Mikael Oscarsson (KD), Pål Jonsson (M) och Anna Starbrink (L) Foto: Klipp ur vinjett i SvD (Mikaela Landeström /TT)
Aningen rubbad är Pål Jonssons ”säkerhet” i alla fall. Han och två andra hökar i riksdagen skrev igår i SvD om hur rätt det är att släppa USA:s krigsmakt ända in på veka livet i Sverige.
De skriver:
”Det är en styrka att våra länder (Norge, Sverige och Danmark) kommer att ha liknande avtal. Det kommer på ett betydande sätt underlätta Natos försvarsplanering.”
Så är det naturligtvis. Men styrka för vem, är den självklara och obesvarade frågan? Är det klok svensk säkerhetspolitik att helt underordna sig Natos (USA:s) försvarsplanering? Kan man ö h t kalla Pentagons planering för ”försvarsplanering”? Är USA:s säkerhetsintressen alltid desamma som Sveriges?
”Därför är avtalet en grundsten för försvaret i Nordeuropa.”
Mot vadå? Jo mot Ryssland blir förstås svaret. Men någon analys om ryska hot mot Sverige finns inte. Detta hot har istället utvecklats till en trosbekännelse i dessa kretsar, en fix idé, som i värsta fall i förlängningen kan utvecklas till en ”self-fullfilling prophesy” (ett välkänt sociologiskt fenomen, självuppfyllande profetia på svenska). Det som sker vid finska gränsen är tydliga tecken på just denna tanklöshet.
De tre skriver också att:
”Sveriges värdlandsstödsavtal med Nato undertecknades 2016 föregicks … av omfattande kampanjer där myter och felaktigheter spreds. Den risken finns även nu. Aktörer som vill skada Sveriges intressen kan komma att försöka förvränga DCA-avtalets avsikt och innehåll.”
”Myter”, ”felaktigheter” och ”aktörer som vill skada Sveriges intressen” är uttryck som antyder just rysk påverkan. De skriver det inte i klartext, antydan räcker. Det passar väl in i bilden av att den obegripliga ondskan bortom Finland, som hotar och vill sluka oss alla.
De som ska rädda oss från denna ondska är alltså Nato och USA med sina sofistikerade vapen. Att de har kärnvapen ökar bara vår trygghet. USA uttrycker en vag avsikt att informera Sverige om vad som ska föras in i vårt land, men de lovar ingenting. Vi ska bara vara tacksamma och lita på deras goda avsikter.
De tre upprepar dessutom Billströms TV4-bluff att det ”inte är aktuellt med … utländska baser på svenskt territorium”. Det är blott ordvrängeri. Man kallar de 17 platserna för ”områden” istället för ”baser”.
Till sist kommer trosbekännelsen åter;
”den ryska upprustningen fortsätter och kriget har visat att Ryssland är berett att ta stora politiska och militära risker för att uppnå sina strategiska mål. Situationen kräver att Sveriges försvar stärks och att vi utökar samarbetet med andra likasinnade länder.” – Amen!
Tur att de driver en Nato-vänlig politik som hjälper oss att hålla vakt mot den stora fienden i öst – Ryssland. Världen är i gungning p g a de totalitära tendenser som vi ser växa sig starka i EU-länder i centrala Europa. Risken är stor att galningen Trump blir president och därmed indirekt tvingar Ukraina uppge annekterade landområden till Ryssland så att de kan upprätta quislingregimer i dessa regioner.
Billström citat
”inte är aktuellt med … utländska baser på svenskt territorium”.
Nej, kanske inte idag, men senare – min kommentar.
Med tanke på det parlamentariska läget verkar frågan körd och socialdemokraterna trots att dom är det i särklass största partiet verkar sakna helt ingångar i debatten.
Frågan är om inte socialdemokratiska anhängare känner sig mycket obekväma med vad som sker, utan någon som helst allmän och öppen debatt om dessa viktiga säkerhetsfrågor.
Frågor som drivs med kraft av militanta högerpolitiker väl understödd av starka utomparlamentariska intressen.
Amerikanska soldater – på våra gator. Det är sanslöst.
Tre vägar:
a) Verka för folkomröstning.
b) Att tillräckligt många riksdagsledamöter vågar följa en egen kompass, röstar Nej och kräver ETT ÅR granskning och diskussion.
c) Detta är så extremt att det kan leda till att om inte regeringen drar tillbaka förslaget, så hotar något eller några partier att lämna regeringen eller stödet. I de fyra partierna finns en del vettigt folk som kan tvinga fram detta.
I de två senare fallen betyder det att enskilda människor kommer fram till att nu finns inget annat än att våga gå emot.
Kristian Ström Möller!
Jag uppskattar att du svarar med att ge dina åsikter om saken. Men, vad har du för belägg för att Ryssland är ”den stora fienden i öst”? Det var ju bland annat detta som min artikel handlade om.
Knut L!
DCA har väl i formell mening inget med Nato att göra? Det är ett bilateralt avtal som ger USA men inte Nato särskilda rättigheter i Sverige.
Jan-Peter S!
Ja, så är det. Men Nato och DCA är steg i samma riktning bort från en självständig svensk säkerhetspolitik, det Pål Jonsson så starkt poängterade som demokratins främsta signum i interpellationsdebatten med Elsa Widding.
Advokat Rolf Andersson och juristen Lars-Gunnar Liljestrand, utgivare av alliansfriheten.se skrev ett svar på Pål Jonsson m fl debattartikel jag skrev om ovan i SvD idag. Anmärkningsvärt är att Pål Jonssons m fl artikel var öppen och kan läsas av alla, medan Anderssons/Liljestrands replik ligger bakom betalvägg. Det här är ett tydligt exempel på hur våra stora medier verkar åsiktsstyrande (propagandistiskt). Nu går svaret lyckligtvis att läsa på alliansfriheten.se, men hur många hittar dit denna krångliga väg?
Sådana ord, en sådan vokabulär, det hörde vi från Rom och Berlin på 30-talet. Detta är ren totalitarianism, svensk version.