TORD BJÖRK KRITISERAR CLARTÉ

1. Sedan 2009 har jag åter prenumererat på tidskriften Clarté. Jag läser den oftast noga då jag lär mig mycket av den. Clarté som organisation vet jag mindre om, fast jag var med i Clarté i Lund på 60-talet och på ett årsmöte för några år sedan. Men det var ju för mer är 40 år sedan jag var aktiv. Jag tog mig då själv på överdrivet stort allvar. Liksom det var många andra som gjorde, och gör.

   När jag nu läst Tord Björks två inlägg till Clartéredaktionen, inlägg som verkligen borde publiceras, och sovit 30 minuter middag, kom jag att tänka på en historia av Albert Engström.

   Kolingen står och tittar ner på kistan med en död vän. Där, ensam vid graven, fäller han följande kommentar över sin bortgångne kamrat: ”Du var en djävel när du levde, men du var en fan också!” Om vi byter imperfekt mot presens i uttalandet så är det ungefär så jag känner det inför Clarté för närvarande.

2. Tord Björk har visst fått svar från Clarté i den debatt som har varit, fast han gillar kanske inte svaren. Det som han nu publicerar här har aldrig skickats in till Clarté.

   I sakfrågan är läget den att fredsrörelsen inte lyckas mobilisera den djupa antinato-opinion som finns i Sverige. Då bör man nog vara självkritisk. Arbetar vi på rätt sätt? Gör vi strategiskt och taktiskt rätt? Tord Björk menar att allt är bra och att all kritik innebär att man är sekteristisk och paternalistisk. Det är inte särskilt lovande för svensk fredsrörelse om det förhållningssättet blir rådande.

   Till sist kan jag hålla med Tord Björk om att den svenska vänstern är okunnig vad gäller frågor om Östeuropa. Där finns det all anledning för b la Clarté att skärpa sig.

3. Sakupplysning: Materialet som Tord Björk skickade till lindelof.nu (som tidigare skickats till Clarté) var för omfattande och svåröverblickbart för en vanlig bloggbesökare, därför gjorde TB på uppmaning av Redax en bantning och koncentartion, vilket gjort materialet lättare att ta del av.

4. ”I sakfrågan är läget den att fredsrörelsen inte lyckas mobilisera den djupa antinato-opinion som finns i Sverige. Då bör man nog vara självkritisk. Arbetar vi på rätt sätt? Gör vi strategiskt och taktiskt rätt?” skriver Daniel C. Vilka är ”vi” och ”man” i citatet? Vad menas med ”den djupa antinato-opinionen”? Är det mycket mer än en siffra i en opinionsundersökning? Vad har vi (jag räknar mig nog som clartéist om än inte så aktiv) i Clarté gjort i fredsarbetet förutom det som Tord B. tar upp i bilagorna till bloggen på lindelof.nu?

   En långsasmtänkare som jag, vet fortfarande inte hur jag skall orientera mig i sakfrågan. Det som Jan M. skrivit om identitärer (som jag har försökt sätta mig in i) är för mig ett försök att trolla med truten. Och vilka är det som dessa identitärer kan mobilisera i fredsarbete?

   Fortfarande vet jag inte om denna min vimsighet, bemängd med vissa åldersfenomen, är ett uttryck för att vilja vara överens med alla, ett uttryck för svaghet.

5. Det är bra att nu Clarté gör upp med sin egen skadliga politiska linje där enhetsfront sätts före folkrörelsesamarbete mot nyliberalism och rasism. Det borde dock ha skett för tjugo år sedan istället för att nu ske som en storm i ett vattenglas medan man döljer den egna tidigare linjen, enhetsfrontslinjen som bidrog till splittringar inom vänstern, skadliga också för andra folkrörelser t ex i samband med EU-toppmötet 2001.

   Istället för att hjälpa en folkrörelselinje har många clartéister och andra hållit fast vid ett ideal att bilda enhetsfronter uppifrån. Det har lett till nederlag efter nederlag i revolutioner inom vänsterpalatset som i striden kring Ordfront på 1990-talet och senare.

   Både Lindelöf och Cederqvist har missuppfatat en del. Clartébloggen publicerade en slutsummering i debatten vilket brukar innebära att debatten avslutas. Öppnas den igen har jag inget emot att skicka inlägg. Lindelöfs missuppfattning får vänta då utrymme inte ges.

6. De två inläggen är nyskrivna i debatten om fredsrörelsen. De är inte en sammanfattning av tidigare kritik som skickats till Clarté men som ej fått något svar eller publicerats.

   De tidigare texter som skickats till Clarté tar upp den svängning som Clarté gjort från sin tidigare enhetsfrontslinje. Inför EU-toppmötet tog Clartéförbundet kraftig avstånd från oss i Jordens Vänner och andra som såg det som viktigt att bekämpa rasism och att miljö och offentlig sektor görs till handelsvara. Idag stödjer de folkrörelsesamarbetet mot TTIP, en fortsättning på den kamp som 2001 fördes i hela världen mot EU:s WTO-politik.

   En tidigare text som också skickats till Clarté men som ej publicerats på Clartébloggen är utvärderingen av mötet Dags för fred! som arrangerades av bl a Aktivister för fred, Jordens Vänner och Clarté. Av den framgår att Aktivister för fred anser att det finns mycket att förbättra när det gäller fredsrörelsen om än inte så som Benny Andersson föreslår.

7. Tord B!
   Kan du ge några konkreta exempel på vad som är skillnaden mellan ”folkrörelsesamarbete” och ”enhetsfronter uppifrån”?

8. Ett exempel på folkrörelsesamarbete är hur Jordens Vänner och 86 andra nordiska organisationer byggde vidare på globala folkrörelsernas krav riktade mot WTO och folkrörelsetraditionen att protestera gemensamt för olika krav i samband med EU-toppmöten. Göteborgsaktionen 2001 ställde kraven nej till att göra offentlig sektor och miljö till handelsvara, nej till EU-militarisering, nej till nyliberalism och rasism.

   Enhetsfrontens anhängare menade att kravet skulle vara Sverige ut ur EU. Till skillnad från i andra länder, där gemensamma EU-protester stärkt folkrörelserna och deras samarbete internationellt, ledde enhetsfrontens hårda angrepp på folkrörelsesamarbetet med Clarté som en tongivande part till extrem splittring inom vänstern och svårare för folkrörelserna att bidra till de internationella klassallianserna mot storföretagens makt.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.