Vi får mycket sparsamt med analyser av vad som i grunden håller på att hända med världens största länders ekonomier; USA:s och Kinas. Världens riksbankschefer och regeringar är inlåsta i och vettskrämda över utvecklingen och vågar inte rubba systemet. För vad som då skulle hända kan ingen svara på. Något liknande har aldrig hänt – i den skala som nu skulle bli fallet. Dessa två korta analyser nådde mig tack vare en läsare. Det är den marxistiske amerikanske ekonomiprofessorn (numera emeritus) Richard Wolffs försök att fånga världsekonomins nuvarande två gigantiska dilemman.
Först USA:s
Sedan Kinas…
Två mycket intressanta föredrag, speciellt det om Kina. Jag har diskuterat med olika Kinakännare om problemet med en stark kapitalistisk sektor i ett land styrt av kommunister (KKP) och som kallar sig socialistiskt. Än så länge håller KKP i ratten men partiet påverkas av kapitalismen. Den ekonomiska basen präglar överbyggnaden, förr eller senare, som Mao varnade för! Mycket viktigt för Kina att ta sig ur det oerhörda beroendet av exporten och de utlandsägda företagen, att bygga upp oberoendet, kunskapen, forskningen o s v. Framtiden är inte skriven i någon bok men kan KKP leda en kapitalistisk ekonomi till socialsim?
Tror det. Har visat sig möjligt hittills! Beviset för att Kina är socialistiskt visar sig ytterst i USA:s fientligt och krigiska förhållande till Folkrepubliken! Och alla de andra kapitalistiska staternas (inklusive Sveriges) uppträdande som påhäng till USA:s politik.
Kommentaren ”beviset (sic!) för att Kina är socialistiskt (sic!) visar sig … i USA:s fientligt och krigiska förhållande till Folkrepubliken!” lämnar allt kvar att förklara! Med samma bevisföring står det klart att även Nazi-Tyskland var ”socialistiskt” och möjligen t o m nuvarande Tyska Förbundsrepubliken som varit utsatt för amerikanskt spionage. Nej, bättre kan du, Sixten A!
Även Ulf N:s kommentar lämnar en räcka av frågetecken. ”Än så länge håller KKP i ratten (sic!) men partiet påverkas av kapitalismen”. Jo, konstigt vore det annars eftersom partiet sedan Deng bestämde politiken har byggt sin utveckling på en kapitalistisk grundval. ”Den ekonomiska basen präglar överbyggnaden” förstår jag men ”förr eller senare” verkar lite oprecist. Maos medel mot detta blev kulturrevolutionen under 1960- och 70-talet. God idé men kanske inte helt oklanderligt genomförande. ”Mycket viktigt för Kina att ta sig ur det oerhörda beroendet av exporten och de utlandsägda företagen” påstås, vilket förefaller konstigt med den nuvarande betoningen av samarbete på alla fronter under likvärdighet. ”Kunskapen och forskningen” ligger redan i världens framkant. Det finns ju naturligtvis på sikt en tydlig väg att upphäva exporten och det är ett globalt samarbete där allt i hela samhället blir ”inre angelägenheter”. Vill vi ha detta? Är detta den slutliga tolkning av ”socialism i ett land”?