Originalillustration i Times
Storbritanniens militära ledning har spelar en långt mycket mer omfattande undanskymd roll i Ukraina-konflikten än vad som tidigare är känt, inte bara utformat kamopanjer och levererat underrättelseinformation, men också stått för hemliga toppplaceringar inne i landet för att ge vapenträning och tekniskt stöd, enligt en rapport i The Sunday Times.
Som det skrivs på steigan.no är det inga okända fakta, (för dem som läser alternativmedia) som kommer fram i den citerade the Times-artikeln. Men vad som däremot tydliggörs är Storbritanniens framskjutna och risktagande position i kriget, i motsats till USA:s mer försiktiga.
Vi bör också minnas att det var Boris Johnson och inte någon amerikan som dök upp i Istanbul och övertygade Zelensky och den ukrainska delegationen att inte skriva under det färdigförhandlade fredsavtalet med Ryssland.
Två synsätt återupprepas ofta: Antingen säger man att ukrainakriget är USA:s proxykrig mot Ryssland, eller så säger man att det är ”det samlade Västs”, eller Natos krig mot Ryssland. Men…
…samtidigt har vi det historiska skeende som sammanfattas av benämningen ”the Great Game” som i korthet innebar att Storbritannien och Ryssland under adertonhundratalet kämpade om att dominera Centralasien. Denna kamp mellan Storbritannien och Ryssland fortgick under i stort sett hela adertonhundratalet. Krimkriget på 1850-talet där Storbritannien, Frankrike, Konungariket Sardinien (Italien) och det Ottomanska riket försökte besegra Ryssland var ett försök från Storbritanniens sida att, som ett led i ”the Great Game” försvaga Ryssland i Asien.
Precis som idag – när Syriens regim föll till följd av att Ryssland inte hade det militära överskott som hade behövts för att bistå Assads regim. En seger för brittisk imperialism.
Och hela den insnöade EU-eliten står nu på kö för att gratulera de av UK och USA stödda blodbesudlade islamister som tagit över Syrien och de skyndar sig att vitvätta, genom att upprätta diplomatiska förbindelser och förringa islamisternas tidigare brott. Ur geopolitisk synvinkel har alltså därmed Ukrainakriget inneburit en förlust för Ryssland.
Att vi ser att de geografiska brännpunkterna för ”the Great Game” varit desamma under adertonhundratalet såväl som de är idag – det vill säga främst Afghanistan och Iran, (och alltså Krim) där regimbyten och inbördeskrig växlat lojaliteter till Ryssland/Sovjet och UK/USA och likaså växlat inflytande under hela nittonhundratalet fram till idag, visar, tror jag, att ”the Great Game” fortsatt pågår.