Bilden är gjord av Sven Ljungberg.
Jag har alltid främst valt att sysselsätta mig med det jag är mest intresserad av. Vilket har fått vissa konsekvenser. Så skulle jag blivit kvarsittare mellan två klasser i gymnasiet om jag inte läst upp de underkända betygen i tyska och franska under ett sommarlov. Min mor såg till att jag beställde en Hermods-kurs i franska och en NKI-kurs i tyska. Sedan var hon över mig som en hök och såg till att jag varje vecka skickade in breven för rättning.
På så sätt blev jag uppflyttad till nästa klass och förvånade mina lärare med mina oväntade språkkunskaper. Nästa prövning kom inför studentexamen. Jag visste att jag skulle få underkänt i engelska och när jag dessutom kom upp i muntan i historia låg jag riktigt illa till. Det ämnet hade aldrig intresserat mig, så nu var enda chansen att läsa in hela gymnasiekursen på en vecka. Jag satte mig med historieboken i en fåtölj och läste oavbrutet.
När så de andra i gruppen i muntan inte kunde svara på en fråga räckte jag upp handen. Min lärarinna i historia såg svårt chockat ut när jag gång på gång kom med rätt svar. Jag fick Ba i slutbetyg och kunde gå ut som student. För den som inte klarade sig var det en rejäl katastrof för familjen som i sin Lidingövilla laddat upp med tårtor och släktingar för att ta emot sin nybakade student.
Mitt studentbetyg kom att uppta alla – på den tiden använda betygsnivåer – från C till stora A, och var därmed inte bara en gradering av mina kunskaper utan främst av mina dåvarande intressen.
Mina visserligen bristfälliga kunskaper i franska och tyska har sedan varit mig till stor glädje vid utlandsresor. Engelska har jag kunnat hanka mig fram på. På svenska har jag däremot blivit beläst genom att springa på antikvariat och bygga upp ett rejält bibliotek. När jag var som mest i farten satte jag mig, när jag kom hem från jobbet, med en bok och hade i allmänhet läst ut den före dagens slut.
För drygt tio år sedan insåg jag att det var dags att börja göra mig av med större delen av mina böcker. Vars antal jag uppskattade till ca 3.000. Jag började att allt eftersom lägga ut dem på Bokbörsen. En dryg tredjedel är nu sålda så det var bra att jag började i någorlunda god tid.
Ett flitigt läsande av böcker, nästan bara på svenska, har gett mig ett gott ordförråd vilket också gäller för min hustru. Vilket är oss till god hjälp när vi tillsammans roar oss med att lösa korsord vilket blivit oss ett regelbundet återkommande nöje.
Nu har jag äntligen kommit fram till vad min text egentligen skulle handla om. Nämligen mitt nyvaknade intresse av att översätta vad jag anser vara viktiga politiska texter. Eftersom de är skrivna på engelska missas de kanske av många tänker jag. Så en översättning till svenska borde få fler att ta itu med att läsa dem.
Jag använder inga konstigheter när jag översätter. Startar programmet engelska till svenska och skriver in enstaka ord eller korta meningar där när det behövs. Räcker inte det har jag Prismas Engelsk-Svensk Ordbok, som brukar ge fler förslag på hur ett ord kan översättas.
Och så har jag mitt svenska ordförråd, uppbyggt genom flitig läsning av skönlitteratur under årens lopp, där jag oftast finner den för tillfället rätta formuleringen.
Bäste Henrik L!
Så blir jag än en gång påmind om hur min förmåga och iver att finna fel hos andra överstiger min egen förmåga att själv utföra uppgiften. Kanske kan det leda till framtida bättring.
Tack för påminnelsen och din berättelse ovan!
En bra bok om översättandets vedermödor är Air Mail – Brev 1964–1990.
Det är en brevväxling mellan Tomas Tranströmer och hans amerikanska översättare Robert Bly (även han poet och författare).
Väldigt rolig och ger insikter hur respektive språk är unikt och uppbyggt av specifika innebörder som ibland är svåra att översätta.
Alltså
Air Mail
Knut L och Henrik L!
En mer korrekt rubrik, jag talar av egen mycket stor misslyckad egen erfarenhet, skulle vara amatörmässig översättning.
Det förvånar mig att en verkligt professionell översättare som Margareta Z inte fått mer uppmärksamhet för sin översättning till svenska av Nils Melzers bok om ”Fallet Julian Assange”. Jag vet inte hur snabbt en profesionelll översättare arbetar, men mitt intryck är att det gick mycket snabbt (Margareta Z var FiB/K-korrekt i december 2021, med recension, inte efter 22 februari, 2022).
Jag tycker inte om konspirationer, men något säger mig att Margareta Z:s avvikelse från ”huvudlinjen” gällande FiB/K och Knut L (Dennis Z antagligen också) i Ukraina-frågan har kostat henne.
Misstänker Svante Svenssons sedan många år kollega Mats Larsson.
Mats L!
Vad skulle Margareta Z:s och mina åsiktsskillnader i Ukrainafrågan ha kostat Margareta Z? Vad är det du misstänker? Tala ur skägget!
Till Mats Larssons fråga kan jag säga att Margareta Z, såväl som hennes sambo Svante Svensson, att de båda valde att utträda ur föreningen Folket i Bild/Kulturfront före årets föreningsstämma och således ej betalade medlemsavgiften för 2023. Beslutet meddelades vid deras avdelnings årsmöte i februari i år genom uppläsning av ett brev som ställts till föreningsstyrelsen med kopia till avdelningsstyrelsen. Själva brevet har ej varit föremål för något medlemsutskick, så det vet varken Knut L eller jag något mera om!
I FiB/K blir man inte utesluten för att man har en annan uppfattning än majoriteten. Jag har själv sedan 1995 varit motståndare till föreningens linje att säga NEJ till svenskt medlemskap i Europeiska Unionen, men fortsatt att vara medlem. Möjligen skulle det kunna vara fientligt att vara motståndare till den linje som fastlades på stämman att Fred i Ukraina är den just nu viktigaste parollen, men det tror inte jag. Någon absolut tolkning av vad plattformens begrepp ”Antiimperialism” innebär i alla upptänkliga lägen finns ej heller fastslagen i det existerande programmet, som har varit gällande ett icke oansenligt antal år.
Men enskilda medlemmar har självfallet rätt att lämna föreningen utan att riskera att utsättas för Skripal-liknande attacker. Frågan är om vi som kvarstår kan säga detsamma, vilket Knut L har rapporterat om tidigare.
Knut L!
Jag har inget skägg och tycker att jag uttryckte mig mycket klart. I normala fall, om du och Margareta Z (och min kollega Svante S) inte hamnat på olika sidor i frågan om Rysslands angreppskrig mot Ukraina, så hade du uppmärksammat hennes viktiga översättning av Nils Melzers bok, antagligen också uppmuntrat henne att skriva en artikel om sitt arbete som professionell översättare. Ni är ju gamla politiska vänner (om ni är personliga vänner har jag ingen uppfattning om). Istället lämnar du utrymme för den sympatiske Henrik L (på din sida i Ukraina-frågan), vars erfarenheter av översättningar är lika amatörmässiga som mina.
Om din behandling av Margareta Z:s viktiga och säkert arbetsbetungande översättningsarbete inte är kopplat till hennes ställningstagande till Rysslands angreppskrig mot Ukraina skulle jag vara extremt förvånad.
Mats L!
Jag har ö h t aldrig kritiserat eller betvivlat kvalitén i MZ:s (även av Svenska Akademien prisbelönta) översättningsarbeten. Förstår inte vad du är ute efter. MZ har erbjudits plats här på lindelof.nu, men hon har konsekvent valt att inte medverka. Självklart har jag respekt för hennes val.
Knut L!
Min fråga, som jag inte fått klart för mig: hur det kan komma sig att en arbetande anti-impearlistisk kvinna, som du antagligen känt och arbetat med i många decennier, trots erbjudande, inte vill skriva på lindelof.nu om ett ämne som är mycket viktigt och som hon lagt ner mycket arbete på? En fråga inte bara till dig utan också till Dennis Z och Anders Å.
En lite off-topic kommentar till Dennis Z om Rysslands Fjärran Östern. Jag åt lunch idag med en kollega som tillbringat tre veckor i Kina med inbjudna föredrag under juli i hela Kina (numera är det nästan ända möjligheten att komma till Kina, genom inbjudan).
Vi kom naturligtvis in på Rysslands Fjärran Östern, vi har gemensamma vänner där. Han berättade att Kina numera döpt om orterna i Ryska Fjärran Östern till de namn de hade under de tusen år de tillhörde Kina, innan den ryska annekteringen 1860.