Ukrainska marinsoldater på ”självmordsuppdrag” för att korsa floden Dnjepr

Här en snabb partiell översättning av en artikel i New York Times den 16 december som skildrar de fruktansvärda förhållanden som de ukrainska marinsoldaterna utsätts för av sina överordnade för att upprätthålla myten om att den ukrainska offensiven fortfarande gör framsteg.

---

Det var en svag darrning i marinsoldatens röst när han berättade om de mordiska striderna på östra stranden av floden Dnjpro, där han nyligen skadades.

”Vi satt i vattnet på natten och vi blev beskjutna av allt”, sa marinsoldaten Maksym. ”Mina kamrater dog framför mina ögon.”

I två månader har Ukrainas marinkår stått i spetsen för ett anfall över floden Dnjpro i Khersonregionen i söder för att återta territorium från ryska trupper. Operationen är Ukrainas senaste försök i sin motoffensiv för att att bryta igenom det ryska försvaret i söder och vända krigslyckan.

Marinsoldater som deltagit i flodövergångarna beskrev offensiven som brutaliserande och meningslös, eftersom vågor av ukrainska trupper har slagits ut på flodstranden eller i vattnet, även innan de når andra sidan. Förhållandena är så svåra, vittnade ett halvdussin män i intervjuer som varit inblandade i striderna, att på de flesta platser finns ingenstans att gräva ner sig. De första man möttes av var sumpiga öar genomkorsade med bäckar eller leriga ängar som blivit träsk med bombkratrar fyllda med vatten. Marinsoldaterna uppgav bara sina förnamn eller bad om anonymitet av säkerhetsskäl, och befäl avslog nästan alla förfrågningar från medier om att besöka militära enheter i Kherson-regionen.

Flera marinsoldater talade med journalister på grund av de stora förlusterna och om vad de kallade de alltför optimistiska utsikter från överordnade om framgångar i offensiven. Generalstaben för de väpnade styrkorna i Ukraina uppgav att det inte var möjligt att direkt kommentera soldaternas uppgifter och anklagelser men att det skulle ges ett svar i sinom tid.

Några av de tyngsta striderna har varit vid Krynky, på östra stranden 20 mil uppströms från staden Kherson, där ukrainska trupper intog en smal remsa vid ett fiskeby – den enda platsen där de lyckades etablera ett litet brohuvud. Men bilder från området, direktstreamade från en drönare till The New York Times, verifierade soldaternas berättelser om kraftiga ryska flyganfall som har förstört husen och till och med ändrat flodens lopp.

Nya trupper som anländer måste trampa över döda soldaters kroppar i den smetiga leran, sa Oleksiy, en erfaren soldat som kämpade vid Krynky i oktober och som sedan dess har korsat floden flera gånger för att hjälpa till att evakuera sårade. Några av de döda marinsoldaterna har legat där så länge som två månader, eftersom enheter inte har kunnat hämta kropparna på grund av den intensiva beskjutningen, sa Volodymyr, en biträdande kompanichef som deltog i begravningen av en av sina män förra veckan.

”Vänstra stranden är mycket svår”, sa Volodymyr. ”De som korsar floden är de riktiga hjältarna, män med stor viljestyrka.”

Med Ukrainas motoffensiv fastlåst och när USA och även Europeiska unionen visar tecken på att minska biståndet, har offensiven över floden följts noggrant som ett sista tecken på att Ukrainas offensiv åter ska kunna få fart mot de ryska styrkorna. Förhoppningen är att de ska kunna göra ett genombrott tillräckligt djupt för att störa Rysslands försörjningsvägar och försvaga dess grepp i söder. Med en Marinekår, ombyggd under året till full styrka med flera nybildade brigader, tilldelades uppdraget.

Sedan krigets början har ukrainska talesmän försökt upprätthålla en optimistisk bild för att försöka upprätthålla moralen där hemma och stödet utomlands. Antalet stupade publiceras inte, inte heller uppgifter om bakslag som ukrainska trupper drabbats av.

I fallet Dnjpr, har president Volodymyr Zelensky av Ukraina och andra officiella talesmän nyligen påstått att marinsoldaterna har fått fotfäste på östra stranden. Utrikesdepartementet släppte ett uttalande förra månaden där de hävdade att de hade säkrat flera brofästen.

Men marinsoldater och soldater som har varit där säger att dessa påståenden är överdrivna. ”Det finns inga etablerade posteringar. Det finns inget sådant som ens en observationspost”, sa Oleksiy. ”Det är omöjligt att få fotfäste där. Det är omöjligt att flytta utrustning dit. Det är inte ens en kamp för överlevnad”, tillade han. ”Det är rena självmordsuppdraget.”

Oleksiy sa att de ukrainska befälhavarnas dåliga förberedelser och den usla logistiken hade decimerat hans bataljon. Sårade män lämnades kvar på grund av brist på båtar, sa han, och de brutala förhållandena var förnedrande som förstörde soldaternas moral och stöd till varandra. ”Människor som hamnar där är inte förberedda psykologiskt”, sa han. ”De förstår inte ens vart de är på väg. De får inget veta av sina överordnade som skickar dem dit.”

Oleksiy gick med på att låta The Times publicera sin beskrivning och frustration över förlusterna. ”Jag såg ingenting sånt här i Bakhmut eller Soledar”, sa han och syftade på två av de mest intensiva slagen på östfronten. ”Det är helt bortkastat.”

[…]

Marinsoldaten Maksym, som återhämtade sig på sjukhuset efter att ha skadats i Krynky i november, sade att ryska flyganfall och stridsvagns-, artilleri- och granatkastareld var så intensiva att hans pluton inte kunde avancera från källarna där soldaterna först hade tagit skydd. Efter att tre män dödats i ett flygangrepp beordrades plutonen evakuera. Det blev kaotiskt och en katastrofal reträtt. Soldaterna kom under granatbeskjutning när de tog sig till flodstranden i mörkret, bara för att vid ankomsten erfara att de skulle behöva vänta i tre timmar på att båtar skulle hämta dem.

”Det var ett träsk med kratrar fyllda med vatten”, sa Maksym och tillade, ”Vi hade inget annat val än att försöka gräva oss in så djupt vi kunde”.

”Alla var då redan skadade”, sa han. En båt kom, på ett annat uppdrag, och tog de allvarligast sårade. När de väntade på fler båtar bombade ryska plan flodstranden med tre glidbomber, massiva sprängämnen på ett halvt ton som gjorde stora hål i jorden. En annan båt anlände och tog bort ytterligare fem skadade män. Maksym fick vänta ytterligare 40 minuter på nästa båt.

”Vänstra stranden var som skärselden”, sa han. ”Du är inte död än, men du känner dig inte levande”.

Av de 10 männen i hans pluton var hälften döda eller saknade, sade han. ”Inte en enda överlevande var oskadd.”