Vi köper tomater som kommer från Spanien, men de är plockade innan de har mognat och de smakar surt. Tomater i handeln är nästan aldrig söta, det vill säga de smakar inte tomat. De har fått för litet sol. Det är en god anledning att odla egna tomater, om man har förutsättningar – jord och sol. Andra utvägar är att handla i gårdsbutiker eller sluta att äta tomater.
Massor av livsmedel fraktas över kontinenter och världshav. Det kan hända att det blir billigare så. Men minst lika viktig är frågan om varan blir av bättre eller av sämre kvalitet på det viset. Det är ju inte nödvändigt att äta tomater alls, när allt kommer omkring. Det mesta som odlas i världen kommer inte upp på våra matbord. Och mycket av det som bjuds ut på torgmarknaden i Kista lockar mig alls inte.
Man gör sina val. Det är lättare att skaffa sig det som är billigt än det som är dyrt, men om det inte är gott, måste det allra lättaste vara att avstå. Människor med dålig ekonomi avstår hela tiden, även från det som smakar bra givetvis.
Det är dyrt att leva, till exempel att skaffa sig en bostad och att betala
hyra eller ränta med amorteringar, och det blir bara dyrare. Men det har blivit billigt att resa, särskilt med flyg. Bensinpriset är relativt lågt, också för den som åker bil. Charterturismen är en väldig industri som mera sällan avger några larmrapporter eller vinstvarningar. Och i vissa kretsar måste man förklara varför man aldrig har varit i Thailand eller i Sydafrika och inte tänker resa dit heller.
Denna utveckling kallas globalisering. Vi får nära till allt, genom att – också vi själva – färdas långa sträckor. Också kapitalet färdas, försvinner från platser där det en gång har uppstått (och där det inte går att suga ut mera). Det händer också att nytt kapital anländer dit där det gamla har försvunnit. Kina köper upp både bilfabriker och hamnar i Europa. Historiens list, när koloniserade ersätter kolonialmakter!
Det är egentligen bara en typ av rörelser eller förflyttningar som ogillas, och det är när arbetskraft olovandes – och under ohyggliga personliga risker – passerar statsgränser. Sådan ”ekonomisk migration” vill man inte vara med om. Den kostar för mycket, anser personer som far på flerveckorssemester till Ostasien varje år. Den hotar i slutändan vår konsumtion och – ja, vårt resande.
På ett kvarts sekel har de svenska reallönerna ökat genomsnittligt med
ungefär fyrtio procent. De flesta av oss borde ha råd att äta välsmakande tomater; istället äter man sura tomater för att kunna åka till Thailand stup i ett. Vi njuter av kostsamma jobbskatteavdrag istället för att rusta upp det nationella försvaret och betala för okvalificerat arbete, som gatsopning på offentliga platser. Det finns dock oändligt många olösta arbetsuppgifter som ”ekonomiska migranter” kan ta itu med.
Svenska regeringar är för frihandel, fast när vi får in sådant som vi inte tycker om talas det om trafficking, ekonomisk migration, smuggling, lycksökeri. Sura tomater som ingen tycker om får passera. Och svenska turister som går på bordell i Bangkok också, vilket kan bli surt efteråt. För en marginell höjning av flygskatten är vissa beredda att fälla en regering.
Men att vår försvarsmakt ska få lov att hyra in privatanställda soldater för att säkra sin så kallade personalförsörjning är det tydligen få eller inga som har någonting emot. Ännu. Men det kan bli till att bita i det sura äpplet – om ännu en outsourcingskandal uppdagas.
Varför skulle vi inte kunna, liksom Transportstyrelsen gjorde med IT, outsourca vårt försvar till tjecker och serber? De senare lär ju vara några hejare på att kriga medan de förra gjort sig kända genom den ”tappre soldaten Svejk”.
De ekonomiska migranterna är inte intresserade av att sopa våra gator. I så fall hade de hellre stannat hemma. De föredrar den svarta arbetsmarknaden i ”orten”.
Även om regeringen lovat krafttag mot den svarta ekonomin i förorterna kommer man sannolikt att misslyckas också på detta område – på samma sätt som när Merkel, för flera år sedan, konstaterade att multikulti har misslyckats.
Systemet lär bara fungera i diktaturer typ det forna Jugoslavien. Ändå fortsätter det som vanligt eftersom vägen till helvetet, som sagt, är belagd med goda intentioner.
Så här års köper vi Karintorps solmogna tomater. Flera gånger i veckan! Direkt från gården, som ligger i utkanterna av Tylöskogen, inte långt från de skogssjöar som en gång band ihop Visingsö med Riseberga kloster på Närkeslätten. Småsjöar som del i en transportkedja, som började med Vättern och fortsatte via Åmmelången. Gården drivs av här permanentboende holländare – eller är de kanske svenskar med dagens konstiga offentliga språkbruk? I alla händelser, deras tomater smakar som min mormors egenodlade sommartomater från friland en gång gjorde, alltså ingen likhet med dagens smakfria holländska (!) eller spanska, vanliga köpetomater.
Ska vi gissa att dagens outsourcingskandal försvinner i ett töcken? För många är insyltade, från alla håll och kanter – och grundfrågan, den om att outsourcing nått vägs ände, är inte rumsren i etablissemanget!
Nyckelpersonen tycks vara Staffan Widlert, tekn. dr och allt, arbetande efter anvisningar från RRV och Fredrik Reinfeldt. Den i saken helt oerfarna, nytillträdda GD:n Maria Ågren är rena offerlammet. Hennes kontakt med ett amatörgäng till aktuell regering sker via en skojare titulerad statssekreterare. En stjärnrekrytering från SSU?