Det världsekonomiska systemet håller inte längre. Fri rörlighet och fri marknad för allt som kan köpas och säljas är inte längre en lösning för världens folk. Tvärt om kommer systemet att få fruktansvärda konsekvenser för alla. Nej förresten, en ynka liten procent av människorna ser ut att klara sig bra, men för resten är framtidsutsikterna dystra. Mikael Nyberg skriver om hur de insiktsfulla inom denna lilla procentenhet börjat fundera över problemen i Aftonbladet 2010-08-17.
Jag tänker i sammanhanget tillbaka på vår egen svårt sargade offentliga sektor, som ändå var ett försök till planerad och generell välfärd för de 99 procenten. Den var en produkt av tidigare erfarenheter av de fria marknadskrafternas framfart, som bland annat ledde till två världskrig. Efter det kunde den växa sig stark och ge en väldig skjuts i samhällsekonomin. Den garanterade en del av produktionsöverskottet till de 99 procenten och satte stopp för ohämmad profitjakt av den lilla återstående procenten.
Nå, den blev omodern och döptes på det glada 80-talet om till den ofantliga sektorn och liknades vid en stor otymplig elefant som kvävde allt i sin väg. Istället för att förnya och utveckla den sa man att systemet med offentlig välfärdssektor var en omöjlighet. Den kunde bara växa som en cancersvulst och till slut döda all kreativitet och alla personliga initiativ.
Jag minns hur marknadsspråket och tänkandet sakta smög sig in i våra skolor. Pengar och ekonomi blev måttet på framgång, medan undervisningens kvalitéer kom i skymundan. Individers valfrihet sattes i främsta rummet medan kollektivt ansvar blev musealt. Så öppnades grundskolan för de fria och ohämmade marknadskrafterna och är idag en lönsam och expanderande sektor för fria entreprenörer som dessutom slipper investera eller ta lån. Skattebetalarna står för hela notan.
Varför i herrans namn talar Socialdemokraterna inte om problemen med denna svindlarekonomi? Det skulle de ensamma kunna vinna valet på.
Bloggportalen Intressant
Andra bloggar om: skolan, kapitalism, marknadstänkande, offenlig sektor, fria marknadskrafter, samhällsekomoni, Mikael Nyberg
Skulle Sahlin kunna få mer än 50%? Det tror inte jag.
Det som jag hoppas på är att KD får 3,9 %, C 3,9 % och SD 3,9 %…
Sahlin kan man flytta på när den tiden kommer. Men politiken är viktig den också. Kapitalismen med sin så kallade fria marknad måste tyglas rejält. Sossarna är enda alternativet, för inte tror du väl att KP ska komma till makten. Då skulle jag nog hamna i någon fängelsehåla förresten.
Rolig bild du illustrerade med förresten. Först troode jag det var Vansbrosimningen! (Hemligt meddelande: Du kommer med i interimsregeringen. Vi måste ha med alla revolutionärer.)
Globalismen – är bolagens – bankernas världsordning. Finns det några som försöker säga emot – söka något eget gott? Mer att lära på Live Video-cast Sun Evening from Berkeley: Former Star Wars Director Lt. Col. Dr. Bob Bowman Sun Aug. 22nd
Nej, naturligtvis kan inte socialdemokraterna ensamma vinna valet på att i majoritetens namn utmana det kapitalistiska produktíonssättet. Styrkan hos socialdemokratin har historiskt alltid varit seldonen!
Och seldonen sköts av kusken, som betalas av makthavarna, som definitivt inte vill att deras profitmöjligheter ska gå ifrån dem!
Men (S) har lyckats att här i den fjärran (för många människor exotiska) Norden ta greppet om staten, även om detta nu synes gå förlorat för gott!
Så vad återstår? Givetvis revolutionen! Det har under det nyss förgångna seklet inte varit någon hemlighet! Att då drömma om att några, till olika partier omvandlade, köbildingar till köttgrytorna, ska få försteg framför de andra, är tämligen världsfrånvänt. Men naturligtvis hedervärt!
Vårt arbete måste vara mycket mera långsiktigt! Och ur den synvinkeln är det inte underligt att vi avvaktar med att sätta grillspettet rakt genom borgarkroppen förrän den helt kommit till mognad. I avvaktan på detta så röstar jag helt på alliansen!
Kort sammanfattning av vad DZ skriver: I väntan den socialistiska revolutionen röstar jag på Reinfeldt.
Helt riktig sammanfattning, Knut! Det finns dock ännu en förklaring till var min röst hamnar, som jag inte poängterar i min korta kommentar.
Min ”väntan” kanske mera ska beskrivas som en ”avvaktan”. Jag vet att den socialistiska revolutionen inte kommer av sig självt utan är resultatet av ett långvarigt och ihärdigt organisationsarbete. Allt sådant, som jag känner till, har under de senaste 40 åren varit socialdemokratiskt! Låt vara att det skett under förment radikalare, kanske tom ”kommunistiska”, paroller men ändå har det hamnat där i slutändan. Eller i den liberalare borgerligheten, något till höger om den politiska mittlinjen. V-partiet, som för några år sedan tappade sitt ”k”, har utvecklats till den allra värsta förespråkaren för den inlärda hjälplöshetens bidragslinje.
T o m Reinfeldt vinner ju valen för att han är socialdemokrat. Särskilt som han är ”bättre” socialdemokrat än de S-märkta själva, vilka för länge sedan upphörde med försvaret av ”arbetslinjen”, annat än som en retorisk figur. Och därmed förlorade man successivt förmågan att förvalta en något så när hederlig stat och hänger sig i stället åt understödet av en hoper samhällsnedbrytande tendenser.
Någon, annat än munvädersaktig, ”revolutionär” anda och strävan kan inte jag i dag hitta någonstans i det svenska samhället. Då är det ju absolut inget konstigt att rösta på den bäste ”förvaltaren” av samhället!