Alexander Mercouris, alltid med tvillingvagnen där i bakgrunden.
DET VERKAR LUGNA ner sig lite runt Ukraina. Inte längre samma intensitet i rapporterna. Något krig har ännu inte startats och motsägelserna är påfallande i vad som framkommer om man söker sig utanför våra dominerande medier. Kanske beror det på att många ändå vill att vinter-OS i Peking ska kunna gå av stapeln utan störningar.
En informationskälla jag finner intressant och givande är den grekiske engelsmannen Alexander Mercouris på sajten The Duran, som mer eller mindre dagligen gör långa, filmade kommentarer till händelseförloppet runt Ukraina. Efter att han själv har tagit del av många stora officiella och inofficiella mediers rapporter resonerar han om vad som kan läsas ut i klartext och vad som kan anas mellan raderna. Denne man har en bakgrund som advokat, som fråntogs sina rättigheter efter att ha varit inblandad i olämpligheter, bland annat någon brevförfalsning. På nätet finns mycket om detta, ofta med fokus på att han nu kommenterar internationella förhållanden från ett ryskt perspektiv och är aktiv i ryska kanalen Sputnik. Medveten om detta lyssnar jag till honom och tycker han för kloka resonemang.
I gårdagens och dagens program får vi veta att den 27 januari hade president Biden och Ukrainas president Zelensky ett 1,5 timmar långt telefonsamtal. Rapporterna om detta samtal är motsägelsefulla, men allt tyder på att det utspelade sig ett rejält bråk mellan de två. En del påstår att Biden tappade kontrollen och röt åt Zelensky. De är nämligen djupt oense om huruvida Ryssland kommer att anfalla Ukraina eller inte. Uppenbart är att Zelensky önskar att USA ska lugna ner (”calm down”) sitt ymniga tal om en snart förestående rysk invasion. Detta klargjorde Zelensky dessutom vid en presskonferens i Kiev dagen efter telefonsamtalet. Han talade om att Joe Biden och Boris Johnson måste tona ner sin alarmism, för att den allvarligt skadar den Ukrainska ekonomin. Oligarkerna håller väl för fullt på med att flytta sina tillgångar till mindre osäkra platser utomlands.
Dessa motsättningar mellan Ukraina och USA är förstås en katastrof för Joe Biden, som man på olika sätt försöker dölja. Det förekommer dessutom rykten om att en USA-styrd kupp mot Zelensky är under uppsegling. Ingenting förvånar, men en sådan vore helt förödande för USA, menar Mercouris. Den skulle fullständigt rasera USA:s legitimitet i Ukraina.
En opinionsundersökning, beställd av regimvänlig ukrainsk media, antyder att stödet för olika grader av motstånd – i händelse av en rysk invasion – är svagt. Ungefär hälften av befolkningen i det mest ryssfientliga områdena i väster kan tänka sig att göra någon form av motstånd mot en rysk invasion. I andra områden är stödet mycket mindre. Detta borde betyda att om Zelensky störtas i en USA-styrd kupp kommer stödet för en mer USA-vänlig regim med säkerhet minska ännu mer.
En annan mycket viktig omständighet är att Frankrikes president Macron upprättat en egen förbindelse med Moskva. I fredags (28 januari 2021) hade Macron och Putin ett telefonsamtal – på Macrons initiativ. Den ryska rapporten om detta samtal hade inte något särskilt påpekande om att det var på Macrons initiativ, vilket kan uppfattas ovanligt respektfullt mot Macron. Rapporten berättar att de två ledarna kom överens om att ha fortsatta regelbundna samtal om ”alla tänkbara europeiska säkerhetspolitiska frågor”.
Alltså, Frankrikes president Macron tar egna kontakter med Rysslands president Putin för att diskutera ”alla tänkbara europeiska säkerhetspolitiska frågor”, det vill säga om Ukraina. Detta gör han mitt i krisen vid sidan om USA, Nato, EU och Storbritannien. Han vet att han har flera EU-länder med sig på detta; Italien, Spanien (kanske), Ungern, Rumänien, Kroatien… Men Tyskland är (ännu) inte med på detta initiativ.
Orsaken är att Macron inser att Frankrike och Europa på många vis, inte minst på energiområdet, har allt att vinna på goda handelsförbindelser med Ryssland. Frankrike har till exempel en allvarligt nedgången kärnkraftindustri, medan Ryssland är världsledande på det området. Energifrågorna blir allt viktigare.
Detta indikerar att Frankrike är beredda att gå med på Rysslands krav på säkerhetsgarantier, alltså stopp för Nato-expansion österut etc. Frankrike är ett av de stora Natoländerna med vetorätt, alltså de kan stoppa inval av nya Natomedlemmar. Här har alltså Macron ett trumfkort att spela ut mot USA/Nato. Mot denna bakgrund kan man tänka att Nato fortsättningsvis aktar sig noga för att ta upp frågan om nya medlemmar. Redan detta är en halv seger för Ryssland.
Vi vet också att Tyskland, Frankrike, Ukraina och Ryssland har andra konstruktiva förbindelser om Ukraina. Man har träffats i Genéve och ska snart åter ses i Berlin. De förhandlar efter linjerna i det så kallade Minsk 2-avtalet från 2015, som grovt åsidosatts av USA, Storbritannien, Nato och tidigare också av Ukraina. Men nu verkar det åter vara aktuellt och kommer även – om jag förstått saken rätt – att inkludera de två ”folkrepublikerna” i östra Ukraina. Det här är således ännu en process (”The Pan European Track” som den också kallas), som hålls levande och som pekar mot vapenvila och en framtida uppgörelse för Ukraina – helt vid sidan om Washington, London, Brüssel och Nato.
Men, Tyskland är trots allt den viktigaste nyckelspelande västmakten vid sidan av USA. Visserligen har Tyskland klart motstridiga intressen mot USA när det gäller Ukraina och kontakterna med Ryssland. Men sedan andra världskriget har en grundläggande lojaltitet mellan Tyskland och USA varit stark. Egna utrikespolitiska initiativ vid sidan av USA har varit otänkbara och sitter alltså nu mycket långt inne. Men alla vet att man djupt ogillar USA:s konfrontativa politik gentemot Ryssland, som i grunden missgynnar Tyskland.
För närvarande har Tyskland en svag koalitionsregering av socialdemokrater (SPD), gröna och det lilla liberala FDP med Olaf Scholz (SPD) som förbundskansler och Annalena Baerbock (de gröna) som utrikesminister. Den efterträdde Angela Merkels fjärde regering i december 2021, efter att SPD blivit största parti (ett tuppfjät större än CDU/CSU). Denna svaga regering, motsätter sig visserligen USA:s föreslagna ekonomiska sanktioner mot Ryssland, vägrar skicka vapen till Ukraina och är helt beroende av rysk gas. Men därutöver är man mycket försiktig, och agerar främst i samförstånd med Brüssel (EU) och USA.
Snart kan emellertid en ny CDU/CSU-ledd regering vara på plats igen med juristen och affärsmannen Fredrich Mertz som förbundskansler. Dennes inriktning har gått mot en mer självständig tysk politik. Han har bland annat uttalat att EU – pådrivna av USA 2013–14 – gjorde ett allvarligt misstag när de ingick det så kallade assosiationsavtalet med Ukraina. Genom detta bär EU och USA delansvar för hela Ukrainsakrisen, menar denne eventuelle framtida tyske förbundskansler. Det finns alltså all anledning att tänka att både Frankrike och Tyskland (och därmed EU) inom en snar framtid kommer att slå in på ”The Pan European Track” och upprätta normala handelsförbindelser med Ryssland – helt vid sidan av USA och Nato.
Alltså, summan av kardemumman blir att Washington närmar sig schack matt i det stora Ukraina-partiet mellan USA och Ryssland. Det svåraste är nu att försöka förutsäga hur Biden-administrationen kommer att reagera. Sanktioner eller bankblockader mot Ryssland tror ingen på längre. I USA finns stridstuppar som kanske tror på någon form av militär urladdning för att välta hela brädet över ända. Men, när inte längre Ukrainas president är överens med USA:s president om hotet från Ryssland närmar vi oss nog slutdraget. Spänningen stiger, trots att det blivit lite lugnare.
PS. Idag (1 februari) meddelas i SVT:s nyheterna att finska och svenska UD (och alla övriga OSSE-medlemmar) har mottagit brev från Segrej Lavrov med frågor om hur man ser på säkerhetsgarantierna i överenskommelsen inom OSSE från 1999 som säger att (fritt ur minnet): inget land ska stärka sin säkerhet på bekostnad av någon annans säkerhet. Lavrov anser uppenbarligen att Natos expansion de senaste åren innebär att flera länder i Europa stärker sin säkerhet på Rysslands bekostnad. Nu vill han veta hur de olika länderna ställer sig till överenskommelserna i OSSE 1990 och 1999. Intressant att se vad svaren blir.
Om någon PART använder ”kärnkraftsförmågan”, så är det slutet på vår civilisation och möjligen Homo Sapiens, som en framstående art på denna planet.
Här är en förklaring av de medicinska, miljömässiga och humanitära konsekvenserna av användningen av kärnvapen: Ira Helfand, Co-President, från International Physicians for the Prevention of Nuclear War förklarar.
Jag har inte läst hela avtalen utan bara skummat igenom, men det kan ju vara av intresse vad det står där om säkerhet. I Istanbulavtalet 1999 med OSSE står det på sidan 3:
“Each participating State has an equal right to security. We reaffirm the inherent right of each and every participating State to be free to choose or change its security arrangements, including treaties of alliance, as they evolve. Each State also has the right to neutrality. Each participating State will respect the rights of all others in these regards. They will not strengthen their security at the expense of the security of other States. Within the OSCE no State, group of States or organization can have any pre-eminent responsibility for maintaining peace and stability in the OSCE area or can consider any part of the OSCE area as its sphere of influence.”
I Parisavtalet 1990 på sidan 5 är skrivningen kanske mindre stark: “With the ending of the division of Europe, we will strive for a new quality in our security relations while fully respecting each other’s freedom of choice in that respect. Security is indivisible and the security of every participating State is inseparably linked to that of all the others.”
Det framgår tydligt att en stat inte får bedriva sin säkerhetspolitik så att det undergräver en annan stats säkerhet. Här står Ryssland på fast mark.
Sverige har skrivit på båda avtalen vad jag kan förstå, så nog är det intressant att se hur OSSE-länderna tolkar detta.
Till alla kontakter nyligen kan nämnas att Ungerns ledare, Viktor Orban, alldeles nyligen besökte Moskva och pratade med Putin. Utdrag ur rapport om mötet från AFP:
”Orban har åkt till Moskva trots kritik från ungersk opposition. Orban vill fortsätta samarbeta med Putin under många år till och han sa sig vara på en ’fredsresa/fredsuppdrag’ (’peace mission’).
Orban: Ingen EU-ledare vill krig eller konflikt. Vi är redo för rationella överenskommelser.
Ungern har intagit en mjukare linje i Ukrainafrågan (än Nato/EU) och Ungerns försvarsminister Tibor Benko sa i en intervju idag att ledare ska avhålla sig från kalla krigsretorik och tillade: Det finna ingen anledning för 1.000 Natosoldater att komma till Ungern… ingen vill skapa en situation av rädsla och oro bland människor genom att visa upp sina styrkor.”
Tilläggas kan att Orban har kört ut det George Soros-finansierade Central European University från Ungern. Det började i Prag, kördes ut därifrån, sen Budapest och nu Wien! Enligt ETC är kritiken mot Soros en slags antisemitism. Eller är det antiimperialism?
Knut L påstår att endast en del NATO-länder – ”de stora med vetorätt” – kan blockera nya staters inval, men såvitt jag förstår tillkommer den rätten varje befintligt medlemsland. Se engelskspråkiga Wikipedias artikel Enlargement of Nato.
Var det någon som sa att det inte finns någon alliansfri rörelse idag? Lyssna då på Alexander Mercouris referat av mötet med FN:s säkerhetsråd, där han föredömligt refererar inläggen från Indien, Kenya, Gabon, Ghana, Mexico, Brasilien, Förenade Arabemiraten!
Jan-Peter S!
Du har helt rätt. Min formulering är bara slarvig. Försöker säga två saker i samma mening; 1) att Frankrike är ett stort Natoland och 2) att alla medlemsländer har vetorätt i medlemsinval.
Jag läser idag på MSNews att samtal och besök mellan europeiska statsledare samt Kiev och/eller Moskva nu är intensiva. Alla vill vara med när inte längre USA:s eller EU:s röst räknas.
Italiens premiärminister Mario Draghi har talat med Putin i telefon och kommit överens om ett ”gemensamt engagemang för en hållbar och långsiktig lösning, och behovet av att återskapa ett klimat av tillit”.
Boris Johnson har åkt till Kiev för samtal med Ukrainas president Volodomyr Zelenskij.
Även Nederländernas premiärminister Mark Rutte och Polens Mateusz Morawiecki besöker Ukraina för att diskutera läget i krisen.
Ungerns premiärminister Viktor Orbán har besökt Moskva. Enligt Putin var syftet att uppdatera Orbán kring de ryska ”säkerhetskraven” gentemot Nato och USA. Orbán i sin tur betonade att ingen europeisk ledare vill ha krig i regionen.
”Här står Ryssland på fast mark.” Ja men inte bara det, Ryssland har stått på fast mark under ett par år nu, och allt fastare blir den. Det är ju det som är problemet för oss i väst. ”Vår motpart”, det Euroasiatiska blocket, blir allt starkare och den unipolära världsordningens grepp då naturligtvis allt svagare. Då kommer sådana desperata utspel som vi ser från Storbritannien (Putin tänker skapa en kupp i Kiev) och USA (Ryssland laddar upp för ett angrepp på Ukraina), utspel som förnekas från Ukraina, att bli allt vanligare. Samtidigt ser vi hur både EU och Nato splittras, då de enskilda ländernas styrande mer och mer inser att USA-imperialismens intressen kanske inte är deras intressen.
I Kanada har man nog ännu inte sett vad som håller på att ta form (Jag har två systrar där). Jag såg igår ett treminutersuttalande av Kanadas utrikesminister Mélanie Joly. Hon har inte läst på ett dugg om den totalt misslyckade sanktionspolitiken mot Ryssland t ex. Frågan är om våra politiker, försvars- och utrikesminister m fl, fattar vad som håller på att hända. Hultqvist var ju som påtänd häromdan på programmet Agenda ”Det började redan 2008 med dom hot som Ryssland riktade mot Georgien”. Så för honom finns inte tillstymmelse till förståelse av hur det säkerhetspolitiska läget i Europa faktiskt har utvecklats alltsedan Warszawapaktens upplösning. Vems version han utgår ifrån vet jag inte, men han har säkert inte ”sökt brett”, och han har uppenbarligen inte än förstått att Tyskland, Frankrike samt ett antal mindre Nato- och EU-medlemmar börjar se sig om efter en utrikespolitik som främjar det egna landet i första hand. Det kommer att bli jobbigt för honom och andra svenska politiker när en del polletter börjar ramla ner. Än kan han inte ha tittat på vad som sades i FN med anledning av USA:s anmälan om ärende till följd av påstått hot mot Ukraina från rysk sida. Vad olika länders FN-ambassadörer sade visar tydligt att USA:s grepp lossnar mer och mer.
Christer Lundgren har tydligen studerat samma källa som jag, en källa som ett par av mina bekanta anklagar för att vara som en rysk kopia. Och det är den nog, Ryssland har nämligen rätt ståndpunkt i omstridd fråga.
”Något krig har ännu inte startats …” skriver redaktören här, men dagens Aftonblad har grävt fram ännu en ”expert” som meddelar att det finns ”… tecken på att offensiven inletts”. Fast inget om pansar som rullar över gränsen, fallskärmsjägare som landar, flygfält som bombas. Börjar kännas lite tröttsamt med dessa offensiver som aldrig blir av. Samma med experter som larmar ”vargen kommer”, men ingen jäkla varg syns till. – Vargen kanske i stället kommer att synas i form av ryska marinfartyg nära USA:s kuster, utrustade med hypersoniska missiler.
På tal om sprickor i Nato så vill inte Bulgarien och Kroatien ställa upp med trupper, och Norge vill bevaka sin gräns mot Ryssland själv. Och de trupper och materiel som Nato skickar hit och dit på östfronten lär inte skrämma någon. Få och utspridda, och dessutom väldigt utsatta. De får hoppas att det inte blir skjuta av. Vad det gäller Ukraina så kanske inte viljan där att utkämpa ett krig för att USA och UK vill ha det känns så lockande. Det måste ju kännas otäckt att Nato trycker på för att Ryssland skall angripa i stor skala och därmed bli låst i ett evighetskrig på ukrainsk mark. – Kan man inte använda det resonemanget mot svenskt Nato-medlemskap förresten? Att det kan öka risken för en regional väpnad uppgörelse mellan stormakterna i nordvästra Europa? De vill ju inte utplåna sig själva, men om några småstater skulle stryka med…?
För någon timme sedan hörde jag på radio vår utrikesminister Ann Linde säga något i stil med att ”Europeisk säkerhetspolitik har ju också med demokratiska fri och rättigheter att göra”. Slår jag på europeiska säkerhetsordningen så hittar jag bland annat detta, som är en motion av moderaten Sten Tolgfors. Han inleder så här:
”En alleuropeisk säkerhetsordning.
Svenska politiker har sedan Berlinmuren föll talat om vikten av att en alleuropeisk säkerhetsordning skapas. Få har dock kunnat eller velat tala om hur en sådan bör se ut. EU är och är i än högre grad på väg att bli den alleuropeiska säkerhetsordningens politiska, ekonomiska och säkerhetspolitiska kärna. EU kan i och med Amsterdamfördraget fatta beslut om och därtill utföra fredsuppgifter.
EU är också en värdegemenskap. Där ingår demokratiska, marknadsekonomiska länder, som visar respekt för mänskliga fri- och rättigheter. Nato är den organisation som svarar för den militära förmågan och ömsesidiga försvarsförpliktelser.”
Vår utrikesminister verkar tro att Ryssland har skyldighet att rätta sig efter vad EU och Nato beslutar. Rätt kul egentligen. Tolgfors skriver om ”EU:s värdegemenskap” som till exempel EU- och Nato-landet Ungern inte verkar vilja följa. Jag säger som Emils pappa ”Stölleprov”!
Den erfarne indiske diplomaten M K Bhadrakumar gör följande intressanta analys:
I motsats till de programmatiska bloggarna (och jag hoppas att inte lindelof.nu håller på att sälla sig till den skaran), så kan Bhadrakumar även diskutera misstag begångna på den ryska sidan:
”Without doubt, Russia is acutely conscious of its limitations. Moscow too made some serious miscalculations. It was betting that Ukraine was not going to join the Nato and in due course, better sense would prevail in Kiev under a realistic and pragmatic leader who would give up on the “Ukrainisation” agenda, repair ties with Russia (especially in the economic field) and importantly, accommodate the aspirations of the ethnic Russian eastern regions. But as it turned out,’Ukrainisation’ is only being galvanised with tacit American support. Moscow has sensed that time is no longer on its side.”
Jag skrev om hur Ryssland höll på att tappa greppet om Ukraina redan för sju år sedan, och det finns ingenting som hänt under dessa sju år som givit mig anledning att ändra uppfattning.
Bhadrakumar skriver:
”Clearly, Russia is not seeking annexation of Ukrainian territory. Its preference will be to restrict its intervention in eastern Ukraine largely to the Russian populated regions and to create a buffer zone.”
Även om han inte explicit nämner Charkov, så är det uppenbart att vi gör ungefär samma bedömning.
Mats Larsson!
Vad är det som gör att USA, Storbritannien, Sverige & Co inte kan se att Natos expansion sedan 2000 är en förskjutning, alltså ett stärkande av västländers säkerhet på Rysslands bekostnad, som ju förbjöds i OSSE:s europpeiska säkerhetsordning (1999), som alla då var överens om?
Intressant kommentar från Mats Larsson. Jag läser vad du skrev för sju år sedan att ”Ukraina är, som alltid genom historien, ett alldeles för fett byte för att lämnas i fred”. Jag undrar vad det är som lockar med Ukraina. Är det den goda jorden eller vad?
Tomhylsans och fru Lindes snack om mänskliga fri- och rättigheter används bara mot länder som USA inte har grepp om. Ungefär som innovationen R2P, Resposibility to Protect, som ju är ett verktyg riktat emot principerna från Bandungkonferensens fem principer för fredlig samlevnad och som fortfarande är högst aktuella.
PS. Hultqvisten verkar allt trögare i tanken, fäktar med armarna, svettas och verkar ha gått upp i vikt. Skall han hålla stånd emot påfrestningarna? Men, han är ju dalkarl… trots allt. Moderaten Wallmark däremot, tycks vädra morgonluft och verkar mycket pigg och upphetsad.
Christer O!
Historiskt så var säkert den mycket bördiga jorden en viktig komponent, likaså det geografiska läget. Katarina den stora grundade Odessa, som gjorde att Tsar-Ryssland fick sin första isfria hamn. När tyskarna ockuperade stora delar av Ukraina 1918 så var man naturligtvis ute efter att förbättra Tysklands trängda försörjningsläge.
I nutid har andra komponenter tillkommit. När jag och min fru deltog i firandet av den ukrainska Vetenskapsakademiens 100-årsjubileum slogs jag av att den största delegationen kom från Kina, och med representation på absolut högsta vetenskapliga nivå, d v s en stor delegation från CAS med dess president i spetsen. CAS är Kinas Vetenskapsakademie, världens största forskningsorganisation. En delegation av den storleken åker inte till Ukraina på skoj och heller inte på enbart eget initiativ.
Jag besökte National Aviation University i Kiev för en 5-6 år sedan. Min kontakt där, god vän med min fru, verkade på mig som mycket kompetent inom sitt specialområde. Mycket riktigt, när hon hade kontakt med honom senast, förra året, var han i Kina och arbetade.
Dnepropretrovsk i östra Ukraina (numera Dnipro) var centrum för den sovjetiska missilteknologin och en helt stängd stad, även för personer från Polen, Ungern, etc. Jag hade förmånen att få en visning av den utställning som numera finns i staden och som visas för utvalda besökare. Helt klart är kineserna intresserade av den teknologi som utvecklats där.
Vid ett besök till det stora forskningsinstitutet Charkov Institute of Physics and Technology, grundat redan 1928, förevisades jag institutets senaste och toppmoderna forskningsanläggning. Vad som slog mig när vi kom till kontrollrummet var att det bemannades nästan helt av unga kineser.
Ukraina har fortfarande kvar en del av det starka sovjetiska utbildningssystemet. Som en holländsk professor sa till mig: ”numera rekryterar jag enbart doktorander från Ukraina. Holländska ungdomar får ju inte ens lära sig att dividera fem sjundedelar med två tredjedelar”.
Knut L!
Om det vore så att jag under många och långa samtal med ryssar som bor och verkar i Ryssland fick höra att de kände oro för Natos expansion och att Ryssland är inringat, så skulle det vara en sak. Men det hör jag aldrig, vilket får mig att tro att detta är något som odlas på den politiska nivån.
Nu är min princip vid kontakter med Ryssland, och även Vitryssland och Ukraina, att hålla mig borta från den politiska nivån.
Jag och min fru skulle åkt till Ryssland i höstas och besökt flera städer, men resan fick avblåsas p g a covid. Även om vi antagligen hade kunnat få visering av ryska ambassaden i Stockholm, var bedömningen från våra ryska kontakter att vi ändå löpte stor risk att stoppas vid gränsen.
Mats L, tack för intressant information.
Påståendet om Alexander Mercouris ryska perspektiv tycker jag är oberättigat. Han intar en kunnig och självständig analytisk ståndpunkt. Att den skälls för ”rysk” visar bara intoleransen mot avvikande i vårt politiska klimat.
I sammanhanget kan för övrigt nämnas att skådespelaren, författaren och förutvarande kulturministern Melina Mercouri var hans faster.
Jag lyssnade på några videobloggar av Alexander Mercouris på YouTube och måste säga att jag håller med Christer Lundgren. Dessutom slipper man ju helt ”The Saker’s” i längden tröttsamma terminologi ”Ukonazis”, ”Banderastan”, etc.
”Holländska ungdomar får ju inte ens lära sig att dividera fem sjundedelar med två tredjedelar”, skrev Mats L. Handen på hjärtat, alla läsare, kunde ni säga svaret inom tre sekunder?
Följande är en lätt redigerad replikväxling som förts de senaste dagarna på Facebook efter länken till detta inlägg:
Mats Österholm
Det glädjer mig dock att den okritiskt Moskvatrogna klicken i Sverige är ganska liten och huvudsakligen består av den gamla ’68-vänstern. Jag är också glad att de demokratiska länderna i Europa äntligen sätter ner foten och inte längre tolererar att Ryssland gör som det vill med sina små grannstater.
Knut Lindelöf till MÖ.
Ditt sätt att argumentera är helt oansvarigt. Det gäller inte främst att få in retoriska fullträffar för att få skrattarna på sin sida. Du har ett ansvar för det du häver ur dig. I andra sammanhang skulle du förmodligen ondgöra dig över den hatiska tonen på sociala medier. Även om ”den okritiskt Moskvatrogna klicken” är ett uttryck du gillar är det nedsättande mot de som inte delar dina uppfattningar om Ryssland.
MÖ till KL
Ja, nu syftade jag ju inte på dig. Menar du verkligen att det inte finns en okritisk Moskvatrogen klick med rötter i ’68-vänstern?
KL till M Ö
Nej, men de är helt frånvarande på mina sidor.
MÖ till KL
Så det finns inga gamla KPML(r)are här? I beg to differ.
Lars-Gunnar Larsson till MÖ
Till skillnad från de tsarister som skriver på den här tråden, så var ”68-vänstern” (som jag var del av) anti-imperialistisk; den protesterade både mot USA:s krig i Vietnam och mot Sovjets invasion av Tjeckoslovakien -68 och senare Afghanistan -80. Lenin, som ägnade sitt liv åt att störta tsaren, skulle rotera i sitt mausoleum om han visste att det fanns ”vänstermänniskor” som stödde det nya imperialistiska tsarväldet under Putin.
KL till L-GL
Vi ska som litet land fatta så lite strategiska beslut som möjligt med anledningen av kraftmätningen mellan USA och Ryssland. Vi ska vara neutrala och eftersträva goda och korrekta förbindelser med båda stormakterna. Det är också antiimperialism. Och tiderna förändras, även för vänstermänniskor.
L-G L till KL
Jag har ingenting emot neutralitet, men man måste också tala klarspråk mot förtryckare. Anpassning och underkastelse i förhållande till en aggressiv part är inte bra rättesnöre, det borde vi väl ha lärt oss från 2:a världskriget.
MÖ till KL
Med det resonemanget så skulle Svenska Afghanistankommittén aldrig ha existerat. Och Palme skulle aldrig ha protesterat mot bombningarna av Hanoi. Återigen, och du måste kunna se detta, så är du (uttalad) antiimperialist bara när det sammanfaller med dina antipatier mot USA. När det är politiskt bekvämt.
KL till L-G L
Sverige som stat ska använda normal diplomati i sina relationer med andra stater, stora som små. Dina och mina vänsterorganisationer ska kritisera förtryck varhelst det förekommer. Men vi ska vara försiktiga så att vi inte spelar någon imperialistmakt i händerna. Nu har Sverige i praktiken underställt sig en supermakt (USA), vilket är helt åt h-e. Eller hur?
L-G L till KL
Jag är emot ett svenskt NATO-medlemskap, det är inte det saken handlar om. Det handlar om länders suveränitet och självbestämmanderätt. Hitler hade inte rätt att invadera Polen, Israel har inte rätt att ockupera Palestina, USA hade inte rätt att invadera Irak (det var du och jag överens om) och Ryssland hade och har inte rätt att invadera Ukraina. Punkt slut, det finns inga ursäkter. Och det är upp till varje land att suveränt bestämma om de vill tillhöra NATO eller inte, det är inget som Ryssland ska diktera. Vi ska inte falla undan för vapenskrammel eller hot. Det du gör nu är att agera papegoja för Putin, vilket är en extrem högerposition, t o m till höger om SD.
KL till L-G L
Vem som papegojar vem kan diskuteras. Att varje land har rätt att bestämma om man vill tillhöra Nato kan inte förnekas. Men ett land kan inte ansöka om medlemskap i Nato. Det är Natos medlemmar som inbjuder ett land att bli medlem. Alla medlemmar måste vara överens enligt §10 i Natostadgan. Därför är det knappast troligt att varken Sverige, Finland eller Ukraina kommer med i Nato. Nato och EU är djupt splittrat i frågan om Natos expansion österut. Vad som är höger eller vänster i dagens värld är också en fråga som kan diskuteras. Som du minns var det vänster på 80-talet av vara emot Sovjets ockupation i Afghanistan. Idag borde det vara självklart för en vänster att vara för svensk alliansfrihet, emot Nato och för korrekta diplomatiska förbindelser med både Kina och Ryssland (och USA förstås). Bomber och granater är en djupt kontraproduktiv metod att sprida grundläggande demokratiska värden.
L-G L till KL
OK, då verkar vi vara överens om att: 1) varje land har rätt att bestämma själv vilken försvarsallians man vill tillhöra, och att detta inte är något som Ryssland (eller någon annan) ska lägga sig i. 2) Förhoppningsvis är vi även överens om man inte har rätt att invadera och ockupera sina grannländer. 3) Vi är också överens om att man ska ha ömsesidigt korrekta diplomatiska förbindelser mellan länder, vilket naturligtvis innebär att man inte ska vapenskramla, hota, utöva påtryckningar på och framförallt inte invadera andra länder och 4) att bomber och granater är en djupt kontraproduktivt. Det vore fantastiskt bra om du med hög och klar stämma kunde deklarera allt detta för Hr Putin och alla andra.
KL till L-G L
De principerna vi nu blivit överens om ingår i vad Ryssland formulerat i sina krav mot väst om säkerhetsgarantier och som XI Jinping och Putin gemensamt uttalade med hög och klar stämma häromdagen i ett långt dokument efter sitt möte i Peking. Det är bra att du nu backat från att en stormakt ska kunna lägga sig i andra länders inre angelägenheter, som USA t ex gjorde i Ukraina 2014, vilket indirekt hotade även ryska intressen. Vi börjar närma oss en uppgörelse.
MÖ till KL
Har Ryssland formulerat att Ukraina själva ska få avgöra vilken försvarsallians de vill tillhöra? Det har jag missat, kan du skicka en länk?
KL till MÖ
Ja!
MÖ till KL
Kan du skicka en länk? Det verkar som att du besitter information som inte en enda nyhetskanal känner till. Det du påstår står i diametral motsats till vad som rapporterats i media. https://www.expressen.se/nyheter/lavrov-kraver-svenskt-s…
L-G L till KL
Vad gäller de 4 punkter som jag nämnde har Ryssland brutit gravt mot samtliga. Så antingen tycker du det är OK och det är bara andra sidan som ska följa dessa regler, eller? Det blir hyckleri, Knut.
KL till L-G L
Jag försöker balansera diskussionen en smula med min sida lindelof.nu. Jag förnekar inte att Ryssland har begått folkrättsbrott. Men vi befinner oss i Sverige mitt i ett propagandakrig där USA:s/Natos sida dominerar och där våra stora medier blundar för västs alla övergrepp, folkmord och krigshets och ägnar sig åt orimlig nedsvärtning av Ryssland. Ryssland önskar fredliga relationer och handel med Europa, det är hela saken. Det kan USA inte acceptera, därför måste Ryssland utmålas som det största hotet. Du kan kalla det hyckleri, men jag kallar det realpolitik för fred och utveckling. Jag föreslår att vi slutar här, eller fortsätter på lindelof.nu.
Christian Palme till KL
Ryssland önskar handel: ja. Fredliga relationer: möjligen på Rysslands villkor, vilket betyder att dominera och kontrollera Central- och Östeuropa, samt återfå gammal imperiestatus. Det får vi aldrig acceptera!
KL till CP
Är du beredd att ta till vapen?
MÖ till KL
Hur menar du ”beredd att ta till vapen”? Syftar du på Sverige? Ukraina? Storbritannien och USA under WW2?
KL till MÖ och CL
Jag frågade Christian Palme. Men jag kan precisera frågan och rikta den till er båda: Tycker ni Nato ska gå i krig med Ryssland för att försvara Ukrainas och vår rätt att gå med i Nato? En fråga till när vi ändå är igång: Tror ni Minsk 2-avtalet är en framkomlig väg för en lösning av Ukrainafrågan, som uppenbart Macron och andra är inne på?
MÖ till Kl
Nato har väl aldrig sagt att de kommer att försvara Ukraina militärt, eftersom Ukraina inte är med i Nato. Så jag förstår inte riktigt frågan?
…
Välkomna nu Lars-Gunnar Larsson, Mats Österholm, Christian Palme och andra till en fortsatt diskussion här istället för på Facebook.
L-G L har helt rätt, men det strider inte mot den ryska ståndpunkten. Givetvis har Ukraina (och självständiga stater i allmänhet) rätt att ansluta sig till vilken ”försvarsallians” man vill.
Det innebär (lika givetvis) att man inte har någon ”rätt” att ansluta sig till en krigsallians. Exempelvis till Nato, som efter 1991 blivit en sådan i och med att den statligt organiserade motståndaren försvunnit. Det enda helt korrekta kravet i dagens läge är givetvis: Lägg ner Nato, omedelbart och villkorslöst! Det är den enda rimliga tolkningen av parollen ”Nej till Nato!”.
Allt annat är lappri i sammanhanget!