e gav sig iväg för att strida mot Västvärldens store satan, hans bröder och systrar. Dessa unga starka och hängivna kvinnor och män anade något stort och ärorikt och ville bidra till kampen mot det onda. De såg ingen framtid här hemma, bara ett oinspirerande traskande fram och tillbaka till Arbetsförmedlingen och/eller till oinspirerande skolsalar för att få sin närvaro registrerad.
Det kallas för att de ”radikaliserats i en våldsbejakande islamistisk miljö” och att våra samhällen gjort för lite för att hindra denna radikalisering. Men alla godhjärtade exitprogram, ambitiösa insatser av fältassistenter och från ”cev” (Center mot våldsbejakande extremism) har inte förmått att rubba denna rörelse. Den är visserligen ett bisarrt svar, men ändå ett svar, på mycket större och djupare politiska missförhållanden som aldrig ens antyds i sammanhanget.
I Europas segregerade storstäder har desperationen p g a bristen på jobb, dålig utbildning, noll framtidstro, kriminalitet, våld, repression, rasism… har denna väckelse för något stort och gudomligt genererats. Det gäller kampen mot den onda Västvärlden, som nu måste mötas med heligt krig! I Irak och Syrien fördes den kampen och det var i den de trodde sig kunna finna en djupare mening med livet.
Sverige är alltså inget undantag från allt detta. Våra storstäder har också segregerats och vårt land har blivit en allt trognare knähund hos den store satan. Vi krigade på de otrognas sida i Afghanistan, skickade våra flygplan mot Khadaffi, har fortfarande soldater i Irak och närmar oss Nato allt mer. Det våra makthavare kallar demokrati betyder bara bomber och död för de rättrogna.
Nog var resan till IS-kalifatet i mitt tycke förvirrad i överkant och svår att begripa, men resorna har blivit en del i denna väckelserörelse. Det är inte heller första gången i historien. Selma Lagerlöf skrev om en kristen variant i slutet av 1800-talet t ex. Och, dessa människor har ändå växt upp och formats till vad de är idag i Sverige och är svenska medborgare.
Alltså, Sverige passar också in i jihadisternas bild av den store satans farliga svans. Det var det här svenska politiker skulle tänkt på innan man började svassa inför USA och Nato, införa ny rättsosäker lagstiftning, organisationsförbud (deltagande i …), signalspaning, dataövervakning och andra yttrandefrihetskränkande påhitt.
Enligt SvD i tisdags kan man jämföra IS-svenskarnas situationen med de svenskar som anslöt sig till tyska SS under andra världskriget (ca 200 stycken). De som ville komma tillbaka till Sverige gjorde det. De kom ganska lindrigt undan på grund av att Sverige formellt inte var i krig med Tyskland. Så landsförräderi kunde de inte dömas för, vilket däremot var fallet för norrmän och danskar. Men Sverige står på angriparens (USA) sida i detta krig och är alltså inte längre neutralt. Det här har fått allvarliga konsekvenser.
Det påstås att omkring 300 svenskar rest till IS-kalifatet. Om ett 100-tal dött av olika anledningar, 150 redan kommit hem och 50 barn fötts så kanske det finnas 100 kvar som nu förmodligen befinner sig i läger som kontrolleras av kurdiska YPG i östra Syrien. Om dessa personer nu vill hem och dömas enligt svensk lag så bör de genast beredas möjligheter till det. Sverige har ju ett eget ansvar för att dessa människor givit sig iväg på dessa vansinnesresor. Om inte annat har de historier att berätta och något att lära oss.
Med tanke på Sveriges tunga ansvar för situationen i Mellanöstern är ropen på indragna medborgarskap och att IS-resenärerna inte ska få komma tillbaka bara motbjudande. Det verkar som om de flesta ledande politiker och många debattörer är överens om det. Sverige ska inte ta något ansvar för detta bottenskikt av svenska medborgare – alltså, de med invandrarbakgrund som rest till krigsområdet för att man sympatiserar med ena parten i kriget mot terrorismen, därför ska man ha förbrukat sin medborgarrätt, d v s att få komma hem och få ställas inför rätta i svensk domstol.
Ta alltså snarast hem de svenska IS-resenärerna och döm dem enligt svensk lag för deras brottsliga handlingar. Men de är förstås fria att resa vart de vill.
Bilderna klippta ur ett SVT-reportage
Håller med.
Vadå ”ta hem”? De tog sig dit själva så de får väl ta sig ”hem” bäst de vill! Jag håller med dig om att ropen på indraget medborgarskap skorrar illa och helt olagligt.
Att svenska regeringar hanterat frågan tafatt och naivt är sant. Det har dock inte saknats varningar… men som kommit från ”fel” håll. Vore det inte rimligt att dessa huvudkapare dömdes i det land/länder där de begått sina brott, d v s Syrien och Irak? Om jag som svensk kapar huvudet på någon i Norge är det väl där jag skall dömas? Sedan får jag väl utvisas till en relativt komfortabel vistelse i ett svenskt fängelse.
Detta mitt inlägg är nog onyanserat är jag rädd, men möjligen representativt för många. Därmed inte sagt att det skall tas till intäkt för retroaktiv lagstiftning. Skadan är redan skedd och ett mycket stort ansvar vilar som sagt på svenska politiker. Den svenska ghettosättningen av utländsk underklass har skapat en utmärkt miljö för tillresta imamer från Saudiarabien som skapar rättning i leden. Det finns dock knappast i opinionen plats för särskild ömhet för IS-återvändare som nu plötsligt tycker att Sverige är ett juste land. Jag är skeptisk. Rätta mig om jag har fel!
Klart man är upprörd över dessa vilsna och våldsbenägna människors gärningar. Men vi lever i en demokrati där varje medborgare har rätt till konsulär hjälp och ”A Fair Trial” som vi säger i västerlandet 😉 Det är möjligt att denna mening inte är så opportun idag, men vi får inte tappa huvudet och det vore ett misstag att behandla dem annorlunda än SS-resenärerna efter WW2.
Det finns inget skäl att ”ta hem” de svenska medborgare som deltagit i ansträngningarna att störta Syriens regering. Om de har begått brott i Syrien är det normala att de rannsakas och döms där, som Leif Stålhammer påpekar. Det som nu ligger i luften är att bara medlemskapet i en terrororganisation skall straffas sedan medlemmen ”tagits hem”. Man kan tycka att det är motbjudande att svenska medborgare ansluter sig till Daesh (”IS”). Otvivelaktigt är det åtminstone tecken på dåligt omdöme, men knappast så dåligt omdöme som Sveriges utrikesminister som bjöd in de ”Vita hjälmarna” till vänligt samtal på UD. De medlemmar av Daesh som återvänder till Sverige ska inte straffas i Sverige för att de haft dåligt omdöme.
He he ”tappa huvudet”.
Jag håller med dig Knut, det har tappats tillräckligt många huvuden redan och dom värsta terrorspridarna är fortfarande USA och Väst, men dom skall vi tydligen samarbeta med.
Dömas på plats i Irak? Där finns inga domstolar. En domare som dömer ”fel”, d v s enligt lagen skjuts ihjäl. Och Syrien är i krig, då finns inget rättssamhälle.
Alla skriverier och uttalanden som nu görs om IS ondska ska komma ihåg att Irakkriget var långt mycket brutalare och våldsammare. 1,5 miljoner döda irakier mellan 3003–2011. Med sanktionskriget på 90 talet 3–4 miljoner döda. Det låg så många döda på gatorna att man grävde gropar i städernas parker och slängde liken där.
Och Carl Bildts och Jan Björklund ansvar för Islamiska statens tillblivelse, när tas den upp? Det glömde du, Knut. Bildt hjälpte USA att bana väg för kriget. Jan Björklund applåderade kriget i TV. Det fanns säkert många fler. Men de hålls om ryggen av medierna.
Då det gäller hemvändande krigare har det ofta varit lite oklart vem som burit skuld. När Svenska brigaden kom hem till Sverige igen, efter avgörande insatser på den vita sidan i Finland 1918 paraderade de genom Stockholm. I ett hörn stod socialisten Ture Nerman och ropade ”Fy på er, mördare!” För det tilltaget fick han böta 75 kronor. Men officerarna behövde icke böta eller bära något ansvar för sina dubiösa insatser i inbördeskriget. Tvärtom de, officerarna, hyllades och kunde komma igen med förnyad styrka både i vinterkriget och fortsättningskriget. För en del enklare manskap blev det tuffare vid hemkomsten 1918.
Arbetarklassen i Sverige gjorde nämligen skillnad på röd och vit.
Jag menar därför att vi ska utkräva ansvar både av dem som understött Nato-krigen i Mellanöstern och Nordafrika samt de som deltagit i IS. Jag vägrar bära något ansvar för vad de gjort – vare sig de är politiska beslutsfattare eller direkta krigare, eller de som varit med i IS´ trängtrupper.
Om man nu skall jämföra med tidigare ’hemkomna Tysklands- och SS-resenärer’ så kanske även ’hemkomna IS-resenärer’ kan bidra till den folkliga kulturens utbredning i Sverige? En f.d. SS-man skapade ju den populäre figuren Åsa-Nisse såväl i skrift som på film. En hemvändande ’resenär’ idag kanske kan skapa historier om en festlig och klurig somalier i en förort i Sverige.
Ursäkter för smaklös kommentar.
Är det inte risk att vi blandar ihop politik och juridik här, som så ofta i andra sammanhang?
Anders P!
Vadå ”risk”? Denna sammanblandning lyser i de flesta inlägg i denna tråd. Det finns givetvis inga möjligheter att snabbt uppfinna några nya typer av lagar och lagföra påstådda brottslingar för saker som redan hänt. Att göra så är typexempel på s k retroaktiv lagstiftning och sådant existerar inte i vårt lilla land. Men, ”politiskt” kan man uppenbarligen säga vad som helst!
Det här är faktiskt intressant. Svenska medborgare som råkar ha blivit jihadister är självklart politiska stollar, men det finns många av den sortens stollar (politiska alltså). Alla som ropar på repressalier utanför lagen mot dem är politiskt lika galna som att de som kräver exklusiv (politiskt korrekt) munkavle på tidningen Nya Tider. Lagen gäller ju lika för alla. Att det ska vara svårt att förstå har jag svårt att förstå…
En svensk IS-krigare, svensk SS-soldat eller svensk främlingslegionär som varit borta ett antal år kan med mycket, mycket stor visshet antas ha begått kriminella handlingar, både enligt svensk lagstiftning och lagstiftningen i det landet han verkat. Hade han inte gjort det hade han fått sparken från organisation, dvs i bästa fall ”sparken”.
I det avseendet är han på mycket goda grunder moraliskt och politiskt dömd. Men inte på juridiska. Någon FiB-jurist kan korrigera mig om jag har fel.
Britterna är stolta över sin princip att varje människa är ”oskyldig” innan han eller hon är dömd av en domstol. Detta gäller ju, som vi alla vet, inte ryssar, och på sista tiden kineser. Där utgör anklagelsen i sig ett bevis på att de anklagade har begått de brott de anklagas för, annars skulle de ju inte blivit anklagade…
Bra att frågan kommer till diskussion! Hur skall men se på en ”anständig” amerikan som från sin display i USA skickar drönare på människor, inte sällan oskyldiga civila, och å andra sidan en person, kanske svensk medborgare, som med kniv, inför kamera för masspridning, under utövande av sin version av en religion, noggrant skär halsen av en otrogen? Personligen tycker jag amerikanen är både fegare och vidrigare. Det betyder inte att huvudkaparen skall gå fri. Vad är moral och vad är politik? Och vem är värst: Bush eller Blair? Dessa båda är vår tids största massmördare!
PS Förr skar vi också halsen av fiender.
Precis Leif, skall vi släppa in amerikaner, som kan misstänkas ha varit soldater i USA:s folkmord runt om i världen, men inte har dömas för det, så bör vi också släppa in IS krigare på samma grunder. Allt annat är dubbla standarder och allt annat än likhet inför lagen.
Försvarsminister Peter Hultqvist arbetar för att stärka den ”transatlantiska länken” mellan massmördarlandet USA och Sverige, så rent logiskt borde vi, om vi inte vill ta hem IS-krigare för deras eventuella brutalitet, också befria Hultqvist från allt ansvar för Sveriges försvar.