Skrev tidigare om att denna blogg cencurerats i Uppsala kommunens wifi-nät. Mina konkreta frågor till ansvariga politiker var:
- Vilken politisk nämnd är ansvarig för dessa frågor? (Svaret är kommunstyrelsen)
- Vem rapporterade min blogg som olämplig? (Inget svar har givits)
- Vilka webbsidor – som inte är uppenbart kommersiella, brottsliga eller pornografiska – är fortfarande spärrade? (Inget svar har givits)
- Vilka är kommunens rutiner och principer för hur olika webbfilter sköts. De borde offentliggöras.
Mattias Ersson (tjänsteman) har idag svarat på två av mina frågor och jag offentliggör nu vad han skriver och utgår från att det är kommunstyrelsens vilja att så sker.
Angående rutiner och principer:
Kommunen använder ett standardwebfilter från en stor leverantör av IT-säkerhetsutrustning. Leverantören förser kommunens webfilter med data över kategorisering av sajter (URL:er) på Internet. Kommunen filtrerar sedan sajter som tillhör någon av nedan angivna kategorier. I det fall felaktigt filtrerade sidor upptäcks, begär kommunen i första hand en kategoriändring av sidan hos leverantören, men har också möjlighet att häva filtreringen om kategorin för sidan inte ändras.
Filtrerade kategorier:
Anonymizer
Botnets
Child Abuse
Hacking
Hate/Racism
Illegal/Questionable
Illegal Drugs
P2P File Sharing
Phishing
Pornography
Spam
Spyware/Malicious Sites
Violence
Sex
BitTorrent protocol
Torrent Trackers
Stealth Tactics
Tasteless
Min blogg hamnade av någon anledning i den sista, alltså i ”tasteless” (smaköst).
Vilka kategorier man använder sig av och hur de ingår i rutinarbetet, säger inget om vad som i praktiken filtreras. Men OK, det är bra att jag fick veta det. Har – såvitt jag begriper av uppräkningen – inget att invända mot att sådant material filtreras, det verkar vara rent skräp.
Men huvudfrågan kvarstår; Hur kom det sig att min blogg filtrerades (censurerades)? Den hör ju inte till någon av ovan listade kategorier, inte ens kategorin ”tasteless” – smaklöst – alltså, vilket i o f s kan innefatta vad som helt som någon/några rent subjektivt råkar ogilla. Någon måste ha begärt att den skulle kategoriseras som ”tastless”, det sker ju inte av en slump. Vem som gjorde det finns säkert inte i några loggar. Men det faktum att någon med insyn anonymt kan censurera vad man ogillar är ändå uppenbart – och synnerligen oroande. Och! Vilka fler webbsidor har kategoriserats som ”tasteless”?
En god vän frågade kommunalrådet Mohamad Hassan (L) om filtrering av min blogg och fick följande svar: ”Jag har nu läst hans blogg, jag kollar upp med IT-folket. Det verkar som om censuren är godtycklig.”
Det här svarade han visserligen i all hast per mejl, men svaret är allt annat än klargörande. Han kan knappast mena att censuren är godtycklig. Nu frågar jag Mohamed Hassan (ledamot av kommunstyrelsen):
- Vill du verkligen kalla filtreringen av skräp för censur?
- Vad menar du med att ”censuren är godtycklig”?
- Ska man inte kunna lita på att kommunens wifi-nät är politiskt ocensurerade?
Några reaktioner på facebook:
A: När man överlåter censur åt IT-tjänstemän har man hamnat väldigt långt från demokrati och öppenhet.
B: Enligt Svensk lag har de två timmar på sig att överlämna kopior på dokumentationen. JO och polisanmälan nästa logiska steg.
C: I inledningsskedet av USA:s ockupation av Irak fanns ett antal motståndssidor (icke-islamistiska). De var då spärrade på kommunens nät ,den variant de då levererade till skolor. Så nog är censuren politisk och förmodligen inte alls några misstag …
D: Du har råkat ut för ett dåligt filter. Släpp det.
Knut Lindelöf: Kommunen ska inte hålla sig med dåliga filter!
D: Alla filter är mer eller mindre kassa och godtyckliga
Knut Lindelöf: Godtyckliga? Nej, det säger dom bara.
D: Du menar alltså att någon på kommunen lagt in din site i deras filter för att du är misshaglig på något sätt?
E: Verkar som du inte gillas av kommunen? Har du någon aning om varför?
D: Det är ju ett filter som inte fungerar!
E: I så fall är det ju skamligt att det inte åtgärdas.
Stefan Lindgren talar på något ställe om ”liberalfascism”. Hur kan liberaler bli fascister? Hette det inte i USA på 60-talet i protest mot kallakrigare och McCartyister:
– Love me, I am a liberal!
Den s k Blairdoktrinen, att det är rätt att ingripa militärt och på annat sätt i ett land för att ”värna de mänskliga rättigheterna”, som förresten inte Blair var den förste att formulera, har varit ”liberalfascismens” spjutspets liksom dess offensiv för det ”politiskt korrekta” där t ex en anti-rasistisk bok som ”Huckleberry Finn” är förbjuden i många amerikanska bibliotek och lever ett otryggt liv på andra håll i världen.