En ny serie från de fyra nordiska public service-bolagen DR, YLE, NRK och SR om det ryska spioneriet i Norden är en märklig journalistisk produkt – om det ens kan kallas journalistik. Första avsnittet sändes den 19 april efter aggressiv annonsering den senaste tiden. Utgångspunkten är en självklarhet, nämligen att Ryssland samlar data om danska, finska, norska och svenska förhållanden, som alla andra stormakter om allt som ligger i deras intresse. Sverige spionerade på Vietnam och Kina i början av 70-talet med hjälp av agenter på svenska fartyg. Det minns i alla fall vi som följde IB-affären.
Nå, vad var det jag såg? Jag blev faktiskt inte klok på det. Mina förväntningar var ändå något slags avslöjande. Jag väntade hungrigt på att något handfast i bevisväg skulle uppenbaras. Men icke. Inga bevis presenterades på att något otillbörligt förekommer. Eller var det jag som inte fattade och missade det väsentliga? Har jag kanske helt tappat förståndet?
Det jag såg var en suggestivt uppbyggd och hotfull spionmiljö. Mycket mörka klipp i sterila hamnmiljöer, mörka figurer på en gångbro, som Smiley vid Checkpoint Charlie i Berlin på 50-talet, fartyg på långt avstånd, andra mörka figurer som rörde sig under hetsande musik och viskande kommentarer om något mystiskt som döljer sig i dunklet. Och, hade inte en person ett skjutvapen? Plötsligt ett par gamla kommunikationsradioapparater, som påstods visa att de ryska sjömännen egentligen är spioner, åtminstone peka i den riktningen.
En stor rysk fisketrålare har rört sig fram och åter över ett område med en datakabel som går från Svalbard till Norge i Norra ishavet. Bild på trassel av gröna linjer som registrerats från fartygets transponder. För säkerhets skull får en uniformerad expert förklara att detta inte kan vara normalt trålfiske. Vad vet han om det förresten? Varför frågades ingen fiskare? Nej, man vill inte veta. Om fartygets rörelser var så avslöjande, varför stängde de inte sin transponder?
Kulmen kom när man plötsligt övergår till bilder på Nord Stream-sprängningarna utanför Bornholm – med närbilder på gasuppkastet som ett undervattensutbrott från en vulkan. Hm, hm, om dessa ryska fisketrålare kan… så kan de säkert aptera laddningar på gasledningar på 100 m djup. V S B!
Vidare berörde man kort om en ”rysk spion på Volvo och Scania” som i bild påstods motta pengar från någon. Vad såg man? Ingenting. Och om ryssar och kineser vill industrispionera på Volvo av militära skäl, är det bara för Kina att såsom majoritetsägare genom kinesiska Geely-konsernen kontakta huvudkontoret. Vad har nordiska journalister placerat huvudet? Under armen?
Risken (chansen) att detta nordiska – säkert välbetalda journalistteam – i kommande avsnitt ska finna något du och jag inte kan räkna ut med bakdelen, är kanske inte helt obefintlig, men mycket liten.
En detalj där, det är Volvo lastvagnar som tros ha blivit utsatta för spionage.
Det finns två Volvo, helt separata från varandra. Personbilstillverkningen heter Volvo Cars och ägs (till stor del) av kinesiska Geely.
Det var Volvo lastvagnar som nu redovisade ett kvartalsresultat med +16 miljarder kr i vinst. Men reportaget föreföll väl taffligt, det verkade vara filmat genom ett fönster och visade någon som lämnade över lite papper. Okänt vad det var för papper.
Att sälja in ”budskapet” fungerar uppenbarligen.
En del, som borde veta bättre, har svalt detta med hull och hår, utan några som helst betänkligheter.
En av mina vänner, som vanligtvis inte är lättledd, skickade mig häromdagen ett e-mail, där han hänvisade till denna serie, och menade på att TV-serien är ett bevis på hur korrupta ryssarna är.
Apropå SVT m fl:
Nyhetsprogram på SVT blir för varje år allt mer likt dekreten från sanningsministeriet ”Minsann” i Orwells 1984. Det är nya ord och ständiga påhopp på de som säger fel och är fel. Senast såg jag en glimt av en Erika Bjerström (kallas klimatkorrespondent – bara den beteckningen!) som ifrågasatte en mans rätt att yttra sig. Och det lilla jag såg om den ryska ”infiltrationen” på danskt farvatten var i samma klass som Sanningsministeriets proklamationer från krigen mellan Oceanien och dess ständiga fiender (1984).
Jag undviker därför nyhetssändningarna på TV och tittar hellre på Antikduellen (Danmark), Norra distriktet (Finland) och gamla filmer ur Öppet Arkiv (Sverige) då jag inte gör som Winston försöker hitta gröna områden i naturen.
Jag tror vi borde ha en studiecirkel om 1984. Kanske kan även Sture Packaléns bok om Christa Wolf ingå. Jag håller på med den just nu. Recension kommer.
Leif Str!
Utmärkt förslag om studiecirkel på temat 1984. Även jag tycker mig se alltmer likheter mellan dagens ”sköna nya värld” och det scenario Orwell målar upp. Samtidigt tycker jag det är skämmigt att folk ska vara så lättlurade och totalt renons på förmåga att fundera över varifrån ”information” kommer och varför. Nu när Ukraina ”hänger på repen” i kriget så kan vi nog vänta oss betydligt mer ”påverkansmaterial” från väst i vår statsägda TV och våra tidningar. Allt med den uttalade målsättningen att det man inte talar om existerar inte.
Förstörelse av gasledningen Nord Stream där ingen utredning offentliggörs och ingen straffas då öppnar det upp för att det är ”okej” att förstöra länders energi infrastruktur så varför skulle inte Ryssland då också samla info om hur (gas/el/internet) ledningarna är dragna.
Men när det gäller SVT, SvD, DN m m rapportering om kriget i Ukraina när man okritiskt har spridit USA-regerings bild som nu visas helt lögnaktiga när Pentagon pappren av Jack Teixeira läkte ut. Först spred Ukrainas talesmän att det var Ryssland som spred fake news och SvD och DN hakade på ï samma resonemang. Även nu när det är uppenbart att de är äkta så redogör man ej för att man har överdrivit Ukrainas framgångar och ljugit om Ryssland förluster, inte en tillstymmelse av självkritik. Här på denna sajt har det givit en sannare bild över kriget som stämmer mer med vad Pentagonpappren säger. Fruktansvärda siffror på 200.000 döda Ukraina soldater och ännu fler skadade, detta undanhålls för oss svenskar även massbegravningsfält (praktisk taget till horisonten) förbjuds att fotograferas av Ukrainas regering för det kan sänka krigsmoralen och även för oss i Sverige att fortsätta och skicka vapen som förlänger kriget.
Så Knut L ”keep up the good work” du behövs.
Under mina år i grönkläder som vpl fänrik för sådär ett halvsekel sedan var det en hel del tal om ryska fiskebåtar vilka bredvid skarpsillfisket hade uppdrag att bl a kartlägga våra minlinjer. T ex i våra ökänt svårnavigerade skärgårdar och kring Gotland. Något även flytetyg från Västtyskland och Storbritannien sysslade med på uppdrag ”from over there”. Vår dåvarande signal- och radarspaning höll hygglig koll på de verksamheterna. Så klart med hjälp av diverse utrustning från GB och USA. Som FRA i samarbete med Televerket, KTH och Chalmers hemligen modifierade och förbättrade. Som sagt, Sverige hade rätt bra koll på vad som skedde/kunde ske i s k skarpt läge. Något ryssarna kände till och (möjligen motvilligt) accepterade som ett faktum. De höll oss då för en västvänlig, men svårtuggad munsbit när det begav sig.
Alltså Knut L, Uppdrag Gransknings så kallade ”avslöjande” (del 1) är inget annat än mycket gammal skåpmat. Vi var på den tiden lika aktiva ”informationsinhämtare” som de på andra sidan Östersjön. Vi visste betydligt mer än vad vi fick/får yppa.
Detsamma gäller vad som nu händer, hänt, ev troligen kommer att hända i Ukraina. FRA, MUST med flera samlar numera med hjälp av ”Signifant Others” in relevanta data om skeendet. Såväl i Östersjöbassängen som i Ukraina. Samt även längre österut. Fast F-n vet om Kristersson, de där båda sparrisarna Billström och Jonsson har någon vidare koll. Tillåt mig tvivla! Mycket mer finns att resonera om detta, men ibland får man ”bemanna sig”, i PO Enquists efterföljd.
Visst har du helt rätt Knut L. För att uttrycka det milt. Det är usel journalistik.
Om man lyssnar noggrant lägger man märke till att ordet KAN har en framträdande roll. Det KAN dölja sig ryska spioner under varje sten och i varje buske. Använder man det lilla ordet KAN så KAN man skriva och säga vad som helst. Samtidigt som man använder ordet KAN tappar man i trovärdighet.
Jag funderar bland annat över följande:
1. Hur det kommer sig att en sådan usel produktion släpps fram i SVT?
2. Tror journalisterna verkligen på vad de rapporterar eller är de opportunister och levererar vad som förväntas av dem?
För att det inte skall uppstå några missförstånd. Jag är helt övertygad om att Ryska Federationens underrättelsetjänster gör som andra stormakter och även mindre makter för den delen. De spionerar på Sverige. Men detta är inget nytt.
Man funderar ofta alltmer vilken relation som Public Service, ja media i allmänhet, har med säkerhetsindustrin, myndigheter osv.
Vilken roll spelar Myndigheten för psykologiskt försvar i rapporteringen kring USA, Nato, Rysslandsfrågor?
Jag är säker på att det pågår ett nytt IB bakom kulisserna, men ingen verkar vilja röra i frågan, under Kalla Kriget hade vi vänstern som kritiskt öga, men idag finns inte samma vänster kvar, ja det är väl vänstern idag som går i armkrok med högern för att få svensken alltmer servil mot makten, ja de själva. Någon kritik får inte förekomma, någon granskning finns ingen anledning till enligt dessa småpåvar.
Knut L har givetvis helt rätt i sin kritik. Det förstås kanske lättast om man tar del av Jan Guillous lysande krönika i AB. Därmed torde det vara nog sagt om detta!
Försåvitt inte någon, till äventyrs, har ytterligare fakta i frågan!
I dagens utsändning av P1-programmet Norsken/Svensken/Dansken diskuteras journalistiken i Ukraina och TV-programmet
”Skuggkriget”.
Hur 3 kända journalister diskuterar världsläget.
Befogad kritik mot SVT, tycker jag. Dock, som Lennart P påpekar i den första kommentaren ovan var det smygfilmade fallet med Volvo- och Scaniakonsulten av allt att döma på riktigt. Han greps på bar gärning 2019 och dömdes 2021 till tre års fängelse.