Sverige fördubblar sin militära insats i Irak, från 35 till 70 personer. Det hela benämns som en ”utbildningsinsats” av kurdiska Peshmerga (”De som möter döden”). Syftet är – i samverkan med andra (”Internatinella koalitionen”) – bekämpa IS. Men på frågan, om svenskarna följer med kurderna ut i strid, vill Peter Hultqvist inte svara. Så, det kan man säkert utgå ifrån. Fler svenska soldater i USA-koppel alltså.
Vad är då Peshmerga som Sverige nu ska hjälpa vässa sina krigsinsatser? Wikipedia (dock ej svenska) har en del att berätta.
Peshmerga har en lång historia med den store Barzani som grundare redan under den osmansaka tiden. Idag är de den väpnade grenen av koalitionen mellan de två kurdnationalistiska partierna KDP och PUK. Observera att de är fiender till PKK.
Dessa två partier har tidigare varit i krig med varandra, men slöt 1998 det så kallade ”Washington agreement” där man enades om att dela på makt och rikedom (olja), att gemensamt bekämpa PKK (Kurdiska Arbetarpartiet) i norra Irak och sist men inte minst släppa in irakiska styrkor i det kurdiska området (för att bekämpa PKK). Kurder har därefter – med hjälp av yttre fiender (Saddam och USA) – bekämpat kurder och minst 5000 har dödats. Läget har länge varit mycket spänt.
2003 närmade sig Peshmerga och PKK varandra genom att tillsammans delta i störtandet av Saddam Hussein. De blev därmed en viktig part i USAs Irakkrig – på USAs sida. Man fick då också möjlighet att upprätta en egen autonom stat i staten, det som kallas irakiska Kurdistan. Till skillnad från alla andra militära krafter har Peshmerga aldrig varit förbjudet i irakisk lag.
I January 2016 släppte Amnesty International en rapport som beskrev hur Peshmerga förstörde arabiska byar i Irak, hus brändes och sprängdes. Araber som flydde hindrades återvända. Satellitbilder visar hur byar helt jämnades med marken.
Peshmerga är alltså en kurdnationalistisk militär organisation som sedan lång tid valt att genom att gå USAs ärenden få egna fördelar. De har de senaste åren varit relativt framgångsrika i sin kamp mot allas fiende; IS/ISIS/Daesh, vilket i dagsläget gjort dem extra intressanta för USA. Visserligen har USA ”skapat” IS, men när gökungen för ett par år sedan växt sig till ett veritabelt monster måste man börja ta itu även med det. Men det blev knepigt, IS bekämpade ju USAs främste fiende al-Assad, så på det sättet var de fortfarande användbara. Och det gäller som alltid att ingen av USAs många konkurrenter (fiender) i området (Syrien, Ryssland, Hizbolla, Iran) skulle kunna dra nytta av situationen och tillåtas flytta fram sina positioner. Därför är USAs så kallade internationella koalition mot IS så ineffektiv.
Nå, de enda som lyckats tillfoga IS ordentlig skada vid sidan om Syrien och Ryssland är Peshmerga. Därför satsar USA – och nu Sverige – på Peshmerga.
Vore Peshmerga en nationell befrielserörelse i klassisk mening med en målsättning som rimligt kunde motiveras politiskt och därmed gagna svenska intressen, kunde svenskt stöd möjligen komma i fråga – trots organisationens klart militära karaktär. På den tiden då Sverige skickade bistånd till Kuba, ANC i Sydafrika och flera andra afrikanska befrielserörelser fanns i alla fall en opposition. Men den är nu som bortblåst. Till och med Vänstern verkar ha gått på bluffen om en ”utbildningsinsats för att bekämpa IS”.
Peshmerga är alltså part i ett mycket fult krig – som startades på falska premisser – och alltså inget som Sverige borde bistå. Visst, det är snårigt, men allt det här är förhållanden man måste känna till för att kunna ta ställning till om det är klokt av Sverige att lägga skattepengar på detta ”utbildningsföretag”.
Så, enda rimliga slutsats är att Hultqvist & Co ännu en gång hamnat i knät på krigshetsarna i USA.
Du skriver att de enda som lyckats skada IS vid sidan om Syrien och Ryssland är Peshmerga. Efter att ha läst Joakim Medins bok Kobane menar jag att de kurder som står i opposition till Peshmerga i norra Syrien borde ha nämnts i sammanhanget.
Hans J!
Tack för den upplysningen. Äras den som äras bör. Min text bygger på svenska tidningar och engelskspråkiga Wikipedia. Har inte läst Joakim Medins bok.
Ulf Sandberg inkom med följande på facebook m a a denna artikel.
Några förtydliganden:
* PKK är militär gren av turkkurdiska Arbetarpartiet. Deras bas är i de otillgängliga bergen i östra Irak mot Iran.
* YPG är syrienkurdiskt o militär gren av Demokratiska Unionspartiet – vissa menar att de är en direkt avläggare till PKK o bildades när PKK drevs ur Syrien.
YPG har varit extremt framgångsrika i kampen mot IS/Daesh.
* Peshmerga är kurdirakiskt o militär organisation för två större irakiska partier. Peshmerga har en lång tradition med israeliska Mossad, där bl a irakkurder haft höga befattningar. Peshmerga o Irakkurdistan har gott samarbete med Turkiet – grundat på gränshandel.
* Det är alltså rent politiska skillnader. Men de samarbetar också o tror på ett enat, stort Kurdistan (även inräknat irankurderna, parti Pjak).
Som jag sagt tidigare, vill man ha lite vidare vyer så lönar det sig att titta på SVT:s finska nyheter ”Uutiset” som idag, 30 sekunder in i sändningen, handlar om Nato-Rysslandsmötet. Eftersom Nato anslagit konciliant ordalag passar det kanske inte in i den svenska mediebilden.
”Utbildning” låter konstigt. Kurderna vet väl mer om hur man slåss än svenskar? – Det skulle handla om ny utrustning där det behövs skolning, men erfarenheterna visar att skickar man in vapen och andra grejor till en grupp i det där området är sannolikheten rätt hög för att utrustningen plötsligt dyker upp någon annan stans. Exempelvis hos de som ”våra” killar antas slåss emot.