Några dagars besök i Tyskland, ger som vanligt mycket att fundera på. Som den lilla staden Glandorf, några mil nordost om Münster. Glandorf har 6000 invånare, och en titt i befolkningsstatistiken visar att den legat stadigt på den nivån i några år. Vid sidan av en stor mängd pubar och krogar, som vanligt i små tyska städer, har man förstås också bank, post, apotek och mycket annat människor kan tänkas behöva.
Mest fascinerande för den som kommer från det utarmade landet i norr, är dock slaktaren (som ligger vägg i vägg med ett av stadens bagerier). Hos slaktaren råder preussisk disciplin och renlighet, som en rak motsats till slaktaren själv, som är en trevlig kvinna i vår ålder. Vi suckar lite, och tänker på vår lokale slaktare. Scan i Skara.
Sedan tittar vi in i kyrkan. Där inne finns det människor, denna onsdagseftermiddag, något som kan förvåna en svensk. Några tittar på krubban, och någon sitter i en kyrkbänk. Utan att lägga någon värdering i om det är positivt eller negativt, kan vi ännu en gång konstatera att kristendomen fortfarande är långt starkare i Tyskland än i Sverige. Även om vi är ateistiska sällar, kan vi känna kyrkans närvaro och den gemenskap den skapar i samhället.
Samtidigt som vi är i Tyskland, presenteras också nya siffror på landets export. Under december månad har man exporterat mer än någonsin. Tyska arbetare har i tyskägda bolag byggt bilar, grävmaskiner, elektronik, fartyg, vindkraftverk och mycket annat, och fortsatt att exportera sin kunskap – för 110 miljarder euro.
Alla är emellertid inte lyckliga. Alternativ für Deutschland (AfD) vill att landet skall stänga gränserna och lämna EU och återinföra D-marken. Invandrarna skall anpassa sig efter tyska villkor, eller lämna landet. Grundskolan skall förbättras och försvaret rustas upp. Man skall inte längre gå i USAs ledband, utan markera sin nationella suveränitet. Att USA transporterar stridsvagnar genom landet på väg mot den ryska gränsen, uppskattas inte.
AfD är som många partier långt till höger starkast i gamla DDR. Man tittar snett på Berlin, som styrs av vänsterkrafter och Tysklands miljöparti, Die Grüne. En stor del av debatten känns igen från Sverige. Det är stad mot land, och högutbildade mot lågutbildade. Men inte helt på det vis man vill tro: i motsats till Sverigedemokraterna utgörs AfDs ledning i hög utsträckning av högutbildade personer. AfD är som SD helt isolerade av övriga partier, och precis som kollegorna i Sverige, ser man i årets val ut att öka kraftigt, från omkring 5 procent, till 10-15 och på vissa håll upp till 20, samtidigt som Socialdemokraterna och Die Grüne backar.
Ytterligare en skillnad som syns mot det på dessa områden fattiga Sverige, är de långa och ingående debatt- och opinionsartiklar i första bästa lokala morgontidning i medelstora städer som till exempel Münster.
Mycket är likt, men den stora skillnaden utgörs just av detta: Sverige har p g a statens enorma inkomstkrav varit tvungen att utarma sitt land och sin industri. Kvar finns enstaka kärnindustrier – som måste producera desto bättre – nischföretag och förvaltning av all den produktion man tvingats flytta utomlands. Det i motsats till ett Tyskland som går på högvarv, och ännu har råd med sina åtaganden.
Å andra sidan kan man säga att denna export har finansierats av decennier av lönesänkningar. Först under förra året började lönerna komma ikapp något. Men fortfarande ligger de bara några procent över nivån i början av 90-talet – medan produktionen har ökat ca 40 procent.
Egentligen är detta absurt. Det borde vara tyskarna själva som konsumerar det de producerar. Det skulle vara bättre för världen, som skulle slippa hamna i skuld. Och förstås även för tyskarna själva.
Kul att det går bra i Tyskland. Men det går ju rätt bra för oss här också i och för sig. Känns skönt av vi har Löfvén och Bildt i Davos nu för att utfå direktiv och inspiration för nästa period. Är Kissinger med i år? Att få förtroende delta i den upplysta elit som verkligen tar ansvar för jordens framtid.
Minns med saknad radarparet Ingvar Carlsson – Carl Bildt och allt det vackra de berättade om EU. Vilken poesi! (Lövfen har tyvärr inte riktigt den karisma som Ingvar hade). Minns hur levande de klargjorde hur det skulle gå för alla idioter som valde stå kvar på perrongen när tåget gick mot det nya sköna riket; Tysklands Förenta Stater, som redan salig Hitler drömde om. Kan fortfarande höra deras röster. Tänk om han fått leva…
Men det börjar visst knorras nere bland underklassen lite varstans nu. Och fel partier tenderar de välja gång efter annan. Varför kan de inte rösta på alla de partier som vi certifierat? Där saknas verkligen inte alternativ. I Sverige ger vi dem allt från yttersta vänstern (V) till kristna demokrater (KD) längst ute till höger.
Från Djävulen till Jesus, om man vill. Partier som tar ansvar och kan regera under vilka förhållanden som helst och i varje tänkbar kombination. Vad mer kan de begära? Vi ger dem ju all nödvändig information i våra medier. Verkar t o m skeptiska mot sådana utpräglade välgörare som Bill Gates och hans kompisar.
Man tar sig för pannan! Hur skall man få folk att begripa sitt eget bästa? Nä, folk är nog tyvärr rasister innerst inne. Åtminstone brunröda. Vi måste nog täppa till allt oansvarigt skrivande och vi får sluta dalta med Public Service och sånt. Det är allvar nu! Och folk måste fås att förstå att vi sannerligen inte bara tänker på oss själva. Tänk om fler gör som engelsmännen! Men förmodligen kommer England sjunka i havsens djup nu. De kommer inte klara sig utan oss. Rätt åt dom! Så det så.
PS. Hoppas inte Guillou slutat vara för EU. Vi behöver honom.