När Karin Zaric Sunvisson tog initiativet till Tecknaruppropet MOMENT 2022 var hon inte förberedd på hur står uppslutningen skulle bli. Men detta visade sig vara en fråga som verkligen engagerade såväl gammal som ung. Såväl tecknare, aktiva sedan många år, som de flesta av oss redan känner namnen på och vars bilder väcker igenkännandets glädje. Som de nya som de flesta inte ens hört namnen på men blivit nya uppskattade bekantskaper.
Så här berättar Karin om hur det hela började:
– Det var en reaktion på hur skamlöst Natolobbyn använde folks sorg och förskräckelse över kriget i Ukraina till att skrämma Sverige och Finland in i ett Natomedlemskap.
Tidigare i vår ringde hon några tecknarkollegor med idén att de tillsammans kunde skapa en samling bilder för att ”luckra upp” den väldigt kompakta och aggressiva Natodebatten. Tanken var att samla ihop en liten grupp på fem-sex tecknare, men nya tecknare kom hela tiden till. Idag är de över hundra.
– Det har vuxit otroligt fort. Aldrig tidigare har så många bildskapare samlats runt en specifik politisk fråga.
Den 1 september bjöd man in till boksläpp och en stor utskällning på konsthallen Mint i ABF-huset i Stockholm! Den var snarlik en utställning med den skillnaden att man utöver att visa bilder även läxade upp de makthavare som satt politiskt egenintresse framför fred, solidaritet och kampen för en kärnvapenfri värld.
Boken var Tecknaruppropet mot kärnvapen och Nato utgiven av Galago förlag. En 136-sidig bok som förutom ett urval av Tecknaruppropets bilder också innehåller en förteckning på de bildskapare som har undertecknat Tecknaruppropet Moment 2022.
Till ett möte på Mynttorget den 21 maj i ”Kampanjen Nej till svenskt Natomedlemskap” skickade Karin följande hälsning:
Vi i Tecknaruppropet får ofta frågan ”Varför ska tecknare uttala sig om försvarspolitiska frågor?” Förutom att visa frågeställarens okunnighet om tecknaryrkets många områden så avslöjar frågan också något mer: folkförakt. Inte ska kreti och pleti komma och tycka en massa om politiska frågor som övergår deras förstånd – nej, sådana frågor ska experter och sakkunniga dryfta bakom lykta dörrar. Av samma anledning har våra folkvalda besparat oss besväret med en folkomröstning. En demokratisk process kan i detta läge vara farlig för oss menar de. Detta är den auktoritära mentalitet som kommer med militarismen som har börjat gro. Och om vi, kreti och pleti, inte sätter stopp kommer fler eftergifter att göras.
Olof Palmes ord ekar genom historien:
”Det sägs ibland att den uppseendeväckande retoriken hos folkrörelser behöver balanseras upp av statsmannamässig realism. Dessa dagar känner jag snarare att den statsmannamässiga retoriken behöver balanseras av den handfasta realismen hos vanligt folk som har kommit att förstå vad ett kärnvapenkrig skulle innebära och som kräver praktisk handling för att undvika det.”
Så svaret på frågan om varför vi tecknare ska uttala oss om försvarspolitiska frågor är ”För att freden kräver det!”
Vi säger NEJ till Nato och kärnvapen! Och JA till demokrati, alliansfrihet och fred!
Tecknare har under alla tider tagit ställning mot oförrätter i samhället. Under ganska många år har jag nu arbetat med historiska satirteckningar och presenterat dem och deras skapare i satirarkivet.se. Gemensamt för alla dessa satirtecknare är att de i sitt arbete vänder sig mot vad de enligt sina värderingar anser vara fel i samhället och använder sin yrkeskunskap för att skarpt och avslöjande framföra sin mening.
Satirarkivet på nätet har blivit en guldgruva för dem som söker information om äldre satirteckningar och deras upphovsmän. För kvinnor har tidigare varit sällsynta inom denna verksamhet. Men de kommer nu fram med stormsteg vilket framgår av namnen på dem som undertecknat Tecknaruppropet.
Själv avslutade jag det praktiska arbetet med Satirarkivet genom att presentera bilder från rörelserna för kvinnlig rösträtt i USA, Storbritannien och Sverige. Samtidigt arbetade Karin Z Sunvisson med att få genomfört en programmässig uppdatering och modernisering av Satirarkivets hemsida på nätet. Där finns nu möjlighet att tillföra nya funktioner som kan öka hemsidans användbarhet. Och där saknas framför allt presentationer av nya svenska satirtecknare och de satirtecknare som nu dyker upp i alla världens länder. Mycket arbete återstår således att göra och för det behövs nya entusiastiska medarbetare.
