Granatgeväret Carl-Gustaf i amerikanska händer. (Foto: Saab)
Vapenindustrin byggdes ut för att möjliggöra svensk alliansfrihet men nu driver den oss in i Nato, skriver Christer Nordmark i denna artikel, som tidigare varit publicerad i riksföreningen Nej till Nato:s bulletin.
En aspekt man inte får underskatta vad gäller Sveriges ansökan om medlemskap i Nato, är den svenska vapenindustrins intresse av att integreras fullt ut i militäralliansen.
Den moderna svenska vapenindustrin uppstod som ett resultat av andra världskriget och Sveriges ambition att förhålla sig neutralt och utanför krig.
Bofors i Karlskoga hade tillverkat kanoner sedan 1800-talet, men i och med andra världskriget lades grunden till den omfattande vapenproduktion som skulle följa.
Erfarenheterna från kriget gjorde att staten (militär och politiker) insåg behovet av ett starkt flygvapen och Saab grundades av Bofors och ett dotterbolag till Electrolux. Bland företagarna bakom initiativet var Marcus Wallenberg och Axel Wenner-Green.
Komplett vapenstat
Sverige är ett litet land sett till befolkningen, ändå har man en stor vapenindustri och export av militär utrustning. Det särskilda med svensk vapenindustri är att man tillverkar för alla tre vapenslagen (armé, flyg och marin).
Saab-koncernen har närmare 20.000 anställda och omsätter cirka 40 miljarder kronor. Man tillverkar stridsflygplan, radarsystem, missiler, granatgevär och fartyg/ubåtar och har verksamhet på en rad orter: Linköping, Karlskoga, Malmö med flera. Största ägare är Wallenbergs Investor samt olika stiftelser som kontrolleras av familjen.
Näst största vapentillverkare i Sverige är brittiska BAE, vars fabrik i Karlskoga har drygt 400 anställda och tillverkar kanoner och ammunition. I Örnsköldsvik har BAE närmare 800 anställda och producerar stridsfordon och bandvagnar.
Exakt hur många anställda det finns inom svensk vapenindustri är svårt att veta. Organisationen SOFF (Säkerhets- och försvarsföretagen) har över 180 medlemsföretag med tillsammans 30.000 anställda. Före detta försvarsministern Peter Hultqvist har uppskattat att det totalt handlar om 100.000 arbetstillfällen som är beroende av den svenska vapenindustrin.
Internationellt
När svensk vapenindustri sköt fart efter andra världskriget var det som ett led i att slå vakt om neutraliteten och alliansfriheten. Med en stark militär styrka skulle Sverige kunna hävda sig mot fiender och stå självständigt.
Men det blev inte riktigt så.
Först och främst räckte inte den svenska statens vapenköp till för att ge tillräcklig stabil ekonomi för de svenska vapenföretagen. Det krävdes export till andra länder. Storleken på exporten och reglerna för den har varierat över tid, men vad som blivit allt tydligare är att det krävs ett internationellt samarbete för att utveckla moderna vapen.
Till exempel var det BAE Systems Bofors, svenska staten och amerikanska Raytheon som tillsammans utvecklade granaten Excalibur, som bland annat användes i kriget i Irak.
Attackdrönaren Neuron var ett stort projekt som initierades av franska Dassault Aviation och som Saab deltog i och som finansierades med runt 800 miljoner kronor av svenska staten. Drönaren testkördes 2015 utanför Luleå.
JAS Gripen är ju ett Nato-anpassat plan som utvecklats i samarbete mellan Saab och BAE. Hälften av delarna till flygplanet lär vara importerade, vilket visar på hur långt det internationella samarbetet gått.
Fyra Nato-förklaringar
Det finns åtminstone fyra förklaringar som brukar framhållas som anledning till att Sverige ansökt om medlemskap i Nato.
Ett är att det är ett naturligt steg eftersom Sverige ända sedan 1950-talet haft blickarna mot Väst och tagit steg efter steg mot Nato-anpassning.
Ett annat argument är att Rysslands attack mot Ukraina skulle ha förändrat det säkerhetspolitiska läget i Europa, eller åtminstone gav Sverige anledning att ta steget in i Nato fullt ut.
Det tredje står socialdemokraten Pierre Schori för, som menar att det var för att slippa en känslig fråga till valet hösten 2022 som partiledningen så drastiskt ändrade ståndpunkt.
En fjärde förklaring, som inte ska underskattas, är alltså den svenska vapenindustrins lobbyverksamhet.
Vapenindustrins krav
I april 2022 träffade näringslivets toppar i Sverige och Finland regeringsrepresentanter från de två länderna för att diskutera Nato-processen. Med på mötet var bland andra dåvarande finansminister Mikael Damberg, överbefälhavare Micael Bydén och Jacob Wallenberg.
Budskapet från näringslivet var tydligt: Om inte Sverige blir medlem i Nato kommer det att påverka tillväxten, sysselsättningen och investeringarna.
I maj samma år valdes Jacob Wallenberg till ordförande för intresseorganisationen Svenskt Näringsliv. I sitt anförande förklarade han hur viktigt ett medlemskap i Nato är för att näringslivet ska fungera bra. För Saab skulle det vara särskilt bra att fullt ut komma in i den militära Nato-gemenskapen.
Samma vecka lämnade regeringen in Sveriges ansökan om medlemskap.
Det är inte första gången näringslivet lagt sig i hur den svenska militärmakten ska formas. Många gånger tas politiska beslut på vaga ekonomiska kalkyler. När politikerna bestämde att satsa på stridsflygplanet Viggen i början av 1960-talet var kostnaden 18 miljoner kronor per plan. 15 år senare var priset 100 miljoner kronor per plan.
När en ersättare till Viggen diskuterades fanns det en stor skepsis från många politiker som hade förstått att kostnaderna skulle kunna rusa i höjden efter att ett beslut tagits. Socialdemokraterna röstade nej i riksdagen men den borgerliga majoriteten drev igenom affären. När socialdemokraterna sedan återkom i regeringsställning valde man att fortsätta satsningen, som givetvis blev mycket dyrare än vad som utlovats. Ledande socialdemokrater med insikt i frågan menade att det var näringslivet och militären som tryckte på, de förstnämnda med Saab-koncernen i spetsen.
Saab och Nato
Saab har ett nära samarbete med flera vapentillverkare inom Nato, liksom man har flera Nato-stater som kunder. Att stå utanför Nato skulle i stort sett vara omöjligt för Saab om man vill behålla dagens verksamhet. Ett medlemskap skulle däremot få stora positiva effekter.
Strax efter att Sverige 2017 köpt amerikanska luftvärnssystemet Patriot köpte USA:s försvarsmakt Boeing/Saabs skolflygplan T-X vars första delorder var på sju miljarder kronor. Den fulla ordern uppskattas vara värd 140 miljarder och är på drygt 350 flygplan och 46 simulatorer. Planet har utvecklats av Boeing och Saab. Saab startade 2021 en särskild fabrik i USA för att klara leveransen.
Saab har även fått order om att leverera militär träningsutrustning till USA:s marinkår, värt drygt 2,5 miljarder. Dessutom ska man svara för underhåll och support, vilket innebär nyetablering i USA.
Under 2023 fick Saab flera stora order från hemliga köpare. Dels en på cirka 8 miljarder gällande granatgevär, luftvärn och radarsystem, dels en på 4,3 miljarder vars innehåll inte avslöjades och dels en på 1,3 miljarder gällande granatgeväret Carl-Gustaf. Det enda som sades om de två första köparna var att de fanns i västvärlden. Om den tredje köparen sades ingenting. Saab hänvisade till sekretessen i ”branschens karaktär och omständigheter som rör kunden samt nationella säkerhetsintressen”.
Ukraina blev 2024 första landet i världen som i krig kunde använda långdistansroboten GLSDB, ett relativt billigt vapen (420.000 kr/styck) med en räckvidd på över 15 mil och med hög träffsäkerhet. Roboten har utvecklats i samarbete mellan Saab och amerikanska Boeing och ingick i USA:s stödpaket till Ukraina i kriget mot Ryssland.
Aktiekurserna rusade uppåt
Reaktionen från aktiehandlarna lät inte vänta på sig. I februari 2022, före Rysslands invasion av Ukraina, var Saab-aktien värd cirka 223 kronor. Ett år senare hade den mer än fördubblats och nu är den värd nästan 800 kronor! Förklaringen är förstås att aktiehandlarna förväntar sig fortsatt krig och fortsatta goda tider för vapenindustrin. Under 2023 anställde Saabkoncernen omkring 2.500 personer.
Enligt Saabs VD Micael Johansson var utvecklingen ett resultat av kriget i Ukraina, man får anta att beslutet om steget in i Nato också spelade roll.
De nöjda aktieägarna i Saab kunde i april 2023 kvittera ut omkring 720 miljoner kronor för det gångna verksamhetsåret.
Även brittiska BAE Systems med flera anläggningar i Sverige kunde se en kraftigt ökad försäljning under 2022, bland annat för fabriken i Örnsköldsvik.
Staten och kapitalet
Vid offentliga upphandlingar gäller ju att de ska vara konkurrensutsatta. Men så är det inte med vapenhandeln. Där styr politikerna som de vill.
Kontakterna mellan vapenindustrin och staten har alltid varit täta och ibland har rollerna varit svåra att hålla isär.
Jan Nygren var (s)-minister med ansvar för bland annat vapenexportfrågor och ordförande för FMV (Försvarets materielverk – som upphandlar materiel till svenska militären). År 2000 rekryterades han till Saab och blev senare vice VD. Uppgiften ska ha varit att sälja JAS Gripen till omvärlden. Han har också varit ordförande i Försvarsindustriföreningen.
En intressant detalj är att Jan Nygren som ordförande för SSU i början av 1980-talet hade krävt att JAS-projektet skulle stoppas.
Nuvarande försvarsminister Pål Jonsson (m) var tidigare kommunikationsdirektör i branschorganisationen Säkerhets- och försvarsföretagen.
Christer Åström satt fem år som generaldirektör på Inspektionen för strategiska produkter, alltså myndigheten som fattar beslut om svensk vapenexport. Från den tjänsten rekryterades han av Saab och fick titeln senior advisor. 2022 förärades han för denna karriär utnämningen ”Årets vapenvärvning” av Svenska freds.
Och sommaren 2023 fick Sveriges Nato-förhandlare jobb hos familjen Wallenberg. Oscar Stenström, före detta bland annat (s)-statssekreterare, anställdes av Wallenberg Foundations AB, som är delägare i Investor som är storägare av Saab. Stenström behöll sin tjänst på Utrikesdepartementet som han var tjänstledig från. Även han utsågs till ”Årets vapenvärvning”.
Källor:
- Den svenska vapenexporten av Linda Åkerström (Leopard. 2023)
- www.saab.se (finansiella rapporter, pressmeddelanden etc)
- Sveriges radio (Pierre Schori i God morgon världen, Saab:s vd om det finansiella resultatet etc)
- Vägra kröka rygg – minnen, utblickar av Maj Britt Theorin (Bokförlaget Korpen 2022)
- www.svensktnaringsliv.se (artiklar om Nato-frågan etc)
- www.baesystems.com (finansiella rapporter)
- www.riksdagen.se (motion av Peter Hultqvist 2010)
En mycket klargörande och nyttig genomgång av vad som sker ovanför våra huvuden.
Tack för den efterlängtade redogörelsen och tack till Knut L. som publicerar detta. Hade nog varit svårt att få in i svensk huvudmedia. Här finns säkert mer att gräva i för de som kan och vill när det gäller militären, industrin och Nato.
Krig är affärer. Håller vi oss utanför krigen blir det inga affärer. ”War is a racket”.
Den besvärliga verkligheten är som följer. Om Sverige skall ha en självständig politik och verka för fred, och ännu mer om Sverige skall vara alliansfritt, fordras ett mycket starkt svenskt totalförsvar och en stor svensk vapenindustri. Inom dessa områden finns inget alternativ till att medelst folkstyrelse hålla ordning på de tendenser till mygel, toppstyre av valda och ovalda ledare, och intressebildning, som alltid hotar i alla delar av samhället. Mödosamt arbete genom yttrandefrihet och representativ demokrati är enda vägen.
Christer Nordmarks slag av journalistik är inget argument mot ett militariserat Sverige. Svenska kärnvapen ville Gun Kessle ha. ”Nåja, taktiska kärnvapen” fyllde Jan i. Den sortens tänkande om Sveriges upprustning behövs, liksom att medborgarna gör allvar av folkstyret.
Jan Arvid!
Helt enig med dig om att vi behöver ett starkt folkförsvar. Men av det följer inte att vi behöver den avancerade vapenindustrin av idag. Det saknas en strategisk koppling till det svenska försvarets behov.
Framlidne officerare Carl Björeman utreder detta i boken Försvarets förfall.
Både Jan Arvid G och Mats D har rätt i att vi behöver vad man kallar territorialförsvar – hela Sverige ska försvaras. Försvaret av Sverige ska vi kunna klara själva utan att släppa in en främmande makt. Storleken på försvaret får bestämmas av vad som behövs för att få fienden att avskräckas av kostnaden för insatsen. En ockupation av hela Sverige skulle utan vidare bli en oerhört kostsam historia. Det behövs kanske 2-300.000 man. Tyskland behövde 3-400.000 man för att ockupera Norge under andra världskriget enligt Wikipedia.
Det är gott och väl med ett starkt försvar, men att undvika att dras in i krig måste vara första prioritet. Det sker genom skicklig diplomati, handelsutbyten och samarbeten inom olika områden. Tyvärr så leder den nuvarande ensidiga inriktning på Ryssland som en fiende och anslutning till USA/Nato att vi själva ställer oss i en utsatt position mitt emellan stormakterna. Det militära försvaret blir den första istället för den sista försvarslinjen. När väl kriget är över oss är allt försent. Då blir allt sönderbombat och till vad nytta.
[…] Länk till artikel om Sveriges militärindustriella komplex finns här. […]
Nu dagen efter Nato-inträdet intervjuas i en DN-artikel sex personer, däribland …
”Micael Johansson, vd för försvarskoncernen Saab:
– Vi måste förstå att vi är en del av alliansen. Naturligtvis med ett nationellt försvar, men kravet för oss som industri är att vi också ska kunna stå för ett antal förmågor som är gemensamma i Nato.
– Vad gäller industriell förmåga skapar det här jättestora möjligheter, både på undervattenssidan och i luften. Våra konkurrenter kan inte längre hävda att vi inte är att lita på långsiktigt eftersom Sverige inte är med i en allians. Nu är vi inne i värmen så att säga, och då kommer vi att konkurrera på lika villkor på ett annat sätt.”
Och:
”Wendy Gilmour, Natos biträdande generalsekreterare för försvarsinvesteringar:
– Sverige har redan som inbjudet land dragit nytta av och bidragit till alliansen. Som fullvärdig medlem deltar Sverige i besluten. Svenska regeringen och svensk försvarsindustri får då tillgång till sekretessbelagd information som ni hittills inte haft.
– Nu ser vi fram mot fullt svenskt deltagande inom alla de Natoprogram för utveckling som faller under olika grad av sekretess. Det är regeringarna som bestämmer om de vill delta och få tillgång till hemlig information. Det gäller till exempel tillgången till vårt system för integrerat flyg- och robotförsvar. Där finns koder som endast allierade får hantera.”
Samt i en bildtext:
”’Den svenska försvarsindustrin kommer definitivt att kunna spela en mycket viktig roll’, säger Wendy Gilmour, Natos biträdande generalsekreterare för försvarsinvesteringar.”
Christer Nordmarks artikel här ovan fångade alltså något viktigt.