Vinjettbild i Politico
När dammet lagt sig efter Ukrainakriget, kommer Västs bevakning att få godkänt eller kommer vi att finna att vår sympati för Ukraina gjort att vi förbisåg andra viktiga frågor? Det frågar sig Jamie Dettmer, debattredaktör på nättidningen Politico den 20 september.
Dettmer går tillbaka till Irakkriget då media accepterade de brittiske och amerikanska påståendena om att Irak var nära att skaffa kärnvapen (massförstörelsevapen). Media förmådde inte att förhålla sig skeptisk till och granska deras påståenden. Tyvärr verkar det som om vi nu riskerar att upprepa samma misstag, eftersom vi alltför snabbt fördömer de som ifrågasätter den rådande västerländska strategin och anklagar dem för att vidarebefordra rysk propaganda.
Han fråga sig om den rimliga kritiken av Ryssland krig, kritiken mot den ryska krigföringen och det hot det utgör, om inte detta förblindar oss. Något som leder till att vi förbiser den skepsis som behövs när man överväger om detta krig är möjligt att vinna, kan ryska styrkor kastas ut från de 20 procenten av Ukraina som de har lagt under sig? Om vi ordentligt ifrågasätter några av de viktigaste antagandena som ligger till grund för Västs strategi, antaganden som att Ukraina är första etappen i en bredare rysk plan för att inleda en landattack på Nato; alltså att Ukrainas och Europas öden helt sammanfallet, eller att Väst sanktioner på sikt kommer att få Rysslands ekonomi på knä.
Vi har haft många vapen som påstods skulle vända på hela spelplanen de senaste två och ett halvt åren, och de flesta västerländska medier har entusiastiskt påstått att denna nya missil, detta flygplan eller detta nya artillerisystem kommer att förändra dynamiken på slagfältet. Men som Ukrainas tidigare befälhavare, general Valery Zaluzhny, brukade säga – enligt sina underlydande – är detta ett krig som bara ger oss ”en enda chans”. Med det menade han att vapensystemen snabbt blev obrukbara, eftersom de snabbt slogs ut av ryssarna. ”De ger oss inte en andra chans”, skriver Jamie Dettmer.
Jan F:s text har ett fel. År 2003 fanns inget ”vi”; där fanns ingen enad grupp av ”media” i ”Väst” som ”accepterade de brittiska och amerikanska påståendena om att Irak var nära att skaffa kärnvapen (massförstörelsevapen)”. Stora delar av media kunde ”förhålla sig skeptisk[a] till och granska deras [Förenta staternas och Förenade kungarikets ledningars] påståenden”.
Sant är att de största nyhetsmedierna i Förenta staterna svek sin uppgift. I Europa var det bättre. Idag finns en samsyn i västvärlden om Ukraina, som icke fanns i västvärlden om bevisningen mot Irak, och om nödvändigheten av att invadera Irak 2003.
Jan F förvränger Jamie Dettmers text. Jamie Dettmer skriver om “American and British media”. Jan F ändrar detta till ”Västs bevakning”, ”media” och ”vi”. Fast orsaken till Jan F:s felaktiga jämförelse mellan 2003 och 2022-2024 är att Jamie Dettmer själv glider från “American and British media” till ett ”we” som ”are in danger of repeating this very same mistake”.
Det heter ”Media förmådde inte att förhålla sig skeptiska”, inte ”Media förmådde inte att förhålla sig skeptisk”. Media är pluralis.
Jan F!
Enligt mig är den svåraste frågan hur man engagerar den svenska allmänheten till en nyanserad syn
på kriget mellan Ryssland och Ukraina-EU-Nato. Först måste man ta ställning för om Ryssland
bedriver ett anfallskrig eller ett försvarskrig. Har du några förslag?
Hej Tommy S!
En mycket berättigad fråga som egentligen har sitt svar i folkrätten, vilket innebär att Ryssland bryter mot denna.
Och Sverige delar en sådan mening, av FN fastställd. Inte minst genom att delvis ingå som en militär part på Ukrainas sida.
Nu är svaret, vad jag förstår du skriver, inte entydigt i ett annat perspektiv eftersom andra omständigheter ingår i krigets orsak där globala maktintressen finns bakom.
Hur en nyanserad bild på detta krig skall komma till stånd beror på i vilken utsträckning våra mediekanaler förmår förmedla denna.
Precis – som jag förmodar du menar – finns det mycket i övrigt att önska på den kanten.
Olle P!
Jag menar precis vad jag skriver ”för Ryssland ett anfallskrig eller försvarskrig”. Folkrätt är ett trubbigt vapen eftersom mig veterligen inget land blivit dömt. Man kan ju se Rysslands krig som ett geopolitiskt försvarskrig. USA reagerade på Chrustjovs placering av robotar på Cuba. Stormakter ser geopolitik som ett hot. Som Kina när Taiwan länkas samman med USA:s geopolitiska intressen att inringa Kina.
Tror inte våra medier klarar den uppgiften utan det är fri folklig mobilisering som måste till. Har du sett någon offentlig person som vågar se negativt på Ukraina-EU-NATO. Är flitig användare av Radio, TV och bloggar och jag har inte sett några officiella medier som ger en nyanserad bild. När jag satte på TV:n idag hamnade jag i en repris från 16/9 på SVT-Forum om Rysslands ekonomi. Arrangör (Fri värld) med bl a Gunnar Hökmark och Anders Åslund. Så länge jag tittade var det en enda lång kria om allt dåligt om hur Ryssland bedrev ekonomi.
Vi befinner oss i en situation där det bara finns ett sätt att se på Ryssland. Ingen vågar ta en
nyanserad inställning som flera gör här på lindelof.nu.