Vi läser och hör om att Margot Wallström just återkommit från ett möte med Natos alla 28 utrikesministrar. Tillsammans med Finlands utrikesminister Timo Soini har hon fått ”sitta med vid bordet” på samma villkor som de riktiga Nato-medlemmarnas utrikesministrar. Från alla håll Margot och Timo mötts av en ”mycket välkomnande attityd” säger Margot till SVT. Det är nu meningen att vi alla ska stråla av stolthet.
Vem blir förvånad? Natos generalsekreterare norrmannen Stoltenberg verkar för närvarande göra allt för att göra det omöjligt för Sverige att inte gå med i Nato, i alla fall ska Värdlandsavtalet passera utan krångel i Sveriges riksdag.
Ett något nedtystat faktum är att Sverige och Finland redan 2014 blev så kallade guldkortsländer med särskilt skräddarsydda samarbetsmöjligheter, blev upptagna i något som på Nato-språk kallas The Enhanced Opportunity Programme – programmet för de allra duktigaste. Alltså, man tillhör redan de särskilt utvalda som får krypa ända upp i knät på USA och Nato.
Mötet skall nu bädda för att ytterligare stadfästa närheten mellan EU och Nato. De ska fungera tillsammans utan gnissel och den gemensamma fienden är Ryssland.
Margot har lärt sig läxan som man måste kunna när man ska sitta i Stoltenbergs knä. Hon säger till exempel:
Det är klart att alla är oroade över att vi ser mer och mer propaganda, mer hybridhot och också traditionella, öppna hot. När vi beskriver vår egen hållning så har vi upplevt att man till och med hotar med utplacering av kärnvapen och annat. Och det är klart att det är högst otillfredsställande.
Och det sista här syftar förstås på det Lavrov sa i DN-intervjun häromveckan, som ju enligt många sansade bedömare var fullkomligt harmlöst och förväntat. Wallström bidrar här lydigt till Natos ”hybrikdkrigföring” mot Ryssland.
Stoltenberg slog också fast på mötet att ”Nato och EU delar samma värderingar och står inför samma utmaningar”.
Kan han verkligen tala för alla Nato- och EU-länder på det här viset, utan att någon lyfter ens ett litet pekfinger? Delar alla dessa länder (28+2) verkligen värderingar, i synen på Ryssland? Är Sverige, Polen, Finland, Tyskland … verkligen överens om sanktionerna mot Ryssland? Ser man alla lika på konflikterna (krigen) i Ukraina, Irak, Afghanistan och Syrien? Är alla verkligen överens om att det är demokratins värderingar som Nato (USA) sprider med sina bomber och sin hybridkrigföring?
Är det förenat med utrikespolitiskt vett sans och förnuft att Margot Wallström (och Stefan Löfvén – Obamamötet i Vita huset) svassar på detta vis för Stoltenberg (USA/Nato)?
Nu reser jag till Stockholm för att delta i protestmötet mot Värdlandsavtalet. Vi ses på Sergels torg klockan 15. Rapport kommer imorgon.
Knut!
Du glömde påminna om att Sverige (och Finland) har politiskt mer gemensamt med icke-natomedlemmar som Schweiz, Österrike och Irland än med Natomedlemmar som Turkiet, Polen, Rumänien, Bulgarien, Albanien och Ungern.
Wallström visar öppet sitt förakt för demokratin. Några dagar innan omröstningen sitter hon i ett så kallat 28+2-möte. Hade hon haft det minsta respekt för den demokratiska processen, så hade hon avvaktat tills omröstningen varit över, innan hon kröp upp i knät på Nato som hon gjorde idag.
Själv är jag förhindrad att ta mig upp till demonstrationen i Stockholm till följd av kraftig funktionsnedsättning p g a två stora diskbråcksoperation med tre diskar åt pipan i halsryggen och fyra i ländryggen med steloperation och sex titanskruvar för att stabilisera kraftig kotglidning.
Fortsätter att beta av de riskdagsledamöter från Skåne som kanske kan påverkas.
Idag har det varit säkerhetspolitisk debatt i Sveriges Riksdag. Den var en viktig debatt eftersom hårda ord växlades, enligt TT: ”Utrikesminister Margot Wallström (S) anklagades i riksdagens säkerhetspolitiska debatt för att lägga sig för Ryssland genom att säga nej till Nato. Hon säger precis det som Kreml önskar, sade Liberalernas Jan Björklund.”
Om detta inte ett ord i Rapport, Dagens Nyheter eller Expressen. Aftonbladet liksom UNT återgav TT-meddelandet, bara SvD makade sig att göra ett eget reportage.
Det börjar likna Estland 1939 och dess ”värdlandsavtal” med Sovjetunionen – eller var esterna, trots allt, bättre underrättade.
Alltid får man höra att det är ryssarnas fel! Felet är kanske att västvärlden inte har förstått verkligheten? Redan före andra världskrigets utbrott fanns det en stor kommunistskräck i väst. England hade egentligen ingenting emot att Hitler skulle invadera Ryssland. Likadant när det gäller amerikanerna som tyckte att det var bra att nazisterna gjorde jobbet åt dem genom att förinta kommunismen. När Stalin sedan slog tillbaka stenhårt mot Hitler så tvingades Churchill till slut att på allvar gå för offensiven mot nazismen. Detta för att man sent insåg att Stalin annars skulle ta över territoriellt i Europa som maktfaktor.
Snabbt bildades en allians där väst genom landsättningen av Normandie från amerikanarnas sida skulle förhindra Stalin från en alltför stor bit av kakan. Egentligen handlar idag spelet Nato mot Ryssland fortfarande om kommunistskräcken.
Svenska politiker med flera länder ser hjärnspöken överallt! Ta exempelvis konflikten Nordkorea idag, som egentligen handlar om hur gränsen mot Kina kommer att utvecklas. Om Nordkorea slås ut förlängs gränsen med amerikansk truppnärvaro i området. Det är ju ingenting som Kina vill.
Natos utspel och framfart handlar i mitt tycke egentligen om vem som skall ha herraväldet i vår del av Europa. Inget annat! Den stora frågan är: ”Vilket vi föredrar egentligen”… PEST eller KOLERA? Jag själv föredrar att vara frisk!