska reaktionära krafterna efter hand.
SVT borde skämmas för sitt velande och sin absurda självkritik. Varför denna panikartade rädsla för att ge utrymme för Nya Tider? Fram med dem i ljuset så spricker trollen.
I alla hast…
Vänsterpartisten Jonas Karlsson bemöter min artikel ovan på sajten Synapze med ett synnerligen oredligt resonerande inlägg. Man börjar känna igen dessa ”vänsteraktivister” eller ”-skribenter” som inte känner till den svenska tryckfrihetens traditioner.
Han utgår t ex ifrån att alla högerextrema uttryck som nu växer upp som svampar ur den politiskt jordmån som imperialismen och nyliberalismen utgör, enkelt kan kallas nazister eller fascister – trots att de själva avsvär sig sådana epitet. Karlsson och andra går på deras åsikter, vilket alltså är emot allt vad rättssäkerhet heter. I Sverige är åsiktsregistrering förbjudet – t o m mot Sverigedemokrater och andra på den kanten.
Karlsson har visserligen förstått det elementära i att yttrandefriheten reglerar myndigheters rätt att ingripa mot olagliga offentliga yttranden eller tryckta alster – alltså inte vad enskilt ägda tidningar eller mässor måste släppa fram utan förhandscensur.
Men vad Karlsson och andra inte verkar förstå är att stora offentliga kulturaktörer i sin tur påverkar myndigheter, politiker och lagstiftare. Finner Bokmässan en formel för att utestänga pressröster ökar risken att offentlighetens företrädare ansluter sig på till inskränkningar utöver den nuvarande TF. Då öppnas dammluckorna för det nertystade samhället.
Det är därför Arnstads förment vetenskapliga definitioner av fascism är så farlig. Han vill tillhandahålla redskap för alla ”rättänkande demokrater” att göra inskränkningar i TF.
Att detta ska vara så svårt att förstå?
Åsa Linderborg ger fler exempel på yttrandefrihetens underordnade ställning.
Att kalla Nya Tider för nazistisk eller fascistisk är absurt. Men de flesta tvärsäkra har väl inte ens läst den.
Jan Myrdal har fattat grejen här: ”Vad den tidning angår på vilket allt detta hängts upp, Nya Tider, hade jag i likhet med många andra, som nyss Thomas Nordegren i P1, läst den först på denna mässa men inte funnit något i TF:s mening kriminellt i vad jag läste. Dock sådant jag fann felaktigt. Men inte mer och inte grövre, om än vinklat på annat sätt, än vad jag kan finna i andra media. Skulle jag på den grunden kräva förbud finge jag kräva att alla svenska media, tryckta som digitala, måste stängas.”
https://www.janmyrdalsallskapet.se/av-jan-myrdal/item/687-bokmaessouppropet-ett-principellt-skov.html
Som sagt. Jan Myrdal har förstått vad resten av vänstern också borde inse.