Jag sitter hemma vid datorn med en tung förkylning i huvudet, och försöker tolka tecknen i tiden. Upprördheten är stor i alla våra stora medier över det förfall som råder i samhället. Två saker dominerar just idag (25 april). Uppdrag gransknings dokumentär ”Skyttarna” i SVT och en mötesstörning i Gubbängen.
”Skyttarna” visar en värld som man helst inte vill tro på, men som framstår som alldeles äkta. 13-åriga småkillar lockas till mordkontrakt av skrupellösa unga män, som själva har ett pris på sitt huvud och inte själva vill hålla i vapnen. Lättare att skicka en 13-åring.
Den andra händelsen är att fem svartmaskerade män stormade in och levde rövare, sprayade rödfärg och kastade en rökgranat i en möteslokal i Gubbängen där Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Expo skulle hålla ett antifascistiskt möte. Det hela var över på ett par minuter. Gärningsmännen försvann och alla utgår från att det var nynazister.
Båda händelserna är symptom på ett samhälle i upplösning. ”Skyttarna” visar upp en samhällelig bakgård med total laglöshet, där alla är beredda att döda för att själv överleva ännu en kort sund. De är som bönderna i ett schackspel, oj där åkte jag ut! En annan människas liv betyder ingenting. ”Det är så det e´bara”, som en sa bakom sin svarta mask.
Även angriparna i Gubbängen var maskerade. Men de var inte ute för att döda, de ville bara förstöra och skrämmas.
Vi vet alltså inte vem som döljer sig bakom maskerna. Det kan vara fejk alltihop. Kanske någon vill skrämma oss genom att gå med på att framträda i TV:s Uppdrag granskning och framställa bakgården som värre än den verkligen är.
Båda vill skrämmas! Och visst, vi blir skrämda.
Historisk parallell?
Jag kommer att tänka på det samhällskaos som uppstod i Tyskland 1918 då kriget tog slut, det tyska kejsardömet rasade samman och folket som lidit i skyttegravarna och under den civila krigsnöden plötsligt kände frihetens friska vindar blåsa. De var dåligt organiserade, arbetarrörelsen var splittrad och försvagad, men folket tågade hem från kriget glada i hågen under sång, spel och glam och krävde revolution! En ordnad revolution för en demokratisk republik, inte som i Ryssland året innan.
Resultatet blev ännu en katastrof, en för oss ganska okänd katastrof. Upproret slogs ner av välorganiserade välbeväpnade frivilligkårer under befäl av erfarna skrupellösa tyska militärer, som kunde hantverket. Blodet flöt på gatorna. Sedan började vardagen i den bräckliga Weimarrepubliken, med politiska mord, en sönderslagen ekonomi, hyperinflation… till nazisternas maktövertagande 1933.
Läget är mycket allvarligt här och nu, men ännu värre är det faktiskt i Tyskland. Där är ett förnuftigt vänsterparti på frammarsch under ledning av Sahra Wagenknecht. Det är hoppfullt, men de har hård konkurrens av högerpartiet AfD, så den härskande politikereliten (som är som vår) kan nog räkna med att klara sig ett tag till. Men kaoset väntar runt hörnet.
Vad kan man vänta sig?
Vad händer när Ukraina kollapsar och möjligheten till fred uppstår? Människor kommer att jubla och börja tro på framtiden igen. Men då kommer stor oreda att uppstå. De gamla politikerna måste ersättas med nya, intriger och falskspel kommer att härja, som under Majdan eller i Berlin 1918.
Gatorna kommer att fyllas av förväntansfulla människor som kräver en ny ordning med riktigt folkinflytande. På vems sida står då polis och militär? Från denna punkt kan vad som helst hända. Jag vågar knappt spekulera vidare.
Men i ett sådant läge blir de beväpnade gängen användbara. Alla kommer förstöra varandras möten och vapnen finns i fickan på var och varannan maskerad provokatör. Vem är egentligen vem? Är de nynazister, autonoma vänsteraktivister eller kriminella knarkdealare, som lejts för att skapa kaos? Då ryker mötesfriheten och yttrandefriheten och en stark ledare kommer att kliva fram, en som accepteras över alla partigränser i riksdagen, en som vill skapa ordning och reda med undantagstillstånd, utegångsförbud och beväpnade poliser och militärer – tillsammans med USA-militärer kanske – i varje gathörn.
Är denna bild alltför dyster? Nej, jag tror inte det, men den kanske kommer att se något annorlunda ut. Kaoset föder nytänkande, alltså ”fördomsfritt politiskt handlande”.
Vem är dagens Chamberlain?
Vladimir Putin jämförs idag med Adolf Hitler och Neville Chamberlain med ryssvänliga politiker som t ex Ungerns Victor Orban. Men om det är några som skall jämföras med appeasementpolitiken a´la Chamberliain 1938 så är det Scholtz, Macron, Sunak, Kristersson m fl.
Chamberlain trodde sig – med sina eftergifter i München 1938 – kunna få Nazityskland att lämna Västeuropa i fred och istället gå mot Sovjet. I detta fanns ett gemensamt intresse. Men Nazityskland var helt inriktat på krig även västerut.
Nå, här finns likheter mellan nu och då. Likheten ligger i att det är det stora Ryska väldet som till varje pris ska knäckas. Alltså, Scholtz, Macron, Sunak, Kristersson m fl böjer sig för USA, som till varje pris vill få kontroll över Ryssland. De inser inte (liksom Chamberlain med Nazityskland) att de själva kan bli drabbade av USA:s militära expansion och bli indragna i USA:s megadrabbning med Ryssland. De ser striden till och med som sin egen; USA:s kamp är vår.
Alltså, 1938 var det Nazityskland (tillika Storbritannien och Frankrike) som ville knäcka och ta kontroll över Ryssland (Sovjetunionen), medan det nu är USA med sina allierade som vill detta. USA är arvtagare till Nazitysklands ”Drang nach Osten”.
En helt rimlig slutsats. Som jag har förstått det stödde USA och UK Hitlers angrepp österut. Normandie kom efter att Tyskland besegrats på östfronten och ryssarna var på väg för att befria Europa. Efter kriget gav man skydd åt de flesta nazisterna. USA har utövat sin nazism i sina krig mot fattiga länder efter kriget, liksom Israel har utövat sin nazism mot palestinierna. Vi är medlöpare då som nu tills något annat inträffar som kanske får oss att vända kappan. Rätta mig om jag har fel.
Rolf N!
Att det 1938-39 pågick ett spel – med Münchenöverenskommelsen, fruktlösa sovjetiska försök att närma sig fransmännen och britterna, samt Molotov-Ribbentrop-pakten – om vem som skulle sitta med Svarte Petter (bli anfallen av Hitler) kan man väl säga. Kanske låg det också i Västs intresse att Hitler skulle tåga österut 1941. Men agerade de på något medvetet sätt för att detta skulle hända? Var inte den avgörande faktorn för Hitler att han då hade lagt det kontinentala Europa under sig och därför hade någorlunda fria händer att göra det?
Bra skrivet Knut. Att höja blicken som du gör här är helt nödvändigt. Det är nästan samma maktspel som på 30-talet och parallellerna är påtagliga.
Tysklands märkliga rent perversa dragning till folkmord är också en skrämmande liknelse med det tredje riket.
På 30-talet spelade nog den politiska ideologin större roll och rikemännen över hela världen kände av hotet från kommunismen.
Idag är alla kapitalister, men nu har vi det fjärde riket, inte i Tyskland som nynazisterna drömmer om, men i USA, med Tyskland som lydig vasall. Sverige behöver vi knappt ens prata om. Hobbitarna i regeringen har gjort vårt land till ett dåligt skämt.
Det var ett överfall i augusti 2007 i Farsta centrum som påminner om det aktuella i Gubbängen. Individer som misstänktes vara nazister överföll ett Ungvänster-möte och misshandlade folk. Inget nytt under solen med sådana tilltag alltså, tyvärr.
Angående förspelet till andra världskriget så spelade polackernas ledare idioter och stödde direkt Tyskland. Tjeckoslovakien styckades och Polen var med om det. Sovjet (enda stat som stödde Tjeckoslovakien och var beredd att skicka hjälp) blockerades av polackerna och utestängdes från München. När läget sedan blev verkligt akut utestängdes västmakterna när icke-aggressionspakten mellan Tyskland och Sovjet undertecknades 1939. – Och sedan bröt helvetet loss på allvar.
Björn N!
Sovjet försökte in i det sista (augusti 1939) få till ett avtal med västmakterna. När det inte blev av upprättades i stället Molotov-Ribbentrop-pakten, läste jag förra året i en bok av historikern Geoffrey Roberts.
Läser nu den första av Henrik Berggrens böcker om Sverige under andra världskriget. Han skriver på sidan 181 att ”Polen hade valt en förebyggande hållning genom att först förespråka intervention i Tyskland för att störta Hitler 1933 och sedan genom att samarbeta med honom i delningen av Tjeckoslovakien” (1938 alltså).
Det du kallar ”spela idioter” är för Berggren alltså en ”förebyggande hållning”. Blir litet nyfiken på hur kalkylen egentligen såg ut.
(Tror jag minns det där överfallet 2007. Var det inte något slags vänsterkulturhus i Kärrtorp?)
Hade inte Polen en non-aggressionspakt med Tyskland 1934-38? Jag är misstänksam vad det gäller polackerna. Handlade det verkligen bara om att ”störta Hitler” 1933, eller gällde det snarare den pågående polska kampanjen för att sno åt sig så mycket land som möjligt från grannländerna?
Överfallet 2007 gällde just Farsta centrum, och fritidsgården där. Har man tillgång till Svenska Dagbladets historiska arkiv så finns en redogörelse 20070827.
Du har rätt i att vara misstänksam vad gäller Polen, Björn Nilsson. Landet saboterade konsekvent försöken att få till kollektiv säkerhet mot Tyskland. Arkitekten bakom detta var utrikesministern Jozef Beck. Denne Beck hade i ett samtal med sin tyske kollega von Ribbentrop i januari 1939 inte dolt Polens avsikter att lägga under sig Sovjet-Ukraina och få tillträde till Svarta havet.
Den 20 augusti 1939 meddelade Beck västmakterna att man under inga omständigheter skulle ingå i något samarbete med Sovjet. Trots detta erbjöd Sovjet militär hjälp till Polen även efter att den tyska invasionen inletts en och en halva vecka senare.
En kanadensisk historiker har träffsäkert kallat andravärldskrigs-Polen för ”Europas lipsill”.
Sven-Eric H!
Det där om att Sovjet skulle ha erbjudit militär hjälp till Polen låter konstigt.
Tobias Lj!
Jag kan förstå att det låter märkligt med tanke på utvecklingen. Om vi tittar på tidslinjen efter paktens slutande den 23 augusti 1939 så ser den ut så här. Den 26 augusti 1939 meddelade den sovjetiske Warszawa-ambassadören Sharonov i ett samtal med Beck att pakten inte påverkade de polsk-sovjetiska relationerna. Dagen efter antydde försvarskommissarie Vorosjilov i en intervju i regeringsorganet ”Izvestia” att Polen i händelse av ett tyskt angrepp kunde få stöd både i form av råvaror och militär materiel. Dagen efter krigsutbrottet, den 2 september 1939, ska Sharonov ha frågat Beck varför ingen polsk begäran om hjälp lämnats. Den relativt vänliga sovjetiska attityden ska ha fortsatt dagen därpå i ett möte mellan utrikeskommissarie Molotov och den polske Moskva-ambassadören Grzybowski. Vid deras nästa möte den 8 september 1939 drog Molotov dock tillbaka erbjudandet om sovjetisk hjälp. Motiveringen var att förutsättningarna hade förändrats i och med den anglo-franska krigsförklaringen mot Tyskland fem dagar tidigare.
Den 12 september 1939 ägde ett möte rum i den franska staden Abbeville mellan de högsta ledarna i Storbritannien och Frankrike. Där bestämdes att ingen direkt hjälp skulle ges till Polen. Två av de franska delegaterna har i efterhand pekats ut som sovjetiska agenter. I så fall torde Moskva rätt omgående ha fått vetskap om detta och insett att Polen var förlorat.
Intressant, tack, nu ser jag att det du skriver om de polsk-sovjetiska turerna faktiskt står att läsa på sidan 94 i Geoffrey Roberts bok, fast han anger 5 september och inte 8 september som datum för Molotovs tillbakadragande av hjälperbjudandet.
Roberts anger 8 september i hans första bok ”The Unholy Alliance” från 1989. I ”The Soviet Union and the Origins of the Second World War” från 1995 anger han 5 september. Han anger i första fallet som källa den polska vitboken, och i det andra den ryska dokumentsamlingen ”Dokumenty vneshnej politiki 1930 god” från 1992. Personligen tror jag mer på 5 september men för att vara säker får man nog kolla båda källorna.
Nu har jag kollat den polska vitboken. Datumet 8 september 1939 är datumet då Grzybowski rapporterade till Beck om samtalet med Molotov. Samtalet kan alltså ha ägt rum tre dagar tidigare men inte varit möjligt att skicka till Beck förrän den 8.
Jag ser att jag skrivit fel årtal på den ryska dokumentsamlingen. Det ska givetvis vara ”1939 god” och inget annat.
Toppen, då fick vi det klarlagt. Intressant om ”Europas lipsill” också.