Saddam Husseins staty störtades i Bagdad kort efter invasionen av Irak 2003. (DoD, Public domain, Wikimedia Commons)
Militärmaskinen kollapsar gång på gång utomlands. Men genom att ständigt bevilja nya medel och resurser till dessa ändlösa krig, gröper man ur och utarmar nationen. Det skriver Chris Hedges på Consortium News den 21 juni 2024. Här i översättning av Henrik Linde.
Allmänhetens uppfattning av det US-amerikanska imperiet skiljer sig radikalt från verkligheten, åtminstone för dem som aldrig med egna ögon sett hur imperiet dominerar och exploaterar ”jordens fördömda”.
Dessa illusioner, sådana som Joseph Conrad en gång så profetiskt skrev om, påstår att imperiet är en god kraft. Imperiet, påstås det, sprider demokrati och frihet. Det sprider den ”västerländska civilisationens fördelar”.
Dessa villfarelser upprepas av våra lättstyrda medier tills vi blir spyfärdiga och tuggas och idisslas sedan av politiker, akademiker och makthavare. Men de är blott lögner, som alla vi som tillbringat åratal med rapportering från andra sidan havet för länge sedan insett.
Matt Kennard har i sin bok The Racket – där han rapporterar från Haiti, Bolivia, Turkiet, Palestina, Egypten, Tunisien, Mexiko, Columbia och många andra länder – rivit bort förlåten och blottat imperiets dolda maskineri. Detaljerat beskriver han brutalitet, lögner, grymhet och dess farliga vanföreställningar.
Nu under imperiets sista stadium, börjar den bild som sprids till en godtrogen publik avslöja imperiets mandariner. De fattar beslut som inte baseras på verkligheten, utan på deras förvrängda visioner, färgade av deras egen propaganda.
Matt Kennard kallar detta för ”Bluffen”. Förblindade av övermod och makt kommer de att tro på sina bedrägerier, medan imperiet driver mot det kollektiva självmordet. De drar sig tillbaka in i sin fantasivärld dit hårda och obehagliga fakta inte når.
De ersätter diplomati, mångsidighet och politik med ensidiga hot, och det trubbiga instrumentet av allt – krig. De skapar halvblinda sin egen undergång.
Matt Kennard skriver:
”Ett antal år efter att jag började jobba vid Financial Times började ett antal saker att klarna. Jag började inse att det fanns en skillnad mellan mig och resten av personalen som var satta att sköta skumraskaffärerna – de som arbetade vid United States Agency for International Development (USAID), ekonomerna vid International Monetary Fund (IMF) och så vidare”.
Han fortsätter:
”När jag började förstå hur skumraskaffärena verkligen fungerade, började jag se dem som frivilliga bedragare. Det var inget tvivel om att de tycktes tro på det rättfärdiga i vad de skrev. De anammade alla teorier för att klä den globala exploateringen i sköna ord som ’utveckling’ och ’framåtskridande’. Jag mötte det här hos amerikanska ambassadörer i Bolivia och Haiti, och hos oräkneliga andra funktionärer som jag intervjuade”.
”De tror verkligen på myterna”, avslutar han.
”och betalades givetvis bra för sitt jobb. För att hjälpa dessa skumraskagenter att vakna med gott samvete varje morgon finns där också, inom hela västvärlden, en hel armé av intellektuella, vars enda uppgift är att göra stölder och brutalitet acceptabelt för vanligt folk i USA och dess lika skumma allierade”.
USA gjorde ett av sin historias största misstag, en dödsstöt för imperiet, när de under två decennier invaderade och ockuperade Afghanistan och Irak.
Arkitekterna bakom dessa krig var George W Bushs Vita Hus-administration, och kön av frivilliga nyttiga idioter i dagspressen och bland akademierna som hejade på dem var lång. De visste mycket litet om de länder som invaderades. De trodde att deras teknologiska överlägsenhet gjorde dem oövervinnliga.
De förblindades av det grymma bakslag och beväpnade motstånd som ledde till nederlaget. Detta var däremot något som vi som kände till Mellanöstern – jag var chef för The New York Times mellanösterbyrå, talade arabiska och hade rapporterat från regionen under sju år – kunde förutse.
Men de som hade för avsikt att kriga föredrog sina tröstande fantasier. De uppgav, och trodde förmodligen på det, att Saddam Hussein hade massförstörelsevapen, fastän det saknades bevis för att så var fallet.
De insisterade på att demokrati skulle inplanteras i Bagdad och spridas över hela Mellanöstern. De försäkrade allmänheten att de amerikanska trupperna skulle välkomnas som befriare av tacksamma irakier och afghaner. De lovade att förtjänsterna från oljan skulle täcka kostnaderna för återuppbyggandet.
De insisterade på att den djärva och snabba militära attacken – ”shock and awe” – skulle återskapa amerikansk hegemoni i regionen och världsdominans. Men resultatet blev det motsatta. Som Zbigniew Brzezinski noterade, detta ”vårt anfallskrig mot Irak skapade misstro mot USA:s utrikespolitik i vida cirklar”.
Krigarstaten
Amerika har sedan slutet av andra världskriget blivit en ”stratokrati” – en regering helt styrd av militären. Man förbereder sig ständigt för krig. Krigsmaskinens massiva budget är okränkbar. Dess dollarmiljardrullning av slöseri och bedrägeri döljs systematiskt.
Denna stats militära fiaskon i Sydöstasien, Centralasien och Sydvästasien försvinner i ett stort svart hål av historisk minnesförlust. Denna minnesförlust, som medför att det aldrig utkrävs något ansvar från någon ansvarig, tillåter krigsmaskinen att hoppa från det ena militära misslyckandet till det andra, medan landet utarmas ekonomiskt.
Militaristerna vinner varenda val. De kan inte förlora. Det är omöjligt att rösta emot dem. Krigarstaten leder oss mot Götterdämmerung (Ragnarök), som Dwight Macdonald skriver, ”utan gudarna”.
Sedan slutet av andra världskriget, har den USA:s federala regeringar använt mer än hälften av sina skatteinkomster på tidigare, pågående och kommande militära operationer. Det är regeringens största, enskilda, ständigt pågående uppgiften för regeringen.
Militära system säljs innan de har producerats med garantier att alla överskridanden av kostnader skall täckas.
Hjälp till utlandet kopplas samman med köp av amerikanska vapen. Egypten, som tar emot ungefär 1,3 miljoner dollar i utländsk stöd, är skyldiga att använda pengarna till att köp och underhåll av amerikanska vapensystem.
Israel har årligen sedan 1949 mottagit 158 miljarder dollar i stöd från USA. Så gott som allt av detta sedan 1971 i form av militär hjälp, som till största delen har gått till vapeninköp från amerikanska vapenfabriker.
Den amerikanska allmänheten betalar forskning, utveckling och tillverkning av vapensystemen och köper sedan dessa på uppdrag av de utländska regeringarna. Det är ett makabert ekosystem för vapenindustrins gynnande.
Under året 2022 (fram till september) spenderade USA 877 miljarder dollar på militären. Det var mer än de näst följande tio länderna sammanlagt (inklusive Kina, Ryssland, Tyskland, Frankrike och Storbritannien).
Dessa enorma militära utgifter, tillsammans med de växande kostnaderna för ett hälsovårdssystem som skall ge vinst, har drivit upp den amerikanska statsskulden till över 31 biljoner (12 nollor) dollar, nära 5 biljoner dollar mer än USA:s hela bruttonationalprodukt.
Denna obalans är ohållbar, särskilt när dollarn inte längre är världens reservvaluta. I januari 2023 uppgick räntan på USA:s statsskuld till rekordbeloppet 213 miljarder dollar.
Imperiet på hemmaplan
Militären utarmar nationen på hemmaplan genom inrättandet av fonder och resurser till alla dessa ändlösa krig, som Matt Kennards rapporter från Washington, Baltimore och New York illustrerar.
Kostnaderna för allmänheten – socialt, ekonomiskt, politiskt och kulturellt – är gigantiska. Arbetarnas villkor ligger på existensminimum och utnyttjas av företagen som privatiserat varje vrå av samhället från hälsovård och utbildning till det industriella fängelsesystemet.
Militaristerna slukar alla medel från sociala program och infrastrukturprogram. De öser ut pengar på forskning och utveckling av vapensystem och undviker satsningar på förnyelsebar energiteknik. Broar, vägar, elnät och dammar kollapsar. Skolor förfaller. Inhemsk tillverkning minskar ständigt. Våra allmänna kommunikationer är en enda röra.
En alltmer militariserad polis skjuter ihjäl obeväpnade, fattiga färgade personer och fyller fängelsesystemet som härbärgerar en förbluffande mängd människor, 25 procent av alla världens fångar, fastän Amerika bara har 5 procent av världens samlade befolkning.
Städer avindustrialiseras och ligger i ruiner. Opioidberoende, självmord, depressioner och dödlig fetma plågar en befolkning i djup förtvivlan.
Militariserade samhällen utgör grogrund för demagogi. Militarister ser andra nationer och kulturer som hotande och aggressiva. De söker dominans. De sprider illusionen av ett återvändande till en mytisk gyllene tid med total makt och obegränsat välstånd omkring sig.
Den djupa frustrationen och vreden, som ledde till valet av Donald Trump – en reaktion på den korporativa statskuppen och fattigdomen, som plågade åtminstone hälften av landet – har krossat allt hopp om en fungerande demokrati.
Som Matt Kennard anmärker:
”Den amerikanska eliten som har vuxit sig fet på plundring utomlands, utkämpar också ett krig på hemmaplan. Från 1970-talet och framåt, har samma manschettgangsters vunnit kriget mot det amerikanska folket, genom ett massivt och lömskt trick. De har sakta men säkert lyckats sälja ut mycket av det som det amerikanska folket förut ägde under sken av olika bedrägliga ideologier som den ´fria marknaden´. Detta är ’det amerikanska sättet’, en gigantisk svindel, en ren och skär stöld”.
Han fortsätter:
”I det här sammanhanget, finns offren för bedrägeriet inte bara i Port-au-Prince och Bagdad. De finns också i Chicago och New York. Samma människor som skapar myterna om vad vi håller på med utomlands har också byggt upp ett liknande ideologiskt system som legitimerar stölderna från folket här hemma, stölder av de rikaste från de fattigaste. Det fattiga och arbetande folket i Harlem har mer gemensamt med de fattiga och arbetande folket på Haiti än med inhemska eliter, men detta måste döljas för att bluffen skall lyckas”.
”Många åtgärder som vidtagits av USA:s regering, drabbar i själva verket de fattigaste och mest utblottade av dess medborgare. The North American Free Trade Agreement (NAFTA) är ett bra exempel. Det trädde i kraft i januari 1994 och var en fantastisk möjlighet för USA:s affärsintressen, eftersom marknaden öppnades upp en guldgruva för investerare. Samtidigt, förlorade tusentals amerikanska arbetare sina arbeten till arbetare i Mexiko, där deras löner kunde pressas ned av ännu fattigare människor”.
Självförbränning
Allmänheten, bombarderad med krigspropaganda, hurrar för sin egen undergång. De frossar i den förföriska skönheten i USA:s militära förmåga. De talar själva med de halsbrytande klichéerna som spys ut av masskultur och massmedia. Allmänheten insuper illusionen av maktfullkomlighet och vältrat sig i självförakt.
Mantrat för den militariserade staten är nationell säkerhet. Om varje diskussion inleds med en fråga om nationell säkerhet, så innehåller varje svar övergrepp och våld eller hot om dessa. Fixeringen av interna eller externa hot delar världen i vänner och fiender, goda eller onda.
Sådana som Julian Assange som avslöjar brotten och imperiets suicidala dårskap blir hänsynslöst förföljda. Sanningen, en sanning som Matt Kennard blottar, är bitter och hård.
”Medan växande imperier ofta är omdömesgilla, även rationella i sin tillämpning av militärt våld för erövring och kontroll av den främmande välden, så är dalande imperier benägna till illa övervägda uppvisningar av makt, drömmande om djärva militära mästerdrag, som på något sätt skall återge dem förlorad prestige och makt”,
skriver historikern Alfred McCoy.
”Ofta irrationella även ur imperialistisk synvinkel, kan dessa mikromilitära operationer skapa inre blödningar eller förnedrande förluster som bara snabbar på processen som redan är igång”.
Det är viktigt att se vad som ligger framför oss. Om vi fortsätter att hänföras av bilderna på väggarna i Platos grotta, bilder som bombarderar oss från skärmar dag och natt, om vi misslyckas med att förstå hur imperier arbetar och om deras självdestruktivitet, kommer vi alla, särskilt i kombination med den hotande klimatkrisen, att sjunka ned i en förskräcklig mardröm, där repressionens verktyg, som är så välkända i imperiets utkanter, skapar skrämmande totalitära stater.
